tisdag, februari 28, 2006

Murphy vs. Jag 1 - 0

Senaste tillskottet i listan över saker som jag lyckats med som andra inte får uppleva på en hel livstid;

I helgen vid ett McDonaldsbesök lyckades jag(och ingen önskar mer än jag att detta inte var sant) att bita i en hård strips så att den kilade in sig mellan tänderna och tandköttet, precis bakom framtänderna. Det sitter en liten flärp där. Nu sitter den löst på mig. Och det gör ont.
När jag känner med tungan där känner jag den lilla flärpen som numera sitter löst och det är nästan mer irriterande än smärtsamt. Men bara nästan.
Inte nog med att jag är alldeles fantastiskt klantig jag har även minne som en guldfisk. Därmed sätter jag glatt tänderna i allt möjligt hårt och får återuppleva den initiala smärtan.

Du Murphy, det där jag sa i lördags morse... jag skojade ju bara!!

2 kommentarer:

Vild-hallon sa...

Aj!

Karin sa...

Ja, aj är en bra sammanfattning. Jag har svårt att förlika mig med tanken på en lös flärp resten av livet, så jag intalar mig att den växer fast igen...(ja, eller hur?)