Julrapport

Det är ju underligt hur det fungerar. Man kan spendera timmar till att få en vettig brasa i kaminen, men glömmer man ett endaste litet stearinljus när man åker hemifrån kan man vara säker på att hela huset är nedbrunnet till grunden när man kommer tillbaka.

Julen har avlöpt utan större incidenter.
Vi har fått erfara en ny liten kvalitet hos våran yngsta kille. När han blir rädd(riktigt ordentligt skit-skraj alltså) reagerar han med - ilska.

Tomten, som kom strax efter det att pappa gått för att köpa tidningen, blev bemött på ett något annorlunda sätt.
Efter att ha knackat på altandörren och kikat in genom fönstret och därmed nära på orsakade ett hjärtstopp på den lilla killen, blev han ordentligt utskälld.
Medan lillkillen klamrade sig fast i sin pappas famn, för allt vad tygen höll, visade han ett ansikte som kunnat skrämma de mest erfarna skräckfilmsmakarna.
Med ett litet, kletigt finger pekade han mot Tomten och väste "Fyyyy dig!! Gå bort Tomten!! Dumma, dumma dig!!"

Som den goda mor jag är, när jag såg min lilla killes öppna och ärliga skräck, gjorde jag det som man bara kan göra i den situationen.
Skrattade mig blå och tog bilder!

Skräcken lade sig något när paketen delades ut och när Tomten skulle gå fick han sig ett mycket tveksamt handskak.

Senare på kvällen fick vi höra långa utlägg om lillkillens version av storyn. På frågan om han var rädd för Tomten kom ett mycket snabbt, men tvärsäkert "Nej! Tomten är rädd för MIG!"

Fan tro´t.