Vad tycks?

Jaha, hur blev det här då? Bättre eller sämre än förut? Tycker själv att texten blev en aning svårläst. Vad tycker ni?
Ge mig lite feed-back innan jag går igenom hela proceduren med att lägga upp länkarna igen...

Utmanande

Jag har alltså blivit utmanad. Utmanad att offentliggöra fem egenheter eller ovanor som jag kan tänkas ha. Fem borde ju vara tämligen lätt, men jag gjorde misstaget att läsa Vild-hallons fem först. Jag lider av alla de egenheter hon beskriver också, men nu blev det krångligt att hitta ytterligare fem. Men jag gör ett försök.

1) Jag pratar med djur. Men det stannar inte där, jag för deras sida av samtalet också.
Ex;
Till katten: Nej men du måste ju vara jättehungrig! Har inte husse gett dig någon mat idag?
För katten: Jag är jääättehungrig. Titta, jag är alldeles svag av hunger... Jag måste nog få en kycklingfilé...?

2) Jag kör dragracing mot lyckligt ovetande bilförare i filen bredvid vid rödlysen. När jag vinner skrattar jag något hysteriskt.

3) Jag får en speciell min när jag tittar mig i spegeln. Jag höjer ögonbrynen, sänker hakan en aning och gör något underligt med munnen. Trots att jag är medveten om denna min är den omöjlig att bli av med. Kanske är det därför min bild av mig själv stämmer så dåligt överens med den jag ser på foton.

4) Jag är barnsligt förtjust i data-spel. När jag hittar något jag gillar vill jag spela dygnet runt. Och jag blir uppriktigt förbannad och stressad när det inte går som jag vill. Jag har en tendens att gilla meningslösa spel också. Typ Tetris.

5) När jag vet att jag kommer att befinna mig i en situation där jag känner mig osäker eller nervös, lägger jag ner extra tid på mitt utseende. Tex om jag ska till tandläkaren. Om jag ändå ska bli ansedd vara en en riktig hare, ska jag i alla fall vara en fräsch hare. Vilket får mig att misstänka att jag kommer dyka upp till högskoleprovet iförd långklänning och professionellt lagd make-up.
If you gonna go out, go out in style!

Ja det var väl det. Nu ska jag alltså utmana ett gäng nya personer. Hmmm... då får det bli Niklas, Fröken J, Trulsa, och min lillebror .

Regler: gör en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter som du har och utmana sedan fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. Du ska också bifoga de här korta reglerna i ditt meddelande. Gå in på deras bloggar och tala om att de är utmanade.

Självplågeri

För en tid sedan fick jag ett erbjudande om att få ett antal nummer av en tidning till ett förmånligt pris. På köpet skulle jag få en mp3-spelare. Coolt tyckte jag. Visserligen har jag en mp3-spelare redan, men då jag ledsnat lite på att maken lånar den titt som tätt bestämde jag mig för att ta erbjudandet för hans skull(*suck* vad gör man inte?).
Tidningen i fråga var "I Form". En tidning som skulle ha passat mig bättre hade varit "Ur form", men den har inte blivit uppfunnen än.

Tidningarna började trilla in. En efter en. Inte så pjåkigt tänkte jag. Lite tips och ideér för när jag tänkte sätta igång på allvar med mitt nyårslöfte. Eller ett utav dem rättare sagt.
I en utav tidningarna fanns det tips om hur man får benen och rumpan i trim. Ett antal enkla övningar. Gör si och så, två gånger i veckan med minst 2 dagars mellanrum.

Ok, nemas problemas. Jag kan också få benen och rumpan i trim.
Genast såg jag mig själv svassa runt som värsta Jennifer Lopez i sommar.
Lite knäböj. Lite utfall(som jag envisas med att kalla framfall).
Bit av kaka. Det här kan vem som helst göra. Jag med.

I lördags, när ingen tittade på, utförde jag 3 av 5 övningar. Tänkte att det är bäst att mjukstarta lite. Inte chocka kroppen. Det straffar sig. Det har jag lärt mig den hårda vägen.
Men min kropp glömde att signalera när maxkapaciteten uppnåtts. Mina muskler och min hjärna har tydligen slutat prata med varandra, för det kändes hur lugnt som helst. Tills jag var färdig.

På vägen in i duschen tyckte jag att benen wobblade lite. Det är bra. Det visar att det tog.
Efter duschen wobblar det fortfarande. Ok, det är lugnt, det ska nog vara så.
En halvtimme senare när jag ska bege mig ner för trappen vill mina knän vika sig och gå ut i vild strejk för varje trappsteg. Hmmm... det här känns knepigt?

Dagen efter. Ren och skär smärta. Jag överväger starkt att krypa ihop i fosterställning och rulla ner för trappen hellre än att gå.
I dagens datum är situationen oförändrad. Att sätta sig och ställa sig upp skulle kunna få den mest härdade av människor att snyfta spontant. Att sätta sig på huk och ta sig upp igen... det går inte att beskriva med ord.
Inte förvånande alls har jag tappat ovanligt mycket saker idag. Och jag tappar saker på löpande band på en bra dag.
Så jag kör varianten; böja sig med stela knän. Vilket av vissa ses som en invit. Det är en annan historia.

Enligt texten i tidningen bör jag alltså upprepa dessa övningar(förstå om jag gjort alla fem övningarna?? Då hade rullstol kunnat bli aktuellt) tidigast imorgon och senaste på fredag. Om smärtan, genom ett under, försvunnit tills på fredag ska jag alltså utsätta mig för samma tortyr igen?

Japp, very likely.

Himmel och helvete

Med tanke på gårdagens inlägg är det ganska lustigt att någon därefter googlade på "omöjliga mattetal" och hamnade på min sida. Hade man lagt till ett +lösningar så hade sökresultatet blivit ett annat. Kan jag tänka mig.

För varje dag som går kommer jag en dag närmare provet och samtidigt en dag närmare resan till Australien. Kan ni förstå hur jag slits mellan hopp och förtvivlan. Himmel och helvete.

Jag sitter och drömmer mig bort till ett soligt Australien. Dagdrömmarna ligger som puffiga små moln i mitt huvud. Bara 9 veckor kvar nu. 9 veckor går så fort.. så fort... så fort...

Vänta lite nu! Hur fort går egentligen 9 veckor? Eller närmare bestämt 8 veckor och 5 dagar. Hinner jag förbereda mig mentalt för den vånda som jag då ska genomgå. Hinner jag söka upp någon duktigt smart person som på ett lättbegripligt sätt kan visa mig knepet till NOG-frågorna? För det måste ju finnas ett knep. En kod. En magisk formel. Hokus-pokus-filiokus och plötsligt ställer sig siffrorna på rad och lösningen är solklar.

Shit.

Gå tid, gå!

Nej förresten fryyys.

Nej gå...

...osv i all oändlighet eller åtminstone i 8 veckor och 5 dagar.

Hilfe bitte

Eftersom jag anmälde mig till högskoleprovet idag så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att ta en ny liten kik på frågorna. Som kan tänkas komma. Inte just de frågorna då, eftersom de är tagna ur gamla prov som är publicerade på internet med tillhörande facit(puh), men liknande.
Först ordförståelse. 34 rätt av 40. I rock! Bring it on!!

Sedan NOG-frågorna. Vad i hel...

Hur många procent ökade KPI från år 1979 till år 1990?

1) År 1979 var KPI 502 (basår 1949) och år 1990 var KPI 208 (basår 1980).
2) År 1980 var KPI 571 (basår 1949) vilket motsvarar KPI 100 med 1980 som basår

Jaha då ska vi se här. Från 79 till 90. Hmmm... Basår 49. KPI 208. Jaha.
Man kan väl säga såhär...

FÖRBANNADE JÄVLA SKITFRÅGOR!!!

Jag tror på fullaste allvar att jag har större chans till fler rätt genom att blunda och chansa på ett svar än om jag genuint försöker.

Det känns ju som en inställning man ska ta med sig till högskolan.

Inte.

Högskoleprov

Betalningen (360:-) är godkänd: Du är anmäld

Ursäkta, men nu måste jag gå och kräkas.

Underhållningsrecept?

Idag stiger ett nytt gäng Big brother-deltagare in i Huset.

Jag undrar så vad det kan bli för karaktärer i år.
För inte kan de väl köra samma recept som förra året. Och året innan. Och året innan. Och året innan. Och så länge som Big brother har nötts?

Det vore väl inte så smart?

Fast vad vet väl jag. Jag har ju aldrig jobbat inom nöjesbranshen. Men en gång arrangerade jag klassens timme.

Retro style

Sa jag att jag var nöjd med klippningen? Det tar jag tillbaka å det fullaste! Jag är inte alls nöjd. Tjejen som klippte hade en dålig dag och en ännu värre inverkan på mitt hår.

Ursäkta, men sa jag att jag ville ha lugg á la 70-tal?? Sa jag det kanske??
Nej det gjorde jag inte...

Tur för henne att jag är en sån mes när det gäller att klaga. Annars skulle jag...

En man i mitt hår

När jag var och klippte mig sist bad jag om råd angående en hårprodukt jag tyckte mig behöva. Frisörskan var ytterst hjälpsam med att guida mig till det allra bästa(läs dyraste) de hade. Jag som var på gott humör och ganska nöjd med klippningen svalde hela betet och köpte.
Det frisörskan glömde att informera mig om var att flaskan jag köpte tillhör en hel serie produkter framtagen för män. Och luktar därefter. Som aftershave.
Inte alls en obehaglig lukt, men väldigt maskulin.

Nästa gång kanske jag kommer mig för att lyfta på korken och sniffa lite innan jag köper något. Eller läsa på etiketten i alla fall.

Jag kan vara så naiv.

Tidens gång

Var tar tiden vägen? Bokstavligen alltså. När sekunder, minuter och timmar har gått, var går de då?
Finns det ett litet himmelrike för tiden?
Jag kan se framför mig en liten ström av sekunder som går med en sån där käpp med ett knyte på över axeln. Sen minuterna som droppar av lite glesare och till slut, långsamt som gamla mammutar, timmarna.

Kanske är det ett enda stort kretslopp?

Kanske har jag för mycket fritid?

En klass för sig

När jag skulle träffa min nuvarande man för första gången hade vi pratat på telefonen och över datorn i över 1 års tid.
Ingen utav oss hade egentligen romantiska intentioner från början, men så gick det som det gick...

Men det är ju såhär. När man sitter framför en dataskärm och knappar har man trots allt en viss betänketid. Inte så lång, men tillräckligt för att komma upp med fyndiga, roliga, svar allt som oftast. Det är inte det att man inte är sig själv, man får bara lite längre tid att vara sig själv på. Liksom sortera ut de svar man kunde ha gett också, men som inte hade varit lika bra.

Vi hade skickat foton till varandra, men de foton man skickar är ju inte direkt de som är tagna ur de mest ofördelaktiga vinklarna. Och inte några som porträtterade hur man ser ut när man kliver upp morgonen efter dagen före.
In med magen, ut med bröstet. Så typ.

När det började dra ihop sig till våran första träff ever, ever och jag skulle flyga över halva jordklotet började jag rannsaka mig själv en aning. Har jag verkligen varit mig själv, bara mig själv och inget annat än mig själv? Kan jag leva upp till de eventuella förväntningar han har på mig? Mao kan jag vara så fyndig i verkligheten som jag någotsånär kommer undan med på datorn?

Sagt och gjort så flög jag tvärs över jordklotet och på Melbournes flygplats väntade han på mig(en story jag skrivit om förut). Allt var himmelskt underbart och bara helt otroligt.

Nu är det ju så att när man precis har träffat någon så vill man ju hellre visa upp sina bra sidor än de som kanske är mindre bra. Man har inte dåligt morgonhumör, man har inte PMS och man går inte på toa. Inte för nummer 2 i alla fall. Första människan ever liksom.
En dag när vi sitter och pratar säger han plötsligt "You're so classy". Jag tittar på honom med förvånad blick. Sedan känner jag paniken utbryta. Classy?? CLASSY??? Karln har fått en helt sned bild av mig och vad händer när fasaden rämnar? Jag är många saker, men classy är inte en av dem. Jag kan sköta mig ibland, när det absolut behövs, men...
Hur mycket jag än försökte protestera höll han fast vid sin åsikt. När jag då försökte tala lite mer om mina mindre fördelaktiga sidor, däribland ett morgonhumör som inte går av för hackor, skrattade han bara. Yeah right... hahaha!
Jag skrattade också. Högt och desperat.

Tydligen måste fasaden ha rämnat bitvis lite då och då. Tydligen måste han ha gillat vad som fanns därunder med. För han gifte sig med mig. Frivilligt.
Nu för tiden när jag frågar om han fortfarande tycker att jag är classy så skrattar han, kramar om mig och säger "You're my girl".
Det duger det med.

Hanar och honor

Enligt min mormor är alla djur en "han". Oavsett kön. Det går inte att få henne att säga "hon" om ett djur.
I somras när våran katt fått ungar och hon utbrister "Ohhh, har han fått ungar!!" då förstod jag att inget kommer att få henne att ändra sig.
Djur är hanar. Vissa får ungar, andra får det inte.
Min mormor är norsk.

Själv hade jag svårt att acceptera att alla kor var honor. Det måste vara norskan i mig.

Pladder

Det har fortfarande inte släppt. Det sitter en mental hårboll och blockerar idéflödet i mitt huvud. En sån där skitäcklig boll som sitter i avloppen ibland. En massa gammalt hår blandat med så'n där svart gegga. Kväljvarning.
Men jag tänker skriva ändå. För jag vill skriva. Jag älskar att skriva. Jag kan inte minnas att jag någonsin inte har tyckt om att skriva.

Uppsatsskrivning i skolan tyckte jag var hur roligt som helst. Ingen börda över huvudtaget. Bara roligt. Däremot kan jag komma ihåg en gång, på en 3 timmars skrivning i gymnasiet när jag hade samma idétorka som jag har nu. I 2 timmar satt jag och bara stirrade på ett blankt papper. Sista timmen krafsade jag ner något fruktansvärt halvdant.
Det var ju drygt.

Sen är jag grymt less på den här vintern också. Nu när det är sådär kallt så knirrar det under fötterna när man går. Inte knarrar. Knirrar. Som när man drar naglarna på svarta tavlan. Som när man tuggar på folie. Det är en mardröm. Knarrandet, som när det är kramsnö, har jag inget problem med. Men knirrandet, när det är så kallt som det är nu, det är rent plågsamt.

Lustigt är det ju i alla fall här i Skandinavien. När man pratar om den kommande sommaren lägger man ofta till "om det nu blir någon sommar i år". Den svenska sommaren är ju allmänt känd att vara mer som en enda lång vår. Med massor av regn.
Men vintern. Den kan man ge sig fan på att den kommer. Ingen tvekan där heller. Som ett brev på posten. Vassego´ här har ni 4 månader med skitkallt väder. Och är det inte skitkallt så är det blaskigt.
Och det här med högtrycken. Hur kommer det sig att de är så ihärdiga just på vintern? På sommaren är ett högtryck något som passerar Norden under en natt, så att lågtrycket kan göra sig hemmastadd resten av tiden. Men såhär på vintern verkar högtrycken bosätta sig häröver. Det är en konspiration.

4 månader vinter. 4 månader vår/höst. 1 månad sommar.
Vi blir alltså svinnade på 3 månader varje år. Jag ska skriva en protestlista.

Trögt, trögare...

Faktum är att skrivandet går lite trögt just nu. Vad värre är, har jag erfarat, ju mer man funderar på vad man ska skriva om, desto torrare idétorka.
Visst, man kan bara låta fingrarna gå över tangentbordet och skriva om just ingenting alls, men hur kul är det då?
Vissa dagar springer man i skytteltrafik till datorn med hundra olika små uppslag. Andra dagar, som de senaste här, kommer ingenting naturligt. Tillslut är lusten att skriva flera hundra gånger större än förmågan och då blir man ju bara förbannat frusterad. Eller så sitter man och skriver ett mega-långt(och då är det långt)inlägg om en liten fågel som man observerade genom fönstret medan man funderade på vad man skulle skriva. Ctrl+a och delete. Hejdå.

Idag ska jag klippa mig. Sån't brukar ju kunna bli ett inlägg. Sen ska vi till IKEA. Sån't blir bara inlägg om man har tur. Kanske är Ingvar himself där och kommer fram till mig och säger att jag, just jag, är den drillionte kunden och får shoppa hela dagen gratis. Det kunde man ju skriva ett par rader om.
Nu är det bäst att jag kommer iordning och iväg, så jag får längre shoppingtid. Ja, om Ingvar skulle vara där och så...

Drömma går ju.

Vinter på 80-talet

Kom just att tänka på något. Något som får mig att skratta högt varje gång och som jag bara vid ett fåtal gånger, frustandes av skratt, försökt att berätta för andra.
Jag vet inte hur roligt det egentligen är, sett ur andras synvinkel, men jag tycker det är helt hysteriskt.

Det är vinter på 80-talet. Jag och brorsan är inte mer än 3 äpplen höga och ska till pulkabacken med pappa(och redan här garvar jag).
Vi kommer dit och det är massor med barn och föräldrar där. Den ena färgglada pulkan efter den andra åker ner för backen med ett svischhh. En och annan bob ser vi också och så de stackrarna som bara har en "stjärtlapp".
Vi har andra doningar dock. Pappas special. En jättestor kartong som pappa har smetat skidvalla på(magkramper).
Jag och brorsan blir satta i kartonger. Det enda färgglada med detta ekipage är våra stora VM-hjälmar och möjligen våra vinteroveraller(det var ju ändå början på 80-talet).
Efter ett par åk har kartonger lösts upp och fallit sönder, men det gör inget för vi fryser ändå och pappa har lovat oss varm choklad när vi kommer hem.

Jag vet att vi hade både pulkor och bobbar och allt möjligt, så varför vi åkte kartong har jag ingen aning om. Men det är ett minne som består.

Slump?

Är det en slump att "Terminator" med silverkillen går på TV just nu?

I think not.

Roliga historier?

Om man googlar på "Roliga historier" står min sida först i raden.

Jag vet inte hur jag ska tolka det.

Apelsin-bedrägeri

Jag kan möjligen, alldeles nyss, ha ätit den absolut torraste apelsinen genom tiderna.
När jag skurit den i småbitar(fruktsallad) var skärbrädan inte ens blöt? Jag känner mig lurad. En apelsin utan fruktsaft. Är det möjligt att pressa saften ur en apelsin utan att göra åverkan på skalet? Kanske är det ett av tiderna största apelsin-bedrägerier? Kanske har utomjordingar landat och tar all våran apelsinsaft?
Mystiken tätnar. Spännande fortsättning imorgon då jag skalar en ny apelsin.

Jag har tråkigt. Jättetråkigt.

Vaddå, det märks??

Trött

Säng, säng, säng
Säng, säng, säng
Säng, säng, säng

Se på mig jag är trött, jag är slut
Jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng

Se på mig, jag är död som en sill
Jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng

Se på mig, jag är väck som en tung gammal säck
Jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng

Se på mig, jag är trött som ett såll som är blött
Jag är trött, jag är jättetrött
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng

(Text av Galenskaparna After Shave)

Johnny Wonka

Har ni sett den nya "Kalle och chokladfabriken"? Johnny Depp som Willy Wonka. Jag medger att jag inställde mig som tveksam till en början, men oj så fel jag hade. Han är sjukt bra. Min humor precis! Mimiken... oslagbar.


Precis rätt portion psyko

Liggsårsvarning?

Jag trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säga följande ord: "Det är faktiskt inte så roligt att ligga i sängen hela dagen och bara titta på TV". Men nu är det sagt.
Hur snabbt kan man få liggsår egentligen? Ska jag börja oroa mig?
Idag har jag bestämt mig för att inta en sittande position för att var på den säkrare sidan. Det går faktiskt att titta på dag-TV sittandes. Så kan man ju sitta vid datorn också!

Som grädde på moset så har det just blivit dags för den tiden i månaden. Magen ser ut som en spärrballong och känns faktiskt precis så också. Inte för att jag egentligen vet hur det känns att han en spärrballong i magen(uppblåst eller inte), men jag har ju varit gravid. Tre gånger. Måste vara en liknande känsla.

Nej, nu börjar "Airline" snart...

Uppdatering

Sa jag att det skräller lite när jag hostar också?

Sjuk

Det var väl det jag visste! Med de underliga drömmarna och den skrämmande känslan av att vilja få fysisk motion.

Jag är sjuk!

Min stackars kropp försökte väl med alla medel att slåss mot den kommande sjukdomen, men i lördags fick den ge vika för febern som blossade upp. Lagom tills våra gäster kom.
Jag var grymt trevligt sällskap i lördags. Ståendes vid ugnen för att lugna feberfrossan en aning. Petandes i maten. Invirad i x antal filtar i soffan. Blek som en albyl.

Jag har de mest underliga symtom. Det gör ont bakom det högra skulderbladet när jag sväljer. Eller hostar. Det gör lite ont i högra halsmuskeln också. Och febern... fryser, svettas, fryser, svettas...

Stackars, stackars mig.

Jag är mycket mottaglig för medömkan.

Pizza

Det blir pizza.
Hemmagjord alltså(herregud, vad tror ni om mig...hrm). Jag kom på den ultimata lösningen. Alla gör sin egen pizza. Så om maten sög så var det iaf inte mitt fel. Och så slipper jag maximalt med matlagning.

Nu kanske ni undrar hur mycket jag fick gjort idag. Få se här nu...

Duschat - check
Sminkat mig - check
Gått runt och stönat och tyckt allmänt synd om mig själv pga en dundrande huvudvärk - check.

Ja det var väl det jag hade på listan? Har jag för mig.

På den ljusa sidan har vi handlat och kommit hem och det är fortfarande 15 min kvar tills de kommer. Med andra ord kommer de inte att behöva vänta utanför dörren idag. En förbättring från förra gången. 1 vuxenpoäng till mig.

Hjälp önskas

Ikväll kommer ett par kompisar över och äter middag med oss. Inget speciellt, very casuall. Men jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska bjuda på. Ingen aning.
Som vanligt är vi herrejösses organiserade i den här familjen. Sist samma par skulle komma över väntade de vid dörren när vi kom hem från affären. Vi kanske kan undvika det idag.
Nu ber jag ödmjukt om förslag på lättlagade maträtter. Snabbt, gott, lätt. Eller bara snabbt. Fast helst gott också. Om det skulle råka vara lätt är det inte heller någon nackdel.
Skitsamma, vad ska jag laga??

Innan våra gäster kommer ska jag ha hunnit städa ut julen. Kört ett par maskiner tvätt. Städat ungarnas rum. Duschat. Klätt på mig. Sminkat mig. Stoppat huvudet i frysen i ett försök att inte se lika stressad ut som jag kommer att vara.

Klockan är nu 11:23 och jag har ännu inte tagit mig ur pyjamasen. Men det är lugnt. Ska bara dricka ett par koppar kaffe till så far jag snart runt som en duracell-kanin på amfetamin.
Det är lugnt. Är det. Japp...

Senaste nytt

"Jag ääälskar min nya leksak."

Karin om StatCounter

Scary...

Vad är det som händer med mig? Förutom alltför tidiga vårkänslor, konstiga drömmar(inatt var det dags igen, men med rädsla för att bli upphämtad av män i vita rockar, behåller jag den för mig själv) fick jag alldeles nyss en impuls.
Jag kände för att träna.
Träna, som i att fysiskt röra på mig. Frivilligt. Tills jag eventuellt blev svettig. Och trött. Eller tills vilket av de två som inföll sig först.

Vad är det som händer med mig? *liten och rädd*

Grymma natur

Nej men vad är det här nu då? Plusgrader och solsken? Takdropp och barmark?

Nej, nej, nej, nej, neeeej! Ack du grymma moder natur. Ve dig och dina nyck! *dramatiska gester och ett lidande uttryck*

Men ärligt talat. Min kropp ställer nu in sig på vår. Det går på 3 sekunder.
Jag vill gå och köpa tulpaner och handla sommarkläder. Och det är ju inget fel i sig. Men nästa vecka när det återigen är -20 grader och snön ligger i drivor utanför dörren, så händer något med mig. Jag går mentalt i ide.

Jag är född på fel kontinent.

Sen borde jag ha varit rik också.

*mutter, mutter*

Hoppsan...

StatCounter har installerats. Nyfiken i en strut...

Av de som besökte min blogg idag var det 11 personer som spenderade 5 sekunder eller mindre där. 11 personer, just idag, utgjorde 55% av den totala besökarskaran.

Ehh...

Var det något jag sa?

Identitetskris?

Jag drömde inatt att jag var jagad av den där läskiga typen ur "The Terminator". Han den där silvriga typen som man inte kunde ta dö på.
Precis när han skulle få tag på mig förvandlades jag till en katt(!!). Och han märkte det inte ens! Jag blev en katt och mina kumpaner(som jag inte vet vilka de var) blev kaniner.
Så var vi i en lokal som såg ut som ett dagis. Vi kunde inte ta oss därifrån och den här läskiga typen var tydligen djurvän i alla fall, för han stannade.
Sen började vi svettas och då visste jag att förtrollningen var på väg att brytas.
Precis när jag blir mig själv igen så står Läskiga Typen framför mig och han blir naturligtivs helt bindgalen när han ser att jag är jag och inte en katt.
Jag flyr ut genom ett fönster(som jag för en millisekund avgör om jag bara ska hoppa rakt igenom eller öppna först. Jag öppnar fönstret.), Läskiga Typen är mig hack i häl och sen vaknar jag. Med hjärtklappning.

Jag oroar mig nu för min mentala hälsa. Det här trodde inte ens jag om mig själv.

Upplys mig

Ok, nyfikenheten har helt tagit överhand. Det pratas till höger och vänster om att man kan kolla upp vilka som varit och läst i ens blogg. Hur då?? Upplys mig!

Jag - ett Kinderegg

Ibland blir jag så trött på att vara så stereotyp. Jag är det inte medvetet, men lik förbannat...
När jag började blogga och läsa andars bloggar skaffade jag mig snabbt några favoriter. Bara det att mina favoriter råkade vara allas favoriter. Bevisligen har jag ju god smak, men ändå...
Mina barns namn - topp-10-listan. Trots att jag själv har trott att de fått mindre vanliga namn vid tillfället då de fått sitt namn.
Om jag hör en ny låt på radion som jag verkligen gillar och springer och köper cd:n och hela grejen(jag köper inte mycket musik) - årets låt, framröstad av lyssnarna!
Jag ändrar frisyr och hela jävla världen har plötsligt samma frisyr!

Inte är jag någonsin först med något heller. Om det ändå vore så väl. Om jag ändå kunde utge mig för att vara en trendsättare. Men nej...

Jag är en sån person som suger åt mig sublima meddelanden som en svamp. Som det där testet de gjorde på en biopublik.
De la in en bild på en glass på ett par ställen under filmen. Ingen var medveten om att de sett en glass, men hälften av publiken började frysa och gick och köpte glass efter filmen.
Jag hade frusit mig blå och förmodligen inte ens väntat tills filmen var slut med att köpa glass.

Vad jag däremot inte kan anamma, även om jag önskar så ibland, är den stereotypa tjejen. Ni vet, hon som fnittrar eller i värsta fall skrattar ett pärlande skratt.
Jag skrattar inte, jag garvar. Tills jag inte får någon luft. Tills jag sitter som en fisk på torra land och kippar efter andan. Och gråter. Och blir harmynt.
Jag sitter inte svalt stilla och konverserar, jag välter glas i mitt vilda gestikulerande, skämtande och garvande.
Jag tycker inte att det är "avslappnade" att ta hand om disken/tvätten/dammningen/matlagningen/bakningen. Jag tycker det är helt värdelöst. Ett vidrigt måste.
Jag är uppväxt med bröder. Jag har bara söner.
Det finns ett syfte med allt. Antar jag väl.

Hur kan någon med så stereotypt yttre ha en sådan motsägelsefull insida? En utav de vanligaste kommentarer jag får när jag lär känna någon är "Sådan trodde jag inte att du var!" Nähä, men nu vet du.

Jag är som ett Kinderegg - vanlig choklad på utsidan med en spännande överraskning inuti(eller ett pussel i papp som ingen orkar lägga)!

Dubbel otur

I dagens tidning står det att Arnold Schwarzenegger och hans son var med om en mc-olycka. En bil backade ut rakt framför dem och olyckan var ett faktum. Ingen skadades allvarligt.

Jag tycker mest synd om killen/tjejen som backade ut den där bilen. Hur gick tankegången?
Shit, jag har backat på någon! Shit, shit, shit!!
I'm so sorry are you alright mr.. ehh.. sir... ehh.. governor Schwarzenegger????(Shoot me please.. somebody?)

Om jag någonsin har oturen att göra något liknande kan ni ge er på att kungen är på besök i närheten... Jajamensan!

Svar på tal

Lillkillen vill ha en smörgås. Han får en smörgås. Nöjd börjar han traska mot vardagsrummet och TV:n.
Då jag känner honom rätt väl behöver jag inte ens vända mig om innan jag ber honom att sitta i köket och äta sin smörgås. Lillkillen menar på att vardagsrummet känns mer aktuellt.
Därmed säger jag igen, denna gång med lite skärpa, att köket är platsen man äter smörgåsar på.
Hans svar följer, jag citerar: "`kej, `kej, ta det luugnt!" han vänder sig om och börjar gå mot sin stol samtidigt som han muttrar "Shit, mate..."

Han är 2½ år gammal.

Han är svensk-australiensk.

God help us. God help us all.

Tysta leken

De säger att jakt är en sport. Tysta-leken-sporten?
En person klädd i kamouflagekläder sitter blickstilla mitt i skogen, ibland högt uppe i ett torn. Knäpptyst. I timmar. Tills en älg/rådjur/jaktkamrat kommer lunkades. PANG! Got ya!
Undrar om skogens vilt ser det på det viset? Kan se framför mig hur ett gäng älgar står och leker tysta leken. Den som rör sig dör. Skoj.

Mysterium

Senaste tiden har jag varit en verkligen duktig kicka och legat i med tvätten. För ett kort ögonblick skymtade jag botten på tvättkorgen. Himmelen öppnade sig och en stråle av ljus sken ner på mig och den ytte-pytte-lilla biten botten som skymtade under byxor och strumpor. En änglakör sjöng... tills en strumpa trillade ner och bottnen var borta. Men det var ett ljuvligt ögonblick.

Det här med strumpor. Strumpjävlar. Skilsmässostatisken måste ju ligga på 103% för dem. Det är ett mysterium vart maken/makan tar vägen, men försvinner gör de.
Jag funderar på att öppna en sida på internet. Strump-tradera. Där skulle man kunna lägga upp bilder på sina omaka strumpor och så fick folk byta med varandra.

Din gråa med röd rand mot min svarta med förstärkt tå.

Ett gruskorn i skon

Egentligen hade jag inte tänkt att blogga om det här. Men det sitter som ett litet gruskorn i högerskon. Sådär lite lagom irriterande tills man kan skaka undan det till tomrummet under tårna. Sen rullar tillbaka och sätter sig rakt under hälen. Så blir man irriterad igen.

Det här ämnet är ju inte helt aktuellt för alla, men...

Barnbidraget betalas i dagens läge alltid ut till mamman om man inte har ändrat det hos försäkringskassan själv. När ett par separerar fortsätts det att betalas ut till mamman, oavsett hur mycket hon har hand om barnet/barnen.
Detta är ju naturligtvis inte rättvist eller jämställt eller rätt på något vis. Barnbidraget finns ju för att gynna barnen.
Nu skall detta utredas av regeringen, huruvida det ska ändras. Det är ju trots allt ganska föråldrat att anta att mamman ska ha barnen efter en separation.
Men.
Om vi nu ska snacka om jämställdhet och rättvisa. Finns det inte frågor som har legat på bordet lite längre? Ta lönerna tex. Lika lön för lika arbete?

Såhär tänker jag mig det:

Tjocka gubbar och tanter födda på 40-talet sitter och sammanträder.
- Ja så var det ju det här med lönerna.
- Mmmm.. det är ju inte bra det här...
- Nej, såhär borde det ju inte få vara... *harkel, harkel*
- Men det är ju en svår fråga som kräver en lösning på lång sikt *klia sig på flinten*
*harkel och tystnad, smutta på en kaffe*
- På tal om jämställdhet, har ni hört om det här med barnbidraget??
- Ja det är ju för jävligt! Varför ska mamman ha hela summan om pappan har barnen halva tiden? Om han gör samma jobb ska väl han ha lika mycket barnbidrag som hon??
- Öh.. det här låter bekant...
- Nej, det här får vi utreda, sätt stor prioritering på detta! Det ska fanimig vara jämställt och rättvist!
Alla rusar till verket

Jag vet att det inte är rättvist. Jag vet att det finns massor med helt fantastiska pappor där ute. Pappor som har sina barn boende hos sig, men som ändå inte får något barnbidrag. Jag vet att det finns mammor som utnyttjar detta. Denna orättvisa som råkar hamna till kvinnans fördel. Jag vet, jag vet!
Men lika många fantastika pappor som det finns, finns det fantastiska mammor. Och lika många skräckexempel till mammor, finns det skräckexempel till pappor.

Det finns alltid någon som utnyttjar och det finns alltid någon som blir utnyttjad. Det är inte bra och det är inte rätt. Absolut inte. Men det är heller inte rätt att anta att de kvinnor som är emot detta förslag, gör det för att vara taskiga mot sina ex. Eller som någon slags hämnd. Som om alla ensamstående mammor var de som blev lämnade? Som om alla ensamstående mammor hade en anledning till hämnd?

Jag erkänner att jag inte är särskilt politiskt insatt, det här är bara en iakttagelse och en spontan reaktion, men på vägen mot ett jämtställt samhälle, kunde man inte börja med de frågor som legat på bordet längst?

Tillbakablick

December i London

Rättelse

Min lill-kille fick tag på en dammvippagrej och tänkte "hmmm den där granen ser bra dammig ut!"
Majoriteten av barren ligger därmed på golvet numera. I alla fall de som fanns i lillkillehöjd.

Kom an då!

Nej, nu ska jag sluta beklaga mig över kylan. Det är ju trots allt inte så kallt längre. Faktiskt.
Hellre vinter och kallt med snö än vinter och kallt utan snö. Helt klart och definitivt.
Pulka är ju skoj. Snöbollslyktor är fina. Om jag ägde ett par skidor hade jag kunnat åka på dem nu. Det är ju också skoj.
Skoj, skoj, skoj.

*Extremt negativt stycke raderat*

Är det nästa helg man städar ur julpyntet. Kastar granen och allt det? Eller var det den här helgen? Inte för att det stör mig att ha julpyntet uppe ett par dagar extra och min gran har jag verkligen inte tröttnat på än. Den kanske barrar kopiöst, men majoriteten med barr sitter ändå kvar på trädet än.
Det är en fin gran vi har i år. En riktig Disney-gran. Perfekt konformad och inga luckor i grenverket någonstans. Det är inte var år man hittar en sådan gran. Nej, minsann.

Det är något överjävligt vad uttråkad jag är!!


Kära 2006,

Anfall mig!
Stånga mig!
Gör någonting!!

Ett par saker...

Efter att ha stirrat på skärmen i ett antal minuter för att hitta en bra början på det här inlägget ger jag upp och bara hasplar ur mig vad det egentligen var tänkt att jag skulle komma till.

Det finns så många roliga, duktiga skribenter(medveten om att jag låter som en mellanstadiefröken)! Som bloggar alltså. Jag blir tvär-imponerad. Det slår mig lite då och då, att de flesta bloggar som jag läser regelbundet är bättre än de krönikor som finns att läsa i diverse tidningar. Som jag har tillgång till i alla fall. Förutom de mest uppenbara som finns i min länklista, finns det en hel uppsjö av bloggar som man kan sträckläsa. Man får skratta, gråta, bli inspirerad...
Så nu har jag fått det sagt.
Det kändes viktigt idag. Tydligen. Nu är jag färdig.

Över till något helt annat.

Jag gillar James Blunt. Faktiskt riktigt mycket. Hans cd går på repeat i bilen. "Three wise men" och "So long, Jimmy" är favoriterna. Men jag har inte mer än sett människan på bild. På omslaget till cd:n. Tills idag.

Idag blippade det upp ett fönster på min dataskärm. Inte vet väl jag hur det gick till men det stod något om att se James Blunt's video. Så jag klickade. Klick.

Meh! Vad pysslar karln med egentligen? Ja´ fatta´nte!

Det snöar blask.
Och James klär av sig.
Plagg efter plagg.
Just när det börjar bli intressant,
då sätter han sig ner,
tar av sig skorna(!),
tömmer fickorna och sen
hoppar han i plurret och då är låten slut.

Meh! Ja´fatta´nte!

Ungefär som när man läst en bok och sedan ser filmen och sitter och tänker: "Så där ser ju inte han ut och så pratar inte hon och hur i helvetet kan de bara helt göra om slutet??"
Så blev det när jag såg videon. Boken är alltid bättre än filmen. Musiken är bättre än videon.

Jävla shit.

Australien vs. Sverige

Avslutade just ett samtal med min svärmor. Hon skulle gå och svalka sig i poolen nu. Det är 35 grader varmt("varmt" är alltså när kvicksilvret orkar sig över nollan, för den som inte kommer ihåg). Men det är lugnt, det skiljer ju bara 36,2 grader här mot där.
Imorgon väntar en ny värmebölja lägger hon till. För nu var det ju ändå ganska svalt...

Det. Är. Inte. Rättvist.



Jag vet vad jag skulle välja!

Trettondagen

Imorgon är jag ledig. Ledig för att fira trettondagen. Oj vad här ska firas. Stort kalas. För det var ju på trettondagen som de tre vise männen kom till Jesusbarnet.
Här ska vi alla klä oss i tidsenliga kläder och ha ett litet skådespel.

Nej jag skojade bara. Jag ska sova så länge som mini-terroristen tillåter, sen har jag inga planer. Nå'n som ska ha fest(Har ni fest, eller?)?

Faktum är att jag är partysugen. Det var länge sedan nu. Nu när alla andra är klarfestade för ett tag, då vill jag gå ut. Jag som roade mig med att sätta fast paljetter i pannan på nyårsafton. Utan alkohol.
Jag vet...

Men om det skulle hända sig så att jag går ut, då vill jag ha nya kläder. Gå ut och köpa kläder har jag inte ekonomi till. Vad göra?
Åter ett dilemma i min vardag...

YES!

Bara två minusgrader idag!! På med bikinin och fram med grillen! *ironiskt mutter*

Vardagsproblematik

Såhär på vintern när det är kallt och man känner sig frusen brukar ett varmt bad kännas aktuellt. Men man ska ur badet också så småningom(alt. vattnet blir kallt och efter ett antal påfyllningar med ljuvligt hett vatten tar varmvattnet slut helt och hållet.)
Härmed uppstår ett dilemma.
Ska jag helt strunta i badet och gå runt och småfrysa eller ska jag tappa upp ett bad, vara varm en stund för att sedan bli riktigt genomfrusen när varmvattnet tar slut?
Decisions, decisions...

Eller ett annat problem. Här skulle behövas städas en aning. Om jag städar blir jag förmodligen varm, efter ett tag åtminstone. Men för att städa måste jag krypa ur den varma filten jag virat in mig i. Har jag då börjat städa och upptäcker att jag inte alls blir varm av det så borde jag ha stannat kvar i filten, men om jag stannar kvar i filten blir det inte städat.

Eller det här med att gå ner julkilona. Om jag går ner det jag gått upp under julen kommer jag att må bättre, men eventuellt frysa mer? Kanske är det de extra kilona som gör att jag inte helt blir förvandlad till en isstaty? Fast jag blir ju en snyggare isstaty om jag går ner i vikt än om temperaturen faller ytterligare och jag ändå förvandlas till en isstaty.

Kanske borde jag städa som en galning, så att jag förbränner så mycket att jag går ner i vikt(yeah right) och sedan krypa ner i ett bad strax efter det att jag ställt en kupévärmare i sovrummet som förvandlar detsamma till ett rum med tropiskt klimat. Sedan när varmvattnet är ett minne blott springer jag(och förbränner ytterligare julkalorier)till sovrummet och vägrar att komma ut förrän det är en mer human temperatur i resten av huset också.

Det låter som en plan.

Missförstånd

Och när jag sa igår att det fick bli lite skärpning med temperaturen här i mina hemtrakter, så var det "någon" som missuppfattade det hela helt och hållet.
Jag bad alltså inte om kallar väder.
När termometern visade -17 grader mitt på blanka dagen idag, så förstod jag att det rörde sig om ett gammal hederligt missförstånd.
Det var alltså inte kallare väder som önskades.

Skönt att vi fick klarhet i det då.

Idag preliminärbokade vi våran resa till Australien. Känner mig redo att åka nu på en gång faktiskt. Men jag lär snällt få vänta. Och vänta. Och vänta.

Det är ju hursomhelst synd att kvicksilvret inte orkar sig över nummer 15 under nollan. Annars hade jag ju börjat med mina promenader nu. För jag har ju lovat att komma i bättre form. Men att vara ute och traska helt frivilligt när det är så kallt måste ju vara snudd på olagligt. Så jag väntar. På bättre tider. Varmare tider.

Jösses vad duktig jag är att hitta på ursäkter. Helt fenomenal. Finns det ingen högskolelinje för det? Kreativ undanflyktsfantasi, 120 poäng. Jag skulle kunna bli professor direkt!

Summa summarum

På det stora hela verkar det som att de flesta tycker att 2005 var ett riktigt skitår. Kanske är det så, att skitåren kommer med jämna mellanrum och att hela världen åker på ett kollektivt herrejössesdåligt år.
Tänk att bli född ett sådant år. "Ja tänk, året då du föddes förde inget gott med sig". Det vore väl sådär upplyftande.

2005(och här kommer min summering, trendsättare som jag är) för mig var väl ett sån't där år som man inte direkt kommer att dra sig till minnes på sin ålders höst. Visst hände det roliga och bra saker och inget allt för illa, men jag måste nog sortera ner 2005 i mellanklassfacket. Medium. Sådär. Mellanmjölk. With a cherry on top.

Höjdpunkterna då.
Resan till Australien - Hur kan det inte vara en höjdpunkt att åka till ett somrigt Australien, när temperaturen kikade ner på -20 grader här i mars månad.
Verandan - Inte för att det blev överdrivet många soliga, varma dagar i somras, men att ha sitt eget "lilla" trädeck att sitta på...
Londonresan - Barnfri tid i en underbar stad med en underbar man, som också är min man! Say no more.

Sen har jag ju en liten sammetspåse med guldkorn också förstås, skördade 2005. Men de är mina, bara mina.

Värme önskas

Vårat hus är byggt på 1920-talet. Det är charmigt, har mycket karaktär och är inte som svenssonvillanheladagen.

Men.

Värmen i denna överdimensionerade sommarstuga är inte den bästa. Faktum är jag nästan ser hundralappar slinka ut genom de "självventilerande" fönstrena. Hälften av de halvantika elementen fungerar icke, eller bara i korta perioder. I somras när element reades ut kändes det ändå mer angeläget att bygga en veranda. Härligt korttidsminne. Nu känns det mer som om vi skulle ha prioriterat elementen.

Imorse när jag åkte till jobbet var det -16 grader. Det känns ju lite överdrivet måste jag säga. Om det nu nödvändigtvis måste vara vinter i dryga 4 månader av 12 möjliga, kan vi då inte hålla oss lite närmre nollstrecket?
Skärpning här!


Till vinterns försvar måste jag dock säga att det är helt otroligt vackert med de vitskimrande träden och den gnistrande snön.

Se upp i backen!

Idag har vi roat oss med pulkaåkning. Jag vet inte vilka som hade roligast, jag och min man eller ungarna. Men roligt hade vi.
Med den energiförbrukningen som måste ha gått åt när vi knatat upp för en tämligen brant backe x antal gånger, borde jag se ut som Miss Fitness herself, men det gör jag inte?? Jo, jag har kollat, flera gånger.
Istället för buns of steel finns där bara buns of wheat(dough). Ogräddade.
Och här kan ni börja ana vad mitt nyårslöfte, som avlades mot min vilja och per undermedveten automatik, igår natt var.

Så nu ska jag, för att bryta mot allt som sägs vara rätt och riktigt, avnjuta en film med en skål chips.
Kom i form!! Imorgon...