Går (åt) skogen?
Det slog mig häromdagen; av alla barnsånger som jag sjungt för mina barn, så är "Mors lilla Olle" inte en utav dem. Jag frågade lillkillen om de sjunger den på dagis, men han visste inte vad jag pratade om. Olle vem, sa du? Så jag gav honom ett litet smakprov och sjöng den första och enda versen jag kan i nämnda sång.
"Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bären så blå,
bara jag slapp att så ensam här gå"
Lillkillen lyssnade, men som den hälsosamma lille kritiker han är, förhöll han sig tveksam till innehållet.
Lillkillen: Skogen gick?
Jag: Ja? Mors lill...
Lillkillen: Skogen gick? Har den ben??
Jag: [Asgarv] Nej men alltså, Olle gick i skogen!
Lillkillen: Men du sa "skogen gick"...
Ja, jag gjorde ju det.
4 kommentarer:
Ännu en illusion krossad om att vi vuxna vet bättre!
Det heter ju att "skogen gick".
Nu kommer jag att ligga och sjunga den hela natten!
Men - i skogen gick sa du ju och det är ju rätt.. eller?
Peter: Vaggvisa för frugan?
Ilyrm: För en treåring är ordföljden helt åt fanders. Allt han hör är att "skogen gick"...
*skrattar högljutt*
Ja se barn. Min grabb brukar ha liknande tendenser och man slutar aldrig förvånas. Aldrig.
Skicka en kommentar