Aussie, aussie, aussie

Framåt mars är det dags igen. Vi far till Australien för att hälsa på familjen. Svärfamiljen i mitt fall.
Att flyga de dryga 24 timmarna med 3 barn i åldrarna 2, 7, 9 är ingen lek. Ingen lek alls.
Men i år följer min bror med, han har ingen aning om vad han ger sig in på. Han oroar sig över ormar och spindlar, men han har ingen aning... (skadeglatt leende sprider sig).

I vilket fall, jag och min man satt och pratade om resan och jag menade på att om han måste jobba lite medan vi är där kan jag ju passa på att visa brorsan runt lite grann. Visst tyckte han, jag kan ju köra in er till stan så kan du visa honom runt där, så slipper ni bara sitta hemma och glo.
Jag tittar misstroget på min man och undrar om han verkligen inte lärt sig någonting om mig och min bror på dessa år. Vi har inget lokalsinne.
Jag ser för mitt inre öga, löpsedlar 20 år fram i tiden; "Syskonpar återfunna efter 20 år - levt med aboriginer!" Vi skulle bara gå till Target...