Fråga Karin

Det här med html och css: wtf?? Det måste finnas ett enklare sätt...

Nu när jag ändå har lite bloggtorka tänkte jag passa på att svara på några frågor. Jag utgår ifrån de googlingar som lett till min enkla, ödmjuka blogg:

• Vakna illamåendes

Är du kvinna i fertil ålder är du sannolikt gravid. Det är bara till att känna kaffelukten. Om några månader är du stor som ett hus och kommer att få skapligt jobbiga kramper i magen. Resultatet blir villkorslös kärlek till en liten varelse som helt kommer att diktera ditt fortsatta liv.

• Duktiga flickor

...tar på sig för stor arbetsbörda. Våga vara viljestark!

• Vädret på side

Det här är en väldigt vanlig googling enligt mina arkiv. Varför? Den som kan svara på frågan är högst välkommen att göra det i kommentarerna. Men för att besvara frågan: Det blir blåsigt, kallt och lite regnigt. Tror jag.

• Tvååring trotsålder

Gratulerar! Jodå, det är fullt möjligt att vara i den beryktade trotsåldern när man är två år. Lycka till!

• Skillnad ironi och sarkasm

Mnjaa... jag är inte riktigt på det klara med det ska jag erkänna. Fast rent personligt tycker jag att sarkasm osar mer spydighet? Fast det kanske är mina egna konnotationer.

Därmed var dagens frågestund avklarad!

Min rygg har gått i strejk

Inatt drömde jag att jag var gravid med trillingar. Min kropp försöker säga mig något. Typ: Ge dig in på det där spåret igen och du ska få... Min kropp kan känna sig lugn dock, vi ska inte in på det spåret igen. Vi ska nöja oss med att lååååna bebisar, sniffa på dem, gosa med dem och lämna tillbaka dem. Om någon i våran omgivning nu bara kunde sätta fart med den biten...

Ryggskott, mina vänner, det ska ni akta er för! Det har jag provat på de senaste dagarna och det är ingen hit. Läkaren jag var till i tisdags uttryckte, med ett snett leende, att jag hade "en ganska orginell stil". No shit, Einstein! Vidare tyckte han att det såg rätt "gosigt" ut, när jag klamrade mig fast kring nacken på maken för att överhuvudtaget kunna ta mig framåt. Maken tyckte mest att det var tungt. Han går fortfarande och gnuggar ena sidan av nacken, fast jag tagit mig fram för egen maskin i ett par dagar nu! Lite får man väl tåla? Däremot tycker jag att det har legat ovanligt mycket grönsaker på min tallrik den sista tiden...

Något annat jag har provat på de senaste dagarna är html. Igår lyckades jag att få till en sida med blå bakgrund, grön text, en lista och ett par länkar. Bara genom att skriva text! Vem hade trott att det var möjligt?? Förutom alla datorsnillen då... För varje kod jag skrev som faktiskt resulterade i det som var tänkt fick jag till en liten segerdans. Med betoning på liten. Med tårna. Sängliggandes. Men segerdans var det, none the less.

Tjetjensk sotare?

Jag läser i tidningen om en ung man som ska bli president i Tjetjenien. På bilden ser han hård ut med kalla ögon. Artikeln antyder att han inte är blyg för att använda tortyr och för att mörda folk som inte tycker som han. Jag blir illa till mods. Han har en basker som sitter sådär lite snett, som de gör inom armén. Kalla, hårda ögon. Tortyr och mord. Lillkillen som varit upptagen med sina frukostflingor kikar lite över min axel, pekar med skeden på den unge presidenten och säger:

- Kolla, där är ju våran sotare!

Situationen avdramatiserad. Jag skrattar lite och säger att de är snarlika, men inte riktigt samma ändå. Lillkillen äter vidare på sina frukostflingor och menar att de har ju likadan mössa i alla fall.

April, april!

Jag vaknar tidigt, mest för att lillkillen ålar runt som en besatt bredvid mig. Under vänstra skulderbladet ligger något hårt. En napp. En blå napp som på nappars vis har klibbat sig fast på ryggen. Jag har fortfarande märket kvar en timme senare. Kudden som inte gått att få bekväm på något vis bara några ynka timmar tidigare är nu skönare än någonsin. Lagom hård, lagom mjuk, lagom utskålad för mitt huvud. Ett huvud som för den delen är riktigt trött. Jag försöker med honungslen stämma förmå lillkillen att kila in till sig och leka en liten stund. Bara en liten stund. En liten kvart kanske, eller ett par små, små timmar. Det funkar! Han ålar sig faktiskt ur min säng, tar sina nappar med sig och försvinner tassande ut ur sovrummet. Yes! John Blund, here I come! Men lugnet varar bara en liten minut innan lillkillen kommer instörtandes, glatt hojtandes att det snöar!! Det har blivit vinter igen, oh lycka, vinter igen. Jag själv stelnar till och med all energi jag kan uppbringa vrider jag huvudet en aning åt höger, en aning uppåt. Ena ögat får tillåtelse att släppa in lite morgonljus och det första jag ser är ett vitt hustak. Sen ser jag snöflingor som virvlar runt mot en grå bakgrund. Det är vinter igen. Hur är det möjligt? Stönande trycker jag ner ansiktet i kudden och bestämmer mig för att inte vakna igen förrän det vita helvetet har helt försvunnit och knoppande björkträd har tagit dess plats. Lite fågelsång vill jag ha också. Glöm knoppande björkträd förresten, de ska vara utslagna och färdigpollinerade. Lillkillen visar ingen nåd dock. Han ska ha fram overallen som jag lovade att han skulle få ha nästa gång det blev vinter, eftersom den varit för stor den här säsongen. För nu är det vinter igen. Oh lycka, vinter igen.

Glad Påsk

Mellankillen: Får vi leta efter våra påskägg på en gång när vi vaknar i morgon?
Jag: Nej, vi ska äta frukost först...
Mellankillen: Men åhhhh... då får vi inga ägg förrän klockan tre ju!!

Hoppsan hejsan, där ser man.

Glad påsk på er alla!