Ett litet steg för människan...
Jag har gjort det. Tagit klivet alltså. Riktigt smidigt gick det, bara ett ytte-pyttelitet steg så var det klart. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad, men det kanske kommer? Jag förväntar mig att det kommer. Kräver det nästan. Men vi får se, kanske är det en"höna av en fjäder"-grej.
I vilket fall är det dryga 30 år sedan min mamma fick ett äppelkindat flickebarn i sina armar på BB.
Mig.
6 kommentarer:
Men sötnos!
Grattis grattis grattis grattis grattis grattis grattis grattis!
Tack tack tack tack tack tack!
Men GRATTIS Karin!
Tackar så mycket!
Grattissomfan!
... i efterskott.
=)
Tacksomfan, Snurrelurreburre!
Skicka en kommentar