Pilgrim - inte bara bling bling

Igår gick jag på en pilgrimsvandring. Nej, ni kan sluta garva rått, för det är faktiskt sant. En kort pilgrimsvandring kanske, inte mer än fyra kilometer, men vaddå? Vi hade till och med en livs levande präst med oss.

Vi blev slussade med buss ut i skogen, mitt i ingenstans, där man fortfarande kan se gamla kufar på moppe, med blå hjälm och tänder gulare än piss. Får ni en bild av var vi befann oss då? Runt en krök i landsvägen kom en plogbil ångandes i en hastighet jag inte trodde var möjlig för en plogbil att komma upp i. Föraren såg minst sagt förvånad ut när hela våran klass dök upp runt kröken. Vi såg nog mest skräckslagna ut och jag lyckades (naturligtvis) få ur mig en längre harang med diverse svordomar bara ett par steg bort från prästen. Enligt utsago från de som hade ögonen med sig lär hans ögon ha vidgats till tefatsstorlek. Han höll sig märkbart ifrån mig resten av vandringen. Jag tänkte vara snäll och upplysa honom om att det oftast inte är smittsamt i så små doser, men jag visste inte om han skulle tro mig.

Så vandrade vi vidare i ett snöklätt landskap, glatt tjattrandes och ofrivilligt halkandes, tills prästen stannade för tredje gången för att berätta om pilgrimssymboler. "Rocken" ska symbolisera tystnaden. Det kan ha varit inbillning, men jag tyckte att prästen tittade lite extra på mig när han påbjöd tystnad den sista biten. Kan jag rå för att jag har ett högt röstläge kanske? Men jag kan vara tyst också, även om det var med en viss ansträngning.

Vi kom fram till Bernshammars herrgård där självaste herrgårdsägaren mötte oss. I fleecetröja och skitiga jeans - med gylfen vidöppen - avrättade han raskt alla mina illusioner om hur herrgårdsägare ser ut/är/för sig. Han berättade en handfull anekdoter om herrgården, men jag hade fullt upp med att fundera på hur man får en gylf att stå så öppen som hans gjorde. Den var "godaftonminadamerochherrar-öppen".

Nu ska jag skriva en "fiktiv läsvärd berättelse" utifrån mina intryck och information som vi fått i broschyrform om den här pilgrimsleden. Fick man göra den ironisk, tro?