Jag - ett Kinderegg

Ibland blir jag så trött på att vara så stereotyp. Jag är det inte medvetet, men lik förbannat...
När jag började blogga och läsa andars bloggar skaffade jag mig snabbt några favoriter. Bara det att mina favoriter råkade vara allas favoriter. Bevisligen har jag ju god smak, men ändå...
Mina barns namn - topp-10-listan. Trots att jag själv har trott att de fått mindre vanliga namn vid tillfället då de fått sitt namn.
Om jag hör en ny låt på radion som jag verkligen gillar och springer och köper cd:n och hela grejen(jag köper inte mycket musik) - årets låt, framröstad av lyssnarna!
Jag ändrar frisyr och hela jävla världen har plötsligt samma frisyr!

Inte är jag någonsin först med något heller. Om det ändå vore så väl. Om jag ändå kunde utge mig för att vara en trendsättare. Men nej...

Jag är en sån person som suger åt mig sublima meddelanden som en svamp. Som det där testet de gjorde på en biopublik.
De la in en bild på en glass på ett par ställen under filmen. Ingen var medveten om att de sett en glass, men hälften av publiken började frysa och gick och köpte glass efter filmen.
Jag hade frusit mig blå och förmodligen inte ens väntat tills filmen var slut med att köpa glass.

Vad jag däremot inte kan anamma, även om jag önskar så ibland, är den stereotypa tjejen. Ni vet, hon som fnittrar eller i värsta fall skrattar ett pärlande skratt.
Jag skrattar inte, jag garvar. Tills jag inte får någon luft. Tills jag sitter som en fisk på torra land och kippar efter andan. Och gråter. Och blir harmynt.
Jag sitter inte svalt stilla och konverserar, jag välter glas i mitt vilda gestikulerande, skämtande och garvande.
Jag tycker inte att det är "avslappnade" att ta hand om disken/tvätten/dammningen/matlagningen/bakningen. Jag tycker det är helt värdelöst. Ett vidrigt måste.
Jag är uppväxt med bröder. Jag har bara söner.
Det finns ett syfte med allt. Antar jag väl.

Hur kan någon med så stereotypt yttre ha en sådan motsägelsefull insida? En utav de vanligaste kommentarer jag får när jag lär känna någon är "Sådan trodde jag inte att du var!" Nähä, men nu vet du.

Jag är som ett Kinderegg - vanlig choklad på utsidan med en spännande överraskning inuti(eller ett pussel i papp som ingen orkar lägga)!