Ett par saker...

Efter att ha stirrat på skärmen i ett antal minuter för att hitta en bra början på det här inlägget ger jag upp och bara hasplar ur mig vad det egentligen var tänkt att jag skulle komma till.

Det finns så många roliga, duktiga skribenter(medveten om att jag låter som en mellanstadiefröken)! Som bloggar alltså. Jag blir tvär-imponerad. Det slår mig lite då och då, att de flesta bloggar som jag läser regelbundet är bättre än de krönikor som finns att läsa i diverse tidningar. Som jag har tillgång till i alla fall. Förutom de mest uppenbara som finns i min länklista, finns det en hel uppsjö av bloggar som man kan sträckläsa. Man får skratta, gråta, bli inspirerad...
Så nu har jag fått det sagt.
Det kändes viktigt idag. Tydligen. Nu är jag färdig.

Över till något helt annat.

Jag gillar James Blunt. Faktiskt riktigt mycket. Hans cd går på repeat i bilen. "Three wise men" och "So long, Jimmy" är favoriterna. Men jag har inte mer än sett människan på bild. På omslaget till cd:n. Tills idag.

Idag blippade det upp ett fönster på min dataskärm. Inte vet väl jag hur det gick till men det stod något om att se James Blunt's video. Så jag klickade. Klick.

Meh! Vad pysslar karln med egentligen? Ja´ fatta´nte!

Det snöar blask.
Och James klär av sig.
Plagg efter plagg.
Just när det börjar bli intressant,
då sätter han sig ner,
tar av sig skorna(!),
tömmer fickorna och sen
hoppar han i plurret och då är låten slut.

Meh! Ja´fatta´nte!

Ungefär som när man läst en bok och sedan ser filmen och sitter och tänker: "Så där ser ju inte han ut och så pratar inte hon och hur i helvetet kan de bara helt göra om slutet??"
Så blev det när jag såg videon. Boken är alltid bättre än filmen. Musiken är bättre än videon.

Jävla shit.