Välkommen till rutten fisk

Vi sitter i bilen på väg till dagens utflyktsmål. Utanför fönstrena rullar den australienska landsbygden förbi. Palmträd, apelsinträd, vindruvsodlingar. Kakaduor, kängrusar, magpies. Röd jord så långt ögat kan nå och solen står högt på himlen. Man kan verkligen känna att längre hemifrån än såhär, det kommer jag inte.
Vägen vinglar sig fram och vi kommer ännu längre ut i landsbygden. Husen ligger inte så tätt här och det är, i kontrast med resten av vad vi har sett, lite grönt och lummigt. Lite hagar dyker upp och vi ser hästar som går och betar. Australienska hästar. Australienska hästar som inte säger gnäääggg utan neeeiighhh. Eller neeiigghhh, mate.
En skylt dyker upp. Hagarna tillhör ett stall som hyr in hästar som ägarna inte har plats för. Skylten kommer närmre. Inbäddad i gröna blad kan vi nu läsa vad som står på skylten. "SURSTROMMING".
Ursäkta, vad?? Vi saktar ner en aning för att kunna läsa igen. Men det är surstromming det står. Stället heter rutten fisk. Och där har de hästar.

Nu funderar jag ju på hur stället fick sitt namn. Vi hade inte tid att stanna för att fråga, så jag har funderat ut möjliga förklaringar.

Kanske är det så att det är svenskar som har stället och namngav det som ett personligt litet skämt. Kanske fnissar de lite introvert varje gång en "aussie" ringer upp och frågar om det har kommit till Surstromming. Eller så fick de hemlängtan och namngav stället efter det de saknade mest från Moder Sveas sköte. I vilket fall är det sjuka människor vi har att göra med. Jag menar, sakna surströmming?

Eller så kanske ett gäng australiensare skulle starta verksamhet och ville ha ett riktigt exotiskt namn på sin hästfarm. Något som förde tankarna till blonda stallflickor med tjocka flätor... något svenskt! Så fick de tag på en svensk backpacker och frågade hur man säger hästranch på svenska. Svensken som var a) drabbad av solsting eller b) en lustigkurre svarar "surströmming, with two pricks over the O".
Australienarna som inte fattar vem som var en "prick" struntar helt i uppmaningen och döper stället till Surstromming.

Frågorna är många och svaren är få. Nästa gång vi beger oss down under ska jag dit igen och fråga. Ovissheten är olidlig.