Tystnad råder

Lillkillen är sjuk. Feber, hosta, the works. Med röda ögon och snorig näsa har han en förmåga att titta på mig som om det var mitt fel personligen att han mår som han gör. Så vi gör allt för att minska hans lidande. Han i sin tur gör allt för att göra det mesta av situationen. Men det är ok, så ska det vara när man är liten och sjuk.

Dessvärre har lillkillen en policy mot att sova under dagtid. Oavsett hur trött han är. Oavsett om han bara fått ett fåtal timmars sömn under natten. Oavsett hur mycket mamma än bönar och ber. Sova under dagtid är ett no, no. Det är en egenskap som vi inte riktigt vet var den kommer ifrån då varken jag eller maken innehar den. Måste var nån stackars liten förvirrad gen...
En övertrött, sjuk lillkille är ingen lek. Att vara hemma från jobbet för att ta hand om honom är sannerligen ingen semester. Därför har jag börjat utarbeta strategier för att få honom att sova.
Filmtittande i våran säng var plan A. Det funkade nästan. Men nära skjuter ingen hare och nattar inga barn.
Så jag övergick till Plan B och frågade oskyldigt om vi inte skulle ta och läsa en saga. Det tyckte han kändes ok men ville ha bekräftat att det handlade om sagoläsning utan den nattning som följer kvällstid. Så jag ljög.
Har ni någonsin provat att läsa Alfons Åberg i ultrarapid? Det blir ganska komiskt och en enda liten bok kan ta upp till 20 minuter att läsa. "Fööör sjuuuttooon guuuubbaaar, kooom nuuuu fööör siiista gååången". Alfons pappa har taskigt med edge i tonen när han är arg i min tolkning. Men det spelar ingen roll för DET FUNKAR! Hallelujah, praise the Lord(<--- Mr John Blund himself).
Nu råder oväsenförbud i detta hus. Väck ej den björn som sover.
Även om han inte ens fått alla sina mjölktänder än.

Sschhh...