Insektsnytt

Sommaren är underbar. Det är den verkligen, denna okomplicerade, varma, sköna årstid. Den är som en riktigt laid-back kompis. Det är bara lite, lite synd att jag måste dela den med allehanda flygfän.

Jag vet att jag vid ett tidigare tillfälle har skrivit om myggens förkärlek för just mitt blod. Det är inte det att jag inte kan dela med mig, det är klådan jag inte kan leva med. För akta jävlar vad det kliar. Varje enskilt och individuellt av de 68 myggbett jag just nu har kliar som helvetet självt. Men visst, moder natur har i ett ovanligt sadistiskt ögonblick, sett till att mygg behöver suga blod från levande varelser för sin överlevnad. Det är ju trots allt överlevnads- och fortplantningsinstinkten som driver oss alla. Tror jag.

Det finns dock ett flygfä som är lite mer hard core än de andra. Jag pratar inte om getingar eller bin. De kanske har en gadd som de kan stickas rätt rejält med och det gör förbannat ont, men de gör det dock i självförsvar och vild panik (eftersom de dör strax därefter, så det är ju inte direkt ett beslut att ta lättvindigt på). Nej, flygfäet jag tänker på är också beroende av att suga blod för sin fortplantnings skull. Men de har ingen fjösig liten ministicka att göra detta med, nej siree, de djävlarna vill tugga. Jag pratar om bromsar.

Bromsar är en jättefluga som inte tramsar runt. Och blir du biten (jo, de bits verkligen, inte sticker) känner du det, då och en lång tid efteråt. Det de saknar i kvantitet i jämförelse med myggen, tar de igen med råge i ondskefullhet.

Idag, på väg hem från affären, satt det en broms på utsidan av framrutan. Medan jag körde. Hur hard core är inte det? Det är som om jag skulle sitta på nosen på en jumbojet medan den är i luften. Typ.

Den försökte "putsa" sig, så som flugor gör, medan jag körde, men varje gång den lyfte ett ben for det tillbaka av vindtrycket. Detta gjorde att det såg ut som den break-dansade. Jag tittade så mycket på den som jag bara kude utan att helt tappa fokus på körningen och undrade när den skulle blåsa av. Det gjorde den inte. Bad to the bone.

När jag stannade på uppfarten hemma, flög den iväg utan att så mycket som att tacka för skjutsen. Bromsarna är insektsvärldens Hells Angels, minst.

Jag avskyr verkligen bromsar, men efter idag kan jag ändå känna ett uns av respekt. Onya mate.