Magi på hemmaplan

Det händer magiska ting i våran tvättstuga.
Tvättstuga förresten. Hur förlegat är inte det? Vem går till en stuga för att tvätta nu för tiden? Och att säga att man har en tvättstuga hemma, inne i sitt hus är ju helt absurt. I mitt hus har jag en stuga. En tvättstuga.
Men i vilket fall...

Tillbaka till det magiska.

Mina tvättkorgar är, i motsats till min plånbok, självfyllande. De fyller på sig själva underifrån. För varje maskin med tvätt som jag kör, fyller den på sig med två till. Därför har jag börjat med en ny taktik.
Jag plockar det mest akuta ur allas rum. Från golvet vanligtvis. Sen smyger jag in i tvättrummet, med kläderna bakom ryggen och medan jag visslar en glad melodi droppar jag plagg efter plagg, som jag fångar upp med foten och nonchalant trycker in i maskinen.
De magiska och överfyllda tvättkorgarna skakar till lite, kanske trycker på med en laddning underkläder, men på det stora hela är det jag som går vinnande ur kampen. Kampen mot tvättkorgarna.

Sen händer nästa hemskt ockulta företeelse.
Under en dag kanske jag tvättar två maskiner tvätt. Det kan vara blandat, sån't som man behöver stryka och sån't man inte behöver stryka. Men likförbannat resulterar det alltid och utan undantag i två välfyllda IKEA-kassar med stryktvätt. Som dessutom också självfyller sig underifrån.

Men mirakel sker fortfarande och det finns sällsynta tillfällen då det är slut på både tvätt och strykning.

Inte kan man vara glad för det heller för likförbannat har jag inget att ha på mig.