Mendez och mellanmjök

Mina förväntningar låg i taknivå när jag åkte till dagens föreläsning. Julia Henshaw skulle gästföreläsa på våran kurs i ämnet "creative writing". Vi hade inte fått veta så mycket mer än att här skulle pennor glöda! Problemet med mig, när jag får otillräcklig information, är att jag hittar på resten själv. Creative writing och nåt om att man typ bara skulle skriva flödande text, utan att så mycket som lyfta pennan från papperet, transformerades till jordens aha-upplevelse i mitt huvud. Jag såg framför mig hur mina ögon blev som Isaac Mendez´när han målar framtiden i serien Heroes. Hur detta skulle gå till hade jag ingen aning om, men det skulle bli coolt det var jag helt säker på. Jätteballt.

Aha-upplevelsen uteblev. Jag tror att Julia helt hade missat att vi går Textdesign och är därmed, de flesta av oss iaf, relativt vana att skriva. Att skriva om en vindruva i tio minuter ger, i varje fall inte mig, någon aha-upplevelse. Det var skoj, men inte magiskt. Inga Harry Potter-vibbar. Mina ögon blev inte lysande vita (vad jag vet), men jag blev ganska trött i handen. Synd att jag inte hade laptopen med mig. Fast det hade nog räknats som fusk. Det blev liksom mellanmjölk av alltihop.

Sen fick vi läsa upp våra alster, något ingen riktigt räknat med. Vet ni hur porrigt det kan låta när man beskriver ätandet av en vindruva? Det var fullt med "jag tar den i munnen" och "saften skvätter" och "den känns len och hård". Men ingen annan fnissade så jag fick tänka på all världens olycka istället...