Hobbies du inte visste fanns

Nu är det korvstoppning på hög nivå. Femhundra sidor teknisk, vetenskaplig litteratur på engelska, samt kompendier som väller in från alla håll och kanter, ska studeras in, förstås och tentas av om två veckor. Hur, hur, hur är det möjligt frågar jag mig.

Det är vid såna här tillfällen i livet som jag upptäcker nya hobbies. Nya intressen utvecklas, intressen jag inte visste att jag hade. Balansera pennor på pekfingret till exempel, är ett underskattat nöje. Mitt rekord är fem sekunder.

Sortera skrivbordet känns högaktuellt. Men det är väl inget intresse, tänker ni kanske då? Men det kan det utvecklas till. Exakt hur organiserat kan man ha det? Var går gränsen? När man är färdig med det rent fysiska skrivbordet, kan man fortsätta med det virtuella skrivbordet.

Bläckpennor kan användas till mycket. Är det ingen som tänkt på att använda dem till musik? Klickandet tycker jag kunde vara ett ganska schysst beat? Att slå mot allehanda saker på skrivbordet skulle också funka. Jag hävdar att jag kan klicka ledmotivet till Jönssonligan.

På framsidan på ett kompendie om piktogram hittade vi(jag och min grupp) en lustig figur. En gubbe som verkar springa, som har horn på huvudet. Jag hade ett förslag till tolkning av den, som jag kände mig både nöjd med och road av. Däremot tyckte jag mig höra ett plågat stön gå genom gruppen?

Min tolkning: Jag är ren

Vad kom först? Sam eller hatten?

Lite som man ibland funderar över vad skottarna har under kilten, funderar jag på vad Idol-Sam har under hatten? Sover han med den på också och har han i sånt fall en speciell nattmössa?

Jag vet att det finns mer betydelsefulla saker att fundera över, men jag kan inte hjälpa det. Varför ser man aldrig Sam utan huvudbonad? Har han en begynnande flint som han inte vill visa? Eller kanske sitter det en mini-mini-Sam i en liten, liten cockpit där under och styr med de minsta små spakarna du kan tänka dig? Det skulle förklara den frånvarande blicken....

Ovetskapen gör mig galen! Vad har du under hatten, Sam?!

Liten tips-lista

Då och då händer det att jag går in på Blocket, bara för att okynnesläsa annonser på saker jag inte vill ha/har råd med. Det som slår mig varje gång jag gör detta är: Vill folk sälja grejer, eller lägger de bara ut dem för nöjes skull? Med tanke på hur annonserna är utformade i vissa fall kan man undra. Så nu, av godheten i mitt hjärta, ska jag lägga upp några goda råd för att skriva annonser.

1) För allas trevnad, skriv annonsen först i någon typ av ordbehandlingsprogram, så undviker vi de allra värsta stavfelen. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig köpa en "veldit fin saab turrbo".

2) Det skadar inte att faktiskt skriva i klartext vad det är för färg på tingesten - bild eller inte. Ni må ha höga tankar om era mobiltelefoner, men tro mig, de är inte bäst på färgåtergivning.

3) Speciellt vid tekniska prylar, ett litet hum om hur många år på nacken de har känns relevant. Särskilt i förhållande till det begärda priset.

4) Att skriva: "Det är inte min bil/cykel/mobil/whatever på bilden, men jag har en likadan", känns fuffens. Det känns som om det skulle kunna ligga ett underförstått "men" med någonstans...

5) Rotera bilder så de hamnar på rätt köl! Det är inte svårt, går jättesnabbt och minskar irritationsfaktorn hos annonsläsaren ganska avsevärt.

Så, det var dagens goda gärning. Ni kan tacka mig senare.

Non-fighting generation?

I min morgontidning denna morgon:

"MC-gäng i maktstrid"

Oj, tänkte jag. Låter allvarligt. Man har ju hört om MC-gängen: Stora killar med ölmagar och skägg på feta HD:s. Killar man inte retar upp i onödan. Ord som "undre världen" och "skjutvapen" dyker upp i mina konnotationer.

Så, vad har hänt? Jo, "Hog Riders"(är inte det John Travolta och gänget?) har fått sitt hus nedklottrat. Som om inte det vore illa nog, så har de (här varnar jag känsliga läsare) klistrat klistermärken på staketet framför huset. Ve och fasa! Här har två rivaliserande gäng gått samman för att visa vilka som regerear. Utrustade med sprayburkar och klistermärken har de satt ned foten en gång för alla. Bandidos och X-team alltså.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är ett steg i rätt riktning att klistra klistermärken i stället för att slå varandra på käften eller ännu värre... Helt klart rätt riktning. Tänk om alla konflikter i världen kunde lösas på samma sätt?

Men lite komiskt är det ändå...

Protest!

Jag visste det! Jag har haft det på känn sen jag tog i den första boken. Stieg Larssons trilogi alltså. De ska göra film av hela alltihop. Why, oh why!

Jag har läst de två första böckerna och det är bland det bästa jag läst i deckar-väg. Den sista liksom suger jag lite på. Jag vill inte att det ska ta slut och jag vet att när jag väl börjar läsa kommer jag inte kunna lägga ner den förrän den är slut. Men nu ska det bli film...

Måste man göra film av alla böcker som säljer bra? Varför kan de inte låta oss ha våra fantasibilder intakta? Jag vet att jag inte kommer kunna stå emot, jag kommer att se filmerna med ett missnöjt ansiktsuttryck, muttrandes om att den och den inte ser ut sådär och pratar inte heller på det viset och hur kan de hoppa från här till där? Why, oh why! Trots vetskapen om att jag kommer bli lika besviken som alla andra gånger jag har sett filmatiseringar av böcker jag tycker om, kommer jag likförbannat att se filmerna.

Sätter de in Mikael Persbrandt som huvudkaraktären vet jag inte vem jag måste ge spöstraff, men någon blir det. No mercy.

Vad menas?

Jag undrar hur uttrycket "som grädde på moset" kom till? Vilket mos avses här egentligen? Potatismos? Blotta tanken på en klick grädde på potatismos får det att vända sig i magen på mig, kan detta någonsin ha betraktats som vardagslyx? Lyx överhuvudtaget?

- En korv med mos tack.
- Ketchup? Senap? Grädde?

Jag tror att jag kanske har bestämt mig för att inte använda uttrycket mer. Varför inte ändra det till något mer rationellt, säg: som en chokladbit till kaffet. Det kan alla relatera till. Jo, alla säger jag.

Av principskäl

Jag tar en paus. En paus i förberedelserna inför min slutprestentation i Grafisk form imorgon bitti. Jag tycker det är ganska roligt att prata inför folk, men min kropp är inte lika förtjust. Medan mitt inre är lugnt som stilla vatten håller mina händer på att skaka och ha sig. Det vore roligt om mitt medvetande och min kropp kunde samarbeta ibland...


Medan jag ändå är på paus ska jag passa på att anta utmaningen som Peter skickade. Nu mina damer och herrar ska ni få veta åtta saker som jag vägrar. Utan inbördes ordning:


1. Jag tänker inte på några villkor någonsin skaffa Facebook. Jag anser att Facebook är gammal skåpmat och bara en ny version av myspace och alla andra internationella communtiys. Jag vägrar av principskäl. Någon j*vla måtta får det vara.


2. Jag gör inte rent avlopp. Finns inte en chans i helvetet att jag befattar mig med något så genuint äckligt. Så är det bara. Skulle maken också vägra skulle jag antingen hälla i sjuka mängder propplösare, miljöavskyvärt eller inte, eller ringa en rörmokare och betala för att få det gjort.


3. Jag gör inte någonting i god tid. Jag har försökt några gånger, men det är inte riktigt min grej. Jag prestrerar bäst under lite press och stress och gärna sent på nätterna. Våga vägra struktur.


4. Jag tar inte i fötter om fötterna i fråga inte är yngre än fem år eller tillhör något av mina barn. Jo, jag klarar av mina egna trots dessa kriterier, men helst inte. Jag vet inte riktigt vad det är med fötter som är så hemskt förutom det uppenbara (att de är nertryckta i skor, som sällan tvättas någonsin, största delen av dagen). Det fanns en reklam för tånagelsvampmedicin som gick på tv för ett tag sen som fick mig att tappa aptiten flera dagar i sträck.


5. Jag äter inte sniglar. Jag förstår inte heller varför man skulle göra något sådant eller hur man ens kom på tanken. "Titta på slemspåret efter den där rackar'n, den skulle man ugnsbaka med vitlök." I don't get it...


6. Jag tänker inte lära mig funktioner i matematiken. Jag gav detta löfte redan under gymnasietiden. Om det inte skulle visa sig att det hade avgörande betydelse för mitt liv, tänker jag hålla detta löfte. Jag vägrar också att hålla med om att det finns någon typ av logik i att x + 3 = y skulle bli en kurva i något slags diagram. Jag betackar mig också för försök att bevisa att jag har fel, för jag kunde inte bry mig mindre.


7. Jag vägrar förstå att 35 g av något som innehåller sötningsmedel, som äts under en timmes tid, räknas som överkonsumtion. Därmed vill jag att de ändrar texten på "Svenska dentaltabletter med Xylitol":s askar från "Innehåller sötningsmedel som vid överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt" till "Har våldsamt laxerande effekt om innehållet konsumeras under en och samma timme."


8. Jag vägrar skriva den sista punkten i den här listan.

Kräääk

Att de s.k. stureplansprofilerna äntligen dömdes gör ju att man känner lite hopp för världen, men man blir ju mörkrädd när man läser om det hela.

– "Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik,
gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya refrensramarna", sa Mutvei under slutpläderingen.

Ja just ja, så var det ju. De där homosarna som tydligen får gå och gifta sig nuförtiden förklarar ju alltihop. Jag menar, om de får ingå äktenskap borde det ju också vara ok att våldta, misshandla och förnedra en kvinna upprepade gånger? Hon sa nej? Ja men det vet ju alla hur tjejer är, de säger nej men menar ja (höhöhö). Dessutom var hon full! Och hade utmanande kläder!

Hur f-n sover de om nätterna...

Dagens nyheter

Det är skönt när man ibland får saker och ting fastställda. Ni vet, när man har en känsla om någonting men inte riktigt vet. Igår t. ex. fick jag veta skillnaden på en "illustratör" och en "konstnär/artist (och annat patrask om man skulle vara en sån som hör lite mellan raderna)".

Jag har de senaste veckorna gått en kurs i "Visualisering och skiss". Den är inte alls så flummig som jag hade hoppats och trott. Saken är att den inte är flummig alls. Vi har ritat i raster. I raster! Skalenligt och i perspektiv. Jag hade ningennaning att det fanns så mycket regler för hur man ska rita. Det ska vara linjer hit och dit och det hela är rena rama matematiken. Ve och fasa! Men jag har fått lite koll, det erkänner jag. När jag numera sitter och kladdar ellipser och kvadrater ser de mindre skeva ut. Jag har till och med lyckats rita upp ett helt rum i ett tvåpunktsperspektiv (tydligen hör enpunktsperspektivet till det förflutna, då folk inte visste bättre).

Nu till skillnaden mellan illustratörerna och patra.. förlåt.. konstnärerna. Illustratörer ritar saker som de verkligen ser ut. Konstnärer flummar iväg och ritar saker som påminner en aning om hur de verkligen ser ut. Jag har för mig att jag sagt det förut, men det tåls att sägas igen: Jag är en konstnärssjäl. De kan slå mig i skallen med sina raster, men tycker jag att formen är trist och ful, så kommer min hjärna att få mina händer att ändra formen, vare sig jag vill eller inte.

Don't get me fel nu, jag tycker det är helt fantastiskt imponerande att det finns människor som kan rita saker som de ser ut i alla vinklar, ta bara IKEA-instruktionerna! Tack gode gud för att de inte anlitat någon som mig att göra dem! Vårat hem skulle se ut som en Salvador Dali-målning. Men jag är inte, kommer aldrig någonsin bli, ens en halvdan illustratör.

Jag vet att jag lever...

Lite mycket att göra nu, med skolarbeten och grejer. Jag har börjat inse att förra året var uppvärmning med stretchning. Jag har också insett att jag fungerar bäst när jag läser en kurs i taget. Men jag beklagar mig inte, nog kan jag skriva konsthistoria, skissa tredimensionellt och göra trycksaker på en och samma gång. Dygnet har ju hela 24 timmar, varav bara ca 5 av dessa måste tillägnas sömn egentligen. Plenty of tajm.

Nu till en liten mattegåta för er som är begåvade på den fronten. Lägg noga märke till alla detaljer i problemet, var inte rädda för att ta roten ur den kvantfysiska cylindern. Är ni med?

En kopp som rymmer två och en halv deciliter vätska och är till två tredjedelar fylld, står på ett bord som är nittio centimeter högt. Golvet har en lutning på noll komma noll, noll, tre grader. En fyraåring befinner sig inom tre decimeter från nämnda kopp och äter en smörgås med skinka. På nämnda bord ligger en oläst morgontidning och vädret är stabilt med en svag vind från nord-nordöst. När nämnda fyraåring välter koppen med vätska, hur mycket vätska rinner ut på tidning, bord och golv?

Svaret presenteras längst ner i inlägget.

Och här följer lite smyg-anti-reklam:

Bli inte på några villkor kund hos Fortum. Satan själv äger majoriteten av deras aktier. Och inte vill du väl sälja din själ till Satan? Du vill speciellt inte göra det genom Fortum, för då får du betala för att sälja och i slutändan kommer du ändå att vara skyldig både själ och pengar, fast ingen vet varför. Möjligtvis kan det vara Vattenfalls fel...

Och vidare till facit på en av världens kanske största matematiska mysterier:

Mängden vätska som rinner ut på tidning, bord och golv är tio liter. Ingen vet varför eller hur denna ökning av mängd sker, men man vet helt klart att en man vid namn Murphy har med saken att göra.

Fortum - ett kräkmedel

Vad ni gör, välj inte Fortum som elleverantör. s gröna punkt symboliserar "du är här" i sjunde gradens helvete. De ger inte ens sken av att vilja vara kunden till lags. På deras firmafester, för att bryta isen lite, brukar chefen säga "...och kom ihåg, kunden har alltid rätt" och så brister de ut i ett asgarv som förenar dem alla.

Fortum skickar ut sina fakturor väldigt sporadiskt, du kan skatta dig lycklig om du får någon alls. Och om du skulle få en utbetalningscheck, med meddelandet att du betalt för mycket, ska du själv bedöma rimligheten i det och inte inkassera checken förrän du själv räknat ut att det stämmer. Vad du än gör, ska du inte lita på att de vet vad de sysslar med. Ifrågasätter du, hur det kommer sig att de inte sköter sin fakturering som de ska, pekar de blixtsnabbt ett anklagande finger mot Vattenfall och menar att de inte skickat in avläsningarna som de ska. Och det ska du som kund också ha förstått och åtgärdat själv. Om Vattenfall skulle meddela att de skickat in sina avläsningar precis som de ska, så ljuger de!

Men, Fortum är medvetna om sin uselhet och därför erbjuder de sina kunder en saftig rabatt när de klantat sig. På den delen av fakturan som är äldre än ett år, får du hela 10% rabatt. Eller, och jag säger det igen, ELLER så kan du få den oerhörda förmånen att betala av skulden räntefritt över ett år.

Skulle du ta kontakt med konsumentombudsmannen eller elrådgivningen kommer de meddela dig att det inte är någon nyhet att Fortum behandlar sina kunder illa och att de inte sköter sin fakturering. Fortum själva tycker att du som kund ska ha förståelse för att alla kan göra fel ibland, men du ska också förstå att du ska betala för såväl deras som dina egna misstag.


På deras hemsida kan man läsa slagorden: "Vi tar ansvar för att säkra tillgängligheten på hållbara energitjänster - nu och i framtiden". De har ju humor i alla fall, Fortumnissarna.

That's Odd

Vi har en kattunge som är mer som en... en... som något vi aldrig upplevt. Vi kallar honom Odd, för han är milt sagt annorlunda. Grejen är att Odd inte kan stanna här; vi har redan uppnått våran maxkvot av katter (läs: den kvot som gör att min man inte köper en enkelbiljett till Australien). Odd och hans syster Fluff behöver nya hem. Bra hem. Långvariga hem.

Odd är inte bara en katt, han är en upplevelse. Det går bra att lämna en intresseansökan i kommentarerna eller maila ett fullständigt kattägar-CV.

Odd, här fem veckor gammal, råkade somna mitt i leken.

Hans syster, Fluff, har attityd

Hör syrsorna

De som fortfarande läser den här bloggen räcker upp en hand.

.....

Ok, du kan ta ner handen nu.

Dagens vinnare

Miljöpartisten som blev ifrågasatt varför han körde ett bensinslukande vrålåk istället för en miljöbil, samt flög istället för tog tåget, kände sig attackerad. I omåttligt snäsig ton svarade han:

- Vaddå? Man måste väl inte leva som man lär heller?? Det är det ju ingen annan inom politiken som gör(så det så)!

Med andra ord: Bara för att man är miljöpartist betyder det inte att man faktiskt bryr sig om miljön. Tydligen betyder det bara att du inte får ha en intelligenskvot som överstiger tio. Det är klart att det inte är några problem att fortsätta att höja bensinskatten, om man inte behöver betala för bensinen själv, utan kan dra av den som tjänsteresor. Man behöver inte leva som man lär. Så det så.

Å andra sidan måste det ju vara miljövänligt att spotta ur sig grodor på löpande band. Jag har hört att det är ont om grodor. Kväk.

Här regnar det?!

Nämen vad nu då? Regnar det? Ja, faktiskt. Det öser ner. Konstigt.

Renoveringarna är avslutade sånär som på några lister här och där. Jag kan konstatera att jag är en hejare på att slipa, spackla, måla och lägga golv. Vem hade kunnat tro det? Visserligen råkade väggarna i vardagsrummet bli anstaltsgråa istället för lattebeigea, men hey, vad spelar det för roll. Istället för Villa de la Cox kallar vi nu vårat hus för Cox-anstalten. Det funkar det med.

Min kropp och jag utkämpar för tillfället en maktkamp utan dess like. Jag insisterar på att vi ska komma i form och min kropp insisterar på att vi ska vegetera. Jag försökte vara snäll, försökte väga lagom motion med lagom kost, men vad hade jag för det? Nada. Min kropp är av filosofin: Får man ett finger, tar man hela armen, axeln och delar av överkroppen. Så nu är det hårda bud som gäller och än så länge har jag övertaget. Men det har gått lite för lätt. Jag misstänker att kroppen planerar något djävulskt. Jag är nervös, väldigt nervös.

Fakta

Utåtgående hörn är av ondo.

Länge leve spacklet.

Det kom ett (e-)brev

De tio budorden.

1. Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det.
Frida, 6 år

2. Du skall inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat.
Thea, 7 år

3. Du skall bara slå någon om du absolut måste.
Henriette, 7år

4. Du ska inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg.
Oscar, 7 år.

5. Du skall vara så snäll som du kan och annars kan du göra vad du vill.
Glenn, 6 år

6. Du skall lyssna på din mamma vad hon än säger och vilket tonfall hon än använder.
Thomas, 7 år

7. Du skall bevara dig väl.
Kristin, 8 år

8. Om någon slår dig skall du bara vända den döva kinden till.
Sebastian, 6 år.

9. Du skall älska gud hur mycket som helst, fast det är svårt om han inte visar sig trots att man ropar "kom fram"
Robin, 6 år

10. Du skall inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på mors dag, annars blir det ett herrans liv.


Du ska inte stjäla från fattiga... om de ser det! HA HA HA! Vänta tills de vänder ryggen till så är det helt okej!

Sentimentala skäl

Meh! Regna! Vad hände med solsken och temperaturer över 25 grader? Vad hände med sitta-på-verandan-i-kvällssolen-och-dricka-något-kallt-och-bara-mysa? Ja, just ja! Det är ju semestertider. Murphy: Bite me!

Jag är en samlare av stora mått. Enorma mått faktiskt. Jag kan inte hjälpa det, det går i släkten. Jag utvecklar emotionella band till mina ägodelar ska jag meddela. Med svepskälet "det kan vara bra att ha någon gång" slipper jag kapa de här banden. Men ibland, när förrådsdörrar inte går att stänga och jag inte sett väggarna i klädkammaren på några år, kan det hända att jag ändå sätter sta och rensar. Det är en smärtsam process.

I lådor ligger barnens bebiskläder. Vissa av dem fläckiga av blåbärspuré eller mosad banan eller något annat bebisgucka. Bra att ha någon gång? Förmodligen inte. Men de här kläderna har rymt en varm och knubbig liten bebiskropp. En bebis som inte finns längre, en bebis som hade ohyfset att växa upp. För varje plagg jag med tungt hjärta lägger i soppåsen är jag rädd att ett litet, ovärderligt minne slinker med.

Maken hjälper till så gott det går. Men det är inte lätt när jag hela tiden måste dubbelkolla vad han lägger i sophögen. Om han hör ett dovt morrande från mitt håll vet han att det inte är läge att diskutera. Som när han la tassarna på lillkillens spjälsäng och menade att den kunde vi ju lika gärna göra oss av med, eftersom jag så bestämt sagt att det inte blir fler barn. Nej, VI ska inte ha fler barn, men tänk vad bra att ha när vi ska sitta barnvakt åt barnbarnen! Han vet att det inte är någon mening att argumentera. Spjälsängen, där mina barn som bebisar snusat sött (och ilsket vägrat att sova också förstås) blir kvar. Bandet är intakt.

Häromdagen när jag rensade ur ett skåp hittade jag alla mina gamla kassettband. Maken hann säga: Men de där är väl inte... Sen förstod han av min blick att banden blir kvar. "One more reggae for the road, everybody!"

Tänk om jag hade samma sentimentala band till mina pengar? Hmmm, tåls att tänka på.

Renovering av kråkslottet de la Cox

Det går lite trögt med bloggandet här, som den uppmärksamme kanske har märkt, men jag kan tyvärr inte utlova någon förbättring. Jag låter bloggsvackan gå sin gilla gång, så får vi se hur det blir. Men nu, när jag egentligen borde göra femtitolv andra saker, känns bloggen naturligtvis mer aktuell än någonsin. Det är klart att ett inlägg är på sin plats. Tvättmaskinen surar och dammsugaren känner sig åtsidosatt, men det kan inte hjälpas. Här ska bloggas.

Senaste tiden har vi varit i renoveringstagen. Det har slipats, målats och lagts golv från morgon till kväll. Det blir fantastiskt bra måste jag säga. Men skoj är det inte. Verkligheten ligger rätt långt ifrån Martin Timells flinande feja i "Äntligen hemma". Blod, svett och tårar. I shit you not. Kanske inte så mycket tårar som svett och blod. Men ändå. Renovera är något jag gör för nödvändighetens skull, inte nöjets. Nu är ett rum klart, snart kör vi igång med nästa. Som är dubbelt så stort. Oh joy.

Om du befinner dig i en ny relation och känner dig orolig för om det ska hålla i det långa loppet - renovera ett rum ihop. Om ni inte bryter då och gör vodoodockor av varandra, då kommer det att hålla. Garanterat. Giftermål, hus, hund, volvo och ett gäng söta barn. I den ordningen.

Nu kräver lillkillen att jag ska komma och undersöka ett ljud som han påstår att "den döda mannen" åstadkommer. Fet chans till det. Jag tänker gömma mig i en garderob tills maken kommer hem. Till lillkillen säger jag bara: Säg åt honom att gå mot ljuset. Mot ljuset goddammit!

4 going on 6

Imorgon fyller lillkillen år. Fyra närmare bestämt. Nästan sex, som han uttrycker det själv. Han vet inte hur rätt han har. För så fort går det kan jag tala om för er som inte vet. Han är nästan sex, nästan tonåring. Stora killen fyllde elva för ett tag sen. Han är nästan tjugo.

Det är något helt bitterljuvt med barnens uppväxt. För visst, med handen på hjärtat, kan jag tycka att det är skönt att de blir lite mer självgående och inte behöver passas 24/7. Men ändå vill jag hålla dem kvar en liten stund till. Den osynliga navelsträngen, den de inte klipper av på BB, blir tunnare och tunnare för varje år. Till slut går den av och allt är som det ska, men likväl lite sorgligt. Lillkillen blir fyra år imorgon och jag kan inte fatta att det har gått så fort.

Bitterljuvt är vad det är.

Sommar!

Vi har lov, vi har lov, vi har lov *klapp, klapp, klapp*
Några veckor vi fria får vara *nynnar*

Mitt första år som student på högskolan är avklarat. Det har gått fortare än fort och varit roligare än jag kunnat tro. Nämnde jag att jag fått VG i alla skrivkurser vi haft? Nähä, men då gjorde jag det nu. Blygsam som jag är.

Dessvärre sitter jag, med bara näsan ovanför ytan, i självömkans träsk. Min rygg har åter igen pajat. Jag som hade på gång ett blogginlägg om att den här sidan av 30-strecket faktiskt är ganska soft. Så kom det här liksom... Ryggskottshelvete.

Hela förmiddan har jag legat till sängs och gnytt för mig själv: Make, min make! Varför har du övergivit mig? (Dramatisk? Jag?!)
Jamen typ så i alla fall. Maken i fråga hade vett nog att bjussa på lite medömkan när han ringde hem på lunchen, men mina övertalningsförsök för att få honom att komma hem var fruktlösa. Så jag drogar mig istället. Som tur är har jag kvar värktabletter från sist det begav sig. Den ena ska kombineras med den andra men absolut inte med den tredje. Det är en hel vetenskap, I tell ya! Men det funkar och jag är mobil, även om Agda 95, ser ungdomligare ut i gången än jag.

Staaaackars mig. Alla tillsammans då: Staaaackars Karin!

Ett levande preventivmedel

Jag berättade tidigare om uppgifterna vi har i kursen jag läser för tillfället. Artikeln om förlossningspsykos och allt det där, ni vet? *alla nickar igenkännande*

Igår träffade jag min responsgrupp, så vi kunde ge och få respons på våra essäer. Jag var den enda i gruppen som fått barn. De andra känner sig nog inte så sugna nu...

(GP står här för Grupp Medlem)

GP 1: Det här låter ju riktigt läskigt, men det är ganska ovanligt va?
Jag: Jaaa... det är väldigt få som drabbas och de flesta har redan en psykisk sjukdom i botten eller i närmsta familjen *försöker lugna*
GP 1: Jaha. För min mormor var psykiskt sjuk... undrar om hon inte till och med fick förlossningspsykos?
Jag: Oj...
GP 2: Jag vet att min kusin fick förlossningspsykos och ville inte veta av sitt barn de första månaderna. Men nu är hon ju frisk igen...
Jag: Oj...

*tystnad*

Jag: Fast idag är de nog bättre på att känna igen symtomen och sätta in medicinering i tid... kan jag tänka mig...

Jag tänkte hädanefter lägga till en titel till mitt namn i telefonkatalogen: Karin Cox, Preventivmedel - säkrare än p-piller.

Beskt

Igår kväll var jag på föräldramöte. Ett sånt där stort, med ALLA föräldrar (som orkar komma) och ALLA fröknar. Fast föräldramöte kanske är fel ord att använda i det här fallet, väckelsemöte känns mer riktigt. Hallelujah, can you say AMEN!

Jag blir så trött...

I små samhällen, som det här som jag bor i, ska man inte ha en avvikande åsikt. För då är du dum. Och då måste alla i "förskönande" omskrivningar tala om varför din åsikt är dum. Det gör inget om den ena upprepar vad den andra sa, fast i något annat ordalag. Alla har rätt till sina minuter i rampljuset.

Det är något rikigt sliskigt med föräldrar som i samma mening klarar av att självgott klappa sig på axeln samtidigt som de ger en rikigt känga till föräldrar som inte tycker som dem. Riktigt kväljande sliskigt är det. Det brukar vara samma föräldrar som inte riktigt kan förstå att alla är olika och att inte alla familjer fungerar på samma sätt. De brukar också har väldigt hög närvaro på föräldramöten av alla de slag...

Och det var dagens portion med galla. Nu ska jag duscha och bli snäll igen.

Förtydligan

Silverfisken skriver att han drömt om en medbloggerska, som han träffat en gång. I drömmen stod hon och diskade eller gjorde drinkar. Naken. När hon vänder sig om har hon blivit med snopp.

Inte för att jag tar åt mig nämnvärt, men känner ändå att ett förtydligande inte sitter i vägen:

Inget annat sitter i vägen heller om jag säger så. Inga bihang centralt placerade eller nåt. I'm a natural woman. Som nagelpolermedelförsäljerskan i London försökte använda som säljknep. You're a natural woman.

Bet your ass! And I'm still not buying...

Om att välja uppgifter med omsorg

Just nu läser jag skrivteknik och kursen examineras genom två uppgifter. Ett referat och en essä. Som utgångspunkt för båda uppgifterna ska finnas en vetenskaplig artikel av eget val, men som minst är 10 A4 lång. Jag kan säga på rak arm, att så många vetenskapliga artiklar på några fjuttiga 10 A4 är det riktigt ont om. De flesta ligger på 40 sidor plus bilagor. Referatet fick vara max 1500 tecken. 40 A4 ---> 1500 tecken= jobbigt.

Jag letade med ljus och lykta efter en artikel som var lagom lång och något sånär intressant, dessvärre fanns det inte tid till allt för mycket grunnande. Jag tänkte: Något med psykologi vore roligt! Tick, tack, välj något nu, referatet ska vara inne snart.

Postpartumpsykoser(förlossningspyskoser)! Ahaaa! En lagom lång artikel(17 sidor) med något sånär intressant innehåll. Det är taget!

Till saken hör att vi ska redovisa våra essäer muntligt. Få se här nu: Här är jag, som har tre barn, och... "Hej, jag ska prata lite om min essä som är skriven utifrån en artikel om postpartumpsykoser."

Härligt! Under mina restrerande två år kommer jag gå under öknamnet "psykot". Jag tror att statistiken senare också kommer att visa att barnafödandet blev väldigt lågt bland textdesigners som tog examen 2009.

Hädanefter lovar jag, dyrt och heligt, att jag ska välja mina uppgifter med bättre omsorg.

/Psykot

Sy - syddigare - syddigast

Jag köpte en symaskin på IKEA. Som tur var kom den inte i ett platt paket, för där tror jag min gräns går för IKEA-sammansättningar. Jag måste ändå påstå att jag rockar relativt korpulent på att sätta ihop möbler av alla de slag. Härom sistens var det ett skrivbord som skulle sättas ihop och trots att jag hade ett helt gäng träpluggar och annat smått och gott till övers när jag var klar, så står det där än. Det ser riktigt ut i alla fall. Men den senaste fyndet på möbelvaruhuset var alltså en symaskin.

Jag vet inte om symaskinen jag köpte bara är vad jag betalade för, eller om utvecklingen på symaskinfronten har stått still sedan början på 90-talet. Jag fick skarpa flash-backs till syslöjden i högstadiet. Allt såg nästan likadant ut, från spolarrullen till "sura mun". Det lät likadant också, ungefär som när man kör med en gräsklippare över ett grusparti. Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel, men det slutar alltid med det ljudet. Och jag trampar hårdare på pedalen och tänker att "det löser sig nog". Fast oftast gör det inte det, oftast går tråden/nålen av. Ibland lägger den bara av och ger ifrån sig ett surt hummande hur hårt jag än trycker på pedalen. Det var aldrig meningen att jag skulle bli sömmerska.

Jag vet att fast vi satt ett helt gäng elever och fräste på med symaskinerna, allt vad vi orkade, var det alltid mitt namn som ropades ut när någon maskin lät illa. "Karin, nu låter det lite va´?" Oftast hade jag då åstadkommit en magnifik trådknut på undersidan av tyget, fast det såg snyggt ut på ovansidan. Om man skulle få för sig att sprätta upp de otaliga kuddar(de var enklast att sy) och vända dem ut och in skulle man kunna hitta tråd för en hel tomtearmé. Men varför skulle man vilja sprätta upp konstverken? Nej just det, det vill man inte.

Den här symaskinen jag köpte, den lär inte bli utnött i första taget. IKEA säljer nämligen också remsor med med något slags värmeaktiverat lim. Så ska jag lägga upp gardiner så blir det strykjärnet som får göra ett ryck. Funderar på att använda det på ett par byxor som är för långa, så kan man lägga ut dem igen om man skulle råka växa en decimeter eller så. Man vet aldrig...

Framtidsutsikter

Gissa vad jag inte ska bli när jag blir stor?

Möbelmonterare på IKEA.

Lätt avlyssnat

Det här med att åka kommunala färdmedel är, som de flesta vet, något helt speciellt. Det har skrivits i långa rader om irritationsmoment, trängsel, brist på sittplatser och illaluktande medpassagerare. Men jag har även lagt märke till en annan aspekt - tjuvlyssnandet.

Om jag befinner mig utan sällskap på tåget tillhör jag skaran av tjuvlyssnande människor. Trots att jag håller ögonen på en bok/tidning/de egna skorna så befinner sig öronen på drift. Det finns alltid något intressant att avlyssna. Jag väljer att tro att jag sköter det här lite diskret och utan att bli upptäckt. Oftast.

Har jag däremot sällskap på tåget har jag insett att jag till stor del står för underhållningen/irritationsmomentet/tjuvlyssningsmaterialet. Däremot är inte alla så diskreta med sitt tjuvlyssnande och andra i sin tur tillhör min kategori - de som väljer att tro sig vara diskreta, men som kan skratta, nicka och visa avsky i relation till samtalsämnet. Jag har kommit fram till att det finns ett antal olika kategorier av människor i det här fallet:

1) Den som ihärdigt tittar ut genom fönstret, men som inte inser att denne i tur och ordning vrider huvudet en aning mot den som talar.

2) Den som tittar en rakt i ögonen, skrattar med och som gärna sträcker lite extra på halsen för att se de nya skorna man visar upp för de som egentligen är inblandade.

3) Den som bara blåstirrar på en sålänge man inte tittar tillbaka. Han/hon är fascinerad av vad man säger och vill inte missa ett ord, men vill inte heller bli påkommen med att tjuvlyssna. Om man lutar sig lite åt något håll för att försöka undkomma dennes intensiva blick kommer denne att flytta efter, obönhörligen och kvickt.

4) Den som till slut ignorerar sitt eget sällskap till förmån för det avlyssnade samtalet. Denne svarar osammanhängande och irrelevant på sitt sällskaps samtal och skrattar - till sitt sällskaps stora förskräckelse - plötsligt högljutt när det avlyssnade samtalet kommer till sin "punch-line".

5) Den ärliga typen, som glatt medger att denne lyssnar och gärna kommer med egna kommentarer och vinklingar.

Jag har personligen "råkat ut" för alla kategorier av tjuvlyssnare och förmodligen varit en av dem också. Men oftast har jag en känsla för att jag och mitt sällskap är föremålet för tjuvlyssnandet.

Ursäkta frånvaron, men...

... det har varit lite stressigt.

Bild från "My cat hates you"

Fråga Karin

Det här med html och css: wtf?? Det måste finnas ett enklare sätt...

Nu när jag ändå har lite bloggtorka tänkte jag passa på att svara på några frågor. Jag utgår ifrån de googlingar som lett till min enkla, ödmjuka blogg:

• Vakna illamåendes

Är du kvinna i fertil ålder är du sannolikt gravid. Det är bara till att känna kaffelukten. Om några månader är du stor som ett hus och kommer att få skapligt jobbiga kramper i magen. Resultatet blir villkorslös kärlek till en liten varelse som helt kommer att diktera ditt fortsatta liv.

• Duktiga flickor

...tar på sig för stor arbetsbörda. Våga vara viljestark!

• Vädret på side

Det här är en väldigt vanlig googling enligt mina arkiv. Varför? Den som kan svara på frågan är högst välkommen att göra det i kommentarerna. Men för att besvara frågan: Det blir blåsigt, kallt och lite regnigt. Tror jag.

• Tvååring trotsålder

Gratulerar! Jodå, det är fullt möjligt att vara i den beryktade trotsåldern när man är två år. Lycka till!

• Skillnad ironi och sarkasm

Mnjaa... jag är inte riktigt på det klara med det ska jag erkänna. Fast rent personligt tycker jag att sarkasm osar mer spydighet? Fast det kanske är mina egna konnotationer.

Därmed var dagens frågestund avklarad!

Min rygg har gått i strejk

Inatt drömde jag att jag var gravid med trillingar. Min kropp försöker säga mig något. Typ: Ge dig in på det där spåret igen och du ska få... Min kropp kan känna sig lugn dock, vi ska inte in på det spåret igen. Vi ska nöja oss med att lååååna bebisar, sniffa på dem, gosa med dem och lämna tillbaka dem. Om någon i våran omgivning nu bara kunde sätta fart med den biten...

Ryggskott, mina vänner, det ska ni akta er för! Det har jag provat på de senaste dagarna och det är ingen hit. Läkaren jag var till i tisdags uttryckte, med ett snett leende, att jag hade "en ganska orginell stil". No shit, Einstein! Vidare tyckte han att det såg rätt "gosigt" ut, när jag klamrade mig fast kring nacken på maken för att överhuvudtaget kunna ta mig framåt. Maken tyckte mest att det var tungt. Han går fortfarande och gnuggar ena sidan av nacken, fast jag tagit mig fram för egen maskin i ett par dagar nu! Lite får man väl tåla? Däremot tycker jag att det har legat ovanligt mycket grönsaker på min tallrik den sista tiden...

Något annat jag har provat på de senaste dagarna är html. Igår lyckades jag att få till en sida med blå bakgrund, grön text, en lista och ett par länkar. Bara genom att skriva text! Vem hade trott att det var möjligt?? Förutom alla datorsnillen då... För varje kod jag skrev som faktiskt resulterade i det som var tänkt fick jag till en liten segerdans. Med betoning på liten. Med tårna. Sängliggandes. Men segerdans var det, none the less.

Tjetjensk sotare?

Jag läser i tidningen om en ung man som ska bli president i Tjetjenien. På bilden ser han hård ut med kalla ögon. Artikeln antyder att han inte är blyg för att använda tortyr och för att mörda folk som inte tycker som han. Jag blir illa till mods. Han har en basker som sitter sådär lite snett, som de gör inom armén. Kalla, hårda ögon. Tortyr och mord. Lillkillen som varit upptagen med sina frukostflingor kikar lite över min axel, pekar med skeden på den unge presidenten och säger:

- Kolla, där är ju våran sotare!

Situationen avdramatiserad. Jag skrattar lite och säger att de är snarlika, men inte riktigt samma ändå. Lillkillen äter vidare på sina frukostflingor och menar att de har ju likadan mössa i alla fall.

April, april!

Jag vaknar tidigt, mest för att lillkillen ålar runt som en besatt bredvid mig. Under vänstra skulderbladet ligger något hårt. En napp. En blå napp som på nappars vis har klibbat sig fast på ryggen. Jag har fortfarande märket kvar en timme senare. Kudden som inte gått att få bekväm på något vis bara några ynka timmar tidigare är nu skönare än någonsin. Lagom hård, lagom mjuk, lagom utskålad för mitt huvud. Ett huvud som för den delen är riktigt trött. Jag försöker med honungslen stämma förmå lillkillen att kila in till sig och leka en liten stund. Bara en liten stund. En liten kvart kanske, eller ett par små, små timmar. Det funkar! Han ålar sig faktiskt ur min säng, tar sina nappar med sig och försvinner tassande ut ur sovrummet. Yes! John Blund, here I come! Men lugnet varar bara en liten minut innan lillkillen kommer instörtandes, glatt hojtandes att det snöar!! Det har blivit vinter igen, oh lycka, vinter igen. Jag själv stelnar till och med all energi jag kan uppbringa vrider jag huvudet en aning åt höger, en aning uppåt. Ena ögat får tillåtelse att släppa in lite morgonljus och det första jag ser är ett vitt hustak. Sen ser jag snöflingor som virvlar runt mot en grå bakgrund. Det är vinter igen. Hur är det möjligt? Stönande trycker jag ner ansiktet i kudden och bestämmer mig för att inte vakna igen förrän det vita helvetet har helt försvunnit och knoppande björkträd har tagit dess plats. Lite fågelsång vill jag ha också. Glöm knoppande björkträd förresten, de ska vara utslagna och färdigpollinerade. Lillkillen visar ingen nåd dock. Han ska ha fram overallen som jag lovade att han skulle få ha nästa gång det blev vinter, eftersom den varit för stor den här säsongen. För nu är det vinter igen. Oh lycka, vinter igen.

Glad Påsk

Mellankillen: Får vi leta efter våra påskägg på en gång när vi vaknar i morgon?
Jag: Nej, vi ska äta frukost först...
Mellankillen: Men åhhhh... då får vi inga ägg förrän klockan tre ju!!

Hoppsan hejsan, där ser man.

Glad påsk på er alla!

Tidsfördriv

Det här är mitt 341:a inlägg! Det ni! Dagen till ära ska jag göra Robin till viljes och göra hans utfrågningslista. Ja, jag vet. Jag är alldeles för snäll! What can I say...

Vilken årstid tycker du bäst om? Alla utom, och jag är väldigt bestämd på denna punkt, vintern. Vinter kan få finnas överallt utom där jag befinner mig. Väck, väck, väck med eländet!

Skulle du kunna tänka dig att vara med i en dokusåpa? Nejmen, nej! Den här personligheten är inte till salu ska jag säga. Den får man helt gratis. Som spam ungefär. Live.

Brukar du sjunga i duschen? Jag sjunger nog på de flesta ställen utom i duschen. Mest i bilen tror jag.

Vilken sport tycker du är roligast att se på TV? Hade vi inte behandlat dokusåpaämnet redan? Nej men allvarligt, vi tycker inte om sport. Vi är sportallergiker (jag och mitt alterego alltså).

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jag tror att det finns någon som är menad för någon annan. Så är det bara. Jag har hittat min.

Vad är viktigast för dig? Syre.

Laddar du hem musik och film från nätet? Ehh... va? Är det här en frågelista från regeringen? Smart... Neeheej du! Sånt där piratande håller jag verkligen inte på med! Usch fy!

Vad är det bästa med julafton? Maten står ju högt i kurs. Men stora killens tomte-agerande förra året slog nog högst faktiskt. Oslagbart. Det var bäst förra julaftonen iaf. När jag var yngre var det nog klapparna ändå (fast de hamnar nog fortfarande bland topp-tre)

Tänker du mycket på ditt utseende? Tänker och tänker, så mycket filsoferande blir det väl inte. Det finns ju där vare sig man vill eller inte!

Vad får dig att slappna av? Trevligt sällskap!

Är du skyldig någon pengar? Japp! Linda ska få sina 60 kronor bumselibums när jag träffar henne nästa gång!

Är du mörkrädd? Jamen tänk om jag är det då? Fast det har blivit bättre med åren.

Vilken färg är snyggast? Meh! Spela roll då...

Tycker du matte är svårt? På vilken nivå snackar vi nu? Vid C tycker jag att det börjar bli knepigt (läs: helt j*vla oförståeligt! Bokstäver är till för att skriva text med!)

Tycker du att det är viktigt att ha märkeskläder? Jag tycker det är viktigt att ha kläder.

Har du piercingar? Två stycken! En i varje öra. Helt craaazyy

Bråkar du med dina syskon ofta? Nej aldrig faktiskt. Men det fanns en tid... Mammas stickpinnar blev aldrig vad de en gång varit.

Vem är den viktigaste personen i ditt liv? Det går inte att nämna bara en... you know who you are!

Läser du ofta böcker? Japp!

Vill du gifta dig? Redan avklarat. Klart rekommenderat!

Vill du ha barn? Jag är nöjd med de tre jag redan har, så några fler blir det nog inte tal om.

Vilka tv-program som går nu har du fastnat för? Lost, Heroes, House, Medium, ER. Vaddå? Ett program per dag måndag till torsdag...

Vilka djur är du mest rädd för? Den här frågan förutsätter ju att man är rädd för en massa djur! Jag är super-skraj för ormar, och det är en hälsosam fobi ska jag tala om! En urinstinkt! Jag är dessutom måttligt äcklad av spindlar. Men de riktigt stora kan hålla sig borta från mig. Urinstinkt igen.

Vilken kändis är hetast? Jag har aldrig varit särskilt het på kändisar...

Vilket mobil märke föredrar du? Igen... Meh! Spela roll!

Biter du på naglarna? Nej, hurså?

3 saker jag gillar med mitt utseende:

• Att
• det
• finns

3 saker jag gillar med min personlighet

• Min humor (jag skrattar iaf)
• Min personkännedom
• Min anpassningsförmåga

3 saker jag lyckats med och är stolt över

• Mina barn är jag i alla fall stolt över, det visar sig så småningom om jag lyckats?
• Börjat plugga
• Tapetserat ett rum

1 person jag kan ringa mitt i natten (varför en helt plötsligt?)

• Skulle väl vara min man, men oftast håller han sig hemma på nätterna så...

3 person som sagt "jag älskar dig" till mig

• Min man (varje dag)
• Mina barn (hoppsan nu blir det visst sex personer alltsomallt. Lite får man väl skryta också?)
• Min mamma

3 saker jag uppskattar hos en medmänniska

• Humor
• Empati
• Humor

1 vän jag vill träffa snart (nu var det en igen! Varför? Kan vi inte hålla oss till mönstret?)

• Linda (så att jag kan betala henne de 60 kronorna och inte behöver oroa mig för att jag ska glömma det!)

3 kändisar jag uppskattar

• Men allvarligt,
• vem av dem
• har hittat lösningen till svält, krig och all världens grymheter?

3 saker jag ska unna mig imorgon

• Sola
• Gå på bio
• Trevligt sällskap

3 personer jag utmanar att göra listan

• Den
• som
• vill

Ja där har ni det! Nu kan ni sluta ligga vakna på nätterna!

1994 var året

Imorgon ska jag åka slalom för första gången på 13 år. Så om en rosig, liten bebis föddes samtidigt som jag gjorde pistarna osäkra sist, så har denne hunnit bli en finnig tonåring när jag nu hejdlöst ska kasta mig uti backarna, med livet som insats, igen.

Detta väljer jag att göra inför min son och hela hans klass, inklusive lärare och andra föräldrar. Jag överlägger fortfarande om jag ska ha på mig samma skidställ som då, för 13 år sedan? Det är rött, lila och gult. Egentligen skulle det ha skänkts till någon klädinsamling för länge sedan, men det har inte blivit av. Å andra sidan är jag tämligen fäst vid min son, så jag kanske väljer att använda det mer nyinköpta skidstället.

Karin, the miljardär

Maria, om du läser det här: Jag ska bara blogga lite först, sen ska jag börja med uppgiften! Säkert!

Lotten skriver om vad hon (inte) skulle ta sig till om hon fick flera miljarder pengar. Det inspirerar mig. Dagdrömmande är alltid inspirerande och högt prioriterat, vilket också är skälet till varför jag nu bloggar istället för att jobba med denna veckan inlämningsuppgift. I en rättvis värld borde blogginlägg räknas också...

Jag har genom åren haft ganska ingående teorier om vad jag skulle göra med ohyggligt mycket pengar, om de skulle råka landa på mitt konto. Personlig kock, tränare, stylist och barnflicka har ofta varit inkluderade. I en fantasivärld är det en jättebra idé. I en mer realistisk värld (där miljardtals kronor hör hemma, yeah right) har jag kommit till insikt med att det kanske inte skulle funka som jag tänker mig.

Den personliga tränare som hurtigt kommer inskuttandes i mitt sovrum, där jag fortfarande ligger med ansiktet planterat i kudden, samtidigt som den personliga kockens nyttiga, goda frukost möglar på sin bricka bredvid min säng, den personliga tränaren skulle få sparken fortare än han/hon kunde säga situps. Den personliga stylist som hävdade att mina jeans kanske blivit en smula lite för små för att jag ignorerat den personliga kockens hälsosamma mat till förmån för glassiga luncher med goda vänner, och som inte noterat i sin kalender att det är pms-vecka, den personliga stylisten får också foten. And so on...

Om sanningen ska fram vet jag inte vad jag skulle göra med så mycket pengar. Fast missförstå mig inte, jag skulle inte vara den som var den som tackade nej! Oh nei, nei! Faktum är att jag skulle nöja mig med några ynka hundratusen, om det var på det viset.

Det är som jag alltid sagt: Jag kräver inte mycket.

Outmaning

Ok, nu har jag blivit fångad från två håll och sitter i ett järngrepp! Det är nog bäst att jag sätter fart med det här nu!

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blivit ”tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg samt ange reglerna för spelet. Sen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista på deras namn. Efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de blivit ”tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Ett axplock ur på hur många sätt jag är underlig:

1) Jag är produkten av två människor som är varandras motsatser, vilket gör mig till en walking, talking motsats hela jag! En slarvig pedant, en pessimistisk optimist, en realistisk dagdrömmare.

2) Jag städar när jag blir arg. Under pms-veckan får dessvärre nästan aldrig besök. Typiskt.

3) Jag jobbar bäst och mest kreativt under stress. Och nu snackar vi riktig påtaglig stress. Do-or-die-stress. Och nu slog det mig varför jag alltid skjuter på saker till sista sekund!

4) Jag är barnsligt förtjust i tv/dator-spel.

5) Jag pratar med djur. Mycket och ofta.

6) Jag pratar svengelska på ett så övertygande sätt att jag fått folk att tro att "bestick" heter "biuwsticks" på engelska.

Nu ska jag skicka det här vidare, men faktum är att de flesta bloggare jag känner redan har fått den här utmaningen. Så det tänker jag helt rebelliskt strunta i! HA!

Mendez och mellanmjök

Mina förväntningar låg i taknivå när jag åkte till dagens föreläsning. Julia Henshaw skulle gästföreläsa på våran kurs i ämnet "creative writing". Vi hade inte fått veta så mycket mer än att här skulle pennor glöda! Problemet med mig, när jag får otillräcklig information, är att jag hittar på resten själv. Creative writing och nåt om att man typ bara skulle skriva flödande text, utan att så mycket som lyfta pennan från papperet, transformerades till jordens aha-upplevelse i mitt huvud. Jag såg framför mig hur mina ögon blev som Isaac Mendez´när han målar framtiden i serien Heroes. Hur detta skulle gå till hade jag ingen aning om, men det skulle bli coolt det var jag helt säker på. Jätteballt.

Aha-upplevelsen uteblev. Jag tror att Julia helt hade missat att vi går Textdesign och är därmed, de flesta av oss iaf, relativt vana att skriva. Att skriva om en vindruva i tio minuter ger, i varje fall inte mig, någon aha-upplevelse. Det var skoj, men inte magiskt. Inga Harry Potter-vibbar. Mina ögon blev inte lysande vita (vad jag vet), men jag blev ganska trött i handen. Synd att jag inte hade laptopen med mig. Fast det hade nog räknats som fusk. Det blev liksom mellanmjölk av alltihop.

Sen fick vi läsa upp våra alster, något ingen riktigt räknat med. Vet ni hur porrigt det kan låta när man beskriver ätandet av en vindruva? Det var fullt med "jag tar den i munnen" och "saften skvätter" och "den känns len och hård". Men ingen annan fnissade så jag fick tänka på all världens olycka istället...

Säg: Aaahhh

Nej, jag dog inte i tandläkarstolen. Jag svimmade inte ens. Faktum är att min tandläkare och tandsköterska, såg terrorn i mitt ansikte så fort jag satte mig i stolen och gav mig en elefant-dos med bedövningsmedel. Jag kände ingenting. Halva ansiktet var bedövat fram till kvällen och det var det värt. Tandläkare är inte sadister. Inte min i alla fall. Det är bara strax innan jag ska dit som hon blir till ett monster i mitt huvud. Fast lite sur är jag ändå. Jag satt helt still, gnällde inte ens en liten gång och gapade stort hela tiden, men fick jag något klistermärke? En tatuering? Ett luktsudd? Nix, ingenting. Jag fick ge bort en femhundring istället. Men med tanke på bedövningsmedeldosen kom jag nog billigt undan...

Så börjar hjulen snurra (och borrarna också)

Tjugo minuter kvar innan borrarna startas... Just nu håller de väl på och slipar dem? Vet ni förresten varför tandläkare har sånt där skydd för munnen? Det är för att de ska kunna dölja sina sadistiska leenden!

Förresten glömde jag att säga, i all min blygsamhet, att jag vann ett väldigt prestigefyllt pris igår! Vi hade en tävling inom kursen där alla blev tilldelade ett ämne; luft, jord, eld eller vatten. Jag fick eld, fast jag ville ha luft. Sen hade vi nittio minuter på oss att skriva fritt om detta ämne. Fyra vinnare, en inom varje kategori, skulle utses. Så igår blev jag tilldelad "The Cloetta Kexchoklad price" (ungefär som Pulitzer-priset, fast lite finare).

För dem som har vägarna förbi MdH i Eskilstuna kan ni läsa mitt inramade bidrag, som hänger precis bredvid föreläsningssal "Filen".

Tandläkarskräck

Det tog tre försök innan mellankillen äntligen lät tandläkaren borra i hans tand. Som jag har peppat honom mellan alla dessa tre försök. Varit förnuftig, rationell och saklig. Ibland måste man göra sånt som inte är särskilt behagligt eller roligt; ibland måste man bara stå ut; ibland måste man borra i en tand så att hålet inte blir större och man måste ta bort hela tanden helt. För hur skulle det se ut, om man är 12 år och inte har några tänder kvar?

Hur skulle det se ut om man var 30 år och inte hade några tänder kvar? För nu sitter jag här, illamåendes och blek. Idag är det min tur. Det här är en lagning som jag skjutit på sedan i höstas. Nu känns det inte så förnuftigt och rationellt längre. Nu är bara skräcken kvar. För det är klart att de kommer att säga (som ett eko av mig själv): "När man väntar så här länge, blir hålet bara större och större. Hade du lagat det i höstas hade det gått på ett par minuter, men nu får du sitta här heeeela dagen. MOAHAHAAAHAHAA!!!"

De ska borra i min tand. Med. En. Borr. Bzzzzzz! Och maken ville inte ens ta ledigt från jobbet för att hålla mig i handen!! Tack så jävla mycket liksom...

Ja se det snöar!

Nämen? Snöar det nu igen? Ja, det tror jag alldeles bestämt att det gör! Det är väl ungefär lika roligt som tarmvred.

Nu ska jag sätta fart med min stilanalys som ska vara klar imorgon. Det är frågan om tarmvredet inte är lite roligare ändå där.

Ugglor i mossen

Nej men allvarligt talat. Jag tror visst jag fick ett smärre hjärnsläpp igår. Det kan ha blivit en kopp kaffe för mycket; jag mår bättre idag. Tackar som (inte) frågar.

Jag var på fest igår. Jag, maken och lillkillen gick på inflyttningsfest och av alla tre tusen personer där (give or take några tusen) kände vi en (1) person från början. Jag stod överst i turlistan för att slippa köra hem och kunde därmed unna mig ett par glas vin. Det visade sig vara högst förmånligt när vi lite senare på kvällen skulle ha "norsk karaoke". Innan jag skulle ta på mig lurarna hade samtliga personer före mig fått låtar som man känner igen på de första fyra takterna. Nu hörde jag Magnus Uggla sjunga. Magnus freaking Uggla!! Någon gammal VM-låt. Det var inte bara jag som aldrig hade hört den förut och det är inte en önskvärd situation när det kommer till norsk karaoke.

Det var bland de längsta två minutrarna i mitt liv. Nynna osammanhängande har fått en ny mening.

Jag tog dagens bild och lekte lite med den i ett bildredigeringprogram. Jag tycket att jag fick in mer luft i bilden. Så här blev resultatet:

Modeblogg

Ok, jag faller för grupptrycket. Modebloggar verkar ju vara the shit nu för tiden. Jag har sett mig omkring och funderat hur jag kan göra för att också få en jättecool modeblogg. Jag har kommit fram till att man måste ha följande kriterier:

1. En helkroppsspegel, så att...


2. ... man kan ta bilder av sig själv...


3. ... i dagens outfit...


4. ... med mobiltelefonen.

Jag har allt det där förutom en helkroppsspegel, men jag kanske svänger förbi IKEA senare idag. Först måste jag bara hårdplugga H&M:s vårkatalog, så att jag kan tycka till om vad som är hett och vad som är ute. Eventuellt måste jag också leta upp någon papparazzi-sida på nätet så jag kan dela med mig om vilken kändis som är snygg, ful, för smal, för tjock och vem som är gårdagens uppstekta gröt. Men i vilket fall, nu tar jag steget, är ni med?

Gör just nu: Bloggar, jue!

Ska göra senare: Gå på kalas

Ätit idag: Pfft... jag äter inte!

Ska äta senare: Ett salladsblad med två räkor. Mmmm, vad gott!

Dagens outfit: Pyjamas från K-mart och raggsockor som mormor har stickat.

Ok, ok, ok jag vet att bilden inte är tagen vare sig i spegeln eller med mobiltelefon, men jag jobbar på det.

Sur

Hmmmm! Vaerehernurå?

Jag skulle logga in på blogger i vanlig ordning och i vanlig ordning skulle jag ignorera deras erbjudande om att byta till "den nyare, bättre och överlägsna" versionen. Varför då? Jag vet inte, hade bara bestämt mig för att inte byta. Men vad händer då? De kör en fuling! Jag knappade in användarnamn och lösenord, men istället för min blogg kommer en sida upp som ber mig knappa in lösenordet igen och när jag gör det: "We are going to upgrade your blog"
Inget frågetecken inget alternativ. Hå och hej, nu gör du som du blir tillsagd. Så nu är jag sur.

Jag kan själv!

Boooring

Den här pilgrimsvandringen jag skrev om förut, den som vi gick för att "insupa atmosfären" till en uppgift vi skulle göra. Nu ska jag prata lite om den här uppgiften.

Först var det meningen att vi skulle bli tilldelade olika platser utmed den här vandringsleden och sen skriva en text med anknytning till den platsen. Sen skulle vi inte få någon plats, utan välja en själva. Sen skulle vi inte skriva om någon plats alls, utan inspirera någon annan att gå på pilgrimsvandring. Sagt och gjort, jag började skissa upp lite försikigt hur jag tänkt mig. Men så fick vi nya direktiv igen. Nu skulle vi skriva en fiktiv berättelse som skulle utspela sig på en verklig plats. Ungefär som "Arn". Arn! Som om jag ens hade läst de förbannade böckerna om Arn.

Google, google på skärmen där, säg mig genast vem den där Arn är!

Nu sitter jag här med en halvfärdig berättelse som säkerligen inte har någon likhet alls med Arn. Vad är det för namn egentligen, Arn. Och hur kommer det sig att varje gång jag skriver det så skriver jag ARn? Jag tror inte att jag gillar Arn faktiskt. Han skulle säkert inte ha gillat mig heller.

Nej, tillbaka till storyn nu. Funderar på att låta huvudpersonen dö. Ond, bråd död är alltid bra. Alltid.

Jävla Arn.

Har du hört den förut?

Vad australienare säger, vad man tror att det betyder och vad det egentligen betyder. Jag har lärt mig den hårda vägen.

De säger: You look stressed
Du tror att de menar: Du ser stressad ut, det ser ut som du har mycket att göra.
Egentligen betyder det: Du ser förbannad ut

De säger: You're so beautiful
Du tror att de menar: Du är så vacker! (Så sträcker man på sig, kastar håret över axeln och säger: va?? neeej... inte jag... tihi, tihi)
Egentligen betyder det: Du är vänlig, snäll, trevlig (även om du ser ut som om du har ramlat ur fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ner)

De säger: Bob's you're uncle!
Du tror att det betyder: Bob är din farbror/morbror (Så ser du förvirrad ut och säger att du har ingen farbror/morbror som heter Bob, alternativ utbrister "hur visste du det??"
Egentligen betyder det: Så är saken biff! Problemet löst.

De säger: Fair dinkum!
Du tror att det betyder: ??? Så slår du upp det och kommer fram till: ???
Egentligen betyder det: Det är sant! alt. Är det sant?? alt. Det var verkligen (en utomjording) eg. "it was a fair dinkum (bloody) alien"

De säger: Would you like some dead horse with that dog?
Du tror att det betyder: Vill du ha lite död häst med den där hunden?
Egentligen betyder det: Vill du ha lite ketchup på korven?

De säger: Hey, how ya going?
Du tror att det betyder: Hej, hur går du? alt. ????
Egentligen betyder det: Hej, hur är det?

De säger: That sheila is a few snags short of a barbie
Du tror att det betyder: Vem? Saknar vad? Till vilket??
Egentligen betyder det: Den där tjejen har inte alla hästar i stallet/har lamporna på men ingen är hemma/står det inte riktigt rätt till med

Och så vidare. Jag kan inte svära mig gul och blå på att alla dessa uttryck är genuit australienska, men jag vet att det är där jag hörde dem första gången. Jag börjar så sakteliga hänga med i tugget från down under...

Paying it forward

Jag tänker inte skriva något idag, istället hänvisar jag till brorsans blogg och säger: Japp, ja, jodå, absolut. Huvudet på spiken.

Nedanför mitt fönster

Utanför mitt fönster

Skidåkning på g!

Min stora kille hade en lapp med sig hem från skolan i fredags. Tydligen ska de iväg och åka skidor i mitten på mars. Slalom. Tydligen behövde de föräldrar som kunde ställa upp och skjutsa, och kunde man det skulle man få liftkort och hyra skidor till ett mycket förmånligt pris (99 spänn!!). Klart att man ställer upp!

- Nej, vad roligt! Då följer jag med er och åker skidor!
- Ehh... jaha? Kan du åka skidor då?
- Jaaa då! Det har jag gjort förut. För 12 år sedan. Det gick hur bra som helst.

Det kan ha varit inbillning, men jag tyckte inte att han såg odelat lycklig ut? Nä, det var nog bara inbillning.

Tut i backen!!

Fundering

Varför, varför, varför är det så typiskt svenskt att vilja verka osvensk? Varför ser man så ofta svenskar som liksom glider över till det andra "laget" och sen står där och hånskrattar och ser ner på sina egna landsmän och sitt eget, underbart vackra land? Särskilt ofta ser man det på svenskar som bosatt sig någon annanstans i världen. Det är precis som om de inte kan förmå sig att tycka om både sitt nya land och gamla Svea. Så fort de får chansen blottlägger de alla nackdelar och skavanker som Sverige har; det är för kallt, folket är kalla, regeringen knäpp och sommaren för regnig.

Jag sticker inte under stol med att jag avskyr vintern. Det är för kallt, mörkt och trist. Men jag tycker fortfarande att Sverige är en av de vackraste platserna på jorden. På vintern också. Det betyder inte att jag tycker om snömodd, mörker och kyla; det betyder bara att det inte är de egenskaperna jag väljer att lyfta fram när jag pratar om Sverige utomlands.

Folk här kan vara kalla, tråkiga och gnälliga. Men guess what? De typerna finns överallt, i hela världen. I Australien där alla ska vara ett "G'day mate" finns de också. Men när min man pratar om sitt hemland, tror ni att det är dem han lyfter fram? Nixpix. Tror ni han lyfter fram torkan, hudcancern (som alla får, mer eller mindre) eller deras crappiga jämnställdhet? Nej, det skulle aldrig falla honom in.

Man behöver inte älska allt med sitt hemland för att vara stolt över det och man behöver inte heller tycka illa om andra länder för den sakens skull. Jag kanske inte stannar här för evigt, men Sverige kommer ändå alltid vara "hem" för mig. På gott och ont.

Pilgrim - inte bara bling bling

Igår gick jag på en pilgrimsvandring. Nej, ni kan sluta garva rått, för det är faktiskt sant. En kort pilgrimsvandring kanske, inte mer än fyra kilometer, men vaddå? Vi hade till och med en livs levande präst med oss.

Vi blev slussade med buss ut i skogen, mitt i ingenstans, där man fortfarande kan se gamla kufar på moppe, med blå hjälm och tänder gulare än piss. Får ni en bild av var vi befann oss då? Runt en krök i landsvägen kom en plogbil ångandes i en hastighet jag inte trodde var möjlig för en plogbil att komma upp i. Föraren såg minst sagt förvånad ut när hela våran klass dök upp runt kröken. Vi såg nog mest skräckslagna ut och jag lyckades (naturligtvis) få ur mig en längre harang med diverse svordomar bara ett par steg bort från prästen. Enligt utsago från de som hade ögonen med sig lär hans ögon ha vidgats till tefatsstorlek. Han höll sig märkbart ifrån mig resten av vandringen. Jag tänkte vara snäll och upplysa honom om att det oftast inte är smittsamt i så små doser, men jag visste inte om han skulle tro mig.

Så vandrade vi vidare i ett snöklätt landskap, glatt tjattrandes och ofrivilligt halkandes, tills prästen stannade för tredje gången för att berätta om pilgrimssymboler. "Rocken" ska symbolisera tystnaden. Det kan ha varit inbillning, men jag tyckte att prästen tittade lite extra på mig när han påbjöd tystnad den sista biten. Kan jag rå för att jag har ett högt röstläge kanske? Men jag kan vara tyst också, även om det var med en viss ansträngning.

Vi kom fram till Bernshammars herrgård där självaste herrgårdsägaren mötte oss. I fleecetröja och skitiga jeans - med gylfen vidöppen - avrättade han raskt alla mina illusioner om hur herrgårdsägare ser ut/är/för sig. Han berättade en handfull anekdoter om herrgården, men jag hade fullt upp med att fundera på hur man får en gylf att stå så öppen som hans gjorde. Den var "godaftonminadamerochherrar-öppen".

Nu ska jag skriva en "fiktiv läsvärd berättelse" utifrån mina intryck och information som vi fått i broschyrform om den här pilgrimsleden. Fick man göra den ironisk, tro?

Går (åt) skogen?

Det slog mig häromdagen; av alla barnsånger som jag sjungt för mina barn, så är "Mors lilla Olle" inte en utav dem. Jag frågade lillkillen om de sjunger den på dagis, men han visste inte vad jag pratade om. Olle vem, sa du? Så jag gav honom ett litet smakprov och sjöng den första och enda versen jag kan i nämnda sång.

"Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bären så blå,
bara jag slapp att så ensam här gå"

Lillkillen lyssnade, men som den hälsosamma lille kritiker han är, förhöll han sig tveksam till innehållet.

Lillkillen: Skogen gick?
Jag: Ja? Mors lill...
Lillkillen: Skogen gick? Har den ben??
Jag: [Asgarv] Nej men alltså, Olle gick i skogen!
Lillkillen: Men du sa "skogen gick"...

Ja, jag gjorde ju det.

Karma

Satt just och läste igenom de åttio frågorna jag svarade på för ett tag sedan.

"61) Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Jag kan bli grymt irriterad på stavnings- och grammatikfel, speciellt om det är simpla sådana. Men det är ganska sällan som jag säger något. Jag klara inte heller av "ja e gla ida"-stuket heller."

Lägg märke till meningen i fet stil, om ni inte redan gjort det. Förutom att "klarar" saknar ett "r"(som min bror i all vänlighet - för visst var det bara av ren vänlighet? - påpekade) så är det en allmänt kasst uppbyggd mening. Dålig stavning och meningsbyggnad smittar. Ger dålig karma. Fördärvar sinnet. Här har ni beviset.

Godmorgon!

Det verkar bannemig som bloggvärlden har kommit ur sin tillfälliga svacka. De som inte la ner helt har kommit igen! Så även jag! Känns det som idag i alla fall.

Det hände något i morse. Det liksom klack till mentalt. En väldigt seg och rostig växel rörde på sig. Kugghjulen gnisslade och skrek men började likförbannat gå runt. Och nu spinner de på riktigt ordentligt. Ridån har gått upp, gott folk.

Japp, det är internationella metafordagen. Hade ni missat det?

Kyla och värme

Alla ni som klagade och gnällde över att vi inte fick någon snö: Är ni nöjda nu? Känns det bra att pulsa runt i detta vita, isande, blöta? Känner ni hur snoret riktigt fryser i näsborrarna? Eller kan vi vara lite försiktiga med vad vi önskar oss i framtiden? Va??

Nej, jag gillar inte vintern.

Imorgon är det löning, eller låning snarare, för oss studenter. Men det spelar ingen roll! Nya, rykande färska slantar trillar in och jag kan redan nu känna den behagliga värmen från dem. Som från solen på en vit sandstrand. Som från kupévärmaren i bilen. Mmmmm... värme! Synd att de brinner så fort bara, värre än björkved.

Jag funderar på att skriva en ny version av "Flickan med svavelstickorna". Den ska heta "Flickan med tusenlapparna". I skenet av den första såg hon hårklippning och färgning. I skenet av den andra såg hon de nya kläderna hon önskat sig... I slutet hittas hon irrandes på IKEA, förvirrat mumlandes "jag försökte ju bara värma mig lite".

Jag tror jag har något där.

Silence!

Meh hallå!! Jag försöker skriva en rapport här! Och då bestämmer sig hela Sverige för att uppdatera sina bloggar. Då kan jag inte koncentreeeera mig! Om ni inte tänker skriva om "rummet som informationsbärare" kan ni lägga ner. Capisce?

Frustrerad? Jag? Jag är inte frustrerad, varför skulle jag vara frustrerad? Om någon är helt ofrustrerad så är det jag. Och ostressad också. Och omotiverad också. Nä? Vad sa jag nu då?

Förutom det undrar jag hur en rund smak smakar? Om något har en neutral men rund smak, hur smakar det då? Ett tag funderade jag på att smaka på matoljan som påstås inneha denna underliga egenskap, men jag hejdade mig. Det är nog bättre att inte veta.

Men nu. NU. Nu ska här skrivas rapport. Japp. Jag ska bara äta något först. Inte skriva på tom mage, det kan aldrig bli bra. Men sen så!

Show me the money!

Jag är erkänt dålig med pengar. De formligen brinner i händerna på mig. Jag är den typiska spenderaren den 25:e och fattiglappen typ fem dagar in på den nya månaden. Min förklaring till detta är att jag föddes till att vara rik. Fast sen så blev det inte så.

Däremot har jag upptäckt att jag kan stretcha en hundring nästan hur långt som helst. Om jag vill (läs måste) kan jag alltså vara riktigt ekonomisk. Ännu en bieffekt från att vara produkten av två människor som är varandras motsatser. Tänk om jag kunde mana fram den sparsamma sidan i mig en hel månad i sträck. Eller - svindlande tanke - flera månader i sträck! Då skulle jag kanske till och med kunna spara pengar. Det skulle alltså inte bara skramla till på vuxenpoängkontot utan även på det riktiga, användbara kontot.

Är det fler än jag som tycker det är lite obekvämt när man sitter framför "sin" banksnubbe/snubbinnna och de frågar om man har någon typ av sparande och man måste fråga om pantflaskor räknas?

Jag, me, moi!

Ok! Trulsa hjälper mig att kickstarta min kreativetet med en utmaning. I'm on it! Nu åker varenda liten benknota ur den berömda garderoben. Typ.

1) Vilka svordomar använder du mest? Jag skulle tro att "fan" och "helvete" toppar listan här. Maken har sett till att f-ordet har lagts till vokabulären när jag blir en aning upprörd också.

2) Äger du en iPod? Nix, nej, nope. Borde jag det?

3) Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Alltid en halvtimme innan jag absolut måste skiljas från kudden. Imorse råkade det vara 6:30.

4) Hur många resväskor äger du? Tja.... det är några stycken. Av varierande storlekar. Och funktion. Jag tippar på 7 stycken.

5) Använder du flip-flops? O ja! Varje sommar utvecklar jag extra tjock hud mellan stortån och... ehhh... den där tån som kommer efter.

6) Var köper du dina matvaror ifrån? Konstigt nog i den här jätte-metropolen till samhälle, finns det inte så många ställen att välja på. Strax efter löning är det Konsum som gäller. Sen blir det Willys.

7) Skulle du hellre ta bilden eller vara med på bilden? Är det en kuggfråga, eller? Får man ta båda? Jag älskar att ta kort, men jag tycker det är skoj att vara med också. Förutsatt att det är en bra dag, ljuset är rätt...

8) Vilken var den senaste filmen du såg? Nu är jag ganska dålig på att komma ihåg namn på filmer, men jag tror det var "Break-up" med Jennifer och Vince. Helt ok.

9) Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en nära vän? Ehh... "en hel barnfamilj" umgås jag ju med varje dag, så jag tror det får bli en vän då?(Straight to the top över listan som årets mamma. Igen.)

10) Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En resa. Tveklöst. Resmålen skulle jag fnula lite på, men Australien skulle naturligtvis ingå i rutten.

11) Har någon någonsin kallat dig lat? HAHAHA! Jodå...

12) Tar du någon medicin för att somna snabbare? Jag skulle ju kunna skriva "se föregående fråga", men jag nöjer mig med ett "nej". Däremot är koffein ett måste i mitt liv.

13) Vilken cd ligger i din cd-spelare just nu? Det är nog någon typ av bland-cd. Dagens favoriter. Tror jag. Jag lyssnar mest på radion i bilen där nämda cd-spelare råkar befinna sig.

14) Vilken är världens bästa artist just nu? Nu är ju inte jag typen som utser någon till min absoluta idol. Det finns många som kvalificerar sig och ännu fler som absolut inte gör det. Jag säger pass.

15) Har någon berättat en hemlighet för dig i veckan och i så fall vad? För det första är det bara tisdag än, give it time! För det andra skulle jag väl inte kunna skriva det här??

16) När var det senaste någon stötte på dig? Maken flirtar med mig på en daglig basis!

17) Vad åt du till middag senast? Helt i enlighet med mina och makens planer på att vara snyggast på playan i sommar - pizza!

18) Använder du huvtröjor? Ja det händer nog, fast det är kanske inte plagget jag syns oftast i.

19) Kan du vissla? Ja, jag gjorde just det! Spooky...

20) Vem var den senaste som ringde dig? Maken ringde just från jobbet och sa att han kanske måste åka bort ett par dagar nästa vecka... utan mig! Meh!

21) Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält? Bergochdalbanan! Skräckblandad förtjusning!

22) Tror du att folk pratar bakom ryggen om dig? Ja det gör de säkert. Varför skulle jag vara undantaget?

23) Vilket riktnummer befinner du dig i? 0220

24) Tittade du på tecknat när du var liten? Japp och jag gör det fortfarande!

25) Hur stort är ditt närmsta köpcentrum? Jamen vänta så ska jag ringa och fråga! Allvarligt.... det är väl medel-stort!

26) Hur många syskon har du? Det låter ju som en skapligt okomplicerad fråga, men i min situation skulle den behöva vara lite mer specifik. Jag har en bror som jag helt delar samma föräldrar med och en annan som jag delar mamma med och tre systrar som jag delar pappa med. Det är den enkla förklaringen...

27) Är du blyg inför det motsatta könet? Inte mer än för folk med samma kön.

28) Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen faktiskt. Men det finns väl filmer som man kan fler i än andra. Ta Dirty Dancing, Pretty woman och Ivanhoe som exempel... Trolltyg i tomteskogen! Den kan jag nästan alla repliker i kom jag på!

29) Äger du några pop-band t-shirts? Nej och jag lär aldrig göra det heller. Däremot har maken en snitsig Spice girls t-shirt.... hahaha! (svensexa)

30) När flög du senast? I maj förra året.

31) Hur många stolar står runt ditt köksbord? Fem och en halv.

32) Läser du för skojs skull? Vanligtvis gör jag det, men sista tiden har det funnits dåligt med tid till okynnesläsning...

33) Pratar du några andra språk? Engelska dagligen. Tyska har jag behärskat skapligt en gång i tiden, men nu är det nog lite skralt med det. Norska förstår jag utan problem och danska kanske om de talar till mig som till en tvååring.

34) Diskar du din egen disk? Nej det får diskmaskinen göra.

35) Har du gråtit offentligt? Jo det har nog hänt även om det var ett tag sen. När jag såg "My girl" på bio kunde jag inte sluta gråta även efter filmen var slut, det var lite jobbigt...

36) Har du en stationär dator eller en laptop? Stationär. Men maken hävdar med bestämdhet att jag behöver en laptop. Det hade visst nåt med ojämn fördelning av dator-tid att göra...

37) Försöker du alltid att lära dig nya saker? Jo, det kommer alldeles som på köpet när man pluggar.

38) Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Jag kan inte påstå att jag har något sånt behov just nu. Piercead är jag redan... i öronen :P

39) Tycker du att killen ska bjuda på första dejten? Jag skulle nog inte ta det för givet, men det vore såklart trevligt.

40) Kan du kasta macka? Hmmm... nej! Vad är nyttan med det egentligen... pfff...

41) Har du någonsin varit på Jamaica? Nix.

42) Vad har du med dig på bion? Sällskap!

43) Vem var din favoritlärare och varför? Min svenskalärare på gymnasiet, Per Alvenäs, därför att han hade ett sätt att lära ut som passade mig som handen i handsken.

44) Har du dejtat någon av en annan religion? Njaee, det kan jag nog inte påstå. Om maken inte varit sådan ateist skulle jag kanske kunna dra till med att han var mer åt det katolska hållet, som de flesta andra i Australien.

45) Vad har du för väder? Här är det sol och sju grader varmt idag. Inte illa pinkat för att vara i mitten av januari!

46) Har du en blogg? Ja jag har ju tydligen det även om det kanske kan verka som den är nerlagd...

47) Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet? Psykologi var hur roligt som helst! Sen tyckte jag om att skriva uppsats också!

48) Gillar du att flyga? Ja det är helt ok!

49) Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Humor absolut!

50) När sov du senast på golvet? I mitten på förra månaden. Framför brasan på lammullsskinn.

51) Vilken är din favoritdrink? Men åhh... jag kan ju inte namnen såhär på rak arm! Men något som inte är sötsliskigt eller för beskt.

52) Gillar du din boendesituation? Ja det gör jag. Önskar bara att vi kunde få lite pengar att renovera för, så bleve det perfekt!

53) Vilken är din mammas hemstad? Västerås.

54) Din pappas hemstad? Västerås också.

55) Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Det beror helt på. Men om vi talar över en längre period måste jag nog ligga på ett snitt på 6-7 timmar.

56) Är dina dagar fullbokade och stressiga? Till och från... beror kanske på vad man jämför med. Jag har tre barn, pojkar, i åldrarna 3, 8 och 10. I rest my case.

57) Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Vi kan väl säga såhär, jag tycker om att prata. Då, nu och i framtiden.

58) Vilken är din favoritfrukt? Jordgubbar! Annars äter jag mest äpplen.

59) Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Inte i överdrivna mått, men till en viss del, ja.

60) Hur gammal blir du din nästa födelsedag? 31 år ung.

61) Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Jag kan bli grymt irriterad på stavnings- och grammatikfel, speciellt om det är simpla sådana. Men det är ganska sällan som jag säger något. Jag klara inte heller av "ja e gla ida"-stuket heller.

62) Tror du på liv på andra planeter? Sannolikheten för at det ska finnas är större än att det inte finns, så ja.

63) Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Läraren på nuvarande kursen som inte sköter planeringen och försvårar arbetet något så gudinihelvetet.

64) Tror du att Gud är en man eller kvinna? Jag är kanske inte rätt person att fråga, men om det finns en Gud tror jag att denne står över könsindelning överhuvudtaget.

65) Vad var det senaste du åt? Jag har druckit två koppar kaffe idag, men om inte det räknas så var det nog pizzan igår kväll då.

66) Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Nu för tiden är det nog ganska jämnt, men när jag var yngre kom jag nog bättre överens med killar.

67) Hur valde dina föräldrar ditt namn? Enligt mamma så var Karin det finaste namnet hon visste, så då fick det bli det.

68) Gillar du senap? Nej, men jag kan tolerera det i diverse maträtter.

69) Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Stackars, stackars mig! Jag är the Queen av självömkan!

70) Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Om det stod mellan det och störta med ett flygplan, ja. Men inte för skoj skull. Höjdrädd.

71) Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Tja... Lilla My från mumintrollen kanske.

72) Äger du en digitalkamera? Japp! Fick en jättefin, jätteflashig när jag fyllde år!

73) Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Håll er hårt i hatten nu, men det finns de som menar att jag liknar Yvonne Ryding. Själv ser jag det inte...

74) Stör det dig om någon säger att de ska ringa men inte gör det? Det beror helt på situationen, men rent privat, nej.

75) Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta? Wilbur Smiths böcker kan vara lite sorgliga, jag har säkert fällt någon liten tår i någon av dem.

76) Tycker du att du är attraktiv? På en bra dag kan jag känna mig riktigt tjusig, de dåliga dagarna... inte så tjusig.

77) Vad är du allergisk mot? Vintern och pollen.

78) Får du dåligt samvete efter du har ätit kött? Nej det kan jag inte påstå. Däremot lever jag i total förnekelse. Köttet jag gladeligen mumsar i mig har aldrig setat på någon gullig ko eller gris. Det blev tillverkat. *håller för öronen och trallar högt*

79) Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Hmm... jag har för mig att mamma sagt det någon gång, men jag har glömt.

80) Vem av dina bloggisar vill du veta allt detta om? Jaaa, jag vet inte riktigt! Det verkar som de flesta har skrivit redan. Känner du dig manad? Go for it!

Segt, segare, segast

Det är något helt anmärkningsvärt vad en liten julledighet kan göra. Förslappningen har varit total och vardagliga ting som att svira om till en presentabel person har verkat oöverstigligt. Det gick skrämmande fort. Min kropp är helt inställd på 15 timmars sömn per dygn och är därmed i chocktillstånd nu när vardagen har kommit igång. Igår natt sov jag 3 timmar. Jag har svaga minnen att jag gjorde en gruppredovisning idag. Ännu svagare minne av att läraren såg dåligt imponerad ut. Eventuellt kan jag ha upprepat mig. Väldigt mycket. Väldig, väldigt mycket.

Förkylningen sitter i.

En liten tröst är ändå att jag inte har en omtenta att skriva nästa vecka. Även om det kunde ha blivit intressant. Min hjärna åkte till Bahamas över jul och nyår och väntas tillbaka vilken vecka som helst nu. Flyttkortet jag fick var nog bara ett skämt... väl?