Pladder

Det har fortfarande inte släppt. Det sitter en mental hårboll och blockerar idéflödet i mitt huvud. En sån där skitäcklig boll som sitter i avloppen ibland. En massa gammalt hår blandat med så'n där svart gegga. Kväljvarning.
Men jag tänker skriva ändå. För jag vill skriva. Jag älskar att skriva. Jag kan inte minnas att jag någonsin inte har tyckt om att skriva.

Uppsatsskrivning i skolan tyckte jag var hur roligt som helst. Ingen börda över huvudtaget. Bara roligt. Däremot kan jag komma ihåg en gång, på en 3 timmars skrivning i gymnasiet när jag hade samma idétorka som jag har nu. I 2 timmar satt jag och bara stirrade på ett blankt papper. Sista timmen krafsade jag ner något fruktansvärt halvdant.
Det var ju drygt.

Sen är jag grymt less på den här vintern också. Nu när det är sådär kallt så knirrar det under fötterna när man går. Inte knarrar. Knirrar. Som när man drar naglarna på svarta tavlan. Som när man tuggar på folie. Det är en mardröm. Knarrandet, som när det är kramsnö, har jag inget problem med. Men knirrandet, när det är så kallt som det är nu, det är rent plågsamt.

Lustigt är det ju i alla fall här i Skandinavien. När man pratar om den kommande sommaren lägger man ofta till "om det nu blir någon sommar i år". Den svenska sommaren är ju allmänt känd att vara mer som en enda lång vår. Med massor av regn.
Men vintern. Den kan man ge sig fan på att den kommer. Ingen tvekan där heller. Som ett brev på posten. Vassego´ här har ni 4 månader med skitkallt väder. Och är det inte skitkallt så är det blaskigt.
Och det här med högtrycken. Hur kommer det sig att de är så ihärdiga just på vintern? På sommaren är ett högtryck något som passerar Norden under en natt, så att lågtrycket kan göra sig hemmastadd resten av tiden. Men såhär på vintern verkar högtrycken bosätta sig häröver. Det är en konspiration.

4 månader vinter. 4 månader vår/höst. 1 månad sommar.
Vi blir alltså svinnade på 3 månader varje år. Jag ska skriva en protestlista.