Fundering
Varför, varför, varför är det så typiskt svenskt att vilja verka osvensk? Varför ser man så ofta svenskar som liksom glider över till det andra "laget" och sen står där och hånskrattar och ser ner på sina egna landsmän och sitt eget, underbart vackra land? Särskilt ofta ser man det på svenskar som bosatt sig någon annanstans i världen. Det är precis som om de inte kan förmå sig att tycka om både sitt nya land och gamla Svea. Så fort de får chansen blottlägger de alla nackdelar och skavanker som Sverige har; det är för kallt, folket är kalla, regeringen knäpp och sommaren för regnig.
Jag sticker inte under stol med att jag avskyr vintern. Det är för kallt, mörkt och trist. Men jag tycker fortfarande att Sverige är en av de vackraste platserna på jorden. På vintern också. Det betyder inte att jag tycker om snömodd, mörker och kyla; det betyder bara att det inte är de egenskaperna jag väljer att lyfta fram när jag pratar om Sverige utomlands.
Folk här kan vara kalla, tråkiga och gnälliga. Men guess what? De typerna finns överallt, i hela världen. I Australien där alla ska vara ett "G'day mate" finns de också. Men när min man pratar om sitt hemland, tror ni att det är dem han lyfter fram? Nixpix. Tror ni han lyfter fram torkan, hudcancern (som alla får, mer eller mindre) eller deras crappiga jämnställdhet? Nej, det skulle aldrig falla honom in.
Man behöver inte älska allt med sitt hemland för att vara stolt över det och man behöver inte heller tycka illa om andra länder för den sakens skull. Jag kanske inte stannar här för evigt, men Sverige kommer ändå alltid vara "hem" för mig. På gott och ont.
6 kommentarer:
Jag tror att större delen av oss som har flyttat utomlands som inte är förtjusta i Sverige har inget problem med själva landet, Sveriges natur är bland den vackraste i världen, den är helt fantastisk!
Det faktum att man oftast t.o.m. i Stockholm bara behöver gå en kort bit för att kunna njuta av fantastisk natur är enastående. Regeringen hittar på mycket dumheter sossar som borgare, och vädret kan vara deprimerande ibland.
Måste dock säga med vintern i åtanke fåtr jag enorm hemlängtan varje vinter, när jag sitter i gråslasket här i england och läser att det snöar hemma vill jag inget mer än att åka hem.
Sverige är också väldigt effektivt, allting funkar och standarden på det mesta är väldigt hög, som t.ex. boende.
Men det finns ett litet problem med Svergie och specifikt Stockholm, människorna, Svenskar är generellt självupptagna, narcisistiska, egoistiska och emotionellt frånvarande.
Det finns undantag, och jag har en hel hög vänner från barndomen hemma i Stockholm. Skildnaden är att här får jag nya vänner hela tiden, som jag skulle klassa som bra vänner, i Sverige har jag inte kvar vännskapen med 99% av de jag lärde känna efter det att jag var 10.
Jag älskar Sverige, jag bara önskar vi kunde tina upp Svenskarna lite!
Jaja, det här blev lite långt men sånt e livet...
Bompah: Jag förstår vad du menar och håller med till en viss del. Frågan är bara om det inte är just svenskarna som upplever svenskar som "generellt självupptagna, narcisistiska, egoistiska och emotionellt frånvarande." Av alla de utlänningar jag pratat med om hur de upplever Sverige och svenskarna, är det väldigt få som uttryckt liknande åsikter. De flesta kan ju räkna upp mindre fördelaktiga saker om sitt hemland om man ber dem; men jag upplever det som typiskt svenskt att göra det förstahandsmässigt.
Jag fullkomligt älskar att vara svensk och stolt över det. Det är ju trots allt den jag är i grund och botten.
Visst, jag tycker inte heller om mörkret och vintern, förutom skidåkning då men det gör man när det är ljust och inte särskilt kallt. Men det till trots är jag väldigt hemlandskär och trivs med det. Låt dom som vill få vara osvenska, their loss. :)
Fredrik: Japp! Heja Sverige, gul och blå!
Karin: du gör mig glad!
Om jag håller inne med mina värsta frosserier i hur mycket jag gillar vintern kanske jag gör dig glad också... :-D
Nu ska jag ut och promenera i vinterväglaget!
Peter: Frossa på du! Någon ska ju tycka om vintern också ;)
Skicka en kommentar