Fråga Karin

Det här med html och css: wtf?? Det måste finnas ett enklare sätt...

Nu när jag ändå har lite bloggtorka tänkte jag passa på att svara på några frågor. Jag utgår ifrån de googlingar som lett till min enkla, ödmjuka blogg:

• Vakna illamåendes

Är du kvinna i fertil ålder är du sannolikt gravid. Det är bara till att känna kaffelukten. Om några månader är du stor som ett hus och kommer att få skapligt jobbiga kramper i magen. Resultatet blir villkorslös kärlek till en liten varelse som helt kommer att diktera ditt fortsatta liv.

• Duktiga flickor

...tar på sig för stor arbetsbörda. Våga vara viljestark!

• Vädret på side

Det här är en väldigt vanlig googling enligt mina arkiv. Varför? Den som kan svara på frågan är högst välkommen att göra det i kommentarerna. Men för att besvara frågan: Det blir blåsigt, kallt och lite regnigt. Tror jag.

• Tvååring trotsålder

Gratulerar! Jodå, det är fullt möjligt att vara i den beryktade trotsåldern när man är två år. Lycka till!

• Skillnad ironi och sarkasm

Mnjaa... jag är inte riktigt på det klara med det ska jag erkänna. Fast rent personligt tycker jag att sarkasm osar mer spydighet? Fast det kanske är mina egna konnotationer.

Därmed var dagens frågestund avklarad!

Min rygg har gått i strejk

Inatt drömde jag att jag var gravid med trillingar. Min kropp försöker säga mig något. Typ: Ge dig in på det där spåret igen och du ska få... Min kropp kan känna sig lugn dock, vi ska inte in på det spåret igen. Vi ska nöja oss med att lååååna bebisar, sniffa på dem, gosa med dem och lämna tillbaka dem. Om någon i våran omgivning nu bara kunde sätta fart med den biten...

Ryggskott, mina vänner, det ska ni akta er för! Det har jag provat på de senaste dagarna och det är ingen hit. Läkaren jag var till i tisdags uttryckte, med ett snett leende, att jag hade "en ganska orginell stil". No shit, Einstein! Vidare tyckte han att det såg rätt "gosigt" ut, när jag klamrade mig fast kring nacken på maken för att överhuvudtaget kunna ta mig framåt. Maken tyckte mest att det var tungt. Han går fortfarande och gnuggar ena sidan av nacken, fast jag tagit mig fram för egen maskin i ett par dagar nu! Lite får man väl tåla? Däremot tycker jag att det har legat ovanligt mycket grönsaker på min tallrik den sista tiden...

Något annat jag har provat på de senaste dagarna är html. Igår lyckades jag att få till en sida med blå bakgrund, grön text, en lista och ett par länkar. Bara genom att skriva text! Vem hade trott att det var möjligt?? Förutom alla datorsnillen då... För varje kod jag skrev som faktiskt resulterade i det som var tänkt fick jag till en liten segerdans. Med betoning på liten. Med tårna. Sängliggandes. Men segerdans var det, none the less.

Tjetjensk sotare?

Jag läser i tidningen om en ung man som ska bli president i Tjetjenien. På bilden ser han hård ut med kalla ögon. Artikeln antyder att han inte är blyg för att använda tortyr och för att mörda folk som inte tycker som han. Jag blir illa till mods. Han har en basker som sitter sådär lite snett, som de gör inom armén. Kalla, hårda ögon. Tortyr och mord. Lillkillen som varit upptagen med sina frukostflingor kikar lite över min axel, pekar med skeden på den unge presidenten och säger:

- Kolla, där är ju våran sotare!

Situationen avdramatiserad. Jag skrattar lite och säger att de är snarlika, men inte riktigt samma ändå. Lillkillen äter vidare på sina frukostflingor och menar att de har ju likadan mössa i alla fall.

April, april!

Jag vaknar tidigt, mest för att lillkillen ålar runt som en besatt bredvid mig. Under vänstra skulderbladet ligger något hårt. En napp. En blå napp som på nappars vis har klibbat sig fast på ryggen. Jag har fortfarande märket kvar en timme senare. Kudden som inte gått att få bekväm på något vis bara några ynka timmar tidigare är nu skönare än någonsin. Lagom hård, lagom mjuk, lagom utskålad för mitt huvud. Ett huvud som för den delen är riktigt trött. Jag försöker med honungslen stämma förmå lillkillen att kila in till sig och leka en liten stund. Bara en liten stund. En liten kvart kanske, eller ett par små, små timmar. Det funkar! Han ålar sig faktiskt ur min säng, tar sina nappar med sig och försvinner tassande ut ur sovrummet. Yes! John Blund, here I come! Men lugnet varar bara en liten minut innan lillkillen kommer instörtandes, glatt hojtandes att det snöar!! Det har blivit vinter igen, oh lycka, vinter igen. Jag själv stelnar till och med all energi jag kan uppbringa vrider jag huvudet en aning åt höger, en aning uppåt. Ena ögat får tillåtelse att släppa in lite morgonljus och det första jag ser är ett vitt hustak. Sen ser jag snöflingor som virvlar runt mot en grå bakgrund. Det är vinter igen. Hur är det möjligt? Stönande trycker jag ner ansiktet i kudden och bestämmer mig för att inte vakna igen förrän det vita helvetet har helt försvunnit och knoppande björkträd har tagit dess plats. Lite fågelsång vill jag ha också. Glöm knoppande björkträd förresten, de ska vara utslagna och färdigpollinerade. Lillkillen visar ingen nåd dock. Han ska ha fram overallen som jag lovade att han skulle få ha nästa gång det blev vinter, eftersom den varit för stor den här säsongen. För nu är det vinter igen. Oh lycka, vinter igen.

Glad Påsk

Mellankillen: Får vi leta efter våra påskägg på en gång när vi vaknar i morgon?
Jag: Nej, vi ska äta frukost först...
Mellankillen: Men åhhhh... då får vi inga ägg förrän klockan tre ju!!

Hoppsan hejsan, där ser man.

Glad påsk på er alla!

Tidsfördriv

Det här är mitt 341:a inlägg! Det ni! Dagen till ära ska jag göra Robin till viljes och göra hans utfrågningslista. Ja, jag vet. Jag är alldeles för snäll! What can I say...

Vilken årstid tycker du bäst om? Alla utom, och jag är väldigt bestämd på denna punkt, vintern. Vinter kan få finnas överallt utom där jag befinner mig. Väck, väck, väck med eländet!

Skulle du kunna tänka dig att vara med i en dokusåpa? Nejmen, nej! Den här personligheten är inte till salu ska jag säga. Den får man helt gratis. Som spam ungefär. Live.

Brukar du sjunga i duschen? Jag sjunger nog på de flesta ställen utom i duschen. Mest i bilen tror jag.

Vilken sport tycker du är roligast att se på TV? Hade vi inte behandlat dokusåpaämnet redan? Nej men allvarligt, vi tycker inte om sport. Vi är sportallergiker (jag och mitt alterego alltså).

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jag tror att det finns någon som är menad för någon annan. Så är det bara. Jag har hittat min.

Vad är viktigast för dig? Syre.

Laddar du hem musik och film från nätet? Ehh... va? Är det här en frågelista från regeringen? Smart... Neeheej du! Sånt där piratande håller jag verkligen inte på med! Usch fy!

Vad är det bästa med julafton? Maten står ju högt i kurs. Men stora killens tomte-agerande förra året slog nog högst faktiskt. Oslagbart. Det var bäst förra julaftonen iaf. När jag var yngre var det nog klapparna ändå (fast de hamnar nog fortfarande bland topp-tre)

Tänker du mycket på ditt utseende? Tänker och tänker, så mycket filsoferande blir det väl inte. Det finns ju där vare sig man vill eller inte!

Vad får dig att slappna av? Trevligt sällskap!

Är du skyldig någon pengar? Japp! Linda ska få sina 60 kronor bumselibums när jag träffar henne nästa gång!

Är du mörkrädd? Jamen tänk om jag är det då? Fast det har blivit bättre med åren.

Vilken färg är snyggast? Meh! Spela roll då...

Tycker du matte är svårt? På vilken nivå snackar vi nu? Vid C tycker jag att det börjar bli knepigt (läs: helt j*vla oförståeligt! Bokstäver är till för att skriva text med!)

Tycker du att det är viktigt att ha märkeskläder? Jag tycker det är viktigt att ha kläder.

Har du piercingar? Två stycken! En i varje öra. Helt craaazyy

Bråkar du med dina syskon ofta? Nej aldrig faktiskt. Men det fanns en tid... Mammas stickpinnar blev aldrig vad de en gång varit.

Vem är den viktigaste personen i ditt liv? Det går inte att nämna bara en... you know who you are!

Läser du ofta böcker? Japp!

Vill du gifta dig? Redan avklarat. Klart rekommenderat!

Vill du ha barn? Jag är nöjd med de tre jag redan har, så några fler blir det nog inte tal om.

Vilka tv-program som går nu har du fastnat för? Lost, Heroes, House, Medium, ER. Vaddå? Ett program per dag måndag till torsdag...

Vilka djur är du mest rädd för? Den här frågan förutsätter ju att man är rädd för en massa djur! Jag är super-skraj för ormar, och det är en hälsosam fobi ska jag tala om! En urinstinkt! Jag är dessutom måttligt äcklad av spindlar. Men de riktigt stora kan hålla sig borta från mig. Urinstinkt igen.

Vilken kändis är hetast? Jag har aldrig varit särskilt het på kändisar...

Vilket mobil märke föredrar du? Igen... Meh! Spela roll!

Biter du på naglarna? Nej, hurså?

3 saker jag gillar med mitt utseende:

• Att
• det
• finns

3 saker jag gillar med min personlighet

• Min humor (jag skrattar iaf)
• Min personkännedom
• Min anpassningsförmåga

3 saker jag lyckats med och är stolt över

• Mina barn är jag i alla fall stolt över, det visar sig så småningom om jag lyckats?
• Börjat plugga
• Tapetserat ett rum

1 person jag kan ringa mitt i natten (varför en helt plötsligt?)

• Skulle väl vara min man, men oftast håller han sig hemma på nätterna så...

3 person som sagt "jag älskar dig" till mig

• Min man (varje dag)
• Mina barn (hoppsan nu blir det visst sex personer alltsomallt. Lite får man väl skryta också?)
• Min mamma

3 saker jag uppskattar hos en medmänniska

• Humor
• Empati
• Humor

1 vän jag vill träffa snart (nu var det en igen! Varför? Kan vi inte hålla oss till mönstret?)

• Linda (så att jag kan betala henne de 60 kronorna och inte behöver oroa mig för att jag ska glömma det!)

3 kändisar jag uppskattar

• Men allvarligt,
• vem av dem
• har hittat lösningen till svält, krig och all världens grymheter?

3 saker jag ska unna mig imorgon

• Sola
• Gå på bio
• Trevligt sällskap

3 personer jag utmanar att göra listan

• Den
• som
• vill

Ja där har ni det! Nu kan ni sluta ligga vakna på nätterna!

1994 var året

Imorgon ska jag åka slalom för första gången på 13 år. Så om en rosig, liten bebis föddes samtidigt som jag gjorde pistarna osäkra sist, så har denne hunnit bli en finnig tonåring när jag nu hejdlöst ska kasta mig uti backarna, med livet som insats, igen.

Detta väljer jag att göra inför min son och hela hans klass, inklusive lärare och andra föräldrar. Jag överlägger fortfarande om jag ska ha på mig samma skidställ som då, för 13 år sedan? Det är rött, lila och gult. Egentligen skulle det ha skänkts till någon klädinsamling för länge sedan, men det har inte blivit av. Å andra sidan är jag tämligen fäst vid min son, så jag kanske väljer att använda det mer nyinköpta skidstället.

Karin, the miljardär

Maria, om du läser det här: Jag ska bara blogga lite först, sen ska jag börja med uppgiften! Säkert!

Lotten skriver om vad hon (inte) skulle ta sig till om hon fick flera miljarder pengar. Det inspirerar mig. Dagdrömmande är alltid inspirerande och högt prioriterat, vilket också är skälet till varför jag nu bloggar istället för att jobba med denna veckan inlämningsuppgift. I en rättvis värld borde blogginlägg räknas också...

Jag har genom åren haft ganska ingående teorier om vad jag skulle göra med ohyggligt mycket pengar, om de skulle råka landa på mitt konto. Personlig kock, tränare, stylist och barnflicka har ofta varit inkluderade. I en fantasivärld är det en jättebra idé. I en mer realistisk värld (där miljardtals kronor hör hemma, yeah right) har jag kommit till insikt med att det kanske inte skulle funka som jag tänker mig.

Den personliga tränare som hurtigt kommer inskuttandes i mitt sovrum, där jag fortfarande ligger med ansiktet planterat i kudden, samtidigt som den personliga kockens nyttiga, goda frukost möglar på sin bricka bredvid min säng, den personliga tränaren skulle få sparken fortare än han/hon kunde säga situps. Den personliga stylist som hävdade att mina jeans kanske blivit en smula lite för små för att jag ignorerat den personliga kockens hälsosamma mat till förmån för glassiga luncher med goda vänner, och som inte noterat i sin kalender att det är pms-vecka, den personliga stylisten får också foten. And so on...

Om sanningen ska fram vet jag inte vad jag skulle göra med så mycket pengar. Fast missförstå mig inte, jag skulle inte vara den som var den som tackade nej! Oh nei, nei! Faktum är att jag skulle nöja mig med några ynka hundratusen, om det var på det viset.

Det är som jag alltid sagt: Jag kräver inte mycket.

Outmaning

Ok, nu har jag blivit fångad från två håll och sitter i ett järngrepp! Det är nog bäst att jag sätter fart med det här nu!

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blivit ”tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg samt ange reglerna för spelet. Sen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista på deras namn. Efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de blivit ”tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Ett axplock ur på hur många sätt jag är underlig:

1) Jag är produkten av två människor som är varandras motsatser, vilket gör mig till en walking, talking motsats hela jag! En slarvig pedant, en pessimistisk optimist, en realistisk dagdrömmare.

2) Jag städar när jag blir arg. Under pms-veckan får dessvärre nästan aldrig besök. Typiskt.

3) Jag jobbar bäst och mest kreativt under stress. Och nu snackar vi riktig påtaglig stress. Do-or-die-stress. Och nu slog det mig varför jag alltid skjuter på saker till sista sekund!

4) Jag är barnsligt förtjust i tv/dator-spel.

5) Jag pratar med djur. Mycket och ofta.

6) Jag pratar svengelska på ett så övertygande sätt att jag fått folk att tro att "bestick" heter "biuwsticks" på engelska.

Nu ska jag skicka det här vidare, men faktum är att de flesta bloggare jag känner redan har fått den här utmaningen. Så det tänker jag helt rebelliskt strunta i! HA!

Mendez och mellanmjök

Mina förväntningar låg i taknivå när jag åkte till dagens föreläsning. Julia Henshaw skulle gästföreläsa på våran kurs i ämnet "creative writing". Vi hade inte fått veta så mycket mer än att här skulle pennor glöda! Problemet med mig, när jag får otillräcklig information, är att jag hittar på resten själv. Creative writing och nåt om att man typ bara skulle skriva flödande text, utan att så mycket som lyfta pennan från papperet, transformerades till jordens aha-upplevelse i mitt huvud. Jag såg framför mig hur mina ögon blev som Isaac Mendez´när han målar framtiden i serien Heroes. Hur detta skulle gå till hade jag ingen aning om, men det skulle bli coolt det var jag helt säker på. Jätteballt.

Aha-upplevelsen uteblev. Jag tror att Julia helt hade missat att vi går Textdesign och är därmed, de flesta av oss iaf, relativt vana att skriva. Att skriva om en vindruva i tio minuter ger, i varje fall inte mig, någon aha-upplevelse. Det var skoj, men inte magiskt. Inga Harry Potter-vibbar. Mina ögon blev inte lysande vita (vad jag vet), men jag blev ganska trött i handen. Synd att jag inte hade laptopen med mig. Fast det hade nog räknats som fusk. Det blev liksom mellanmjölk av alltihop.

Sen fick vi läsa upp våra alster, något ingen riktigt räknat med. Vet ni hur porrigt det kan låta när man beskriver ätandet av en vindruva? Det var fullt med "jag tar den i munnen" och "saften skvätter" och "den känns len och hård". Men ingen annan fnissade så jag fick tänka på all världens olycka istället...

Säg: Aaahhh

Nej, jag dog inte i tandläkarstolen. Jag svimmade inte ens. Faktum är att min tandläkare och tandsköterska, såg terrorn i mitt ansikte så fort jag satte mig i stolen och gav mig en elefant-dos med bedövningsmedel. Jag kände ingenting. Halva ansiktet var bedövat fram till kvällen och det var det värt. Tandläkare är inte sadister. Inte min i alla fall. Det är bara strax innan jag ska dit som hon blir till ett monster i mitt huvud. Fast lite sur är jag ändå. Jag satt helt still, gnällde inte ens en liten gång och gapade stort hela tiden, men fick jag något klistermärke? En tatuering? Ett luktsudd? Nix, ingenting. Jag fick ge bort en femhundring istället. Men med tanke på bedövningsmedeldosen kom jag nog billigt undan...

Så börjar hjulen snurra (och borrarna också)

Tjugo minuter kvar innan borrarna startas... Just nu håller de väl på och slipar dem? Vet ni förresten varför tandläkare har sånt där skydd för munnen? Det är för att de ska kunna dölja sina sadistiska leenden!

Förresten glömde jag att säga, i all min blygsamhet, att jag vann ett väldigt prestigefyllt pris igår! Vi hade en tävling inom kursen där alla blev tilldelade ett ämne; luft, jord, eld eller vatten. Jag fick eld, fast jag ville ha luft. Sen hade vi nittio minuter på oss att skriva fritt om detta ämne. Fyra vinnare, en inom varje kategori, skulle utses. Så igår blev jag tilldelad "The Cloetta Kexchoklad price" (ungefär som Pulitzer-priset, fast lite finare).

För dem som har vägarna förbi MdH i Eskilstuna kan ni läsa mitt inramade bidrag, som hänger precis bredvid föreläsningssal "Filen".

Tandläkarskräck

Det tog tre försök innan mellankillen äntligen lät tandläkaren borra i hans tand. Som jag har peppat honom mellan alla dessa tre försök. Varit förnuftig, rationell och saklig. Ibland måste man göra sånt som inte är särskilt behagligt eller roligt; ibland måste man bara stå ut; ibland måste man borra i en tand så att hålet inte blir större och man måste ta bort hela tanden helt. För hur skulle det se ut, om man är 12 år och inte har några tänder kvar?

Hur skulle det se ut om man var 30 år och inte hade några tänder kvar? För nu sitter jag här, illamåendes och blek. Idag är det min tur. Det här är en lagning som jag skjutit på sedan i höstas. Nu känns det inte så förnuftigt och rationellt längre. Nu är bara skräcken kvar. För det är klart att de kommer att säga (som ett eko av mig själv): "När man väntar så här länge, blir hålet bara större och större. Hade du lagat det i höstas hade det gått på ett par minuter, men nu får du sitta här heeeela dagen. MOAHAHAAAHAHAA!!!"

De ska borra i min tand. Med. En. Borr. Bzzzzzz! Och maken ville inte ens ta ledigt från jobbet för att hålla mig i handen!! Tack så jävla mycket liksom...

Ja se det snöar!

Nämen? Snöar det nu igen? Ja, det tror jag alldeles bestämt att det gör! Det är väl ungefär lika roligt som tarmvred.

Nu ska jag sätta fart med min stilanalys som ska vara klar imorgon. Det är frågan om tarmvredet inte är lite roligare ändå där.

Ugglor i mossen

Nej men allvarligt talat. Jag tror visst jag fick ett smärre hjärnsläpp igår. Det kan ha blivit en kopp kaffe för mycket; jag mår bättre idag. Tackar som (inte) frågar.

Jag var på fest igår. Jag, maken och lillkillen gick på inflyttningsfest och av alla tre tusen personer där (give or take några tusen) kände vi en (1) person från början. Jag stod överst i turlistan för att slippa köra hem och kunde därmed unna mig ett par glas vin. Det visade sig vara högst förmånligt när vi lite senare på kvällen skulle ha "norsk karaoke". Innan jag skulle ta på mig lurarna hade samtliga personer före mig fått låtar som man känner igen på de första fyra takterna. Nu hörde jag Magnus Uggla sjunga. Magnus freaking Uggla!! Någon gammal VM-låt. Det var inte bara jag som aldrig hade hört den förut och det är inte en önskvärd situation när det kommer till norsk karaoke.

Det var bland de längsta två minutrarna i mitt liv. Nynna osammanhängande har fått en ny mening.

Jag tog dagens bild och lekte lite med den i ett bildredigeringprogram. Jag tycket att jag fick in mer luft i bilden. Så här blev resultatet:

Modeblogg

Ok, jag faller för grupptrycket. Modebloggar verkar ju vara the shit nu för tiden. Jag har sett mig omkring och funderat hur jag kan göra för att också få en jättecool modeblogg. Jag har kommit fram till att man måste ha följande kriterier:

1. En helkroppsspegel, så att...


2. ... man kan ta bilder av sig själv...


3. ... i dagens outfit...


4. ... med mobiltelefonen.

Jag har allt det där förutom en helkroppsspegel, men jag kanske svänger förbi IKEA senare idag. Först måste jag bara hårdplugga H&M:s vårkatalog, så att jag kan tycka till om vad som är hett och vad som är ute. Eventuellt måste jag också leta upp någon papparazzi-sida på nätet så jag kan dela med mig om vilken kändis som är snygg, ful, för smal, för tjock och vem som är gårdagens uppstekta gröt. Men i vilket fall, nu tar jag steget, är ni med?

Gör just nu: Bloggar, jue!

Ska göra senare: Gå på kalas

Ätit idag: Pfft... jag äter inte!

Ska äta senare: Ett salladsblad med två räkor. Mmmm, vad gott!

Dagens outfit: Pyjamas från K-mart och raggsockor som mormor har stickat.

Ok, ok, ok jag vet att bilden inte är tagen vare sig i spegeln eller med mobiltelefon, men jag jobbar på det.

Sur

Hmmmm! Vaerehernurå?

Jag skulle logga in på blogger i vanlig ordning och i vanlig ordning skulle jag ignorera deras erbjudande om att byta till "den nyare, bättre och överlägsna" versionen. Varför då? Jag vet inte, hade bara bestämt mig för att inte byta. Men vad händer då? De kör en fuling! Jag knappade in användarnamn och lösenord, men istället för min blogg kommer en sida upp som ber mig knappa in lösenordet igen och när jag gör det: "We are going to upgrade your blog"
Inget frågetecken inget alternativ. Hå och hej, nu gör du som du blir tillsagd. Så nu är jag sur.

Jag kan själv!

Boooring

Den här pilgrimsvandringen jag skrev om förut, den som vi gick för att "insupa atmosfären" till en uppgift vi skulle göra. Nu ska jag prata lite om den här uppgiften.

Först var det meningen att vi skulle bli tilldelade olika platser utmed den här vandringsleden och sen skriva en text med anknytning till den platsen. Sen skulle vi inte få någon plats, utan välja en själva. Sen skulle vi inte skriva om någon plats alls, utan inspirera någon annan att gå på pilgrimsvandring. Sagt och gjort, jag började skissa upp lite försikigt hur jag tänkt mig. Men så fick vi nya direktiv igen. Nu skulle vi skriva en fiktiv berättelse som skulle utspela sig på en verklig plats. Ungefär som "Arn". Arn! Som om jag ens hade läst de förbannade böckerna om Arn.

Google, google på skärmen där, säg mig genast vem den där Arn är!

Nu sitter jag här med en halvfärdig berättelse som säkerligen inte har någon likhet alls med Arn. Vad är det för namn egentligen, Arn. Och hur kommer det sig att varje gång jag skriver det så skriver jag ARn? Jag tror inte att jag gillar Arn faktiskt. Han skulle säkert inte ha gillat mig heller.

Nej, tillbaka till storyn nu. Funderar på att låta huvudpersonen dö. Ond, bråd död är alltid bra. Alltid.

Jävla Arn.

Har du hört den förut?

Vad australienare säger, vad man tror att det betyder och vad det egentligen betyder. Jag har lärt mig den hårda vägen.

De säger: You look stressed
Du tror att de menar: Du ser stressad ut, det ser ut som du har mycket att göra.
Egentligen betyder det: Du ser förbannad ut

De säger: You're so beautiful
Du tror att de menar: Du är så vacker! (Så sträcker man på sig, kastar håret över axeln och säger: va?? neeej... inte jag... tihi, tihi)
Egentligen betyder det: Du är vänlig, snäll, trevlig (även om du ser ut som om du har ramlat ur fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ner)

De säger: Bob's you're uncle!
Du tror att det betyder: Bob är din farbror/morbror (Så ser du förvirrad ut och säger att du har ingen farbror/morbror som heter Bob, alternativ utbrister "hur visste du det??"
Egentligen betyder det: Så är saken biff! Problemet löst.

De säger: Fair dinkum!
Du tror att det betyder: ??? Så slår du upp det och kommer fram till: ???
Egentligen betyder det: Det är sant! alt. Är det sant?? alt. Det var verkligen (en utomjording) eg. "it was a fair dinkum (bloody) alien"

De säger: Would you like some dead horse with that dog?
Du tror att det betyder: Vill du ha lite död häst med den där hunden?
Egentligen betyder det: Vill du ha lite ketchup på korven?

De säger: Hey, how ya going?
Du tror att det betyder: Hej, hur går du? alt. ????
Egentligen betyder det: Hej, hur är det?

De säger: That sheila is a few snags short of a barbie
Du tror att det betyder: Vem? Saknar vad? Till vilket??
Egentligen betyder det: Den där tjejen har inte alla hästar i stallet/har lamporna på men ingen är hemma/står det inte riktigt rätt till med

Och så vidare. Jag kan inte svära mig gul och blå på att alla dessa uttryck är genuit australienska, men jag vet att det är där jag hörde dem första gången. Jag börjar så sakteliga hänga med i tugget från down under...