Jag - en lyxbuffé!

Jag tycker om djur. Av de flesta sorter. Och djur tycker i regel om mig med. En del kanske lite för mycket. Mygg t ex.
När jag kliver utanför dörren framåt kvällskvisten kan jag, om jag anstränger mig, höra en ytte-pytteliten matklocka i mässing slå för fullt. Mygg kommer från hela riket för att få en slurk av mitt oerhört välsmakande blod. Sen berättar de om det för sina vänner.

Man skulle kunna tro att efter lite dryga 30 år av att vara myggens egna lyxbuffé att jag skulle ha utvecklat någon slags immunitet mot deras stick. Så är icke fallet. Varje enskilt myggbett kliar något så infernaliskt. Allihopa samtidigt.
Häromdagen räknade jag elva myggbett bara från knät ner till ankeln. På ena benet. Det är inget skämt. Inget skämt alls.

En död mygga är en bra mygga.