Saker som oftast händer mig och ingen annan... (del 1)

Jag har inte bestämt mig för om jag helt ska skita i allt vad karma heter eller om jag faktiskt måste inse att jag ligger så mycket minus att en god gärning fortfarande kan leda till att något dåligt händer mig. Hänger ni med på vad jag menar?

Men låt oss börja från början för enkelhetens skull. Hade detta varit början på en självbiografi hade jag nog börjat någonstans i mitten. Skit samma.

I höstas hände det sig att fönsterhissen på förarsidan i bilen gick sönder. Det märkte jag när jag skulle beställa mat på McDonalds drive-through, då hela rutan trillade ner i dörren just som jag skulle beställa. Maken fixade en lösning som gör att rutan håller sig uppe, tills man trycker på knappen för att dra ner den. Då trillar den in igen. Detta är inte ens början på berättelsen, utan ger bara rätt förförståelse.

I morse var jag ute i relativt god tid. Jag hade en plan, en bra plan. Just som jag ska svänga ut från kvarteret för att köra lillkillen till dagis, ser jag att en granne till mig har fått bilproblem. Den här grannen är ingen jag har någon egentlig kontakt med, ingen jag skulle gå och låna en kopp socker hos. Men, det är här karma kommer in i bilden, jag stannar och erbjuder min hjälp.

Efter en del krångel med startkablar hit och dit, så startar hennes bil i alla fall inte. Men jag är betydligt senare än jag tänkt vara. Så med, vad jag tror, intjänade karmapoäng åker jag slutligen till dagis, lämnar lillkillen och fortsätter till macken för att tanka.

Medan jag tankar tänker jag att bilen är väldigt smutsig. Täckt i vägsalt. Plötsligt väcks en idé om snabbtvätt, kaffe och en tidning. Jag kan få bilen tvättad, samtidigt som jag dricker lite kaffe och läser en tidning. Bra idé! Sagt och gjort, jag betalar bensin, snabbtvätt, kaffe och tidning. Dessutom kör jag in i biltvätten utan problem, hoppar ur bilen och knappar in rätt kod utan problem, tillbaka till bilen och hoppar in - men här blir det problem.

När jag slår igen dörren - fasa- ser jag hur fönstret åker ner en bit. Inte helt ner, bara en bit. Shit, shit shit!! Jag försöker i vild panik dra upp rutan, genom att sätta båda handflatorna mot den och trycka utåt, uppåt. Jag får upp rutan lite, men inte helt. Så när bågen som sprutar avfettning, vatten och gud-vet-whatelse åkt förbi en första gång hoppar jag ur och försöker få upp rutan med en hand på var sida om den. Det funkar inte och nu vet jag av erfarenhet, att vatten kommer att sprutas med högtryck, väldigt snart.

Nu måste jag jobba lite. Fortsättning följer...