4 going on 6
Imorgon fyller lillkillen år. Fyra närmare bestämt. Nästan sex, som han uttrycker det själv. Han vet inte hur rätt han har. För så fort går det kan jag tala om för er som inte vet. Han är nästan sex, nästan tonåring. Stora killen fyllde elva för ett tag sen. Han är nästan tjugo.
Det är något helt bitterljuvt med barnens uppväxt. För visst, med handen på hjärtat, kan jag tycka att det är skönt att de blir lite mer självgående och inte behöver passas 24/7. Men ändå vill jag hålla dem kvar en liten stund till. Den osynliga navelsträngen, den de inte klipper av på BB, blir tunnare och tunnare för varje år. Till slut går den av och allt är som det ska, men likväl lite sorgligt. Lillkillen blir fyra år imorgon och jag kan inte fatta att det har gått så fort.
Bitterljuvt är vad det är.
4 kommentarer:
Så är det med dom små liven, alla stunder har sin fördel och nackdel.
En insikt man helst kunde vara utan är att eftersom dom blir stora så fort, hur gammal blir man då inte själv?
Tack och lov att vi vuxna inte alls åldras i samma hastighet som våra telningar väöxer till sej! :0) men bitterljuvt är det... min minstig blir också fyra snart. Jag var ju nyss gravid!!
Fredrik: Ja det är underligt det där: Barnen blir äldre men inte jag(lika mycket). Jag har en teori om att man åldras i hundår fram till 25, sen mer som... ehh... sköldpaddsår (för de blir ryyyysligt gamla, flera hundra år faktiskt. Det är säkert!)
Molina: Jag med! Hur kan den där bebisdoftande lilla nyföddisen plötsligt blivit en vild-kille, som hoppar studsmatta och har halva sandlådan med sig hem i fickorna och under naglarna??
Bitterljuvt - är inte det ett passande ord på hela livet?
Skicka en kommentar