måndag, december 12, 2005

Bekännelse

Ok, såhär är det(föreställ er här en djup, väldigt dramatisk suck). Nästa år fyller jag jämnt. Gissa hur mycket? Och gissa rätt!!

Ok jag säger det då. Jag fyller 30 år(och här fylls ögonen av dramatiska, glittrande tårar).

För er som redan har passerat strecket så kanske ni tänker, 30?? Skulle det vara något fel med att fylla 30?? Skulle det vara gammalt kanske?? Va, va, va, va??!!

Nej, 30 år är inte gammalt. För någon som helst annan än mig själv. 40 år är helt ok också, för någon annan, osv.
Ni kan få vara världens yngsta 100-åringar om ni vill, men 30 år för mig själv är något av en mindre katastrof.

Jag vill inte!

Jag har aldrig förstått poängen med att ljuga om sin ålder(förutom när man var 13 och ville komma in i "parken" där det var 15 års-åldergräns.) Man är så gammal som man är och så är det med det.

Men tänk om! Tänk om jag personlighetsförändras efter jag har fyllt 30 och blir en av de där som hävdar att jag inte är en dag äldre än 27 trots att jag hunnit passera 40-strecket också??
Eller tänk om jag blir en utav dem som inte inser att modet faktiskt har ändrats sedan jag var 15 och vägrar att sätta på mig något annat än jeans som når upp till armhålorna, tuperar upp luggen i en jättevåg och börjar använda axelvaddar i alla plagg där de möjligen kan användas?? Och väst? Alla typer av västar var jättehett när jag var i 16-års åldern.

Jag vill inte ha väst *ynkligt*.

I morgontidningen ser man lite då och då gratulationer till folk som fyller jämnt. Oftast är det en liten bild på personen i fråga också.
I morse var det en kille som gratulerades på 30-års dagen. Han hade ett getskägg och begynnande flint. Jag hade tippat på att han möjligtvis skulle fylla 40. Och han är inte mycket äldre än jag själv.

Men å andra sidan är Madonna en god bit över 40-strecket och hon ser ju ok ut. Och jag har ju typ samma levnadsstil som henne, med träning och kost och allt sån't. Inte.

Oh my god! (Slut med dramatiskt glittrande tårar, nu är det riktigt oattraktivt snor och snörvel som gäller)

Nej men seriöst talat, att fylla 30 är nog inte så farligt.

30-års krisen har officiellt börjat.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Äh, 30 är det nya 20 du vet.

Min gode väns far fick just veta att han skulle bli professor, varpå han spontant utbrast; "hur fan gick det här till?!, känner mig ju som en 18åring, måste bli vuxen och seriös nu."

Han är 54 så jag antar att allt är relativt.

Karin sa...

Precis sådär känner jag mig när jag blir kallad till utvecklingsamtal med mina barns lärare!
Shit, nu måste jag leka vuxen igen!

Tragiskt...