Årsdag

Idag för tre år sedan, runt klockan 15(en aning senare vill jag minnas), slogs kyrkdörrarna upp och jag gick, krampaktigt hållandes i min pappas arm, mot den man som jag valt att leva med för resten av mitt liv.

I en kyrka helt upplyst av levande ljus gav vi våra löften. Han till mig och jag till honom. Banden knöts och sällan har något känts så naturligt rätt.

Jag trodde aldrig att det skulle kännas annorlunda att vara gift jämfört med att vara sambo. Men det är skillnad. Fråga mig inte hur, det bara är så.
Jag rekommenderar det starkt.