IQ

Det har väl framgått av mina tidigare inlägg att jag har en växande ångest inför högskoleprovet. Jag vet inte riktigt varför. Antar att ingen vill ha på papper att man är ointelligent, men högskoleprovet är ju faktiskt inget intelligenstest. Man kan ju vara intelligent på så många olika sätt och inget säger att de som klarar att lösa analytiska matteproblem snabbt är mer intelligenta än någon som kan gå in i ett rum fullt med folk och få alla att känna sig bekväma.
Nervositeten inför detta prov ligger nog mer i att det står lite på spel. Det här kan trots allt vara provet som får mig in på programmet som jag hoppas börja till hösten. Och jag vill verkligen börja till hösten. Verkligen. Det är viktigt för mig på många fler sätt än bara karriärsmässigt.

Jag känner mig inte ointelligent så jag tycker att jag borde kunna skrapa ihop ett skapligt resultat. Men helt realisitiskt tror jag mig inte komma upp i nivåer som 1,6 eller 1,9 som vissa av er som läser har gjort(!). Jag hoppas att landa ovanför 1,0-strecket dock. Det var trots allt vääääldigt länge sedan jag pluggade. Om det nu har något med saken att göra. Jag tror möjligtvis att det kan ha inverkan på de analytiska delarna. Det är så mycket som låter bekant, men som jag glömt hur man gör. Geometri till exempel. Pythagoras sats fnissar jag fortfarande åt, nu som i högstadiet, men vad den går ut på har jag inte den blekaste om.

Ja men då har jag väl svamlat klart för ikväll då. Om tre veckor har jag inte bara fått provet avklarat jag befinner mig dessutom på andra sidan jorden och det är ju alltid något att se fram emot. Igår kväll pratade jag med svärmor i telefonen och jag kunde höra magpie-fåglarnas sång i bakgrunden.
Beam me up, Scotty!

Herbelina

Det här testet hittade jag hos Trulsa. Men tro mig på mitt ord. Resultatet är grymt missvisande.

I'm a Ferrari 360 Modena!

You've got it all. Power, passion, precision, and style. You're sensuous, exotic, and temperamental. Sure, you're expensive and high-maintenance, but you're worth it.

Take the Which Sports Car Are You? quiz.

Egentligen är jag en Volkswagen bubbla. Tänk Herbie. Fast tjej då.

Nojig

- Mamma, vet du vad NOG är?
- NOG? Vaddå NOG... jaaa..

Ångest tränger fram i form av svettpärlor i tinningarna. Snart kommer han att säga att de har börjat med NOG-frågor i skolan och att det är jättelätt. Alla i klassen klarar dem. Fröken säger att klarar man inte de här frågorna kanske man ska stanna i trean ett år till.
Åh shit, han har redan kommit ikapp mig i intelligens och jag som ska föreställa förälder som ska ha svar på allt.
ÅH NEJ! VAD SKA JAG GÖRA?!

- Ja du vet den där boken jag började läsa? Där pratar dom om NOG. Nyttigt Och Gott godis. Mintlök och laktritssparris. Smart va´?
- Ehh.. ja.. hehe... lakritssparris ja... ha.. kul...

Sonen knallar bekymmersfritt iväg medan jag blir lämnad kvar med skakiga ben och svettig panna.

Ingen kommer att vara gladare än jag när högskoleprovet är avklarat.

Apelsinbygge

Jag ska inte hålla på att tjata om vilka google-sökningar som lett till min sida, men den här måste jag bara dela med mig av.

Någon sökte på följande ord: Katt hjälm bygg apelsin

Vad är man ute efter när man söker på de orden? Hjälmar för katter som bygger apelsiner? Bygghjälmar för apelsinkatter? Vad? Nyfikenheten har nästa ihjäl mig...

Naturligvis!

Är det en slump att det allra hetaste i år är byxor med hög midja och att västen åter igen har blivit trendig? I think not, baby puppy! Inom en snar framtid kommer axelvaddar att nylanseras och det nya hårmodet blir stå-lugg a la´ Lili & Sussie.
Allt detta tack vare att jag fyller the big 3 0 senare i år.
Mycket senare.

Jag skulle aldrig ha sagt något...

Ironi

Gång efter gång googlar folk på "positivt tänkande" och blir visade hit, till min blogg.
Vilken ironins värld vi lever i.

Dagsläge

3 veckor, 4 dagar, 23 timmar och 57 minuter kvar. Pip.

Och fortfarande ingen mjölk.

Låt mig försjunka i dvala. Oh grymma värld...

Önsketoppen - En kossa

Det sägs att man inte ska gråta över spilld mjölk.
Hur är det med icke existerande mjölk?

Kaffe utan mjölk är som kärlek utan kyssar.

Det suger.

Och jag som är däbbt i däsan också...

Nedräkning

Och nu kanske nu sitter och tittar ut på ett vinterlandskap och undrar när i hela friden våren ska komma egentligen?
För mig personligen börjar våren den andra april. Efter det datumet behöver jag inte ha med snö att göra mer förrän nästa vinter.
Lite skönt att ha ett slutdatum på eländet i alla fall. 3 veckor, 5 dagar och 23 timmar kvar. Pip.

Good morning sunshine!

Hjärnkontoret är öppet igen. Men med halv bemanning.

I fredags var det stängt helt och hållet dock. Inte ens kvällsskiftet kikade in. Därför ska jag passa på att svara på ett par frågor som dök upp när jag var på väg hem från stan.
a) Har du fått körkortet på postorder?
b) Sitter du och sover bakom ratten?
(Jag kanske inte direkt hörde dessa frågor ställas men jag kunde definitivt utläsa dem ur blickarna och mimiken från de personer jag såg i backspegeln när jag för andra gången missade att det slagit om till grönt. Eventuellt var svordomar inkluderade, men jag tar mig friheten att censurera.)

På A säger jag; Nej, från Vägverket... faktiskt! Och på B säger jag: Vet inte.

När jag sedan skulle hämta upp ett par pizzor till den hungriga familjen lyckades jag igen.
Balanserandes pizzakartongermed ena handen, plånbok och nycklar i den andra, på snorhalt underlag i högklackade stövlar går jag helt sonika fram till fel bil och börjar rycka i handtaget. Finner det underligt att bilen är låst då jag har ett starkt minne av att inte låsa bilen. Börjar fumla med nycklar när jag inser att våran bil har en underlig färg. Tänk vad grön den ser ut i mörkret... Inser till slut att det inte är min bil, kikar mig över axeln för att se om bilens ägare(som kom samtidigt som mig) tittar och trippar sen över till min bil. Som inte är låst. Precis som jag kom ihåg det. Uppmuntrande att jag lägger märke till detaljer!

Det hade ju varit en sak om bilen jag misstog för min hade varit av samma märke och liknande färg. Men så var inte fallet. Vi har en SAAB. En blå. Detta var en grön VOLVO.

Häpp.

Stängt för dagen.

Jaha och där har vi det. Stressnivån blev för hög och hjärnkontoret stängde tidigt. Normalt sett är det ju alltid casual friday där uppe, men idag packade de ihop helt och hållet. Godnatt liksom.
Detta märks tydligt genom att tillvaron plötsligt ter sig lugnare. Skitsamma typ. Men å andra sidan blir enkla frågor mycket svåra att besvara. Exempel på frågor som tagit lång tid hittills.

Har jag ätit idag?
Hmm.. ja. Eller nej förresten. Jo kanske... den där bananen... åt jag den själv eller gav jag den till lillkillen? Jag vet helt säkert att jag druckit kaffe. Men det räknas tydligen inte.

Vad är det man sätter på tandborsten innan man borstar tänderna?
Pumptvål. Fast det känns inte riktigt... ska det inte vara något man mer klämmer på? Ahaa, tuben. Med tandkräm. Inte kortisonsalva.

Hur många försök måste man ha till att skriva ett enkelt ord som "tuben"?
Tyben. Tubben. Ruben. Tubern. Tuben goddammit.

Min man kommer hem ifrån jobbet, ger mig en kram och säger; Ta och åk in till stan en sväng. Fika med en kompis. Shoppa lite.
1000 röda rosor hade inte kunnat väga upp de enkla orden. Han är en ängel. Med klös.
I love you!!

Dagens lista

Jag är hjärtskärande trött på:

- Att bli hostad i ansiktet...
- ...mitt i natten...
- ... och alla andra timmar på dygnet.
- Att springa ärenden åt en sjuk och väldigt dominant tvååring.
- Att höra samma tvååring grina 3/4 av sin vakna tid.
- Att inte få sitta på toaletten i fred.
- Att inte få en chans att komma ur samma sunkiga kläder jag haft 3 dagar i sträck nu.

Sådär, var så god, nu kan ni nominera mig till sämsta mamman genom tiderna. Jag har i alla fall fått lättat hjärtat.

Nu. Kan någon ta mig härifrån?

Snälla?

Bara för ett par timmar...

Paus

Nu, klockan halv elva på kvällen/natten, har det äntligen blivit tyst i huset. Men jag misstänker att friden blir kortvarig. Så jag ska kasta mig in i duschen och stå kvar där tills larmet ljuder igen.

Fritid... få se här nu, vad var det nu igen? Fri tid. Nää... ni skojar! Det finns ju inte. Ha, det är ju som att tro på tomten och han finns ju inte. Väl?

Tystnad råder

Lillkillen är sjuk. Feber, hosta, the works. Med röda ögon och snorig näsa har han en förmåga att titta på mig som om det var mitt fel personligen att han mår som han gör. Så vi gör allt för att minska hans lidande. Han i sin tur gör allt för att göra det mesta av situationen. Men det är ok, så ska det vara när man är liten och sjuk.

Dessvärre har lillkillen en policy mot att sova under dagtid. Oavsett hur trött han är. Oavsett om han bara fått ett fåtal timmars sömn under natten. Oavsett hur mycket mamma än bönar och ber. Sova under dagtid är ett no, no. Det är en egenskap som vi inte riktigt vet var den kommer ifrån då varken jag eller maken innehar den. Måste var nån stackars liten förvirrad gen...
En övertrött, sjuk lillkille är ingen lek. Att vara hemma från jobbet för att ta hand om honom är sannerligen ingen semester. Därför har jag börjat utarbeta strategier för att få honom att sova.
Filmtittande i våran säng var plan A. Det funkade nästan. Men nära skjuter ingen hare och nattar inga barn.
Så jag övergick till Plan B och frågade oskyldigt om vi inte skulle ta och läsa en saga. Det tyckte han kändes ok men ville ha bekräftat att det handlade om sagoläsning utan den nattning som följer kvällstid. Så jag ljög.
Har ni någonsin provat att läsa Alfons Åberg i ultrarapid? Det blir ganska komiskt och en enda liten bok kan ta upp till 20 minuter att läsa. "Fööör sjuuuttooon guuuubbaaar, kooom nuuuu fööör siiista gååången". Alfons pappa har taskigt med edge i tonen när han är arg i min tolkning. Men det spelar ingen roll för DET FUNKAR! Hallelujah, praise the Lord(<--- Mr John Blund himself).
Nu råder oväsenförbud i detta hus. Väck ej den björn som sover.
Även om han inte ens fått alla sina mjölktänder än.

Sschhh...

Paranoid katt?

Bild från www.funnypets.com

Murphy vs. Jag 1 - 0

Senaste tillskottet i listan över saker som jag lyckats med som andra inte får uppleva på en hel livstid;

I helgen vid ett McDonaldsbesök lyckades jag(och ingen önskar mer än jag att detta inte var sant) att bita i en hård strips så att den kilade in sig mellan tänderna och tandköttet, precis bakom framtänderna. Det sitter en liten flärp där. Nu sitter den löst på mig. Och det gör ont.
När jag känner med tungan där känner jag den lilla flärpen som numera sitter löst och det är nästan mer irriterande än smärtsamt. Men bara nästan.
Inte nog med att jag är alldeles fantastiskt klantig jag har även minne som en guldfisk. Därmed sätter jag glatt tänderna i allt möjligt hårt och får återuppleva den initiala smärtan.

Du Murphy, det där jag sa i lördags morse... jag skojade ju bara!!

Jakten på the holy jeans

Ok så här då. Vi skulle in och shoppa jeans. Jag och maken drog med oss en protesterande lillkille och skulle kolla in utbudet.
Jag kan ju bara tala för mig själv och mina erfarenheter från damsidan, men... Alla ni som har storlek 24-27 i midjan(här snackar vi tum) kan räcka upp en hand. Grattis, det finns inga jeans i världen som inte är tillgängliga för er. För er som är aningen bredare över höften än så, välkommen att ställa er i skamvrån med dumstrut på med mig.

Jag var fortfarande vid gott mod efter de första affärerna vi var inne i. Trots att maken gjorde upptäckten att alla som har större storlek än en normalbyggd tioåring snällt måste sätta sig på huk för att leta storlekar. Dem har de nämligen gömt under "displayhögen". Alla fetton sätter sig på huk liksom. Jag själv hade förövrigt taskig syretillförsel i vaderna även större delen av idag.

När vi gått igenom x antal butiker och det inte fanns ett endaste par jeans som såg vettiga ut i vare sig min eller makens storlek började jag surna till. Lägg till det ett stycke Lillkille som har upptäckt en jätteskojig ny lekplats. Rulltrappan.
Humöret låg inte på topp och det tog jag ut på en stackars finnig tonåring som blivit ställd att försöka fånga in kunder till en affär. Förlåt. Vi tittar visst det på TV.

Det är ju helt otroligt vilken work-out det är att bara byta om. När man dessutom, genom att hålla andan och be en stilla bön, försöker pressa ner sin lekamen i ett par jeans som är för trånga med x antal storlekar kan jag inte tänka mig att ett pass på gymmet skulle aktivera fler muskler.

Till slut fick jag krypa till korset. Det vill säga till närmsta nittonåring som jobbade i butiken och be om hjälp.
Lite tyst och diskret frågade jag om jeansen jag höll i fanns i en större storlek. Fröken i fråga hade tydligen varit på raveparty kvällen innan för musiken hon försökte överrösta stod inte alls i proportion till musiken i affären. Därmed fick alla glada konsumenter veta att paret jag höll i var de STÖRSTA de hade. Samtidigt tittade hon på mig upp och ner ett antal gånger innan hon frågade hur stora jag ville ha då.

Tro det eller ej, men till slut hittade vi varsitt par, jag och maken. Glada i hågen beger vi oss till kassan. Där våra kort inte fungerade. Fröken Nittonåring med sin medfödda känsla för diskretion undrar om vi vill splitta upp betalningen mellan våra kort? Därmed kände jag mig ju tvungen att högt deklarera att det finns pengar på kontot, så det är nog inte det som är problemet.

Till slut när maken sprungit runt halva stan för att komma till Bankens Egen Uttagningsmaskin så fick vi äntligen våra jeans.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar(på en diet av morötter, för om jag går upp 10 gram blir mina nya fina jeans för små.)

Fill in the blanks

Och då kanske ni sitter där och tycker det är underligt att jag bloggar om min väggalmanacka? (Just här i det här ögonblicket när jag skulle skriva nästa rad lyckas jag med konsten att spilla en halv kopp kaffe ner i urringningen på min morgonrock. Det var först en varm känsla, men nu börjar det svalna. Men du Murphy, jag skrattar dig i ansiktet! Jag tänker inte röra mig förrän jag skrivit klart!)
Ni kanske tycker det är lite underligt och fantasilöst att sitta och blogga om att den australienska almanackan börjar med söndagar. Ni kanske tänker att den här bruttan inte har mycket att blogga om nuförtiden.
Men det är där ni har fel! Fel, fel, fel, feeel!
Jag har visst saker att blogga om, spännade och roliga saker, men jag får inte. Mina händer är bundna och fingrarna ihopklistrade.(Nu bränns det lite, tur att jag har mycket mjölk i kaffet...)
Så var det med det. Men jag kan väl säga såhär mycket.

Idag__________________________________________. Det ni! __________ dammsuga_______________________________. _______hockey______________________________mat?
Sen_____________________________katterna________________
________. Men å andra sidan__________________________laga mat__________________________. Nu måste jag gå och duscha!

Så det så! Och ni som trodde att en väggalmanacka med grodor var det mest intressanta i mitt liv just nu... HA!

Fredag idag

Fredag. Fredag. Fredag. Fredag. F.r.e.d.a.g.

Framför mig på väggen sitter i almanacka. En som min svärmor skickat. Det är en almanacka med australienska djur. Februari har blivit förärat med en bild av... grodor. Verraux's tree frogs. En av grodorna liksom hänger från en gren. De långa bakbenen utsträckta. Skitäckligt. Och sån't äter de(<-- Ja.. fransmännen... juh!).
Inte förrän i maj kommer ett djur som jag automatiskt förknippar med the land down under. En koala. Juni tänker jag helt och hållet skita i att bläddra till. Den stora bilden består av en fet krokodil. Fair enough. Men på en mindre bild är det en orm. Black tiger snake eller nåt sån't. Äckligt. Vidrigt.
Det måste ju finnas bättre djur att ha med i en almanacka. En dingo. Känguru. Emu. Men icke.

En australiensk almanacka börjar veckan på en söndag. Söndag står alltid först. Det är ju underligt faktiskt. Alla vet ju att veckan börjar på måndag. Första arbetsdagen. Största ångesten. Alla vet det. Utom australiensarna.
Maken har inte kunnat förklara detta på ett tillfredställande sätt. Han bara konstaterade att "det är bara så" när jag frågade.

Vid ett senare tillfälle bestämde jag mig för att dubbelkolla. Bad honom att räkna upp veckodagarna. Monday, Tuesday.... Ahh Haaa!!

I rest my case.

Istid

Jag tror det har hänt.
Början på världens undergång.
Har de inte sagt att det ska börja med evig vinter?
En ny istid och sen... KABAAAM!

Det här är ju helt tröstlöst.

Men å andra sidan...

OM SEX VECKOR DRAR JAG TILL AUSTRALIEN!!

Sug på den du!