onsdag, mars 07, 2007

Mendez och mellanmjök

Mina förväntningar låg i taknivå när jag åkte till dagens föreläsning. Julia Henshaw skulle gästföreläsa på våran kurs i ämnet "creative writing". Vi hade inte fått veta så mycket mer än att här skulle pennor glöda! Problemet med mig, när jag får otillräcklig information, är att jag hittar på resten själv. Creative writing och nåt om att man typ bara skulle skriva flödande text, utan att så mycket som lyfta pennan från papperet, transformerades till jordens aha-upplevelse i mitt huvud. Jag såg framför mig hur mina ögon blev som Isaac Mendez´när han målar framtiden i serien Heroes. Hur detta skulle gå till hade jag ingen aning om, men det skulle bli coolt det var jag helt säker på. Jätteballt.

Aha-upplevelsen uteblev. Jag tror att Julia helt hade missat att vi går Textdesign och är därmed, de flesta av oss iaf, relativt vana att skriva. Att skriva om en vindruva i tio minuter ger, i varje fall inte mig, någon aha-upplevelse. Det var skoj, men inte magiskt. Inga Harry Potter-vibbar. Mina ögon blev inte lysande vita (vad jag vet), men jag blev ganska trött i handen. Synd att jag inte hade laptopen med mig. Fast det hade nog räknats som fusk. Det blev liksom mellanmjölk av alltihop.

Sen fick vi läsa upp våra alster, något ingen riktigt räknat med. Vet ni hur porrigt det kan låta när man beskriver ätandet av en vindruva? Det var fullt med "jag tar den i munnen" och "saften skvätter" och "den känns len och hård". Men ingen annan fnissade så jag fick tänka på all världens olycka istället...
















måndag, mars 05, 2007

Säg: Aaahhh

Nej, jag dog inte i tandläkarstolen. Jag svimmade inte ens. Faktum är att min tandläkare och tandsköterska, såg terrorn i mitt ansikte så fort jag satte mig i stolen och gav mig en elefant-dos med bedövningsmedel. Jag kände ingenting. Halva ansiktet var bedövat fram till kvällen och det var det värt. Tandläkare är inte sadister. Inte min i alla fall. Det är bara strax innan jag ska dit som hon blir till ett monster i mitt huvud. Fast lite sur är jag ändå. Jag satt helt still, gnällde inte ens en liten gång och gapade stort hela tiden, men fick jag något klistermärke? En tatuering? Ett luktsudd? Nix, ingenting. Jag fick ge bort en femhundring istället. Men med tanke på bedövningsmedeldosen kom jag nog billigt undan...

tisdag, februari 20, 2007

Så börjar hjulen snurra (och borrarna också)

Tjugo minuter kvar innan borrarna startas... Just nu håller de väl på och slipar dem? Vet ni förresten varför tandläkare har sånt där skydd för munnen? Det är för att de ska kunna dölja sina sadistiska leenden!

Förresten glömde jag att säga, i all min blygsamhet, att jag vann ett väldigt prestigefyllt pris igår! Vi hade en tävling inom kursen där alla blev tilldelade ett ämne; luft, jord, eld eller vatten. Jag fick eld, fast jag ville ha luft. Sen hade vi nittio minuter på oss att skriva fritt om detta ämne. Fyra vinnare, en inom varje kategori, skulle utses. Så igår blev jag tilldelad "The Cloetta Kexchoklad price" (ungefär som Pulitzer-priset, fast lite finare).

För dem som har vägarna förbi MdH i Eskilstuna kan ni läsa mitt inramade bidrag, som hänger precis bredvid föreläsningssal "Filen".

Tandläkarskräck

Det tog tre försök innan mellankillen äntligen lät tandläkaren borra i hans tand. Som jag har peppat honom mellan alla dessa tre försök. Varit förnuftig, rationell och saklig. Ibland måste man göra sånt som inte är särskilt behagligt eller roligt; ibland måste man bara stå ut; ibland måste man borra i en tand så att hålet inte blir större och man måste ta bort hela tanden helt. För hur skulle det se ut, om man är 12 år och inte har några tänder kvar?

Hur skulle det se ut om man var 30 år och inte hade några tänder kvar? För nu sitter jag här, illamåendes och blek. Idag är det min tur. Det här är en lagning som jag skjutit på sedan i höstas. Nu känns det inte så förnuftigt och rationellt längre. Nu är bara skräcken kvar. För det är klart att de kommer att säga (som ett eko av mig själv): "När man väntar så här länge, blir hålet bara större och större. Hade du lagat det i höstas hade det gått på ett par minuter, men nu får du sitta här heeeela dagen. MOAHAHAAAHAHAA!!!"

De ska borra i min tand. Med. En. Borr. Bzzzzzz! Och maken ville inte ens ta ledigt från jobbet för att hålla mig i handen!! Tack så jävla mycket liksom...

onsdag, februari 14, 2007

Ja se det snöar!

Nämen? Snöar det nu igen? Ja, det tror jag alldeles bestämt att det gör! Det är väl ungefär lika roligt som tarmvred.

Nu ska jag sätta fart med min stilanalys som ska vara klar imorgon. Det är frågan om tarmvredet inte är lite roligare ändå där.

söndag, februari 11, 2007

Ugglor i mossen

Nej men allvarligt talat. Jag tror visst jag fick ett smärre hjärnsläpp igår. Det kan ha blivit en kopp kaffe för mycket; jag mår bättre idag. Tackar som (inte) frågar.

Jag var på fest igår. Jag, maken och lillkillen gick på inflyttningsfest och av alla tre tusen personer där (give or take några tusen) kände vi en (1) person från början. Jag stod överst i turlistan för att slippa köra hem och kunde därmed unna mig ett par glas vin. Det visade sig vara högst förmånligt när vi lite senare på kvällen skulle ha "norsk karaoke". Innan jag skulle ta på mig lurarna hade samtliga personer före mig fått låtar som man känner igen på de första fyra takterna. Nu hörde jag Magnus Uggla sjunga. Magnus freaking Uggla!! Någon gammal VM-låt. Det var inte bara jag som aldrig hade hört den förut och det är inte en önskvärd situation när det kommer till norsk karaoke.

Det var bland de längsta två minutrarna i mitt liv. Nynna osammanhängande har fått en ny mening.

lördag, februari 10, 2007

Jag tog dagens bild och lekte lite med den i ett bildredigeringprogram. Jag tycket att jag fick in mer luft i bilden. Så här blev resultatet:


Modeblogg

Ok, jag faller för grupptrycket. Modebloggar verkar ju vara the shit nu för tiden. Jag har sett mig omkring och funderat hur jag kan göra för att också få en jättecool modeblogg. Jag har kommit fram till att man måste ha följande kriterier:


  1. En helkroppsspegel, så att...

  2. ... man kan ta bilder av sig själv...

  3. ... i dagens outfit...

  4. ... med mobiltelefonen.

Jag har allt det där förutom en helkroppsspegel, men jag kanske svänger förbi IKEA senare idag. Först måste jag bara hårdplugga H&M:s vårkatalog, så att jag kan tycka till om vad som är hett och vad som är ute. Eventuellt måste jag också leta upp någon papparazzi-sida på nätet så jag kan dela med mig om vilken kändis som är snygg, ful, för smal, för tjock och vem som är gårdagens uppstekta gröt. Men i vilket fall, nu tar jag steget, är ni med?


Gör just nu: Bloggar, jue!


Ska göra senare: Gå på kalas


Ätit idag: Pfft... jag äter inte!


Ska äta senare: Ett salladsblad med två räkor. Mmmm, vad gott!


Dagens outfit: Pyjamas från K-mart och raggsockor som mormor har stickat.

Ok, ok, ok jag vet att bilden inte är tagen vare sig i spegeln eller med mobiltelefon, men jag jobbar på det.

Sur

Hmmmm! Vaerehernurå?

Jag skulle logga in på blogger i vanlig ordning och i vanlig ordning skulle jag ignorera deras erbjudande om att byta till "den nyare, bättre och överlägsna" versionen. Varför då? Jag vet inte, hade bara bestämt mig för att inte byta. Men vad händer då? De kör en fuling! Jag knappade in användarnamn och lösenord, men istället för min blogg kommer en sida upp som ber mig knappa in lösenordet igen och när jag gör det: "We are going to upgrade your blog"
Inget frågetecken inget alternativ. Hå och hej, nu gör du som du blir tillsagd. Så nu är jag sur.

Jag kan själv!

onsdag, februari 07, 2007

Boooring

Den här pilgrimsvandringen jag skrev om förut, den som vi gick för att "insupa atmosfären" till en uppgift vi skulle göra. Nu ska jag prata lite om den här uppgiften.

Först var det meningen att vi skulle bli tilldelade olika platser utmed den här vandringsleden och sen skriva en text med anknytning till den platsen. Sen skulle vi inte få någon plats, utan välja en själva. Sen skulle vi inte skriva om någon plats alls, utan inspirera någon annan att gå på pilgrimsvandring. Sagt och gjort, jag började skissa upp lite försikigt hur jag tänkt mig. Men så fick vi nya direktiv igen. Nu skulle vi skriva en fiktiv berättelse som skulle utspela sig på en verklig plats. Ungefär som "Arn". Arn! Som om jag ens hade läst de förbannade böckerna om Arn.

Google, google på skärmen där, säg mig genast vem den där Arn är!

Nu sitter jag här med en halvfärdig berättelse som säkerligen inte har någon likhet alls med Arn. Vad är det för namn egentligen, Arn. Och hur kommer det sig att varje gång jag skriver det så skriver jag ARn? Jag tror inte att jag gillar Arn faktiskt. Han skulle säkert inte ha gillat mig heller.

Nej, tillbaka till storyn nu. Funderar på att låta huvudpersonen dö. Ond, bråd död är alltid bra. Alltid.

Jävla Arn.

måndag, februari 05, 2007

Har du hört den förut?

Vad australienare säger, vad man tror att det betyder och vad det egentligen betyder. Jag har lärt mig den hårda vägen.

De säger: You look stressed
Du tror att de menar: Du ser stressad ut, det ser ut som du har mycket att göra.
Egentligen betyder det: Du ser förbannad ut

De säger: You're so beautiful
Du tror att de menar: Du är så vacker! (Så sträcker man på sig, kastar håret över axeln och säger: va?? neeej... inte jag... tihi, tihi)
Egentligen betyder det: Du är vänlig, snäll, trevlig (även om du ser ut som om du har ramlat ur fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ner)

De säger: Bob's you're uncle!
Du tror att det betyder: Bob är din farbror/morbror (Så ser du förvirrad ut och säger att du har ingen farbror/morbror som heter Bob, alternativ utbrister "hur visste du det??"
Egentligen betyder det: Så är saken biff! Problemet löst.

De säger: Fair dinkum!
Du tror att det betyder: ??? Så slår du upp det och kommer fram till: ???
Egentligen betyder det: Det är sant! alt. Är det sant?? alt. Det var verkligen (en utomjording) eg. "it was a fair dinkum (bloody) alien"

De säger: Would you like some dead horse with that dog?
Du tror att det betyder: Vill du ha lite död häst med den där hunden?
Egentligen betyder det: Vill du ha lite ketchup på korven?

De säger: Hey, how ya going?
Du tror att det betyder: Hej, hur går du? alt. ????
Egentligen betyder det: Hej, hur är det?

De säger: That sheila is a few snags short of a barbie
Du tror att det betyder: Vem? Saknar vad? Till vilket??
Egentligen betyder det: Den där tjejen har inte alla hästar i stallet/har lamporna på men ingen är hemma/står det inte riktigt rätt till med

Och så vidare. Jag kan inte svära mig gul och blå på att alla dessa uttryck är genuit australienska, men jag vet att det är där jag hörde dem första gången. Jag börjar så sakteliga hänga med i tugget från down under...

Paying it forward

Jag tänker inte skriva något idag, istället hänvisar jag till brorsans blogg och säger: Japp, ja, jodå, absolut. Huvudet på spiken.

Nedanför mitt fönster

Utanför mitt fönster























söndag, februari 04, 2007

Skidåkning på g!

Min stora kille hade en lapp med sig hem från skolan i fredags. Tydligen ska de iväg och åka skidor i mitten på mars. Slalom. Tydligen behövde de föräldrar som kunde ställa upp och skjutsa, och kunde man det skulle man få liftkort och hyra skidor till ett mycket förmånligt pris (99 spänn!!). Klart att man ställer upp!

- Nej, vad roligt! Då följer jag med er och åker skidor!
- Ehh... jaha? Kan du åka skidor då?
- Jaaa då! Det har jag gjort förut. För 12 år sedan. Det gick hur bra som helst.

Det kan ha varit inbillning, men jag tyckte inte att han såg odelat lycklig ut? Nä, det var nog bara inbillning.

Tut i backen!!

lördag, februari 03, 2007

Fundering

Varför, varför, varför är det så typiskt svenskt att vilja verka osvensk? Varför ser man så ofta svenskar som liksom glider över till det andra "laget" och sen står där och hånskrattar och ser ner på sina egna landsmän och sitt eget, underbart vackra land? Särskilt ofta ser man det på svenskar som bosatt sig någon annanstans i världen. Det är precis som om de inte kan förmå sig att tycka om både sitt nya land och gamla Svea. Så fort de får chansen blottlägger de alla nackdelar och skavanker som Sverige har; det är för kallt, folket är kalla, regeringen knäpp och sommaren för regnig.

Jag sticker inte under stol med att jag avskyr vintern. Det är för kallt, mörkt och trist. Men jag tycker fortfarande att Sverige är en av de vackraste platserna på jorden. På vintern också. Det betyder inte att jag tycker om snömodd, mörker och kyla; det betyder bara att det inte är de egenskaperna jag väljer att lyfta fram när jag pratar om Sverige utomlands.

Folk här kan vara kalla, tråkiga och gnälliga. Men guess what? De typerna finns överallt, i hela världen. I Australien där alla ska vara ett "G'day mate" finns de också. Men när min man pratar om sitt hemland, tror ni att det är dem han lyfter fram? Nixpix. Tror ni han lyfter fram torkan, hudcancern (som alla får, mer eller mindre) eller deras crappiga jämnställdhet? Nej, det skulle aldrig falla honom in.

Man behöver inte älska allt med sitt hemland för att vara stolt över det och man behöver inte heller tycka illa om andra länder för den sakens skull. Jag kanske inte stannar här för evigt, men Sverige kommer ändå alltid vara "hem" för mig. På gott och ont.

torsdag, februari 01, 2007

Pilgrim - inte bara bling bling

Igår gick jag på en pilgrimsvandring. Nej, ni kan sluta garva rått, för det är faktiskt sant. En kort pilgrimsvandring kanske, inte mer än fyra kilometer, men vaddå? Vi hade till och med en livs levande präst med oss.

Vi blev slussade med buss ut i skogen, mitt i ingenstans, där man fortfarande kan se gamla kufar på moppe, med blå hjälm och tänder gulare än piss. Får ni en bild av var vi befann oss då? Runt en krök i landsvägen kom en plogbil ångandes i en hastighet jag inte trodde var möjlig för en plogbil att komma upp i. Föraren såg minst sagt förvånad ut när hela våran klass dök upp runt kröken. Vi såg nog mest skräckslagna ut och jag lyckades (naturligtvis) få ur mig en längre harang med diverse svordomar bara ett par steg bort från prästen. Enligt utsago från de som hade ögonen med sig lär hans ögon ha vidgats till tefatsstorlek. Han höll sig märkbart ifrån mig resten av vandringen. Jag tänkte vara snäll och upplysa honom om att det oftast inte är smittsamt i så små doser, men jag visste inte om han skulle tro mig.

Så vandrade vi vidare i ett snöklätt landskap, glatt tjattrandes och ofrivilligt halkandes, tills prästen stannade för tredje gången för att berätta om pilgrimssymboler. "Rocken" ska symbolisera tystnaden. Det kan ha varit inbillning, men jag tyckte att prästen tittade lite extra på mig när han påbjöd tystnad den sista biten. Kan jag rå för att jag har ett högt röstläge kanske? Men jag kan vara tyst också, även om det var med en viss ansträngning.

Vi kom fram till Bernshammars herrgård där självaste herrgårdsägaren mötte oss. I fleecetröja och skitiga jeans - med gylfen vidöppen - avrättade han raskt alla mina illusioner om hur herrgårdsägare ser ut/är/för sig. Han berättade en handfull anekdoter om herrgården, men jag hade fullt upp med att fundera på hur man får en gylf att stå så öppen som hans gjorde. Den var "godaftonminadamerochherrar-öppen".

Nu ska jag skriva en "fiktiv läsvärd berättelse" utifrån mina intryck och information som vi fått i broschyrform om den här pilgrimsleden. Fick man göra den ironisk, tro?

måndag, januari 29, 2007

Går (åt) skogen?

Det slog mig häromdagen; av alla barnsånger som jag sjungt för mina barn, så är "Mors lilla Olle" inte en utav dem. Jag frågade lillkillen om de sjunger den på dagis, men han visste inte vad jag pratade om. Olle vem, sa du? Så jag gav honom ett litet smakprov och sjöng den första och enda versen jag kan i nämnda sång.

"Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bären så blå,
bara jag slapp att så ensam här gå"

Lillkillen lyssnade, men som den hälsosamma lille kritiker han är, förhöll han sig tveksam till innehållet.

Lillkillen: Skogen gick?
Jag: Ja? Mors lill...
Lillkillen: Skogen gick? Har den ben??
Jag: [Asgarv] Nej men alltså, Olle gick i skogen!
Lillkillen: Men du sa "skogen gick"...

Ja, jag gjorde ju det.

fredag, januari 26, 2007

Karma

Satt just och läste igenom de åttio frågorna jag svarade på för ett tag sedan.

"61) Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Jag kan bli grymt irriterad på stavnings- och grammatikfel, speciellt om det är simpla sådana. Men det är ganska sällan som jag säger något. Jag klara inte heller av "ja e gla ida"-stuket heller."

Lägg märke till meningen i fet stil, om ni inte redan gjort det. Förutom att "klarar" saknar ett "r"(som min bror i all vänlighet - för visst var det bara av ren vänlighet? - påpekade) så är det en allmänt kasst uppbyggd mening. Dålig stavning och meningsbyggnad smittar. Ger dålig karma. Fördärvar sinnet. Här har ni beviset.

Godmorgon!

Det verkar bannemig som bloggvärlden har kommit ur sin tillfälliga svacka. De som inte la ner helt har kommit igen! Så även jag! Känns det som idag i alla fall.

Det hände något i morse. Det liksom klack till mentalt. En väldigt seg och rostig växel rörde på sig. Kugghjulen gnisslade och skrek men började likförbannat gå runt. Och nu spinner de på riktigt ordentligt. Ridån har gått upp, gott folk.

Japp, det är internationella metafordagen. Hade ni missat det?

onsdag, januari 24, 2007

Kyla och värme

Alla ni som klagade och gnällde över att vi inte fick någon snö: Är ni nöjda nu? Känns det bra att pulsa runt i detta vita, isande, blöta? Känner ni hur snoret riktigt fryser i näsborrarna? Eller kan vi vara lite försiktiga med vad vi önskar oss i framtiden? Va??

Nej, jag gillar inte vintern.

Imorgon är det löning, eller låning snarare, för oss studenter. Men det spelar ingen roll! Nya, rykande färska slantar trillar in och jag kan redan nu känna den behagliga värmen från dem. Som från solen på en vit sandstrand. Som från kupévärmaren i bilen. Mmmmm... värme! Synd att de brinner så fort bara, värre än björkved.

Jag funderar på att skriva en ny version av "Flickan med svavelstickorna". Den ska heta "Flickan med tusenlapparna". I skenet av den första såg hon hårklippning och färgning. I skenet av den andra såg hon de nya kläderna hon önskat sig... I slutet hittas hon irrandes på IKEA, förvirrat mumlandes "jag försökte ju bara värma mig lite".

Jag tror jag har något där.

onsdag, januari 17, 2007

Silence!

Meh hallå!! Jag försöker skriva en rapport här! Och då bestämmer sig hela Sverige för att uppdatera sina bloggar. Då kan jag inte koncentreeeera mig! Om ni inte tänker skriva om "rummet som informationsbärare" kan ni lägga ner. Capisce?

Frustrerad? Jag? Jag är inte frustrerad, varför skulle jag vara frustrerad? Om någon är helt ofrustrerad så är det jag. Och ostressad också. Och omotiverad också. Nä? Vad sa jag nu då?

Förutom det undrar jag hur en rund smak smakar? Om något har en neutral men rund smak, hur smakar det då? Ett tag funderade jag på att smaka på matoljan som påstås inneha denna underliga egenskap, men jag hejdade mig. Det är nog bättre att inte veta.

Men nu. NU. Nu ska här skrivas rapport. Japp. Jag ska bara äta något först. Inte skriva på tom mage, det kan aldrig bli bra. Men sen så!

Show me the money!

Jag är erkänt dålig med pengar. De formligen brinner i händerna på mig. Jag är den typiska spenderaren den 25:e och fattiglappen typ fem dagar in på den nya månaden. Min förklaring till detta är att jag föddes till att vara rik. Fast sen så blev det inte så.

Däremot har jag upptäckt att jag kan stretcha en hundring nästan hur långt som helst. Om jag vill (läs måste) kan jag alltså vara riktigt ekonomisk. Ännu en bieffekt från att vara produkten av två människor som är varandras motsatser. Tänk om jag kunde mana fram den sparsamma sidan i mig en hel månad i sträck. Eller - svindlande tanke - flera månader i sträck! Då skulle jag kanske till och med kunna spara pengar. Det skulle alltså inte bara skramla till på vuxenpoängkontot utan även på det riktiga, användbara kontot.

Är det fler än jag som tycker det är lite obekvämt när man sitter framför "sin" banksnubbe/snubbinnna och de frågar om man har någon typ av sparande och man måste fråga om pantflaskor räknas?

tisdag, januari 16, 2007

Jag, me, moi!

Ok! Trulsa hjälper mig att kickstarta min kreativetet med en utmaning. I'm on it! Nu åker varenda liten benknota ur den berömda garderoben. Typ.

1) Vilka svordomar använder du mest? Jag skulle tro att "fan" och "helvete" toppar listan här. Maken har sett till att f-ordet har lagts till vokabulären när jag blir en aning upprörd också.

2) Äger du en iPod? Nix, nej, nope. Borde jag det?

3) Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Alltid en halvtimme innan jag absolut måste skiljas från kudden. Imorse råkade det vara 6:30.

4) Hur många resväskor äger du? Tja.... det är några stycken. Av varierande storlekar. Och funktion. Jag tippar på 7 stycken.

5) Använder du flip-flops? O ja! Varje sommar utvecklar jag extra tjock hud mellan stortån och... ehhh... den där tån som kommer efter.

6) Var köper du dina matvaror ifrån? Konstigt nog i den här jätte-metropolen till samhälle, finns det inte så många ställen att välja på. Strax efter löning är det Konsum som gäller. Sen blir det Willys.

7) Skulle du hellre ta bilden eller vara med på bilden? Är det en kuggfråga, eller? Får man ta båda? Jag älskar att ta kort, men jag tycker det är skoj att vara med också. Förutsatt att det är en bra dag, ljuset är rätt...

8) Vilken var den senaste filmen du såg? Nu är jag ganska dålig på att komma ihåg namn på filmer, men jag tror det var "Break-up" med Jennifer och Vince. Helt ok.

9) Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en nära vän? Ehh... "en hel barnfamilj" umgås jag ju med varje dag, så jag tror det får bli en vän då?(Straight to the top över listan som årets mamma. Igen.)

10) Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En resa. Tveklöst. Resmålen skulle jag fnula lite på, men Australien skulle naturligtvis ingå i rutten.

11) Har någon någonsin kallat dig lat? HAHAHA! Jodå...

12) Tar du någon medicin för att somna snabbare? Jag skulle ju kunna skriva "se föregående fråga", men jag nöjer mig med ett "nej". Däremot är koffein ett måste i mitt liv.

13) Vilken cd ligger i din cd-spelare just nu? Det är nog någon typ av bland-cd. Dagens favoriter. Tror jag. Jag lyssnar mest på radion i bilen där nämda cd-spelare råkar befinna sig.

14) Vilken är världens bästa artist just nu? Nu är ju inte jag typen som utser någon till min absoluta idol. Det finns många som kvalificerar sig och ännu fler som absolut inte gör det. Jag säger pass.

15) Har någon berättat en hemlighet för dig i veckan och i så fall vad? För det första är det bara tisdag än, give it time! För det andra skulle jag väl inte kunna skriva det här??

16) När var det senaste någon stötte på dig? Maken flirtar med mig på en daglig basis!

17) Vad åt du till middag senast? Helt i enlighet med mina och makens planer på att vara snyggast på playan i sommar - pizza!

18) Använder du huvtröjor? Ja det händer nog, fast det är kanske inte plagget jag syns oftast i.

19) Kan du vissla? Ja, jag gjorde just det! Spooky...

20) Vem var den senaste som ringde dig? Maken ringde just från jobbet och sa att han kanske måste åka bort ett par dagar nästa vecka... utan mig! Meh!

21) Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält? Bergochdalbanan! Skräckblandad förtjusning!

22) Tror du att folk pratar bakom ryggen om dig? Ja det gör de säkert. Varför skulle jag vara undantaget?

23) Vilket riktnummer befinner du dig i? 0220

24) Tittade du på tecknat när du var liten? Japp och jag gör det fortfarande!

25) Hur stort är ditt närmsta köpcentrum? Jamen vänta så ska jag ringa och fråga! Allvarligt.... det är väl medel-stort!

26) Hur många syskon har du? Det låter ju som en skapligt okomplicerad fråga, men i min situation skulle den behöva vara lite mer specifik. Jag har en bror som jag helt delar samma föräldrar med och en annan som jag delar mamma med och tre systrar som jag delar pappa med. Det är den enkla förklaringen...

27) Är du blyg inför det motsatta könet? Inte mer än för folk med samma kön.

28) Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen faktiskt. Men det finns väl filmer som man kan fler i än andra. Ta Dirty Dancing, Pretty woman och Ivanhoe som exempel... Trolltyg i tomteskogen! Den kan jag nästan alla repliker i kom jag på!

29) Äger du några pop-band t-shirts? Nej och jag lär aldrig göra det heller. Däremot har maken en snitsig Spice girls t-shirt.... hahaha! (svensexa)

30) När flög du senast? I maj förra året.

31) Hur många stolar står runt ditt köksbord? Fem och en halv.

32) Läser du för skojs skull? Vanligtvis gör jag det, men sista tiden har det funnits dåligt med tid till okynnesläsning...

33) Pratar du några andra språk? Engelska dagligen. Tyska har jag behärskat skapligt en gång i tiden, men nu är det nog lite skralt med det. Norska förstår jag utan problem och danska kanske om de talar till mig som till en tvååring.

34) Diskar du din egen disk? Nej det får diskmaskinen göra.

35) Har du gråtit offentligt? Jo det har nog hänt även om det var ett tag sen. När jag såg "My girl" på bio kunde jag inte sluta gråta även efter filmen var slut, det var lite jobbigt...

36) Har du en stationär dator eller en laptop? Stationär. Men maken hävdar med bestämdhet att jag behöver en laptop. Det hade visst nåt med ojämn fördelning av dator-tid att göra...

37) Försöker du alltid att lära dig nya saker? Jo, det kommer alldeles som på köpet när man pluggar.

38) Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Jag kan inte påstå att jag har något sånt behov just nu. Piercead är jag redan... i öronen :P

39) Tycker du att killen ska bjuda på första dejten? Jag skulle nog inte ta det för givet, men det vore såklart trevligt.

40) Kan du kasta macka? Hmmm... nej! Vad är nyttan med det egentligen... pfff...

41) Har du någonsin varit på Jamaica? Nix.

42) Vad har du med dig på bion? Sällskap!

43) Vem var din favoritlärare och varför? Min svenskalärare på gymnasiet, Per Alvenäs, därför att han hade ett sätt att lära ut som passade mig som handen i handsken.

44) Har du dejtat någon av en annan religion? Njaee, det kan jag nog inte påstå. Om maken inte varit sådan ateist skulle jag kanske kunna dra till med att han var mer åt det katolska hållet, som de flesta andra i Australien.

45) Vad har du för väder? Här är det sol och sju grader varmt idag. Inte illa pinkat för att vara i mitten av januari!

46) Har du en blogg? Ja jag har ju tydligen det även om det kanske kan verka som den är nerlagd...

47) Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet? Psykologi var hur roligt som helst! Sen tyckte jag om att skriva uppsats också!

48) Gillar du att flyga? Ja det är helt ok!

49) Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Humor absolut!

50) När sov du senast på golvet? I mitten på förra månaden. Framför brasan på lammullsskinn.

51) Vilken är din favoritdrink? Men åhh... jag kan ju inte namnen såhär på rak arm! Men något som inte är sötsliskigt eller för beskt.

52) Gillar du din boendesituation? Ja det gör jag. Önskar bara att vi kunde få lite pengar att renovera för, så bleve det perfekt!

53) Vilken är din mammas hemstad? Västerås.

54) Din pappas hemstad? Västerås också.

55) Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Det beror helt på. Men om vi talar över en längre period måste jag nog ligga på ett snitt på 6-7 timmar.

56) Är dina dagar fullbokade och stressiga? Till och från... beror kanske på vad man jämför med. Jag har tre barn, pojkar, i åldrarna 3, 8 och 10. I rest my case.

57) Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Vi kan väl säga såhär, jag tycker om att prata. Då, nu och i framtiden.

58) Vilken är din favoritfrukt? Jordgubbar! Annars äter jag mest äpplen.

59) Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Inte i överdrivna mått, men till en viss del, ja.

60) Hur gammal blir du din nästa födelsedag? 31 år ung.

61) Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Jag kan bli grymt irriterad på stavnings- och grammatikfel, speciellt om det är simpla sådana. Men det är ganska sällan som jag säger något. Jag klara inte heller av "ja e gla ida"-stuket heller.

62) Tror du på liv på andra planeter? Sannolikheten för at det ska finnas är större än att det inte finns, så ja.

63) Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Läraren på nuvarande kursen som inte sköter planeringen och försvårar arbetet något så gudinihelvetet.

64) Tror du att Gud är en man eller kvinna? Jag är kanske inte rätt person att fråga, men om det finns en Gud tror jag att denne står över könsindelning överhuvudtaget.

65) Vad var det senaste du åt? Jag har druckit två koppar kaffe idag, men om inte det räknas så var det nog pizzan igår kväll då.

66) Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Nu för tiden är det nog ganska jämnt, men när jag var yngre kom jag nog bättre överens med killar.

67) Hur valde dina föräldrar ditt namn? Enligt mamma så var Karin det finaste namnet hon visste, så då fick det bli det.

68) Gillar du senap? Nej, men jag kan tolerera det i diverse maträtter.

69) Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Stackars, stackars mig! Jag är the Queen av självömkan!

70) Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Om det stod mellan det och störta med ett flygplan, ja. Men inte för skoj skull. Höjdrädd.

71) Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Tja... Lilla My från mumintrollen kanske.

72) Äger du en digitalkamera? Japp! Fick en jättefin, jätteflashig när jag fyllde år!

73) Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Håll er hårt i hatten nu, men det finns de som menar att jag liknar Yvonne Ryding. Själv ser jag det inte...

74) Stör det dig om någon säger att de ska ringa men inte gör det? Det beror helt på situationen, men rent privat, nej.

75) Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta? Wilbur Smiths böcker kan vara lite sorgliga, jag har säkert fällt någon liten tår i någon av dem.

76) Tycker du att du är attraktiv? På en bra dag kan jag känna mig riktigt tjusig, de dåliga dagarna... inte så tjusig.

77) Vad är du allergisk mot? Vintern och pollen.

78) Får du dåligt samvete efter du har ätit kött? Nej det kan jag inte påstå. Däremot lever jag i total förnekelse. Köttet jag gladeligen mumsar i mig har aldrig setat på någon gullig ko eller gris. Det blev tillverkat. *håller för öronen och trallar högt*

79) Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Hmm... jag har för mig att mamma sagt det någon gång, men jag har glömt.

80) Vem av dina bloggisar vill du veta allt detta om? Jaaa, jag vet inte riktigt! Det verkar som de flesta har skrivit redan. Känner du dig manad? Go for it!

onsdag, januari 10, 2007

Segt, segare, segast

Det är något helt anmärkningsvärt vad en liten julledighet kan göra. Förslappningen har varit total och vardagliga ting som att svira om till en presentabel person har verkat oöverstigligt. Det gick skrämmande fort. Min kropp är helt inställd på 15 timmars sömn per dygn och är därmed i chocktillstånd nu när vardagen har kommit igång. Igår natt sov jag 3 timmar. Jag har svaga minnen att jag gjorde en gruppredovisning idag. Ännu svagare minne av att läraren såg dåligt imponerad ut. Eventuellt kan jag ha upprepat mig. Väldigt mycket. Väldig, väldigt mycket.

Förkylningen sitter i.

En liten tröst är ändå att jag inte har en omtenta att skriva nästa vecka. Även om det kunde ha blivit intressant. Min hjärna åkte till Bahamas över jul och nyår och väntas tillbaka vilken vecka som helst nu. Flyttkortet jag fick var nog bara ett skämt... väl?

söndag, december 31, 2006

Omslag

Aha, ni trodde att jag i år verkligen hade förätit mig på julmat och chokladaskar och kilat vidare till nya vidder? Men nära skjuter ingen hare ska jag säga! Än vattnas det i munnen när någon säger julbord och godis, men så är jag ju också undantaget som bekräftar regeln, any day of the week.

Nyårsafton idag sägs det. Igen? Men... men... jag har ju inte lyckats uppfylla löftet jag gav förra nyåret än? Jag kanske kör en favorit i repris idag då.

I mellandagarna släpade jag mig till jobbet-från-helvetet. I alla fall två av mellandagarna. Och vet ni vad som hände? Jag blev sjuk. Fysiskt sjuk. I skrivandets stund håller jag på att hosta upp en lunga. Jo, det är säkert.

Annars så...

Julen förflöt utan incidenter. Lill-killen var inte riktigt så ilsket skräckslagen när tomten kom. Kanske för att tomten var riktigt vansinnigt lik en viss storebrorsa. Vars tomtejacka hade den nya, moderna 3/4-dels-ärmen. I Nordpolen är det det senaste. The shit. Stundtals halkade tomtens mustasch upp näsan, vilket han snitsigt förklarade med att han var gammal. Så klart.

Vad hjälper mot hosta? Säg inte varm mjölk av något slag, för det kan inte klassas som människo-föda. Om du är äldre än 4 månader.

Gott Nytt År på er allihop!

lördag, december 23, 2006

Trauma

Nästa år ska jag vara färdig med julklapparna i oktober. Jo, det är säkert. Faktum är att jag tänker redan nästa månad börja inhandla nästa års julklappar. Japp, så får det bli.
Aldrig. Mera. Handla. Julklappar. Två. Dagar. Innan. Julafton.

Aldrig mer.

onsdag, december 20, 2006

Plusminusnoll

Ja, som ni ser har jag förnyat här lite. Klatschigt, inte sant? Ombyte förnöjer...

Idag köpte jag årets första julklappar! En impulsiv inhandling dessutom, precis som julklappar ska vara. Jag riktigt hörde hur det rasslade till på vuxenpoängkontot, trots att det blev avdrag för att det trots allt bara är fyra dagar kvar till julafton. Men jag impulshandlade en julklapp none the less. Sen gick gick jag och åt lunch med några klasskamrater och allt var så trevligt och det är jullov och jag hade impulshandlat julklappar utan något tvång alls och sen lämnade jag påsen kvar på restaurangen...

Nu ligger jag på minus på vuxenpoängkontot igen. Damn it.

söndag, december 17, 2006

Resultat

För jag vet ju att ni undrar. Har funderat och legat sömnlösa på nätterna. Haft svårt att koncentrera er på just något annat alls i vardagen. Men nu ska erat lidande vara slut. Jag har fått resultatet från grammatiktentan - den beryktade och avskyvärda.

JAG KLARADE DET, JAG KLARADE DET, JAG KLARADE DET!! Fy fan vad jag är bra!

Av etthundra möjliga poäng skrapade jag ihop hela sjuttiosju! Fråga mig inte hur det gick till, men glad är jag!

GOD JUL!

tisdag, december 12, 2006

Eureka!

Hur vet man att någon i ett band helt saknar musikalisk talang? Hur kan man bena ut vem som är med bara för att hans brorsa sjunger som en gud eller för att hans bästis är en mästare på bas? Spana in killen som spelar på ett par bongotrummor liknade dem som fröken tog fram på musiktimmen i lågstadiet. Bara om man anstränger hörseln till det yttersta kan man förnimma det svaga ljudet från dem, trots att det inte bara finns en, utan två mikrofoner riktade rakt ner mot dem. Killen som tafsar på bongon har lagt allt krut på sin image och han dansar som han sett jamaicanerna göra bakom sina oljefatstrummor. Fast helt i otakt. Om man tittar riktigt, riktigt noga ser man hans läppar röras. Sjunger han? Pratar han för sig själv? Om man har någon som helst förmåga att läsa läppar ser man att han säger "taa-tatte-taa-taa", även det i otakt med varenda not som slås an.

Ni tror mig inte? Säg ett enda seriöst band där bongo-trummisen även har varit ledsångare! Nej just det, jag sa ju det...

måndag, december 11, 2006

Dialog

I bilen på väg in i fortsatt julhandel. Mellankillen tröttnade redan efter första butiken och är sur. Omedgörlig och omutbar. Det är tyst i baksätet och i framsätet också för den delen. Försöker tänka ut nästa strategiska steg. Knepigt det där. Så hörs mellankillen:

- Föddes jag på ABB?
- Eh.. va??
- Ja... föddes jag på ABB??
*skrattattack*
- Nej du föddes på BB, utan A!

Numera kallar vi honom för Robotics. Han är sådär nöjd med det. Men snart ska han vara med i lussetåg och tända ljus och läsa vers, en uppgift han tar på största och gravaste allvar. Vår lille Robotics.

fredag, december 08, 2006

Dagens bottennapp...

är föreläsning mellan 13 och 16. Lagom tills Familjen kommer hem, måste jag åka. Funderar på att smyga iväg innan de kommit hem. Det räcker med att en gullunge ber mig stanna med ledsna valp-ögon och jag tar alla restuppgifter i världen...

Vill ni se en stjärna...?

Jag har aldrig varit mycket för idoler. Inte när jag var yngre heller. Jag har aldrig varit den som maniskt samlat på bilder eller prylar som har med en person, grupp eller hobby att göra. Jag tror inte att jag maniskt har samlat på något alls. Möjligtvis uppmärksamhet. Men ibland kan jag nästan avundas dem som engagerar sig så otroligt mycket i något. Som låter det bli mer än en hobby och som förlorar sig totalt i det. Om det gäller en dansbandsgrupp eller tågbanor spelar ingen roll, det är engagemanget som räknas. Jag förstår det inte, men jag tror att det kunde vara lite häftigt.

Jag har funderat över vad det är som gör att vissa har den här egenskapen och andra inte. Det enda jag kan komma fram till är att vissa är skapta för att beundra, andra för att beundras...

Ja? VADDÅ??

(Har jag alltid så mycket bisatser när jag skriver? Det har jag inte tänkt på... Grammatikkursen har skadat mig för livet. Undra om man kan få ut ersättning på personförsäkringen för sånt? Frågor, alla dessa frågor...)

torsdag, december 07, 2006

Tredje gradens troende

Det är dåligt med julstämning här över. Jag kan alldeles som inte "get in the mood" när det är 10 grader varmt och gräset ligger grönt. Missförstå mig rätt, om det hänger mellan ingen julstämning och 20 minusgrader med snö som kommer in vertikalt - no christmas stämning it is! Men ändå... lite fluffsnö precis veckan innan jul, som smälter veckan efter nyår, det kan jag ändå tänka mig. Skulle det vara så mycket begärt?

Förövrigt har vi tre grader av troende på Tomten här hemma. En tioåring som kände kaffelukten för länge sedan och numera bara pratar omTomten i metaforisk betydelse. En åttaåring som är rätt mycket inne på storebrorsans spår, men som ändå kör en helgardering, nämligen att säga att han tror men förbehåller sig rätten till skepsis. Så har vi treåringen, alias lillkillen. En rätt hårdkokt kille som är tufft uppfostrad av sina äldre bröder. Men när det kommer till Tomten - hallelujah! Han är troende in i minsta mikroorganism. Grejen är den att han gillar idéen om paket medan Tomten himself känns lite creepy. Däremot köper han den australienska Tomten till fullo. En snubbe som kommer ner genom skorstenen på natten när alla sover, dumpar de härliga paketen och pyser innan någon ens märkt att han var där. Det är en Tomte man kan gilla. Jag har en känsla av att en viss treåring kommer att bli fasansfullt - i ordets rätta bemärkelse - förvånad när det knackar på dörren kring sexsnåret på julaftonskvällen.

Den här gången tänker jag vara redo med filmkamera - det kan bli värt en förmögenhet!

onsdag, december 06, 2006

Jag lever...

Grammatiktentan kan ha gått åt vilket håll som helst. Jag kanske klarade mig, eller så får jag skriva om, hur som helst ligger det nog precis på gränsen och vippar. Hoppas så gudinihelvete att det tippar över åt rätt håll... Det är ett senare problem, men den som törs leverera besked om IG iklädd tomteluva kommer att få en överraskning. Inte av det trevliga slaget.

torsdag, november 30, 2006

The final countdown

Om nio timmar och tjugo minuter bör jag sitta i en sal med en grammatiktenta framför mig. Oh, the excitement of it all...

I ett frustrerat ögonblick lovade jag att sjunga julsånger för hela skolan om jag sätter den här tentan. Risken för att jag faktiskt måste infria löftet är inte så stor, men så vet man ju aldrig. Har jag tur, eller otur, lite beroende på hur man ser på det, blir det en föreställning som sent ska glömmas. O heeeelgaaaa naaaaaatt....

tisdag, november 28, 2006

Livboj? Någon?

Jag vadar runt i grammatikträsket och stövlarna är upp till kanten fyllda med slemmigt vatten som stått still sedan tidernas begynnelse. Behöver jag säga att det stinker? Grammatikträsket mina vänner, akta er för det! Innan ni vet ordet av säger ni meningar som: "Nej men vad sa jag nu? Finitet kommer ju naturligtvis efter adverbialet." Så skrattar man hjärtligt och rundar av med ett litet grisljud. Plötsligt undrar du över hur många bisatser du hade i förra meningen och om hur ett ordbildningsträd skulle se ut på ordet "ordbildningsträd".

Att ta piller ska man undvika, men fastna inte i grammatikträsket... (<-- såg ni att jag inledde med bisats??)

Hjäälp... jag drunknar... *blubb, blubb*

lördag, november 25, 2006

Det är lite tungt nu...

Mitt självförtroende ligger i en låda för kvarglömda saker någonstans i världen. Tills jag hittar det tänker den lilla ego-djävulen sitta på min axel och viska elaka saker i mitt öra. Om någon skulle råka hitta det, klipp det i två delar och skicka det till adressen du ser på baksidan. Hittelön utlovas.

Jag återkommer.

måndag, november 13, 2006

Om att läsa folks tankar

Jag älskar kommentar-funktionen i bloggar. Det betyder inte att jag kommenterar alltid, jämt och på en gång. Ibland återkommer jag, ibland kommenterar jag inte alls. Men ofta tycker jag att det är roligt att kunna skriva en kort respons på det jag läst, även om det bara är ett "HA HA HA". Jag tycker att det är roligt att läsa kommentarer också. I vissa bloggar tar det längre tid att läsa kommetarerna än vad det gjorde att läsa inläggen, men det är i regel de bloggar som drar ner 48 kommentarer på ett inlägg som löd "Idag köpte jag mjölk". De som kommenterar har alltså en annan anledning till att de vill kommentera, än inlägget i sig. Vilket också blir intressant i sig. Vissa kommentarer ger regelrätta psyko-vibbar, men alla kändisar har sina stalkers så varför inte blogg-kändisarna?
Däremot blir jag lika förvånad varje gång någon refererar till något jag skrivit här, när man pratar. På något vis är bloggen separat. Säg att jag pratar i telefonen och är mitt uppe i att berätta om något som hänt och så säger den jag pratar med:
- Ja, jag läste om det i din blogg!
- Ehhh... va? Ja, jo, just det...
Även om jag vet att den jag pratar med också läser min blogg blir jag lika förvånad. Inte generat förvånad, inte upprört förvånad och inte förnekande förvånad heller. Bara förvånad.

Så nu har jag gett er som träffar mig lite då och då det perfekta verktyget till att få tyst på mig. Det kanske inte var så smart, men...

fredag, november 10, 2006

Lost

Det är så mycket man inte vet. Tydligen ska det vara ett tecken på intelligens att veta att man inte vet så mycket. Jag är ruggigt intelligent, enligt den filosofin.

Ta bara kursen vi började förra veckan: Svensk språkbeskrivning. Jag är sannerligen über-intelligent för jag erkänner att jag är lost. Grammatik. Det behöver man tydligen. Det är bra att kunna plocka ut satsdelar. Det är viktigt att veta vad en adverbialfras är och det är direkt livsnödvändigt att förstå sig på det här med pluskvamperfekt. Pluskvamperfekt förresten, betyder "mer än fullbordat". Ungefär som när maten bränns vid. Då är den pluskvamperfekt.

- Hur vill du ha din köttbit?
- Kan jag få den pluskvamperfekt?

Första föreläsningen säger läraren: Ni behöver inte kunna grammatik för att skriva bra. Man kan skriva helt suveränt utan att veta vad ett verb är ens. Men det är bra att förstå VARFÖR det blir som det blir.

Det är säkert så. Om inte annat får man säkert chans att briljera i TP någon gång. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite nöjd. Lite nöjd med att bara veta att det heter "huset är rött" och inte "huset är röd", utan att veta varför.

Betyder det då att jag är über-intelligent? För att jag vet att jag inte vet? Det är vad jag kommer att hävda mig med i alla fall.

torsdag, november 09, 2006

Duktig!

Det finns de som tänker först och (eventuellt) talar sedan. Så finns det de som tänker och talar samtidigt. Jag faller in under den senare kategorin relativt ofta.

Idag, efter en liten bensträckare vid föreläsningens slut, la läraren märke till att ungefär halva gruppen hade gått för dagen. När han kommenterade detta hör jag mig själv säga: Då får du ta upp något riktigt intressant nu!

Det jag hade i tanke var en annan föreläsare som varnade oss för att gå tidigt, för det var i de sista minutrarna som den bästa informationen kom. Jag tror att dagens föreläsare mer tänkte: Och det jag har sagt hittills har varit...? I vilket fall fick jag en blick som gjorde att jag fick nypa mig i armen för att se om jag var kvar eller om jag eliminerats.Skönt att se att takterna sitter i; jag kan fortfarande göra bort mig på en nivå som de flesta bara kan (mar)drömma om!

fredag, november 03, 2006

Katten på råttan

Datorn var mycket riktigt sjuk och ska nu läggas in. Det blir operation. Sålänge knappar jag på en lånad dator.

Billiga snöslungor finns det inte här och inga dyra heller. Jag vet inte varför ni hamnar här när ni söker på just det, men ryck upp er lite och köp en skyffel! Det finns på närmsta mack. Capisce?

Försökte just boka en tid för besiktning för bilen. Det gick väl sådär. På internetsidan fick jag meddelandet att de hade tekniska fel och att jag skulle ringa kundservice istället. På kundservice fick jag meddelandet att de hade tekniska fel och att jag skulle försöka på internet senare i eftermiddag. Hunden på katten, katten på råttan och råttan på repet. Undrar om Herr Konstapeln ser det som en godtagbar ursäkt när man kör med en bil som har körförbud? Neej ser du, jag SKULLE besikta bilen men de hade tekniska fel på bokningssidan så att ehh... vi kan väl bara dra ett streck över det här, va´?*blink, blink*
Lappen man får är, tro det eller ej, inte en skriftlig ursäkt för att de slösat bort din tid...

onsdag, november 01, 2006

Stängt pga sjukdom

Oj shit jävlar, min dator har blittit sjuk och startar om sig själv var femte minut så det här som skulle ha blivit ett seriöst (nåja) inlägg blir nu värsta typen av fulblogg för inte bara startar den om sig själv, datorn, den luktar skumt också, elektriskt liksom så det är nog helt bäst att rappa på nu och bli klar så att lilla maskinen kan få vila så vi hörs väl senare då?

lördag, oktober 28, 2006

Absolute kids

Det sägs att snön är på väg. Hela mitt inre väsen säger: FLYYYY!! Medan tid är - fly, spring, kom undan!

Fet chans till det...

Jag är, för tillfället, klassförälder i min sons klass. Ofrivilligt. Jag liksom alla andra föräldrar får något stirrigt i blicken och försöker hitta närmsta möjliga flyktväg, så fort talet om "klassförälder" kommer upp på mötena i skolan. Därför bestämdes det att man skulle gå efter klasslistan. I år åkte jag dit så det bara skrek om det. Jag hade planer om att byta efternamn till Öäåberg och hoppas på att komma undan, men...

Igår kväll var det dags för skoldisco och jag var där. Herregud vad jag var där. Hur är det möjligt för så små individer att föra så mycket oväsen? Krogen i löningstider är ett lugnt, tyst och fridfullt ställe i jämförelse. Det ringer fortfarande i öronen. Dessutom har de små liven inget som helst begrepp om vad "disco" egentligen är. De tror att det är en tillställning där man har popcorn-regn och springer runt, runt, runt... Musiken är bara där för spä på oljudet. Jag kan för bövelen Zlatan-låten utantill!!

Så skulle det bli danstävling. Barnen är mellan 6 och 8 år och deras uppfattning om dans är minst sagt kreativ. Jag klargjorde på ett tidigt stadium för de andra föräldrarna att jag inte tänkte vara domare! Jag klarar inte sån't där. Likförbannat... Etthundra par - stora, valpliknande - ögon riktas mot mig. Vann jag? Visst dansade väl jag fint? Ehhh... vi kör en finalomgång! Det var en mardröm. En halvtimme efter danstävlingens slut då jag fortfarande hade samvetskval som en besatt kommer en tjej fram, drar mig lite i ärmen och frågar: Hur länge till måste jag dansa? Skjut mig nu och förkorta mitt lidande, typ så kändes det.

När lamporna slutligen tändes och musiken dog (bokstavligen, någon fimpade musiken seriöst) och sopkvastarna åkte fram hör jag en kille säga till en annan: Konstigt, nu när discot är slut känns det inte som vi haft något disco alls!
Jag kände hur jag helt stelnade till innan jag sakta vände blicken mot killen. Jag tror att det förvridna uttrycket av desperation i mitt ansikte skrämde honom lite? I vilket fall pep han iväg riktigt snabbt...

måndag, oktober 23, 2006

Mera buzz

Alla har rätt att få information. I en massa situationer varje dag, har du rätten att bli informerad. Men har du också rätten - och möjligheten - att välja vilken information du vill ha?

Jag vet inte hur det är med er andra, men personligen händer det snudd på aldrig någonsin att jag spontanpratar om t. ex. tvättmedel. Oavsett hur bra det är. Oavsett hur gratis det är också. Sen kan de få säga "det är klart, tycker man inte om att gratis få en massa gratisprover helt gratis och utan förbindelser, så..." hur mycket de vill. Kanske är det så, att företagen som marknadsför sina produkter enligt "buzz"-metoden också väl känner till uttrycket "gratis är gott"?

Hur det än är med den här saken har jag i vilket fall fått lite nytt material till min rapport i verbovisuell kommunikation. Informationsdesign alltså.

Buzzigt

Jag har nog inget annat val än att ge mig in i reklambranchen efter min utbildning. Någon måste ju styra upp det här lite. Ta den här te-reklamen. Är det Lipton? Som har lös-te i sina tepåsar. "Pyramidpåsar med lösviktste" eller nåt sånt säger de. Man kan ju fundera på vad det finns i andra tepåsar? Jag blir irriterad...

Imorse stod det i tidningen att man kan bli "buzzador". Företag skickar prover på sina nya produkter till dig, som du i din tur provar. Allt från tvättmedel till choklad. Om du tycker om produkten kommer du ju att prata om den till din omgiving och "promota" den helt gratis åt företaget. Eller nja, helt gratis gör du det inte förstås, du fick ju produkten!
Snacka om att göra sig impopulär i bekantskapskretsen.

- Är det där en ny tröja?
- Ja, köpte den igår!
- Fin färg... Om du vill att den ska ha fin färg även efter några tvättar tycker jag att du ska prova TVÄTTAJÄTTERENT!
- Men jag anvä...
- Efter 300 tvättar håller plagger fortfarande färg och form! Jag är inte bara mamma förstår du...
- Ehh.. titta på tiden!! Vi hörs, hördu!
- På tal om tid...

söndag, oktober 22, 2006

När som helst...

Jag saknar lite kommentarer i still med: "Japp! Yes! Absolut! Kan jag tänka mig, helt klart! och Ingen tvekan om det!", på förra inlägget. Feel free to hålla med!

Allra ödmjukast, eran bloggerska, the one and only,
Karin Cox

fredag, oktober 20, 2006

Karin topp-tio

Jag har blivit utmanad av Vildhallon! Tydligen ska jag räkna upp tio bra egenskaper hos mig själv. Tio!! Jamen ok, here goes... Utan inbördes ordning:

1) Jag har något sjuk, men ändå bra, humor! Man måste bara hänga med i mina tankegångar...
2) Jag sjunger hyfsat. Om det är rätt tonart. Idol-juryn kanske inte är riktigt med mig på det här, men sjunger de så bra själva då? Va?? Gör de det kanske??? *tar ett djupt andetag*
3) Jag är duktig att laga mat och baka, jag tycker bara att det är så dödligt tråkigt!
Va? Är jag bara på tre??
4) Jag är duktig på att hålla huvudet kallt i stressade situationer. Detta gäller dock inte när jag ska köpa nya jeans...
5) Jag är viljestark. Har jag väl gett mig f-n på något så brukar det bli så.
Nu börjar det sina...
6) Jag är duktig att skriva. Anser jag själv i alla fall.
7) Jag är duktig på att läsa av situationer och anpassa mig därefter.
8) Jag är duktig på att köra bil! Och älskar att göra det...
9) Jag har kreativ fantasi!
Bara en till...
10) Jag är empatisk.

Nu skulle jag skicka det här vidare, men istället säger jag att alla som känner att de behöver, räkna upp tio saker du är bra på! Det kan vara bra att påminna sig själv ibland...

söndag, oktober 15, 2006

Blödiga jag


Nya hem. Matte-hjärtat snyftar till med en liten hick :'(

lördag, oktober 14, 2006

Angående sarkasm och ironi

Jag har ganska nyligen gjort den ödesdigra upptäckten att alla inte har förmågan att snappa upp när man talar ironiskt och när man inte gör det. Följdaktligen tror dessa människor att jag är helt sinnessjuk (jag betackar mig för utsvävningar i denna fråga).

Scenario 1: Jag spiller hett kaffe över hela ärmen på min vita skjorta och utbrister: Men fyfan vad bra!

Scenario 2: På frågan var min man är svarar jag att han är hemma och är sjuk och tillägger glättigt: Karlar blir ju alltid sååå mycket sjukare än någon kvinna!

Scenario 3: I samtalet om den helt omöjliga kurslitteraturen säger jag nonchalant: Jag tycker den är glasklar och dessutom väldigt underhållande.

Jag blir ju lite nyfiken på hur de reagerar om de skulle titta på, säg "House". De måste ju uppfatta hela den serien som en skräckfilm?

onsdag, oktober 11, 2006


Har fortfarande inga nya ägare...

Trafikfenomen

Häromdagen upplevde jag något relativt nytt i trafiken. Något jag kan tänka mig att själv använda mig av. Även om jag blev riktigt irriterad och kanske en aning skraj, tyckte jag samtidigt att det var förbannat komiskt.

På väg till tågstationen i bilen, på en väg med noll omkörningstillfällen känner jag mig lite stressad. Jag vill i själva verket köra lite fortare än de 70 lagstadgade kilometrarna i timmen som personen framför mig håller. Ibland glider han ner till 60 och då vill jag ge honom stryk. Hur som helst ligger jag kanske lite nära, det erkänner jag villigt och är inte heller något jag försvarar. Bilen framför börjar plötsligt att bete sig lite skumt. Vinglar lite hit och vinglar lite dit. Ett tag är han så gott som helt och hållet över på fel sida av vägen.
Min första tanke är att han antingen är onykter eller påverkad av något annat skräp. Reaktionen blir naturligtvis att jag ökar avståndet avsevärt. Den här snubben verkar ju livsfarlig. Fast sen börjar jag fundera. Kanske var det så att han satt där i sin Volvo 240 och var förbannat irriterad på mig? Det är ju inte helt osannolikt. Kanske lessna' han totalt och tänkte: Kolla på mig! Jag är heeelt galen! Håll avståndet för faa-aan för jag kan hitta på vad som helst! Kolla, nu kör jag på fel sida av vägen! Galen! Ko-ko! (infoga hysteriskt skratt med maniskt uppspärrade ögon).
Det funkade ju. Helt klart. Med råge. Och nästa gång någon ligger så där irriterande nära mig i trafiken kanske jag ska ta fram det bind-galna i mig och markera vad jag tycker om beteendet?
På med varningsblinkern och kör lite slalom mellan vägmarkeringarna (naturligtvis på ett sätt som inte utsätter andra trafikanter för omedelbar fara... typ) Eller inte. Men lustigt var det i alla fall.

lördag, oktober 07, 2006

Twilight-zone McDonalds

Jag och lill-killen var på McDonalds igår. Det var en utav de mest bisarra upplevelser jag haft på länge. Vi snackar twilight-zone. Hade det kommit in björnar på cyklar, klädda i rosa små ballerinakjolar hade det inte kunnat göra det mer underligt.

Nu när jag sätter mig ner för att skriva om det vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva det. Skulle jag beskriva fenomenen var och en för sig så förmedlar det nog mest ett vanligt McDonalds-scenario. Men tänk er ett McDonalds där ingen slänger sitt skräp efter sig, vare sig från det de har ätit, tömda shoppingpåsar eller färdigtuggade tuggummin, och där personalen har gett upp. Tänk er gurkskivor på väggarna, som har setat där mer än en vecka. Tänk er ett strid ström av ungdomar i 15-års åldern som alla går runt med hjärnan i en liten glasburk, fylld med konserveringsvätska. Ser ni det? Det var fanimig läskigt!

När lill-killen äntligen fått i sig sin cheeseburgare insisterar han på glass. Jag försöker kontra med choklad, men han viker inte en tum. Dessutom vill han byta sin barbie-målarbok mot en bil. Hur argumenterar man emot det? Vi går tillbaka till kassorna. När vi står där i kön hör jag hur ett gäng killar kommer och ställer sig bakom oss. Tänk special-people. De får syn på munkarna som ligger på display framme vid kassan. Plötsligt har jag en kör av Homer Simpsons' bakom mig. "Mmmm doughnuts, mmmmm doughnuts, mmmm doughnuts...." Om det var läskigt förut...

Lillkillen får sin glass som jag hetsar i honom så att vi kan komma därifrån. Jag förväntade mig nästan att en förvuxen bebis skulle stå och blockera dörrarna och säga något i still med: You can check out any time you like, but you can never leave.... moahhhahaha....
Men vi kom ut helskinnade med ett tyst löfte om att aldrig, någonsin återvända till Hotel California... jag menar, McDonalds på Vasagatan.

fredag, oktober 06, 2006

Höst-blues

Här blir det inte mycket gjort idag, vilket står i direkt relation till innetemperaturen som letat sig orimligt långt ner idag. Jag kan inte vara effektiv när jag fryser. Men jag har lyckats läsa en och en halv sida samt plitat ner ett par anteckningar. Nu är det bara resten kvar! Glaset är halvfullt. Eller var det innan jag välte ur hela alltihop i alla fall. Shit the same.

Undrar om jag inte var någon typ av flyttfågel i ett tidigare liv. Varje höst får jag ett helt sjukt behov av att resa. Jag måste bort. Hela mitt inre väsen sliter och drar, bönar och ber om att få slippa ännu en vinter. Och blir det inget resande av slår nästa primitiva funktion in. Jag vill sova. Jag har nog varit en igelkotte också. I ett tidigare liv alltså. Om det nu fungerar så. Hur som helst vill jag gå i ide. Men först måste jag ju lagra en fettreserv. Förstås. Om man föds igen så är nog detta min första gång som männsika. That's my excuse and I'll stick to it!

Sen vill jag veta var alla iskalla, sarkasm-drypande svar tar vägen när man verkligen behöver dem? Sitter de i solen under en palm och dricker drinkar ur kokosnötter då, eller?

Ja just ja...

Glömde att säga det igår, men det fanns ju vissa som fick VG på duggan. Vi behöver inte nämna några namn, men... *pekar frenetiskt på mig själv*



torsdag, oktober 05, 2006

Ett litet steg för människan...


Jag har gjort det. Tagit klivet alltså. Riktigt smidigt gick det, bara ett ytte-pyttelitet steg så var det klart. Än så länge har jag inte märkt någon skillnad, men det kanske kommer? Jag förväntar mig att det kommer. Kräver det nästan. Men vi får se, kanske är det en"höna av en fjäder"-grej.

I vilket fall är det dryga 30 år sedan min mamma fick ett äppelkindat flickebarn i sina armar på BB.

Mig.

måndag, oktober 02, 2006

Blondie har talat

Idag har jag varit riktigt sådär överdimensionerat trött. Men jag har ändå gjort mitt bästa för att hålla mig vaken och alert. Särskilt kanske på föreläsningen i morse. Kugghjulen snurrade riktigt långsamt och jag hade fullt upp med att försöka hitta motivationen att fortsätta lyssna istället för att bara lägga pannan mot bordet och svimma en stund.

Plöstligt säger föreläsarinnan: Vad tänker ni på när ni hör ordet "fågel"? Jag ser min chans till att briljera, association är ju min grej! Kvickt får jag ur mig, rätt så högljutt också, "SKOG"! Det blir sådär tyst en liten millisekund. Jag tycker mig se föreläsarinnan rulla lite med ögonen innan hon tillägger: Någon speciell TYP av fågel kanske? varpå det kommer spridda förslag från klassen. "Mås", "koltrast"....

Resten av föreläsningen höll jag mina associationer för mig själv. Men mitt alter-ego hånflinade hela dagen och mumlade "Yeah, like a fox..."

fredag, september 29, 2006

Livslångt lärande

Men vaddå? Jag kan väl inte rå för om blogger inte vill lägga in mina fyndiga uppdateringar? För jag är en kvinna av mina löften ska ni veta... *harkel*

Men annars så! Dugga är en mindre tenta kan jag upplysa er om och nej, inget resultat än! Ju längre in på den nya kursen vi kommer, desto starkare blir min önskan om att slippa skriva om. Det finns ingen tid till det. Verkligen inte.

Men jag börjar komma in i det här nu. Jag hittar till de flesta ställen vi oftast håller till på. Bara det är en bedrift, med tanke på att jag inte är begåvad med något lokalsinne. Alls. De gånger jag märker att jag trots allt är på väg åt fel håll maskerar jag väldigt (o)snyggt med en halvfärdig kommentar som: Jaha, jag tänkte att vi skulle gå till... äh det spelar ingen roll...

I skolan får man lära sig så mycket som man inte hade någon aning om. T ex. att det inte alls betraktas som konstigt om man har med sig en påse smågodis, modell större, till en föreläsning klockan åtta på morgonen. Att det inte heller betraktas som störande om man ideligen gräver runt i påsen för att hitta just "den rätta biten". Eller att det är ok att rita gubbar genom föreläsningarna för att senare efteråt utbrista: Du! Jag tror jag ska skriva av dina anteckningar!
Det är också rent utav riktigt listigt att inte alls medverka under ett grupparbete, men komma släntrande på redovisningsdagen och lite nonchalant säga: Jag tänkte bara höra hur vi har lagt upp det och vilken del jag ska ta?

Ja, det är så sant som det är sagt; man lär så länge man lever.

tisdag, september 26, 2006

Förtydligande

Ok, det här med "dugga". Efter lite efterfrågan har jag kommit fram till följande: Det verkar vara ett nytt begrepp för de flesta som inte har gått på Mälardalens högskola förut. Vad som menas är, en mindre tenta.

Alltså, i fredags hade jag en tenta på kursen "Stil, form och gestaltning i text". Jag väntar fortfarande på resultatet. Jag har ingen lust att skriva om.

Capisce?

söndag, september 24, 2006

Snart är jag ingen nolla... kanske

Nu ligger de första högskolepoängen så nära att jag nästan kan ta på dem! Duggan i fredags gick ok, men någon full pott räknar jag inte med. Alls.

När jag valde program till högskolan var en av kriterierna att det absolut inte skulle handla om någon matte. Inga siffror, inga formler. Jag är inte bra på matte och det är förmodligen därför jag tycker så illa om ämnet.

Textdesign. Text. Design. Låter det som det skulle kunna vara matte inkluderat där? Nej, det trodde inte jag heller. Tills vi, dagen innan duggan, gick igenom "läsbarhetsformeln".
- Murphy, min ständige ovän och följeslagare, tröttna!

a / b = ML
c / a = LO
LO * 100 + ML = LIX

Men jag satte den på duggan! Tror jag...

onsdag, september 20, 2006

Uppdatering

Gott folk! Jag har fått min skrivklåda stillad på annat håll sista tiden. Jag skulle kunna kopiera, rakt upp och och ner, mina inlämningsuppgifter. Men jag kanske ska vänta tills de har blivit bedömda...

Men jag har skitskoj!

På fredag har vi dugga på den första kursen som avslutas just då. Det är lite ångest-laddat måste jag säga. Speciellt eftersom en av böckerna vi har är halvt skriven på grekiska. Eller var det latin? Nåt sånt obegripligt i alla fall... Men jag är inte den som är den som kastar in handduken.

Nu ska jag göra något så moget som att bege mig till biblioteket för att plugga. Det funkar inte riktigt att sitta hemma om jag seriöst ska få något gjort. Har jag märkt.

Men jag lovar att uppdatera lite mer frekvent i fortsättningen! Promise!

Lilla vännen...

Det är bra att skölja ur tårkanalerna ibland... har jag hört.

Hur är det med dina tårkanaler?

onsdag, september 13, 2006

måndag, september 11, 2006

Är onda ting tre?

Alla goda ting är tre, sägs det. Gäller det för onda ting också? I sånt fall är jag lite orolig.

Idag ska jag till tandläkaren. Jag är inte så imponerad av tandläkarbesök. Det är lite som med gynekologbesök. De ska in i dig och rota. Jag gillar inte det. Att det dessutom kan bli direkt smärtsamt gör det ju inte roligare heller. Dessutom har lillkillen fått sin allra första tandläkartid direkt efter mig. Lycka till med att få honom att visa huggtänderna. Det gör han bara i trängda situationer och då får man inte mycket tillfälle till att ta sig en titt. Möjligtvis på bitmärket efteråt.

Imorgon står redovisning inför klassen på agendan. Vi har fått i uppgift att skriva en argumenterande text. Vi fick 24 timmar på oss att plita ihop något vettigt. Texten ska inte bara lämnas in dock, den ska också redovisas muntligt inför klassen. Vad har jag valt för ämne? "Avskaffa vintern". Japp, det känns duktigt seriöst.

Om nu även onda ting kommer om tre så kommer jag att kika över axlen resten av den här veckan. Kanske blir det den här veckan jag ramlar i trappen i skolan? Jag har sett det hända för mitt inre öga. Det var inte vackert.

onsdag, september 06, 2006

Här blir inga horungar gjorda

Sitter här och läser lite om styckeindelning. Sån't är ju bra att kunna.

"Undvik att låta den första raden på ett nytt stycke hamna längst ner i en spalt eller på en sida, liksom att låta den sista raden i ett stycke hamna överst i en ny spalt eller på ny sida."

Japp så långt är jag med, inget konstigt. Följande parantes var en aning överraskande dock.

"Sådana ensamma rader brukar av typografer kallas enkel horunge respektive dubbel horunge."
(Svenska skrivregler, utgivna av Svenska Språknämnden)

Undrar om Horace Engdahl någonsin gör det misstaget...? (förlåt, förlåt, förlåt! Jag kunde inte låta bli.)


Men allvarligt, så kan man väl inte säga? Är det verkligen pk? Får man hoppa på redan utsatta grupper på det viset? I think not, baby-puppy!

måndag, september 04, 2006

Hyreskontrakt

Härmed upprättas ett tillfälligt hyreskontrakt för Hr Spindulus Gigantus.

  • Kontraktet gäller striktligen för utrymmet i sopskåpets bakre del, vänstra hörnet.
  • Kontraktet kan när som helst av värden (mig) sägas upp, utan uppsägningstid.
  • Som hyra kräver värden ett minimum på 50 infångade och oskadliggjorda bananflugor - per dag.
  • Vistelese utanför, av värden uppsatta, gränser bestraffas obönhörligen med död genom dammsugaruppsugning.
  • Kontraktet gäller endast och allena Hr Gigantus. Eventuell familj/vänner/kompanjoner kommer att få personliga erfarenheter med ovan nämnda dammsugare.

torsdag, augusti 31, 2006

Från klarhet till klarhet

Tydligen finns det sex funktioner som i det närmaste kan liknas det syfte som en skrivare har. Dessa heliga sex är:

- kognitiv
- emotiv
Är ni med än så länge? Vänta bara...
- konativ
- fatisk (platt? rund?)
Håll hårt i hatten nu...
- metaspråklig
Meta-vaddå?? Låter som en matte-term...
- poetisk

Som om inte detta var nog kan man vidare läsa(och detta är lite lätt fritt översatt av mig själv);

Om du inte tyckte att ovanstående termer var krångliga nog kan det lättast avhjälpas med att kalla kognitiv för denotativ, referentiell eller symbolisk. Fast är du inte mycket för obegripliga ord kan du bara kalla den för informativ.

Jamen JAHA!!

tisdag, augusti 29, 2006

Säljes

Uppgift tills imorgon: "Sälj din hembygd"

Tjaa.. mindre håla i Mellansverige, någon? Kan tänka mig att slänga med ett par mindre kommuner vid snabb affär. Har vi några bud?

Nähä...

torsdag, augusti 24, 2006

Ang. låten "And she said"

Spalter-schmalter...

Säg att ni är på date. Det går riktigt bra. Ni har fastnat för varandra. Kärlek uppstår. Äntligen har ni hittat Henne/Honom. Belysningen är skum och romantisk musik strömmar i bakgrunden. Allt är rätt och du frågar med förförelse i rösten om hon/han också känner att ni är ämnade för varandra. Att detta är ödet. Du ser en liten gnista i din förälskelses ögon och ögonblicket därpå utbrister han/hon:

YEEEAAHHEEEYY, YEEEAAHEEYY, YAAY! OOOHH, OO, OOOHH!!

Reaktion på det?

Nej men oj vad tiden går! Och jag som inte matat min guldfisk på flera timmar! Men du... jag ringer!


Liten redovisning

Jag har inte tid med det här! Men jag vet ju att ni sitter som på nålar för att få höra om hur det har gått. Har alla mina farhågor besannats? Har man kunnat se mig springandes omkring i bara mässingen, lekandes klädstrecket? Har jag gått hopplöst vilse, irrat runt i korridorer och valsat in i fel salar? Nåväl, nåväl, jag ska ge er en snabb redovisning.

Ska vi börja med nollningen? För jag vet att ni undrar. Tyvärr. Den har varit obefintlig. Jag vet inte om det är jag som hade missuppfattat hela grejen med nollning, men jag trodde ju att viss nollning skulle ske dagtid? Där misstog jag mig ganska gravt. Inga aktiviteter har varit lagda före kl sju på kvällen och då måste ju undertecknad vara hemma med miniterroristerna. Maken jobbar kväll. På nollningschemat finns bland annat den oerhört lockande, spännande och uppfinningsrika punkten: Förfest hos NN.
Det var i onsdags. Klockan sju. Sista tåget går klockan tio. Så var det med det. Jag måste medge att det blev något av ett antiklimax.
Imorgon ska det tydligen vara nolleuppdrag. Klockan sju. Om jag orkar vara kvar, med tanke på att jag har föreläsning mellan åtta och elva, så ska jag vara med. Annars... well, well.

Det enda i nollningsväg jag blivit utsatt för, var första dagen. På uppropet. Efter ett evigt informationsflöde säger läraren plötsligt att vi ska få göra ett litet diagnostiskt test, för att de skulle se ungefär vilken nivå vi låg på. Däremot var man tvungen att få godkänt för att få fortsätta kursen. Redan här borde ju en liten silverklocka ha börjat ringa, men med nerverna liggandes strax ovanför hudnivån och med all information som rabblats godtog jag bara detta faktum. Jaha, skriva diagnostiskt prov, whatever. Jag förväntade mig att kanske få skriva en kort beskrivning av mig själv eller något liknande.

Pappret som lades framför mig orsakade en så svår, omedelbar ångestattack att jag inte riktig förstår varför jag inte bara svimmade. Rakt av. Föll ihop i en liten hög, småryckandes spastiskt. Bland frågorna fanns ord som "verbpartikel" som man kortfattat skulle förklara och exempelfiera. Man skulle redogöra för "tema-rema-principen". Man skulle rita ordbildningsträd.
För mitt inre öga såg jag hur jag fick rulla ihop en jättelik dumstrut, tacka för mig och med svansen mellan benen komma krypandes tillbaka till jobbet-från-helvetet på måndag. Fortfarande med dumstruten på.
Efter vad som kändes som en och en halv evighet blev vi avbrutna. Då låg min puls på 325 slag/minut.

Det finns en uppsjö av material att blogga om. Verkligen. Men det får bli en annan dag. Nu måste jag ägna lite tid åt inlämningsuppgiften som vi fick såhär första veckan. Visserligen "bara" datorintroduktion(<--- Nöjd Jasmin?) men tro mig, jag har fullt upp. Och då är ju ändå inte helt tappad...

Dessutom har antalet googlingar på namnet på programmet jag går ökat markant, vilket ger mig en lätt paranoid känsla. Alla känner apan liksom.

Nu ska här jävlar skrivas i spalter!

tisdag, augusti 22, 2006

Glasklart

Upprop.

Kursinformation.

Nollning.

Muntlig presentation.

Rundvandringar.

Fake diagnostiska prov.

Kurslitteratur.

Tågtider.

Medelålder <25.

Inlämningsuppgift.

Kåren.

Fotografering.

Användaridentifikation.

Mitt i allt detta ser jag Gudrun Schyman. Som håller tal. I ett gaturhörn.
Varför inte.

måndag, augusti 21, 2006

...

O V E R L O A D
Återkommer...

söndag, augusti 20, 2006

Murphy, bite me!

Nu är det snart dags. Inte långt kvar alls. 17 timmar 48 minuter och 37 sekunder. Ungefär. Jag är inte nervös. Det där som kör i magen är bara hamburgaren jag åt till lunch. Den måste ha varit lite skum.
Som pricken över i har Murphy lagt ett litet triumfkort åt mig. Ett ess i rockärmen för att jag ska förstå att han alltid är närvarande även när jag tror att han har hittat ett annat mobbobjekt. Idag handlar det om kläder.

Som jag skrev någon gång tidigare för länge sedan har jag en vana att alltid lägga lite extra krut på min uppenbarelse när jag känner mig osäker. Lite extra omsorgsfull make-up, lite extra tanke bakom kläderna osv. Som en mental snuttefilt. Om jag ska se ut som en idiot ska jag iaf se ut som en fräsch idiot.
Med detta i åtanke så tog jag alla kläder jag kunde tänkas eventuellt vilja ha på mig, samlade ihop det som var använt(oavsett hur obetydligt) och kastade in alltihop i tvättmaskinen. Gav mig själv en klapp på axeln för att jag tänker i förväg och helgarderar mig lite.

Om jag säger att något luktar kemiskt kan ni tänka er att det inte luktar det bästa. Så luktade alla kläder när de var färdigtvättade. Fråga mig inte varför för jag har ingen aning. Tvätta igen. Samma lukt. Ut med det enda nya plagget som låg där i och tvätta igen. Nu väntar jag med spänning på resultatet av den tredje tvätten. Inte för att det spelar någon roll. Inget kommer att hinna torka.

Men hey, maken har ju en garderob full med kläder, det är väl bara att ta något där? Några nummer för stora gör väl inget. Jag får väl köra "baggy-look". Min mentala snuttefilt ligger i små, små strimlor. I trådar. På en spole. Under isen i antarktis.

Annars är det ju hela 28 minuter kvar tills affärerna stänger. 20 minuters restid. 8 minuters shopping...

Vi hörs!

fredag, augusti 18, 2006

Jag erkänner!

Hoppsan, jag gjorde visst en Niklas. Okynnespingade alltså. Skyndar in ett inlägg för att väga upp denna obeskrivliga synd. Må gudarna vara mig nådig.

torsdag, augusti 17, 2006

Språklektion

Till dig som funderade över hur man säger hej på australienska kan jag meddela att det är snarlikt till hur man säger det på engelska. Men av godheten i mitt hjärta ska jag ändå ge några exempel.

- G'day(såklart! Jodå, de säger det. På riktigt. Inte bara på "Flygande doktorerna")
- Hello
- Hi
- How ya going(Kan tyckas som en fråga och besvaras med good thanks, men är detsamma som att säga hej)

Om du är kille ska du lägga till ett "mate" efter det mesta du säger. Tjejer behöver inte om de inte vill betraktas som manhaftiga eller, som de säger där nere, "feral" - förvildad korrekt översatt men fritt översatt är det mer socialt missanpassad.

Ja, det var dagens lektion i australienska. Välkomna tillbaka nästa vecka då vi ska diskutera vett och etikett down under(<-- får ni väl tolka som ni vill, det bjuder jag på).

Nytt kapitel

Imorgon är det sista dagen på jobbet-från-helvetet. Sista dagen. Imorgon packar jag ihop för gott(eventuella lov som jag kanske eventuellt, och endast om jag måste och inte kan hitta något annat, som jag måste spendera där räknas icke).
Jag förväntar mig pompa och ståt när jag nu slutar. Ballonger, tårta, mindre presenter och långa tårdrypande avskedstal. Eller inte.

Sen jag talade om att jag tänker plugga har jag fått lite blandade reaktioner. En del har varit odelat positiva och bara glada för min skull. Klappar på ryggen och så. Andra är mer skeptiska. Plugga? Vad ska det vara bra för? Man drar bara på sig studielån och så får man inget jobb efter studierna i alla fall. Inte helt odelat positiva alltså. Konstigt nog är det alltid dessa människor som beklagar sig mest. Hemskt underligt det där...

Visserligen är jag så nervös att jag bara vill krypa ihop i fosterställning och nynna för mig själv, men samtidigt känns det så jävla bra.

Nu vänder jag blad och börjar på ett nytt kapitel.

onsdag, augusti 16, 2006

Ullbollarna växer


En liten hög med gos. 4 veckor gamla.

tisdag, augusti 15, 2006

Ett till... öhhh... inlägg

Så har jag lyssnat på radion igen. Ja, jag vet. Det var väl självaste f-n vad jag tjatar om den där radion. Men det här var faktiskt skoj.

Trafikinformationen kommer in lite då och då med meddelanden om olyckor och andra stopp i trafiken. Så också idag. Men killen som skulle leverera meddelandet var väl minst sagt dåligt förberedd. Jag har aldrig någonsin förut hört någon staka sig så mycket i radio. Av den minuten han var i sändning bestod ca 30 sekunder av "ööhhh". Sen lyckads han säga fel landskap.
Jag stod och småfnissade lite för mig själv när den stackaren försökte haspla ur sig sitt meddelande. När han äntligen sagt det han skulle tar han fingret av sändningsknappen(som jag tror att de har) och precis innan han försvinner ur etern hör man ett tyst och mellan tänderna sagt "fan". Där övergick ett småfnissande till ett regelrätt asgarv.

Framför mig ser jag bilden av Jörgen, provanställd på Sveriges Radio. I fem veckors tid har han fått svara i telefonen, koka kaffe och vässa pennor. Idag kom och gick hans chans. Hans dröm som programledare i radio slogs i spillror när ordinarie meddelandeuppläsare fick akut diareé och han fick äntligen sätta fingret på sändknappen. Jörgen som blir så paff och nervös får bara fram "öööhhh.... ööhh... öhhh...".
Ikväll kan man se honom på krogen, sittandes vid baren med en ljummen öl. Han pratar lite tyst för sig själv. Upprepandes meddelandet han fick att läsa upp i radio. Om och om och om igen. Inte en enda gång någonsin igen i sitt liv kommer han att säga "ööhhh".

Jag är ingen sallad!

"Soy una lechuga" betyder "Jag är ett salladshuvud". Typ.
"Aprende idiomas con la lechuga" betyder "Lära(sig) språk med salladen/salladshuvudet". Tror jag.
Ibland blir man länkad till från de mest oväntade håll. Jag skulle gärna lära mig mer spanska, så jag kanske ska klicka mig hit oftare.

Cómo estás señor lechuga? :D

måndag, augusti 14, 2006

Äventyr på gång

Lillkillen har fått dagisplats och börjar inom kort. Dagisavdelningen heter passande nog "Äventyret". Nog blir det ett nytt äventyr varje dag alltid. För dem. Eller som maken uttryckte det hela - They won't know what hit'em!

Det ska vara en hamnarbetare i år

Det här med dejting. Av naturliga skäl var det ju ett tag sedan jag var med i gamet och därför tyckte jag att det var skoj när de behandlade ämnet på radion idag. Några minuter in i programmet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta dock.

Först ut var en kille som tillsammans med in kompis hade skrivit en bok i konsten att dejta. Deras teori gick ut på att alltid, i alla situationer, vara alfahannen. Helst skulle man förlöjliga tjejen man var på dejt med. Då skulle man få ligga. Som fan.

Här kommer första gråtskrattattacken. Vad i helv... pratar han om? Killen menade på fullaste allvar att om du är självgod, överlägsen och lite elak, då får du brudar. Vidare hade han utvecklat en teori att kvinnor som gillar underställda karlar också går igång på pisk. Där emellan fanns det tydligen inget. Var man inte överlägsen så var man underställd.
På dejten som han skulle på ett par timmar efter intervjun skulle han säga åt tjejen att sitta rak i ryggen och förlöjliga henne och lite så...
Och den här killen har skrivit en bok. Och fått det publicerad. Jag lär sova med lampan på ett tag.

Andra skrattgråtattacken fick jag när de intervjuade Ebba Von Sydow, som tydligen också har skrivit någon slags bok i ämnet. Eller om det bara var ett gäng regler. I vilket fall hade hon också kommit fram till att killen skulle ta rodret om det skulle bli något. Tjejen skulle vara svår och sval. Inte svara på sms hur som helst och absolut INTE ringa upp. Med andra ord kan jag tacka min lyckliga stjärna för att jag är gift i dagens läge.
Dessutom hade Ebba synpunkter på vilken typ av karlar "det ska vara". De ska kunna spika upp hyllor och ha muskler. Här gick jag och trodde att personligheten var viktigast - sicken lantlolla jag är! Det är ju såååå 2005!
Ebba refererade till Stålmannen som går på bio(igen) och att Jennifer Anniston går från Brad Pitt till Vince Vaughn. Där ser man ju tydligt den nya trenden.

Ursäkta mig? Trenden?? Vad kommer härnäst? "Dagens outfit: Jeans, skjorta, pumps och Kalle - den muskliga och händige hamnarbetaren."

Jag hoppas att de förväxlat "överlägsenhet" med "god självkänsla" och att de så småningom upptäcker skillnaden.

Min mans självkänsla var en av de första sakerna som attraherade mig när vi träffades. Hans sätt att ta plats utan att stjäla den från någon annan. Det andra var hur han fick mig att känna mig som a million bucks. Hade han följt de förstnämnda killarnas råd hade vi med ganska stor säkerhet inte varit gifta idag. Faktum är att vi nog inte ens gått på mer än en dejt.

Men det är ju bara jag...

fredag, augusti 11, 2006

Varning utfärdas!

Stockholm, bereden eder! Jag och maken är on the loose. Utan barn. Jag ska nog visa er borderline...

Som jag misstänkte då...

You May Be a Bit Borderline...
Your mood swings make a roller coaster look tame! When you're up, you're a little bit crazy... And when you're down, your whole world is crashing. Scary thing is, these moods can change by the minute!

torsdag, augusti 10, 2006

Dagens fniss

Världsomvälvande nyheter! För de som forskar i fossiler åtminstone. De har lyckats få fram embryon som är en miljard år gamla. Genom superduperröntken kan de nu se hur cellerna har delats och bladibladibladi...
Verkligen ett genombrott på alla sätt och vis. Vad är det då för slags embryo de har hittat? Är det ett dinosaurembryo? Skräckfågelembryo? Nixpix, embryot de har hittat tros komma från en förfader till.... penismasken! *infoga hysteriskt asgarv här*
Tänk vilken jobbig situation på presskonferenserna, där alla superduper viktiga och framstående forskare står och med allvarlig min ska förklara för oss imbicilla vanliga vad det är de har hittat.

- Jo det är alltså ett embryo som vi fått fram genom högteknolgiska metoder som ger oss en helt ny syn på livet för en miljard år sedan. Tidigare har vi trott att leddjuren härstammade från...(utlägg som ingen är intresserad av egentligen som håller på i 20 minuter)

- Vad är det för embryo ni har där? Vilken art tillhör det?

- Ja det är... hrm, hrm... det vi tror, och är ganska säkra på, är att det är en förfader till vad som nu är *host host* ja.. ehh.. penismasken.

Det måste ju vara oerhört svårt att upprätthålla imagen som tokintelligent, sofistikerad och allvarlig proffessor när man måste stå och säga ord som "penismasken". Har jag fått för mig i alla fall. Eller så är det bara jag som har barnslig humor. Det kan vara så också...

Men håll med om att det skulle vara roligt om en av reportrarna började fnissa okontrollerat och säga "han sa penis".

Så, nu ska jag växa upp lite och göra något moget. Frosta av frysen kanske.

onsdag, augusti 09, 2006

En ryggrad, tack!


Är det någon som fattat Loka-reklamen på TV? Den där när man ser en kille hoppa från ett hopptorn ner i sjö?
Jag har förstått att man ska förstå att för varje person som berättar så överdriver de "en aning". Höna av en fjäder kind of grej. Men jag får det inte att gå ihop ändå. Drick Loka och bli en kompulsiv lögnare?

Om inte ens två veckor är det skolstart kan jag berätta för den som inte visste det. Inte vilken skolstart som helst dock. MIN skolstart.
Det är alltså meningen att jag ska hitta till uppropet, på rätt dag, rätt tid och rätt plats. Jag kan möjligen klara av en av tre. Jag tror också att jag kommer göra ett bestående intryck redan första dagen när jag går omkring och spontankräks lite då och då.

Jag vaknade kallsvettig härom natten av att jag drömt att jag just sagt orden "Jasså, ska vi leka klädstrecket på stora torget nu? Det är klart jag är med!"

Skolstart - schmolstart...

måndag, augusti 07, 2006

Semester weekend





Vad gjorde ni i helgen då?

onsdag, augusti 02, 2006

Allt mitt är mitt

På radion i morse hade de ett inslag där de bad att få titta i någons matvarukasse. De hade fått tag på en herre i, vad jag gissar, sextioårsåldern.
På frågan skrattar han lite skrockande och säger att det inte är hans matkasse, den tillhör nämligen hans fru. Som just nu betalar. För nämda matvarukasse. Bara detta fann jag lustigt.
Men när frugan betalat klart fick de i alla fall glutta i kassen. Kakor fanns det. Och färdigmat. Färdig Lagad Mat.
Man kunde riktigt höra i radion hur obekväm damen tyckte att situationen var och på frågan om färdigmaten var en favorit svarade hon "verkligen inte". Hon hade minsann aldrig ätit den förut och var egentligen inte alls förtjust i färdigmat alls eftersom hon tyckte att maten som hon lagade själv var mycket godare.
Stackars lilla damen. Tagen på sängkanten med såväl köpkakor som färdigmat. Hon försvarade sig med näbbar och klor och eftersom hennes gube redan hade sagt att kassen var hennes kunde hon ju inte skylla på honom heller.
Hon fick dock sin revansch precis i slutet när de frågade hur mycket varorna hade gått på. Med triumf i rösten förklarar hon att gubben, som tydligen flytt hals över huvud, faktiskt haft ett fyrpack öl under armen som ingått i hennes köp och därför hade hela kalaset gått på 75 kronor och 80 öre.
Ha! Där fick han minsann!

Jag hade gett ganska mycket för att få ha varit en fluga i deras bil när de åkte hem.

Förövrigt, som vissa av er redan har noterat, har jag namnsdag idag.

Det går bra att uppvakta mig hela kvällen.

tisdag, augusti 01, 2006

Väderfilosofier

Det regnar. Det regnar riktigt ordentligt. Inte några fjösiga skurar här och där. Idag regnar det. Och det är bra för det behövs verkligen. Det krasar under fötterna när man går på våran mossmatta och det var det som gav mig första ledtråden till att vi kanske behövde vattna. Men tydligen har gjort något rätt sista tiden för jag fick ju lite hjälp med det så att säga.

Nej inte gör det något att det regnar i ett par dagar eller så, det är rikigt mysigt att bara stanna inne. Pyssla och dona lite. Men. Är det bara jag som känner en smygande oro? Tänk om det inte slutar att regna då? Tänk om det regnar resten av sommaren ända in på hösten och tänk om regnet bara fortsätter fast i en fastare form. Snö. Det här kan vara början på nästa vinter.

Jag får något vilt i blicken när jag tänker på vinter. Och inte vilt som i förväntansfullt glatt vilt, utan riktigt terrorvilt. Bindgalen vilt. Jag vill inte ha några fler vintrar. Någonsin faktiskt. Åt helvete med vita jular och och nyårsaftnar med gnistrande vita inramningar. Det finns snö på sprejflaska och man vill ha't.
Jag tror inte att jag klarar en vinter till i mitt liv. *ynkel*
När jag stog i kön för att få ett nytt liv, ni vet där man väntar innan man föds, så hade administratören en allmänt dålig dag och någon skulle få ut för det. Och där stod jag. Först i kön.

- Önskemål?
- Jaa... helst ingenstans där det blir riktigt kallt. Jag klarar inte kyla. Jag mår fysiskt dåligt i kyla. Sen om det inte är alldeles för mycket begärt kanske inte så förtjust i godis den här gången? Med Bodil och Berit(mina höfter) blir det så tungrott. Och sen skulle jag vilja bli bra på sporter också.
- Mmhmm... Ingen kyla. Inget godisbegär. Atlet. Japp... noterat.
- Australien vore kanske...
- Här har du din biljett. Det blir Sverige. Och du...*elakt litet fnitter* lycka till med Bodil och Berit.

Och här regnar det idag. Det ska ju regna ibland också. Bara det slutar sen. Helst innan det övergår i fast form.