Liten tips-lista

Då och då händer det att jag går in på Blocket, bara för att okynnesläsa annonser på saker jag inte vill ha/har råd med. Det som slår mig varje gång jag gör detta är: Vill folk sälja grejer, eller lägger de bara ut dem för nöjes skull? Med tanke på hur annonserna är utformade i vissa fall kan man undra. Så nu, av godheten i mitt hjärta, ska jag lägga upp några goda råd för att skriva annonser.

1) För allas trevnad, skriv annonsen först i någon typ av ordbehandlingsprogram, så undviker vi de allra värsta stavfelen. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig köpa en "veldit fin saab turrbo".

2) Det skadar inte att faktiskt skriva i klartext vad det är för färg på tingesten - bild eller inte. Ni må ha höga tankar om era mobiltelefoner, men tro mig, de är inte bäst på färgåtergivning.

3) Speciellt vid tekniska prylar, ett litet hum om hur många år på nacken de har känns relevant. Särskilt i förhållande till det begärda priset.

4) Att skriva: "Det är inte min bil/cykel/mobil/whatever på bilden, men jag har en likadan", känns fuffens. Det känns som om det skulle kunna ligga ett underförstått "men" med någonstans...

5) Rotera bilder så de hamnar på rätt köl! Det är inte svårt, går jättesnabbt och minskar irritationsfaktorn hos annonsläsaren ganska avsevärt.

Så, det var dagens goda gärning. Ni kan tacka mig senare.

Non-fighting generation?

I min morgontidning denna morgon:

"MC-gäng i maktstrid"

Oj, tänkte jag. Låter allvarligt. Man har ju hört om MC-gängen: Stora killar med ölmagar och skägg på feta HD:s. Killar man inte retar upp i onödan. Ord som "undre världen" och "skjutvapen" dyker upp i mina konnotationer.

Så, vad har hänt? Jo, "Hog Riders"(är inte det John Travolta och gänget?) har fått sitt hus nedklottrat. Som om inte det vore illa nog, så har de (här varnar jag känsliga läsare) klistrat klistermärken på staketet framför huset. Ve och fasa! Här har två rivaliserande gäng gått samman för att visa vilka som regerear. Utrustade med sprayburkar och klistermärken har de satt ned foten en gång för alla. Bandidos och X-team alltså.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är ett steg i rätt riktning att klistra klistermärken i stället för att slå varandra på käften eller ännu värre... Helt klart rätt riktning. Tänk om alla konflikter i världen kunde lösas på samma sätt?

Men lite komiskt är det ändå...

Protest!

Jag visste det! Jag har haft det på känn sen jag tog i den första boken. Stieg Larssons trilogi alltså. De ska göra film av hela alltihop. Why, oh why!

Jag har läst de två första böckerna och det är bland det bästa jag läst i deckar-väg. Den sista liksom suger jag lite på. Jag vill inte att det ska ta slut och jag vet att när jag väl börjar läsa kommer jag inte kunna lägga ner den förrän den är slut. Men nu ska det bli film...

Måste man göra film av alla böcker som säljer bra? Varför kan de inte låta oss ha våra fantasibilder intakta? Jag vet att jag inte kommer kunna stå emot, jag kommer att se filmerna med ett missnöjt ansiktsuttryck, muttrandes om att den och den inte ser ut sådär och pratar inte heller på det viset och hur kan de hoppa från här till där? Why, oh why! Trots vetskapen om att jag kommer bli lika besviken som alla andra gånger jag har sett filmatiseringar av böcker jag tycker om, kommer jag likförbannat att se filmerna.

Sätter de in Mikael Persbrandt som huvudkaraktären vet jag inte vem jag måste ge spöstraff, men någon blir det. No mercy.

Vad menas?

Jag undrar hur uttrycket "som grädde på moset" kom till? Vilket mos avses här egentligen? Potatismos? Blotta tanken på en klick grädde på potatismos får det att vända sig i magen på mig, kan detta någonsin ha betraktats som vardagslyx? Lyx överhuvudtaget?

- En korv med mos tack.
- Ketchup? Senap? Grädde?

Jag tror att jag kanske har bestämt mig för att inte använda uttrycket mer. Varför inte ändra det till något mer rationellt, säg: som en chokladbit till kaffet. Det kan alla relatera till. Jo, alla säger jag.

Av principskäl

Jag tar en paus. En paus i förberedelserna inför min slutprestentation i Grafisk form imorgon bitti. Jag tycker det är ganska roligt att prata inför folk, men min kropp är inte lika förtjust. Medan mitt inre är lugnt som stilla vatten håller mina händer på att skaka och ha sig. Det vore roligt om mitt medvetande och min kropp kunde samarbeta ibland...


Medan jag ändå är på paus ska jag passa på att anta utmaningen som Peter skickade. Nu mina damer och herrar ska ni få veta åtta saker som jag vägrar. Utan inbördes ordning:


1. Jag tänker inte på några villkor någonsin skaffa Facebook. Jag anser att Facebook är gammal skåpmat och bara en ny version av myspace och alla andra internationella communtiys. Jag vägrar av principskäl. Någon j*vla måtta får det vara.


2. Jag gör inte rent avlopp. Finns inte en chans i helvetet att jag befattar mig med något så genuint äckligt. Så är det bara. Skulle maken också vägra skulle jag antingen hälla i sjuka mängder propplösare, miljöavskyvärt eller inte, eller ringa en rörmokare och betala för att få det gjort.


3. Jag gör inte någonting i god tid. Jag har försökt några gånger, men det är inte riktigt min grej. Jag prestrerar bäst under lite press och stress och gärna sent på nätterna. Våga vägra struktur.


4. Jag tar inte i fötter om fötterna i fråga inte är yngre än fem år eller tillhör något av mina barn. Jo, jag klarar av mina egna trots dessa kriterier, men helst inte. Jag vet inte riktigt vad det är med fötter som är så hemskt förutom det uppenbara (att de är nertryckta i skor, som sällan tvättas någonsin, största delen av dagen). Det fanns en reklam för tånagelsvampmedicin som gick på tv för ett tag sen som fick mig att tappa aptiten flera dagar i sträck.


5. Jag äter inte sniglar. Jag förstår inte heller varför man skulle göra något sådant eller hur man ens kom på tanken. "Titta på slemspåret efter den där rackar'n, den skulle man ugnsbaka med vitlök." I don't get it...


6. Jag tänker inte lära mig funktioner i matematiken. Jag gav detta löfte redan under gymnasietiden. Om det inte skulle visa sig att det hade avgörande betydelse för mitt liv, tänker jag hålla detta löfte. Jag vägrar också att hålla med om att det finns någon typ av logik i att x + 3 = y skulle bli en kurva i något slags diagram. Jag betackar mig också för försök att bevisa att jag har fel, för jag kunde inte bry mig mindre.


7. Jag vägrar förstå att 35 g av något som innehåller sötningsmedel, som äts under en timmes tid, räknas som överkonsumtion. Därmed vill jag att de ändrar texten på "Svenska dentaltabletter med Xylitol":s askar från "Innehåller sötningsmedel som vid överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt" till "Har våldsamt laxerande effekt om innehållet konsumeras under en och samma timme."


8. Jag vägrar skriva den sista punkten i den här listan.

Kräääk

Att de s.k. stureplansprofilerna äntligen dömdes gör ju att man känner lite hopp för världen, men man blir ju mörkrädd när man läser om det hela.

– "Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik,
gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya refrensramarna", sa Mutvei under slutpläderingen.

Ja just ja, så var det ju. De där homosarna som tydligen får gå och gifta sig nuförtiden förklarar ju alltihop. Jag menar, om de får ingå äktenskap borde det ju också vara ok att våldta, misshandla och förnedra en kvinna upprepade gånger? Hon sa nej? Ja men det vet ju alla hur tjejer är, de säger nej men menar ja (höhöhö). Dessutom var hon full! Och hade utmanande kläder!

Hur f-n sover de om nätterna...

Dagens nyheter

Det är skönt när man ibland får saker och ting fastställda. Ni vet, när man har en känsla om någonting men inte riktigt vet. Igår t. ex. fick jag veta skillnaden på en "illustratör" och en "konstnär/artist (och annat patrask om man skulle vara en sån som hör lite mellan raderna)".

Jag har de senaste veckorna gått en kurs i "Visualisering och skiss". Den är inte alls så flummig som jag hade hoppats och trott. Saken är att den inte är flummig alls. Vi har ritat i raster. I raster! Skalenligt och i perspektiv. Jag hade ningennaning att det fanns så mycket regler för hur man ska rita. Det ska vara linjer hit och dit och det hela är rena rama matematiken. Ve och fasa! Men jag har fått lite koll, det erkänner jag. När jag numera sitter och kladdar ellipser och kvadrater ser de mindre skeva ut. Jag har till och med lyckats rita upp ett helt rum i ett tvåpunktsperspektiv (tydligen hör enpunktsperspektivet till det förflutna, då folk inte visste bättre).

Nu till skillnaden mellan illustratörerna och patra.. förlåt.. konstnärerna. Illustratörer ritar saker som de verkligen ser ut. Konstnärer flummar iväg och ritar saker som påminner en aning om hur de verkligen ser ut. Jag har för mig att jag sagt det förut, men det tåls att sägas igen: Jag är en konstnärssjäl. De kan slå mig i skallen med sina raster, men tycker jag att formen är trist och ful, så kommer min hjärna att få mina händer att ändra formen, vare sig jag vill eller inte.

Don't get me fel nu, jag tycker det är helt fantastiskt imponerande att det finns människor som kan rita saker som de ser ut i alla vinklar, ta bara IKEA-instruktionerna! Tack gode gud för att de inte anlitat någon som mig att göra dem! Vårat hem skulle se ut som en Salvador Dali-målning. Men jag är inte, kommer aldrig någonsin bli, ens en halvdan illustratör.

Jag vet att jag lever...

Lite mycket att göra nu, med skolarbeten och grejer. Jag har börjat inse att förra året var uppvärmning med stretchning. Jag har också insett att jag fungerar bäst när jag läser en kurs i taget. Men jag beklagar mig inte, nog kan jag skriva konsthistoria, skissa tredimensionellt och göra trycksaker på en och samma gång. Dygnet har ju hela 24 timmar, varav bara ca 5 av dessa måste tillägnas sömn egentligen. Plenty of tajm.

Nu till en liten mattegåta för er som är begåvade på den fronten. Lägg noga märke till alla detaljer i problemet, var inte rädda för att ta roten ur den kvantfysiska cylindern. Är ni med?

En kopp som rymmer två och en halv deciliter vätska och är till två tredjedelar fylld, står på ett bord som är nittio centimeter högt. Golvet har en lutning på noll komma noll, noll, tre grader. En fyraåring befinner sig inom tre decimeter från nämnda kopp och äter en smörgås med skinka. På nämnda bord ligger en oläst morgontidning och vädret är stabilt med en svag vind från nord-nordöst. När nämnda fyraåring välter koppen med vätska, hur mycket vätska rinner ut på tidning, bord och golv?

Svaret presenteras längst ner i inlägget.

Och här följer lite smyg-anti-reklam:

Bli inte på några villkor kund hos Fortum. Satan själv äger majoriteten av deras aktier. Och inte vill du väl sälja din själ till Satan? Du vill speciellt inte göra det genom Fortum, för då får du betala för att sälja och i slutändan kommer du ändå att vara skyldig både själ och pengar, fast ingen vet varför. Möjligtvis kan det vara Vattenfalls fel...

Och vidare till facit på en av världens kanske största matematiska mysterier:

Mängden vätska som rinner ut på tidning, bord och golv är tio liter. Ingen vet varför eller hur denna ökning av mängd sker, men man vet helt klart att en man vid namn Murphy har med saken att göra.