Passkontroll
Som de flesta vet kan skamt som i normalt tillstand inte ar sa roliga, te sig ungefar 1000 ganger roligare nar man ar trott. Som nar man har fardats tvars over jordklotet och sovit en tredjedel av sitt behov de senaste 3 dygnen.
Som de flesta ocksa vet brukar dessa skamt ocksa yppas vid illa valda tillfallen. Tillfallen da det helt enkelt inte passar sig att sta med tararna rinnades utmed kinderna, frustandes och flamtandes efter luft av skratt. Mig hander detta kanske lite oftare an your average Joe.
Nar vi kom fram till Melbourne och hela familjen star trotta vid passkontrollen och vantar pa att fa alla pass scannade och stamplade och gud vet vad mer passade min stora kille pa att dra ett skamt. For att latta upp stamningen lite. Det handlade om ett lejon som bara at rovor, for att han var ett rovdjur. Long story short sa att saga. Darmed ingen skrattattack framkallad. Daremot nar jag och min bror borjade filosofera pa hur man bast kunde oversatta ett sant skamt till engelska, det var dar det sparade ur.
Rovdjur blir predator. Hmmm... He was a lion that only ate pread, because he was a predator.
Forst lite vanligt skratt. Ha ha. Sen lite mera skratt. Ha ha ha. Sedan skratt som slutar med ett andningstopp. Ni vet vad jag menar? Tarar borjar leta sig over kanten och rodfargen sprider sig som en lopeld over ansiktet. Samtidigt tanker jag for mig sjalv, for fan Karin, skarp dig. Vilket inte hjalper alls.
Sa borjar jag dra pa mig vakternas uppmarksamhet och ett par stycken borjar rora sig mot oss. Inte ens detta faktum kan fa mig att sluta.
Sa smaningom far jag grepp pa mig sjalv och passkontrollanten ger oss motvilligt vara pass tillbaka. Vi far dock ga vidare till en disk som scannar barnens pass en extra gang.
Jag ar relativt saker pa att detta kunnat undvikas om vi bara inte borjat prata om lejon som bara at pread. Men jag ar inte saker.
For ovrigt ar jag nyfiken pa hur vadret artar sig i mellansverige? Hur gar det med snosmaltningen egentligen? Jag vagrar att komma hem forran all sno ar borta. Allvarligt talat.
6 kommentarer:
Det beror på vad i Sverige som du kallar ditt hem... i min lilla del av Sverige är snön borta (Vänerområdet). Det är bara lite uppskottade högar kvar men de försvinner väldigt kvickt nu. Skönt!
Jag har en liiiiiten liiiiiiten liiiiiiiiiiten snöhög, som jag går och kollar snett på varje morgon (morrsomfan!), som ska smälta bort helt innan jag proklamerar att våren är här.
Snart så.
Väldigt snart...
Man får ju vara glad att det var Australien ni skulle in i, som sannolikt i alla fall har liiite mer överseende med att släppa in glada människor, än vad... säg, Vitryssland kunde tänkas ha.
Tja, Västerhåla med omnejd har jag ingen aning om. Men Ankara har stadiga 23 grader och sol från så gott som molnfri himmel. VILL INTE ÅKA HEM.
Fortsätt ha det bra, du och allahopa!
Talkback: jag besökte Vitryssland för 2,5 år sedan, tillsammans med ett par vänner. It seemed like a good idea, liksom. Men Minsk var... tja, annorlunda. Hursomhelst, i passkontrollen på väg över gränsen från Litauen till Vitryssland tyckte min kompis att det var passande att dra ett par skämt om Lukashenka och sedan skratta rått. Då jag diskret försökte avråda henne från att göra det, svarade hon bara "ja men de förstår ju inte svenska". Eh, nej, men de förstår "Lukashenka" och råa skratt...
Vild-hallon: Jag har ett oga pa den svenska vaderleken, verkar som jag har ganska goda chanser till ett snofritt Sverige nar jag kommer hem :D
Los Mannos Del S:oss: Sana snohogar sparkar man sonder sa att de smalter snabbare. Vet du val.
Talback: Ja Australienarna ar ganska "G'day mate sort of fella" tack och lov.
Trulsa: I hear you girl!
Karolina: Vitryssarna ar en lite allvarligare typ av manniskor...
Skicka en kommentar