Barrunda i Melbourne

Vi far se hur langt jag kommer innan jag blir galen pa de har tangenterna. Eller avsaknaden av tangenter snarare. Helst skulle jag skriva pa engelska sa att jag slapp, men da kanske ni tror att jag gor en Dolph Lundgren.

Hur som helst. Vi kom ju fram till Melbourne relativt sent pa kvallen australiensk tid. Vilket var mitt pa dagen svensk tid. Vilket gjorde att hela min kropp gick ut i strejk. Men i samma vanda som jag nattade lillkillen gick min kropp fran strejk till complete shutdown.
Klockan 6 foljande morgon syntes en underligt ekipage pa Melbournes gator. Tre vuxna och tre barn som glatt tjattrandes var pa vag mot forsta basta frukoststalle.
Hela dagen holl vi igang, bortsett fran en liten, liten middagslur. Pa kvallen gjorde jag och min bror det enda logiska man kan gora nar man ar jetlaggad och har varit igang hela dagen. Vi gick pa en krogrunda. Med Jonas "Silverfisken".
Vi borjade pa en liten tapasbar. Jonas visade menyn och intygade att allt smakade underbart. Vi bestallde och ganska snart kom kyparen med sma skalar. En med oliver, kapris och mandlar. Jonas val.
En med nagat som sag ut som friterade fiskbullar och nagra friterade potatisbitar. Niklas val.
Sa en skal med friterade fiskyngel. Hela med huvud, ogon, inalvor och allt. Mitt val. Grattis, jackpot igen!
Jag kande mig ju naturligtvis skyldig att ata av det jag bestallt och eftersom ingen annan verkade sugen sa...
Jag tog upp ett utav ynglen i stjartfenan och jag ljuger inte nar jag sager att den lille gynnaren sprattlade. Verkade det som i alla fall. Med skakig hand forde jag fisken till munnen och bet ett litet bett. Magen liksom. Inalvor ar inalvor aven om de ar sma. Men det smakade helt ok.
Nar Jonas gick pa toa fragade jag brorsan lite snabbt om han trodde att man skulle ata huvudet ocksa? Nar Jonas kom tillbaka svarade han pa fragan genom att nonchigt slanga in ett yngel i munnen och tugga och svalja, samtidigt som han menade att dessa yngel inte riktigt var hans kopp med the. Kul, da var vi tre.

Kvallen fortsatte pa diverse barer som jag med all sakerhet inte skulle ha sett om det inte varit for Jonas. Genom sma grander och bakgator kom vi till den ena baren mer udda an den nasta. Vid varje bar hade Jonas en drink som man bara MASTE dricka nar man ar i Melbourne. Och drack drinkarna gjorde vi. Tills jag insag att snart skulle jag inte vara kapabel till att sta. Snalla, snalla bror sag till att syster-yster fick en vatten vid den sista krogen.

Sa smaningom skildes vi at. Jonas gick tydligen hem och somnade under ett bord. Sjalv satt jag i duschen i nagan timme eller sa innan hela min varld slutade att snurra nagat sa fruktansvart snabbt. Jag kom till den insikten att det inte skulle ha varit sa dumt att helt och hallet sova i duschen, men dar sa maken ifran. Tydligen.
Maste ha varit skont for Jonas att fa lite svensk anda....

Dagen efter tyckte jag att varlden tedde sig lite bladig. Inte blev det battre av att varat flyg till Mildura var forsenat med ett par timmar. Men sporegnet matchade min sinnesstamning fint.

Jonas, jag tror att det var drinken som smakade som en flaska parfym och hade en oidentifierbar frukt i sig som gjorde det.