Nytt kapitel

Imorgon är det sista dagen på jobbet-från-helvetet. Sista dagen. Imorgon packar jag ihop för gott(eventuella lov som jag kanske eventuellt, och endast om jag måste och inte kan hitta något annat, som jag måste spendera där räknas icke).
Jag förväntar mig pompa och ståt när jag nu slutar. Ballonger, tårta, mindre presenter och långa tårdrypande avskedstal. Eller inte.

Sen jag talade om att jag tänker plugga har jag fått lite blandade reaktioner. En del har varit odelat positiva och bara glada för min skull. Klappar på ryggen och så. Andra är mer skeptiska. Plugga? Vad ska det vara bra för? Man drar bara på sig studielån och så får man inget jobb efter studierna i alla fall. Inte helt odelat positiva alltså. Konstigt nog är det alltid dessa människor som beklagar sig mest. Hemskt underligt det där...

Visserligen är jag så nervös att jag bara vill krypa ihop i fosterställning och nynna för mig själv, men samtidigt känns det så jävla bra.

Nu vänder jag blad och börjar på ett nytt kapitel.