Filosofi på hög nivå

Jag spenderade ca 4 timmar i telefonen igår kväll med min bror(jo Niklas, det var 4 timmar och ja, det var du som ringde). Detta är i och för sig inget ovanligt, vi brukar prata länge i telefonen. Men när min man frågade vad vi pratat om var jag tvungen att tänka till. Vad hade vi pratat om i 4 timmar?

Få se här nu...

- Människokött, kan det vara gott? Smakar det som gris? Nej, förmodligen smakar det väldigt illa med tanke på vad vi sätter i oss. Jag säger bara ett ord. Kebabtallrik.

- Hur svårt är matte egentligen? Allt är ju relativt. Om ett tåg avgår från xx kl 13:25 och håller en medelhastighet på xx km/h. När kommer det då fram till yy?
Jaa... det beror väl vilket bolag reser man med? Fanns det kossor på spåret? Enligt statistiken från just det året var det så och så många förseningar, så att... Egentligen kan man ju höfta till vilket svar som helst och hoppas på att få poäng på kreativitet.

- Hur stor är chansen att han ska bli ormbiten när vi åker till Australien? Tröstande sa jag till honom vad min man sa till mig en gång i tiden. Om du blir ormbiten så behöver du aldrig stressa upp dig eller ha bråttom. Antingen dör du inom ett par minuter eller också har du gott om tid att ta dig till närmsta sjukhus.
Det verkade inte lugna honom alls?

- Nojor om att man ska få syn på ett par ögon, just som man vinklar persiennerna/drar för gardinerna. När man befinner sig på andra våningen.
Skulle man faktiskt frysa i den positionen man skräckslaget står i och var det så de skulle finna en, död, fast liggandes på golvet?

Ja det var väl typ sån't.

När jag förklarat färdigt muttrade min man sarkastiskt: Oh, can't wait to get on a 13 hour flight with the two of you...

Vaddårå?