onsdag, juni 21, 2006

Virrvarr (eller i Karins huvud just nu)

Det blir inte mycket bloggat här nu för tiden. Det är inte det att jag inte vill, det är bara det att hela min tankeverksamhet kretsar kring en och samma sak. Ska jag komma in på högskolan till hösten eller ska jag det inte. Att jag inte har blödande magsår än är ett rent mirakel.

Jag har en tendens att stressa över saker jag absolut inte kan göra något åt alls och nu när det är något som är så viktigt för mig är det värre än någonsin. Jag har en ständing känsla av otillräcklighet. Dåligt självförtroende. Varför skulle de släppa in mig? Det finns säkert mer än tillräckligt med folk som är flera gånger bättre än jag. Men jag tror inte att det finns någon som vill ha det lika mycket som jag.

Jag får verkligen arbeta emot instinkten att ringa alla instanser jag kan komma att tänka på och tjat tungan ur led, tills de ger mig någon typ av information för att stilla mitt sinne. Helst av allt tycker jag att de bara kunde ringa upp mig och säga åt mig att det är klart att jag kommer in. Först av alla. Faktum är att om jag inte hade sökt när jag gjorde hade de skickat en skriftlig inbjudan. Och inte tagit nej för ett svar.

Åh jag bara låter fingrarna gå. Det är så otroligt skönt att skriva av sig. Så länge jag kan komma ihåg har jag skrivit för att förmedla känslor. För det mesta med penna och papper. Men det går ju inte att komma ifrån att datorn är oändligt mycket snabbare och ger mindre kramp i handen. Med datorns hjälp kan man skriva praktiskt taget i samma takt som man tänker. Helt underbart. Jag kan nästan inte alls förstå hur man inte kan tycka om att skriva.

På övervåningen springer barnen och leker fast det var läggdags för nästan en timme sedan. Inte för att de är ledsna för det och det är ju trots allt sommarlov.

Jag undrar hur det blir om jag mot all förmodan ändå skulle komma in. Kommer jag att klara av det över huvud taget? Jag tycker det verkar oändligt komplicerat med uppsatser och grupparbeten. Referenser hit och dit. Då är inte bara att låta fingrarna löpa. Då måste det finnas substans.
Kommer jag ha diciplinen att sitta här hemma och plugga när barnen är i skola och på dagis? Eller kommer datorn att locka? Dag-TV:n? Sängen?
Tre år är ju en relativt lång tid. Orkar jag hela vägen fram?

Hoppsan, nu bröt det ut ett krig. Bäst att återställa freden. Eller skicka ungarna i säng. Sak samma.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Grupparbeten och sånt ger sig, för alla. Att undvika dag-TV:n är inte lätt, det krävs en del disciplin. Och gärna någon eller några kompisar att plugga med - eller åtminstonde "rapportera" dagligen till. Så hjälper man varandra med disciplinen.

Jag håller tummarna för att du kommer in, kommer inte beskedet i början av juli eller så?

Ataharis sa...

Klart du kommer in. Och ännu viktigare, klart du klarar det. Jag hade också jobbat innan jag började, och tyckte att min disciplin var bra mycket bättre av det. Man är ju van att ha en arbetsdag och få saker ur händerna, liskom. Du har ju barn dessutom, bara det kräver ju organisationsförmåga. Klart att en del tid går åt till dagteve och säng - men det är också den tid som senare får läggas på sänglöshet och vakna nätter innan deadline. ;)

Oroa dig inte!

Vild-hallon sa...

Nu är jag lite nyfiken - men vad har du sökt in på för någonting? Vad vill du bli när du blir stor helt enkelt?

Och jag håller alla tummar jag har för att du kommer in och när du gör det så är jag fullständigt övertygad om att du klarar av det.

Karin sa...

Onky: Tack! Beskedet kommer i mitten på juli. Om man kommer in på första urvalet...

Trulsa: Jag känner mig ju inte säker alls på att jag faktiskt kommer in, men gör jag det ska jag gladeligen plugga mig igenom nätter och svika dag-TV:n!! Och så ska jag aldrig mer svära, vara dum, egoistisk, skälla, dricka...
Ja, men typ.

Hallon: Jag har sökt till Textdesign. Vad jag ska bli när jag blir stor vet jag fortfarande inte, men har kommit fram till att jag vill att skrivandet ska vara del utav det.
Ett steg i taget. Små, små ministeg och ett och annat jättekliv!

S-Man sa...

Asså...
Jag hade ngt jättejättesmart som jag skulle skriva, men det är som bortblåst nu!

=/

Skål!

Karin sa...

Ja ja ja... skyll på det du! ;)