torsdag, maj 11, 2006

Hur går du?

Här hemma i Sverige, där jag bor, när man går och handlar så blir man hejad på när man kommer till kassan. Oftast. Så man säger hej tillbaka per automatik. Ingen ställer frågor om hur man mår eller hur man går. Man säger hej, punkt och slut. Och lika bra är väl det för jag vägrar att på allvar tro att personen i kassan är genuint intresserad av om jag mår bra eller inte.
I vilket fall. I Australien säger man inte "hej"(naturligtvis inte eftersom man i de allra flesta fallen pratar engelska, men man säger inte "hello" heller. Men ni fattade nog vad jag menade långt innan jag började att överförklara det hela på det här viset). I Australien frågar de hur man mår eller hur man går(how ya going) som betyder samma sak. Detta är för mig underligt. Varje gång jag går och handlar är beredd på att de ska börja pladdra om något jag inte förstår mig på. Exempelvis som när en chic kassörska frågade "have you got any fly buys at all?". Que VA? Flyga vart då? Öhh.. nej det tror jag inte.
Senare fick jag veta att fly buys är ungefär som ICA-kortet. Eller Med Mera. Eller vad det nu kan vara. Ett kort som man drar varje gång man handlar och får poäng som ger rabatt eller whatever.
Men det här med att fråga hur jag mår, det kan jag inte riktigt vänja mig vid och mången gång har jag av ren vana svarat på frågan om hur jag mår med ett rungande "hello". Varpå man får en underlig blick och man inser att det inte går att ta tillbaka nu och att försöka svara på frågan bara blir konstigt och därför så står man bara där. Och stirrar. Lite snett åt sidan.
Varför ställa en fråga man inte alls vill ha ett svar på egentligen ändå? Även om jag kom till kassan med inälvorna i en liten påse på sidan om så skulle jag ju säga att jag mådde bra.
Då måste jag säga att det känns mer ärligt med ett enkelt "hej". Kassörskan bryr sig inte om jag har en pissig dag eller inte och även om hon/han gjorde det hade jag i alla fall ingen lust att lätta mitt hjärta till den samma.

Alltså, Sverige vs Australien 1-0.

1 kommentar:

A N N I K A sa...

Hehehe. Ungefär som när man träffar nån gammal skolkompis, som man inte sett sen just skoltiden, och får frågan "Hur är läget?" och svarar "Jodå, det är bra. Hur är det själv?" Verkligen meningsfull konversation! Inte sjutton skulle man ställa sig och berätta om senaste depressionen/katastrofen hos hårfrisörskan/sorg i familjen/strul på jobbet med nån man har enbart skolgången gemensamt med... Väl? Och om nån mot förmodna verkligen skulle svara ärligt på "hur är läget"-frågan så skulle det ju kännas hur obekvämt som helst. "Åh kolla, nu kom min buss. Vi måste ses nån gång! Kanske dags för återträff snart?"