Om att läsa folks tankar
Jag älskar kommentar-funktionen i bloggar. Det betyder inte att jag kommenterar alltid, jämt och på en gång. Ibland återkommer jag, ibland kommenterar jag inte alls. Men ofta tycker jag att det är roligt att kunna skriva en kort respons på det jag läst, även om det bara är ett "HA HA HA". Jag tycker att det är roligt att läsa kommentarer också. I vissa bloggar tar det längre tid att läsa kommetarerna än vad det gjorde att läsa inläggen, men det är i regel de bloggar som drar ner 48 kommentarer på ett inlägg som löd "Idag köpte jag mjölk". De som kommenterar har alltså en annan anledning till att de vill kommentera, än inlägget i sig. Vilket också blir intressant i sig. Vissa kommentarer ger regelrätta psyko-vibbar, men alla kändisar har sina stalkers så varför inte blogg-kändisarna?
Däremot blir jag lika förvånad varje gång någon refererar till något jag skrivit här, när man pratar. På något vis är bloggen separat. Säg att jag pratar i telefonen och är mitt uppe i att berätta om något som hänt och så säger den jag pratar med:
- Ja, jag läste om det i din blogg!
- Ehhh... va? Ja, jo, just det...
Även om jag vet att den jag pratar med också läser min blogg blir jag lika förvånad. Inte generat förvånad, inte upprört förvånad och inte förnekande förvånad heller. Bara förvånad.
Så nu har jag gett er som träffar mig lite då och då det perfekta verktyget till att få tyst på mig. Det kanske inte var så smart, men...
7 kommentarer:
Men du, så känner jag med. Som när jag pratar med säg brorsan, och han säger just så: det läste jag på din blogg. Då känner jag att aa, mäh... Jag berättar ju för dig nu! Det är ett primärmedium, lyssna nu. Dessutom finns det ett antal dimensioner i talet som inte kommer med i texten. Mycket märkligt.
Hur går det med grammatiken då?
Hmm... jag har en tendens att hålla folks bloggar borta från mitt medvetande när jag umgås med dem. Min granne anmärkte på det att hon VET att jag läser hennes blogg... men att det fortfarande är hon som måste referera till den för att jag ska nämna det.
Jag har funderat på varför jag gör så, men har inget bra svar.
Trulsa: Det är ett underligt fenomen! Kanske kan bli mitt ex-jobb?? haha Grammatiken går det väl sådär med... Tentaångest, det är väl ett adjektiv, eller?
Max: Bloggvärlden är en dimension för sig...
Jag håller med.
Det man skriver/tycker/tänker i bloggosfären är för just den typen av medium.
Då man sedan umgås med andra människor som man vet läser ens blogg, eller vise versa, så kopplar man ändå bort det och intresserar sig för vad som sägs just då. Oavsett om man tagit del av fragment eller hela situationen/händelsen över en blogg.
Intressant egentligen...
Det var ett av skälen till att jag flyttade min blogg.
Kunde inte föra en normal konversation med någon, för den ville hela tiden kommentera den senaste tiden inlägg.
Synnerligen irriterande att de inte kunde använda sig av kommentarsfunktionen då, så att de kunde få det ur systemet på en gång lixom.
Jag känner igen det där. Jag kan prata med en kompis som plötsligt säger exakt samma sak - att hon läst det jag pratar om i min blogg. Fasen Jag skulle aldrig gett ut min bloggadress till mina vänner. Nu kan jag ju inte skriva strunt om dem... ;)
Visst är det kul att få kommentarer på det man har skrivit och visst är det kul att läsa andras kommentarer.
Skicka en kommentar