Omslag

Aha, ni trodde att jag i år verkligen hade förätit mig på julmat och chokladaskar och kilat vidare till nya vidder? Men nära skjuter ingen hare ska jag säga! Än vattnas det i munnen när någon säger julbord och godis, men så är jag ju också undantaget som bekräftar regeln, any day of the week.

Nyårsafton idag sägs det. Igen? Men... men... jag har ju inte lyckats uppfylla löftet jag gav förra nyåret än? Jag kanske kör en favorit i repris idag då.

I mellandagarna släpade jag mig till jobbet-från-helvetet. I alla fall två av mellandagarna. Och vet ni vad som hände? Jag blev sjuk. Fysiskt sjuk. I skrivandets stund håller jag på att hosta upp en lunga. Jo, det är säkert.

Annars så...

Julen förflöt utan incidenter. Lill-killen var inte riktigt så ilsket skräckslagen när tomten kom. Kanske för att tomten var riktigt vansinnigt lik en viss storebrorsa. Vars tomtejacka hade den nya, moderna 3/4-dels-ärmen. I Nordpolen är det det senaste. The shit. Stundtals halkade tomtens mustasch upp på näsan, vilket han snitsigt förklarade med att han var gammal. Så klart.

Vad hjälper mot hosta? Säg inte varm mjölk av något slag, för det kan inte klassas som människo-föda. Om du är äldre än 4 månader.

Gott Nytt År på er allihop!

Trauma

Nästa år ska jag vara färdig med julklapparna i oktober. Jo, det är säkert. Faktum är att jag tänker redan nästa månad börja inhandla nästa års julklappar. Japp, så får det bli.
Aldrig. Mera. Handla. Julklappar. Två. Dagar. Innan. Julafton.

Aldrig mer.

Plusminusnoll

Ja, som ni ser har jag förnyat här lite. Klatschigt, inte sant? Ombyte förnöjer...

Idag köpte jag årets första julklappar! En impulsiv inhandling dessutom, precis som julklappar ska vara. Jag riktigt hörde hur det rasslade till på vuxenpoängkontot, trots att det blev avdrag för att det trots allt bara är fyra dagar kvar till julafton. Men jag impulshandlade en julklapp none the less. Sen gick gick jag och åt lunch med några klasskamrater och allt var så trevligt och det är jullov och jag hade impulshandlat julklappar utan något tvång alls och sen lämnade jag påsen kvar på restaurangen...

Nu ligger jag på minus på vuxenpoängkontot igen. Damn it.

Resultat

För jag vet ju att ni undrar. Har funderat och legat sömnlösa på nätterna. Haft svårt att koncentrera er på just något annat alls i vardagen. Men nu ska erat lidande vara slut. Jag har fått resultatet från grammatiktentan - den beryktade och avskyvärda.

JAG KLARADE DET, JAG KLARADE DET, JAG KLARADE DET!! Fy fan vad jag är bra!

Av etthundra möjliga poäng skrapade jag ihop hela sjuttiosju! Fråga mig inte hur det gick till, men glad är jag!

GOD JUL!

Eureka!

Hur vet man att någon i ett band helt saknar musikalisk talang? Hur kan man bena ut vem som är med bara för att hans brorsa sjunger som en gud eller för att hans bästis är en mästare på bas? Spana in killen som spelar på ett par bongotrummor liknade dem som fröken tog fram på musiktimmen i lågstadiet. Bara om man anstränger hörseln till det yttersta kan man förnimma det svaga ljudet från dem, trots att det inte bara finns en, utan två mikrofoner riktade rakt ner mot dem. Killen som tafsar på bongon har lagt allt krut på sin image och han dansar som han sett jamaicanerna göra bakom sina oljefatstrummor. Fast helt i otakt. Om man tittar riktigt, riktigt noga ser man hans läppar röras. Sjunger han? Pratar han för sig själv? Om man har någon som helst förmåga att läsa läppar ser man att han säger "taa-tatte-taa-taa", även det i otakt med varenda not som slås an.

Ni tror mig inte? Säg ett enda seriöst band där bongo-trummisen även har varit ledsångare! Nej just det, jag sa ju det...

Dialog

I bilen på väg in i fortsatt julhandel. Mellankillen tröttnade redan efter första butiken och är sur. Omedgörlig och omutbar. Det är tyst i baksätet och i framsätet också för den delen. Försöker tänka ut nästa strategiska steg. Knepigt det där. Så hörs mellankillen:

- Föddes jag på ABB?
- Eh.. va??
- Ja... föddes jag på ABB??
*skrattattack*
- Nej du föddes på BB, utan A!

Numera kallar vi honom för Robotics. Han är sådär nöjd med det. Men snart ska han vara med i lussetåg och tända ljus och läsa vers, en uppgift han tar på största och gravaste allvar. Vår lille Robotics.

Dagens bottennapp...

är föreläsning mellan 13 och 16. Lagom tills Familjen kommer hem, måste jag åka. Funderar på att smyga iväg innan de kommit hem. Det räcker med att en gullunge ber mig stanna med ledsna valp-ögon och jag tar alla restuppgifter i världen...

Vill ni se en stjärna...?

Jag har aldrig varit mycket för idoler. Inte när jag var yngre heller. Jag har aldrig varit den som maniskt samlat på bilder eller prylar som har med en person, grupp eller hobby att göra. Jag tror inte att jag maniskt har samlat på något alls. Möjligtvis uppmärksamhet. Men ibland kan jag nästan avundas dem som engagerar sig så otroligt mycket i något. Som låter det bli mer än en hobby och som förlorar sig totalt i det. Om det gäller en dansbandsgrupp eller tågbanor spelar ingen roll, det är engagemanget som räknas. Jag förstår det inte, men jag tror att det kunde vara lite häftigt.

Jag har funderat över vad det är som gör att vissa har den här egenskapen och andra inte. Det enda jag kan komma fram till är att vissa är skapta för att beundra, andra för att beundras...

Ja? VADDÅ??

(Har jag alltid så mycket bisatser när jag skriver? Det har jag inte tänkt på... Grammatikkursen har skadat mig för livet. Undra om man kan få ut ersättning på personförsäkringen för sånt? Frågor, alla dessa frågor...)

Tredje gradens troende

Det är dåligt med julstämning här över. Jag kan alldeles som inte "get in the mood" när det är 10 grader varmt och gräset ligger grönt. Missförstå mig rätt, om det hänger mellan ingen julstämning och 20 minusgrader med snö som kommer in vertikalt - no christmas stämning it is! Men ändå... lite fluffsnö precis veckan innan jul, som smälter veckan efter nyår, det kan jag ändå tänka mig. Skulle det vara så mycket begärt?

Förövrigt har vi tre grader av troende på Tomten här hemma. En tioåring som kände kaffelukten för länge sedan och numera bara pratar omTomten i metaforisk betydelse. En åttaåring som är rätt mycket inne på storebrorsans spår, men som ändå kör en helgardering, nämligen att säga att han tror men förbehåller sig rätten till skepsis. Så har vi treåringen, alias lillkillen. En rätt hårdkokt kille som är tufft uppfostrad av sina äldre bröder. Men när det kommer till Tomten - hallelujah! Han är troende in i minsta mikroorganism. Grejen är den att han gillar idéen om paket medan Tomten himself känns lite creepy. Däremot köper han den australienska Tomten till fullo. En snubbe som kommer ner genom skorstenen på natten när alla sover, dumpar de härliga paketen och pyser innan någon ens märkt att han var där. Det är en Tomte man kan gilla. Jag har en känsla av att en viss treåring kommer att bli fasansfullt - i ordets rätta bemärkelse - förvånad när det knackar på dörren kring sexsnåret på julaftonskvällen.

Den här gången tänker jag vara redo med filmkamera - det kan bli värt en förmögenhet!

Jag lever...

Grammatiktentan kan ha gått åt vilket håll som helst. Jag kanske klarade mig, eller så får jag skriva om, hur som helst ligger det nog precis på gränsen och vippar. Hoppas så gudinihelvete att det tippar över åt rätt håll... Det är ett senare problem, men den som törs leverera besked om IG iklädd tomteluva kommer att få en överraskning. Inte av det trevliga slaget.