Good morning sunshine!
Hjärnkontoret är öppet igen. Men med halv bemanning.
I fredags var det stängt helt och hållet dock. Inte ens kvällsskiftet kikade in. Därför ska jag passa på att svara på ett par frågor som dök upp när jag var på väg hem från stan.
a) Har du fått körkortet på postorder?
b) Sitter du och sover bakom ratten?
(Jag kanske inte direkt hörde dessa frågor ställas men jag kunde definitivt utläsa dem ur blickarna och mimiken från de personer jag såg i backspegeln när jag för andra gången missade att det slagit om till grönt. Eventuellt var svordomar inkluderade, men jag tar mig friheten att censurera.)
På A säger jag; Nej, från Vägverket... faktiskt! Och på B säger jag: Vet inte.
När jag sedan skulle hämta upp ett par pizzor till den hungriga familjen lyckades jag igen.
Balanserandes pizzakartongermed ena handen, plånbok och nycklar i den andra, på snorhalt underlag i högklackade stövlar går jag helt sonika fram till fel bil och börjar rycka i handtaget. Finner det underligt att bilen är låst då jag har ett starkt minne av att inte låsa bilen. Börjar fumla med nycklar när jag inser att våran bil har en underlig färg. Tänk vad grön den ser ut i mörkret... Inser till slut att det inte är min bil, kikar mig över axeln för att se om bilens ägare(som kom samtidigt som mig) tittar och trippar sen över till min bil. Som inte är låst. Precis som jag kom ihåg det. Uppmuntrande att jag lägger märke till detaljer!
Det hade ju varit en sak om bilen jag misstog för min hade varit av samma märke och liknande färg. Men så var inte fallet. Vi har en SAAB. En blå. Detta var en grön VOLVO.
Häpp.
4 kommentarer:
En sommar bedrev jag torghandel. Parkeringen var precis bredvid vårt stånd. Två skruttiga saabar av samma modell och färg stod bredvid varandra…
Så kommer en man och öppnar dörren på passagerarsidan på den ena saaben, studsar in och sätter sig och sen ser han så konstig ut. Swosch så har han studsat ut igen, lika snabbt som om han bränt sig.
Sen kastade han sig in på passagerarsätet på den andra saaben, pustade ut och så möttes våra blickar. Då kände han sig tvungen att gå ur och prata med mig, förklarade att han ju hoppat in i fel bil och så. Som om jag inte märkt det! Vi skrattade som sjutton åt detta.
Men, hur stor är sannolikheten att två likandana bilar parkeras bredvid varandra, att ingen av bilarna låses och att det kommer en kompis till bilägaren och bara ska sätta sig och vänta?
Ja ett sån't misstag känns ju mera lättförklarat. Men vad ska jag skylla på då?
Sådana där grejer gör jag lite för ofta också... har heller ingen förklaring, men det kan aldrig vara bra. Har också svurit över att min bilnyckel inte passade i dörrlåset när jag upptäckte att det var fel bil, rätt färg men fel bilmärke. Jag har också försökt ta mig in i en bil av rätt färg och märke när jag helt plötsligt kom på att jag inte ens parkerat på den parkeringen.
Karin:
det händer.
Kanske händer det bara tankspridda människor som jag.
Och du.
:-D
Skicka en kommentar