Segt, segare, segast
Det är något helt anmärkningsvärt vad en liten julledighet kan göra. Förslappningen har varit total och vardagliga ting som att svira om till en presentabel person har verkat oöverstigligt. Det gick skrämmande fort. Min kropp är helt inställd på 15 timmars sömn per dygn och är därmed i chocktillstånd nu när vardagen har kommit igång. Igår natt sov jag 3 timmar. Jag har svaga minnen att jag gjorde en gruppredovisning idag. Ännu svagare minne av att läraren såg dåligt imponerad ut. Eventuellt kan jag ha upprepat mig. Väldigt mycket. Väldig, väldigt mycket.
Förkylningen sitter i.
En liten tröst är ändå att jag inte har en omtenta att skriva nästa vecka. Även om det kunde ha blivit intressant. Min hjärna åkte till Bahamas över jul och nyår och väntas tillbaka vilken vecka som helst nu. Flyttkortet jag fick var nog bara ett skämt... väl?
4 kommentarer:
Hade jag varit du så hade jag följt med hjärnan till Bahamas...
:-)
Jamen varför är det så fullständigt stört omöjligt att vara ledig några ynka dagar över jul utan att sen hamna i komplett koma när det är dags att återgå till vardagen? Varför kan kroppen vänja sig vid sovmorgon på en millisekund, men sen inte ens vara förhandlingsbar angående att stiga upp som man gör månad efter månad i normala fall?
Håller med Vild-Hallon. Speciellt idag med orkaner och skit. Jag är ingen soldyrkare, men idag hade jag gärna varit i Nassau...
Ja, nu får du allt sega upp dig, för nu är du utmanad! Kolla på min sida. ;)
Skicka en kommentar