Lost

Det är så mycket man inte vet. Tydligen ska det vara ett tecken på intelligens att veta att man inte vet så mycket. Jag är ruggigt intelligent, enligt den filosofin.

Ta bara kursen vi började förra veckan: Svensk språkbeskrivning. Jag är sannerligen über-intelligent för jag erkänner att jag är lost. Grammatik. Det behöver man tydligen. Det är bra att kunna plocka ut satsdelar. Det är viktigt att veta vad en adverbialfras är och det är direkt livsnödvändigt att förstå sig på det här med pluskvamperfekt. Pluskvamperfekt förresten, betyder "mer än fullbordat". Ungefär som när maten bränns vid. Då är den pluskvamperfekt.

- Hur vill du ha din köttbit?
- Kan jag få den pluskvamperfekt?

Första föreläsningen säger läraren: Ni behöver inte kunna grammatik för att skriva bra. Man kan skriva helt suveränt utan att veta vad ett verb är ens. Men det är bra att förstå VARFÖR det blir som det blir.

Det är säkert så. Om inte annat får man säkert chans att briljera i TP någon gång. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite nöjd. Lite nöjd med att bara veta att det heter "huset är rött" och inte "huset är röd", utan att veta varför.

Betyder det då att jag är über-intelligent? För att jag vet att jag inte vet? Det är vad jag kommer att hävda mig med i alla fall.