Ett levande preventivmedel

Jag berättade tidigare om uppgifterna vi har i kursen jag läser för tillfället. Artikeln om förlossningspsykos och allt det där, ni vet? *alla nickar igenkännande*

Igår träffade jag min responsgrupp, så vi kunde ge och få respons på våra essäer. Jag var den enda i gruppen som fått barn. De andra känner sig nog inte så sugna nu...

(GP står här för Grupp Medlem)

GP 1: Det här låter ju riktigt läskigt, men det är ganska ovanligt va?
Jag: Jaaa... det är väldigt få som drabbas och de flesta har redan en psykisk sjukdom i botten eller i närmsta familjen *försöker lugna*
GP 1: Jaha. För min mormor var psykiskt sjuk... undrar om hon inte till och med fick förlossningspsykos?
Jag: Oj...
GP 2: Jag vet att min kusin fick förlossningspsykos och ville inte veta av sitt barn de första månaderna. Men nu är hon ju frisk igen...
Jag: Oj...

*tystnad*

Jag: Fast idag är de nog bättre på att känna igen symtomen och sätta in medicinering i tid... kan jag tänka mig...

Jag tänkte hädanefter lägga till en titel till mitt namn i telefonkatalogen: Karin Cox, Preventivmedel - säkrare än p-piller.

Beskt

Igår kväll var jag på föräldramöte. Ett sånt där stort, med ALLA föräldrar (som orkar komma) och ALLA fröknar. Fast föräldramöte kanske är fel ord att använda i det här fallet, väckelsemöte känns mer riktigt. Hallelujah, can you say AMEN!

Jag blir så trött...

I små samhällen, som det här som jag bor i, ska man inte ha en avvikande åsikt. För då är du dum. Och då måste alla i "förskönande" omskrivningar tala om varför din åsikt är dum. Det gör inget om den ena upprepar vad den andra sa, fast i något annat ordalag. Alla har rätt till sina minuter i rampljuset.

Det är något rikigt sliskigt med föräldrar som i samma mening klarar av att självgott klappa sig på axeln samtidigt som de ger en rikigt känga till föräldrar som inte tycker som dem. Riktigt kväljande sliskigt är det. Det brukar vara samma föräldrar som inte riktigt kan förstå att alla är olika och att inte alla familjer fungerar på samma sätt. De brukar också har väldigt hög närvaro på föräldramöten av alla de slag...

Och det var dagens portion med galla. Nu ska jag duscha och bli snäll igen.

Förtydligan

Silverfisken skriver att han drömt om en medbloggerska, som han träffat en gång. I drömmen stod hon och diskade eller gjorde drinkar. Naken. När hon vänder sig om har hon blivit med snopp.

Inte för att jag tar åt mig nämnvärt, men känner ändå att ett förtydligande inte sitter i vägen:

Inget annat sitter i vägen heller om jag säger så. Inga bihang centralt placerade eller nåt. I'm a natural woman. Som nagelpolermedelförsäljerskan i London försökte använda som säljknep. You're a natural woman.

Bet your ass! And I'm still not buying...

Om att välja uppgifter med omsorg

Just nu läser jag skrivteknik och kursen examineras genom två uppgifter. Ett referat och en essä. Som utgångspunkt för båda uppgifterna ska finnas en vetenskaplig artikel av eget val, men som minst är 10 A4 lång. Jag kan säga på rak arm, att så många vetenskapliga artiklar på några fjuttiga 10 A4 är det riktigt ont om. De flesta ligger på 40 sidor plus bilagor. Referatet fick vara max 1500 tecken. 40 A4 ---> 1500 tecken= jobbigt.

Jag letade med ljus och lykta efter en artikel som var lagom lång och något sånär intressant, dessvärre fanns det inte tid till allt för mycket grunnande. Jag tänkte: Något med psykologi vore roligt! Tick, tack, välj något nu, referatet ska vara inne snart.

Postpartumpsykoser(förlossningspyskoser)! Ahaaa! En lagom lång artikel(17 sidor) med något sånär intressant innehåll. Det är taget!

Till saken hör att vi ska redovisa våra essäer muntligt. Få se här nu: Här är jag, som har tre barn, och... "Hej, jag ska prata lite om min essä som är skriven utifrån en artikel om postpartumpsykoser."

Härligt! Under mina restrerande två år kommer jag gå under öknamnet "psykot". Jag tror att statistiken senare också kommer att visa att barnafödandet blev väldigt lågt bland textdesigners som tog examen 2009.

Hädanefter lovar jag, dyrt och heligt, att jag ska välja mina uppgifter med bättre omsorg.

/Psykot

Sy - syddigare - syddigast

Jag köpte en symaskin på IKEA. Som tur var kom den inte i ett platt paket, för där tror jag min gräns går för IKEA-sammansättningar. Jag måste ändå påstå att jag rockar relativt korpulent på att sätta ihop möbler av alla de slag. Härom sistens var det ett skrivbord som skulle sättas ihop och trots att jag hade ett helt gäng träpluggar och annat smått och gott till övers när jag var klar, så står det där än. Det ser riktigt ut i alla fall. Men den senaste fyndet på möbelvaruhuset var alltså en symaskin.

Jag vet inte om symaskinen jag köpte bara är vad jag betalade för, eller om utvecklingen på symaskinfronten har stått still sedan början på 90-talet. Jag fick skarpa flash-backs till syslöjden i högstadiet. Allt såg nästan likadant ut, från spolarrullen till "sura mun". Det lät likadant också, ungefär som när man kör med en gräsklippare över ett grusparti. Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel, men det slutar alltid med det ljudet. Och jag trampar hårdare på pedalen och tänker att "det löser sig nog". Fast oftast gör det inte det, oftast går tråden/nålen av. Ibland lägger den bara av och ger ifrån sig ett surt hummande hur hårt jag än trycker på pedalen. Det var aldrig meningen att jag skulle bli sömmerska.

Jag vet att fast vi satt ett helt gäng elever och fräste på med symaskinerna, allt vad vi orkade, var det alltid mitt namn som ropades ut när någon maskin lät illa. "Karin, nu låter det lite va´?" Oftast hade jag då åstadkommit en magnifik trådknut på undersidan av tyget, fast det såg snyggt ut på ovansidan. Om man skulle få för sig att sprätta upp de otaliga kuddar(de var enklast att sy) och vända dem ut och in skulle man kunna hitta tråd för en hel tomtearmé. Men varför skulle man vilja sprätta upp konstverken? Nej just det, det vill man inte.

Den här symaskinen jag köpte, den lär inte bli utnött i första taget. IKEA säljer nämligen också remsor med med något slags värmeaktiverat lim. Så ska jag lägga upp gardiner så blir det strykjärnet som får göra ett ryck. Funderar på att använda det på ett par byxor som är för långa, så kan man lägga ut dem igen om man skulle råka växa en decimeter eller så. Man vet aldrig...

Framtidsutsikter

Gissa vad jag inte ska bli när jag blir stor?

Möbelmonterare på IKEA.

Lätt avlyssnat

Det här med att åka kommunala färdmedel är, som de flesta vet, något helt speciellt. Det har skrivits i långa rader om irritationsmoment, trängsel, brist på sittplatser och illaluktande medpassagerare. Men jag har även lagt märke till en annan aspekt - tjuvlyssnandet.

Om jag befinner mig utan sällskap på tåget tillhör jag skaran av tjuvlyssnande människor. Trots att jag håller ögonen på en bok/tidning/de egna skorna så befinner sig öronen på drift. Det finns alltid något intressant att avlyssna. Jag väljer att tro att jag sköter det här lite diskret och utan att bli upptäckt. Oftast.

Har jag däremot sällskap på tåget har jag insett att jag till stor del står för underhållningen/irritationsmomentet/tjuvlyssningsmaterialet. Däremot är inte alla så diskreta med sitt tjuvlyssnande och andra i sin tur tillhör min kategori - de som väljer att tro sig vara diskreta, men som kan skratta, nicka och visa avsky i relation till samtalsämnet. Jag har kommit fram till att det finns ett antal olika kategorier av människor i det här fallet:

1) Den som ihärdigt tittar ut genom fönstret, men som inte inser att denne i tur och ordning vrider huvudet en aning mot den som talar.

2) Den som tittar en rakt i ögonen, skrattar med och som gärna sträcker lite extra på halsen för att se de nya skorna man visar upp för de som egentligen är inblandade.

3) Den som bara blåstirrar på en sålänge man inte tittar tillbaka. Han/hon är fascinerad av vad man säger och vill inte missa ett ord, men vill inte heller bli påkommen med att tjuvlyssna. Om man lutar sig lite åt något håll för att försöka undkomma dennes intensiva blick kommer denne att flytta efter, obönhörligen och kvickt.

4) Den som till slut ignorerar sitt eget sällskap till förmån för det avlyssnade samtalet. Denne svarar osammanhängande och irrelevant på sitt sällskaps samtal och skrattar - till sitt sällskaps stora förskräckelse - plötsligt högljutt när det avlyssnade samtalet kommer till sin "punch-line".

5) Den ärliga typen, som glatt medger att denne lyssnar och gärna kommer med egna kommentarer och vinklingar.

Jag har personligen "råkat ut" för alla kategorier av tjuvlyssnare och förmodligen varit en av dem också. Men oftast har jag en känsla för att jag och mitt sällskap är föremålet för tjuvlyssnandet.

Ursäkta frånvaron, men...

... det har varit lite stressigt.

Bild från "My cat hates you"