Vinter på 80-talet

Kom just att tänka på något. Något som får mig att skratta högt varje gång och som jag bara vid ett fåtal gånger, frustandes av skratt, försökt att berätta för andra.
Jag vet inte hur roligt det egentligen är, sett ur andras synvinkel, men jag tycker det är helt hysteriskt.

Det är vinter på 80-talet. Jag och brorsan är inte mer än 3 äpplen höga och ska till pulkabacken med pappa(och redan här garvar jag).
Vi kommer dit och det är massor med barn och föräldrar där. Den ena färgglada pulkan efter den andra åker ner för backen med ett svischhh. En och annan bob ser vi också och så de stackrarna som bara har en "stjärtlapp".
Vi har andra doningar dock. Pappas special. En jättestor kartong som pappa har smetat skidvalla på(magkramper).
Jag och brorsan blir satta i kartonger. Det enda färgglada med detta ekipage är våra stora VM-hjälmar och möjligen våra vinteroveraller(det var ju ändå början på 80-talet).
Efter ett par åk har kartonger lösts upp och fallit sönder, men det gör inget för vi fryser ändå och pappa har lovat oss varm choklad när vi kommer hem.

Jag vet att vi hade både pulkor och bobbar och allt möjligt, så varför vi åkte kartong har jag ingen aning om. Men det är ett minne som består.