Miffo

Jag hade en idé om att jag skulle klippa mig innan vi åker. Tänkte att det är nog bäst att göra det hemma så att jag inte blir tvungen att göra det där. Det kändes som om risken för missförstånd skulle öka markant om jag blev tvungen att förklara hur jag vill ha det på engelska.
Jag hade fel. Så väldigt fel.
Risken för missförstånd är tydligen lika stor vart man än klipper sig och vilket språk man än talar.
Jag vet inte vart det brast i kommunikationen mellan mig och den personen som satte saxen i mitt hår. Jag har däremot ett starkt minne av att jag INTE sa:

- Kunde du vara så snäll att klippa mig så att jag ser 10 år äldre ut?

- Toppa? Nej, jag vill ha en helt ny frisyr.

- Kunde du klippa upp håret lite mera? Säg 7 etapper istället för 1?

- Var så god och få mig att se ut som ett helvetes, förbannade, jävla MIFFO!

Jag vet med största säkerhet att dessa ord aldrig yppades från mina läppar, men lik förbannat...

Nu ska jag gå och gråta. Lite till.

Bättre sent...

Oh, jag glömde nästan. Förlåt. Ni måste ha setat som på nålar hela kvällen. Men här kommer det i alla fall.
Dagens väder. I Australien.

Helt otippat.

24 grader och... *trumvirvel*

SOL!

5 poäng blockflöjt, tack.

Jag sitter och letar andrahandsval till min högskoleansökan. Bläddrar igenom kurskatalogen och söker på studera.nu.
Visste ni att det finns högskolestudier i blockflöjt?
När jag såg det vaknade genast min, ibland kanske lite väl livliga, fantasi och jag såg framför mig en grupp vuxna människor, sittandes i en halvcirkel. Alla har en blockflöjt i plast och alla försöker sig på det oerhört komplicerade stycket "Lilla snigel". Någon spelar fel så det gnisslar.
Plötsligt känns inte högskolan så himla skrämmande i alla fall. Ungefär som när man ska tala inför publik och man tänker sig att alla är nakna för att bli mindre nervös, tänker jag mig att det finns såna som går till högskolan för att plugga blockflöjt. En 5-poängs djupdykning i "Hej, sa Petronella".
Jag fick nästan en impuls att vara lite lustig på min ansökan och slänga in som sjättehandsval typ Läkarlinjen, eller nå't sån't. Om inget annat funkar, om inte ens blockflöjtarna vill ha mig, så får jag väl bli läkare då... Fast sedan tänkte jag att om någon ens kommer att lägga märke till mitt försök till humor så skulle det nog inte uppskattas i alla fall. Synd. Jag hade tyckt att det varit väldigt skojigt.

Nu till en allmän fråga. Med min ansökan ska jag skicka med ett anställningsbevis för att styrka fem års arbetslivserfarenhet. Min arbetsgivare har skrivit ut ett papper själv där han styrker min anställningstid och skrivit under. Räcker det? Ska det inte vara något formellt formulär? Fomulär nr KBR143 typ.
Något säger mig att han inte gick igenom eld för att ta reda på detta...

Och så till vädret.
I Mildura, Australien förstås.
26 grader och strålande sol.

Dumstirrande

Om man har så mycket att göra som jag skulle man nog utnyttja dagen maximalt för att få lite av det gjort. Det vore det mest logiska att göra. Det vore kanske till och med det mest intelligenta att göra. Men jag känner mig inte intelligent just nu. Jag känner mest för att sitta och dumstirra. Med munnen halvöppen.
Därför har jag inte börjat packa ens det som faktiskt går att packa. Sommarkläder. Det är ju trots allt bara kläder till fem personer. Hinner jag ju lätt med på lördag efter provet. För då lär jag ju inte känna för att dumstirra.
Jag har inte heller pluggat på allvar. På sin höjd läser jag några frågor halvhögt för att sedan muttra fram sarkastiska svar. Det lär ju gå hem på provet också. Inte.
Tvätten ligger i drivor. Dammråttor av klass större morrar i varje hörn. Latmasken suger i sig stress och växer sig större och starkare för varje dag.
Det fina i kråksången också är att stressen som beror på att jag gör för lite i förhållande till hur mycket som finns att göra, gör att jag inte sover ordentligt på nätterna. Vaknar hela tiden och har svårt att somna om. Så som mitt lilla "cherry on top" är jag mördande trött.
Ond cirkel? Nej, det är en överjävligt elak och illvillig cirkel.

Jag tror att det helt enkelt stavas R E S F E B E R.

Vädret idag down under: 26 grader och sol.

Skadliga sagor?

Alltså Dumbo. Den lilla elefanten med de stora öronen. Som kunde flyga. Vilken sjuk historia det är! Kråkorna ger honom en liten fjäder och säger att den är magisk och vips kan Dumbo flyga, bara han flaxar med öronen.
Som jag redan fastställt kan inte heller kaniner flyga, sina stora öron till trots, men hur ska man övertyga ett barn om det som just hört om Dumbo? Kan en stor elefant som väger flera ton flyga ska väl en liten ynklig kanin kunna lyfta också? Och varför inte lillebror? Hans öron är väl skapliga de med?
Tänk om någon unge får för sig att om han bara övertygar sin lillebror om att han håller i en magisk fjäder så kommer han tro så mycket att han kan flyga att han, efter den lilla uppmuntrande knuffen uppe på hustaket, kan döpa om sig till Boeing. Flaxa då lillebror, flaxa!
Nej, det är ju rent utav hälsovådligt och inte alls så otänkbart som vissa av er kanske kan tro.

Och Alfons då! Där har vi en figur påhittad på det glada 70-talet. Pappa röker gladeligen pipa inomhus och ger Alfons saft när han är törstig på natten. Hallå, har vi hört talas om lungcancer och karies?
Det är inte konstigt att vi 70-talister är som vi är. Jag säger bara en sak; Vilse i pannkakan.

Milduravädret idag: Regn och ca 23 grader. (Det slår ju i alla fall regn och ca 2 grader)

Väderleken idag

Om en vecka, mina damer och herrar, sitter jag nu i våran bil på väg till flygplatsen. En pissig liten vecka kvar! Japp, resfebern har börjat göra sig påmind.
Shit, vad mycket jag har att göra innan vi drar.
Men för att fördriva tiden tänkte jag mig att jag skulle uppdatera er alla dagligen om vädret i Mildura. Dit vi ska. Mildura, Australien.

Ok, dagens väder:

30 grader och soligt. I Mildura. I Australien.

Dinera mera

Såhär dagen efter kan jag meddela att ett mirakel inträffade här igår. Vi fick barnvakt och kom iväg utan missöden. Vi gick på riktigt restaurang, med levande ljus och linnedukar(som jag förövrigt spillde såväl sås som kaffe på, måste ju sköta barnens sysslor när de inte är med). Som de småbarnsföräldrar vi är kastade vi i oss maten, fick magknip och drabbades av nästinpå narkolepsi. Om vi hade haft "småbarnsförälder" skrivet i våra pannor hade inte det varit tydligare. Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig att äta långsamt igen? Alla år av att ständigt kasta i sig maten har satt sig i hjärnbalken.
Bredvid oss satt ett ungt par. Säkerligen inte så unga som jag trodde. Jag och maken har konstaterat att vi börjar bli gamla när vi misstar 23-åringar för 15-åringar, men yngre än oss var de i alla fall. Mellan tuggorna såg jag att de faktiskt la ner besticken ibland FAST de inte ätit klart. Någonstans i mitt undermedvetna började en liten silverklocka att ringa. Jag bestämde mig för att prova och la ner mina bestick trots att jag hade ett par bitar kvar. Genast hörs från maken "Ska du inte ha det där?" Försvarsmekanismen kickar in och jag äter girigt upp det sista, trots att jag egentligen är fruktansvärt mätt. My prrreciousss....

Något som jag lagt märke till nu när min man bott i Sverige i ett antal år är att han kompenserar sina brister i det svenska språket med allehanda underliga ansiktsuttryck(sorry hun, I have to blog this). Något som jag med bestämdhet vet att han inte gjorde förut. Med fascination betraktade jag honom när han pratade med servitrisen igår. Jag överlade med mig själv om jag skulle säga något, men det löste sig när han sa det själv. What's with the *vilt grimaserande*. Och då pratade han ändå engelska med servitrisen.
Jag hade extremt roligt åt detta hela kvällen. Särskilt när vi först kom till restaurangen och blev meddelade att det inte finns några bord lediga. Maken besvarar detta med ett myndigt putande med underläppen. Ni som träffat min man förstår nog den oerhörda komiken i detta. Men tydligen hjälpte det för just när vi skulle gå lyckas de fixa fram ett bord till oss. Whatever works baby...

Förövrigt kan jag meddela att om exakt en vecka sitter jag i en lokal, i en högskola med ett stycke högskoleprov framför mig.
Oh joy...

Le McDonaldini

Maken ringer på morgonen och tycker att vi ska gå ut och äta ikväll(för alla andra småbarnsföräldrar kan jag påminna om att "ut och äta" inte betyder att äta utomhus utan att gå på restaurang. Ni vet, där man får maten serverad och där man inte behöver ta hand om disken. Ring any bells?)
Jag blir alldeles till mig i trasorna och pladdrar och planerar. Plötsligt säger maken "tror du inte att det blir sent för Lillkillen?". En ordentligt örfil på en hysterisk männsika hade inte haft bättre effekt.
VA?? Ska HAN med??
Sen inser jag att jag i det närmaste låter fientligt inställd till min egen son och tillägger med honungsstämma att jo, det kunde nog bli lite sent för honom. Kanske ska jag kolla om vi kan få barnvakt?
Maken skrattar till lite, önskar lycka till och tillägger att OM jag inte hittar någon barnvakt så kan han följa med. Vi får helt enkelt gå någonstans barnvänligt.

Jippii... ikväll sitter jag på McDonalds och dinerar.

Snö-semester

Ni har väl alla läst/hört om cyklonen som drog in över norra Australien här i början av veckan. Något som inte hänt på väldigt länge. Australienarna är chockade och traumatiserade. Det de inte vet är att det bara är början.
Nu är frågan; Ska jag ringa upp utrikesdepartementet i Australien och tala om att det kommer att snöa för första gången på x antal år i södra Australien i början på april? Ska jag säga åt dem att förbereda sig för snö och drivis? Ska jag tipsa om var man köper billiga snöslungor? Eller ska jag bara helt osjälviskt avstå från att resa dit så att de slipper snön helt och hållet och får den varmaste hösten i världshistorien?
Jag vet inte...

I dagens tidning fanns det en bild från det drabbade området i Australien. Det var bostadshus där taken blivit avslitna. Jag började titta lite närmre på bilden och får då se att i ett av husen står det en kvinna(?) med vad som ser ut att vara en mopp eller sopkvast.
Snacka om att leva i förnekelse.
- Darn it Bruce! Haven't I told you to take off your boots before you come inside? This place is a mess!"
- But honey, the roof....
- Don't honey me! Get them boots off now!
- Yes ma'm

Kuf-texter

Finns det någon typ av lag som säger att man inte får ha med texter som överhuvudtaget kan intressera mer än 0,05 procent av nationalbefolkningen på högskoleprovet?
Vilka är de som skriver dessa texter? Jag ser framför mig gamla mossiga människor med glasögon tjocka som flaskbottnar. Kufar som är helt insöade på ett ämne som intresserar bara dem och deras väldigt få gelikar. Människor som man ser paranoidt(<-- nytt ord) smygandes runt på Konsum för att inhandla det allra mest livsnödvändiga, mumlandes för sig själva. Folk som använder ord som inkommensurabel regelbundet och som tycker att heteronomi-estetik talar för sig själv och inte behöver vidare förklaring.
Lagom till det nya högskoleprovet ska utformas kommer de smygandes med sina texter som de skrivit frågor till. Frågor som har snarlika svarsalterntiv.
Som belöning får de på självaste provdagen en liten plats bakom kulisserna där de har översyn över de stackars satar som försöker ta sig igenom texten och besvara frågorna. Där sitter de och vrider sina händer, mumlandes och småfnissandes för sig själva. Det enda som möjligtvis kan avslöja att de är där är den omisskänneliga lukten av malkulor.

Och nu ska jag läsa klart texten med den klatschiga rubriken "Har musiken något att säga?".
Den säger mig massor, tyvärr inget av relevans till frågorna som följer texten dock.

Vår-vinter-vår-vinter...

Vaknar idag med solen skinande i ögonen. Härligt tänker jag. En vårdag. Takdropp. Fågelkvitter. Kaffe på altanen.
Hoppar glatt in i duschen och sjunger hellre än bra medan jag löddrar hår och kropp. Glatt visslande kommer jag ner i köket. Sticker huvudet utanför dörren och låter solen skina i ögonen på mig bara för att. Genast formas planer i mitt huvud. Kanske köpa en engångsgrill och grilla lite korv med barnen. Gå på en promenad. Härligt.
Så tittar jag bort fem sekunder och nästa gång jag ser ut genom fönstret ser jag snöstorm som kommer in vertikalt. Vad i helv...
Efter frenetiskt gnuggande i ögonen och flera hårda nyp i armen förhör jag mig om resten av familjen ser vad jag ser. Det gör de. Men? Hur är det möjligt?
Det glada humöret försvinner ut genom en dörrspringa och lägger sig tryggt under det tjocka snö- och istäcket som täcker hela förbannade Sverige.
Surt sätter jag mig vid frukostbordet och så plötsligt - en solstråle rakt i ögat. Nu tror jag på allvar att jag håller på att tappa förståndet, men resten av familjen ser samma sak och såvida vi inte har blivit galna tillsammans, samtidigt, så är det faktiskt så. Solen skiner igen.
Lagom tills hela familjen har fått kläder på sig, letat fram vantar(om än inte i matchande par), fått på sig resten av the vinter outfit och kommit ut - snöstorm.
Ilsket stirrandes upp mot de gråa molnen säger jag högt; Ja men fy fan vad roligt då! Humor på högsta nivå!
Som svar får jag en hård snöflinga i ögat. Det gör ganska ont.

Nu skiner solen igen. För allmänhetens skull så ska jag hålla mig inne. Så kanske vi slipper fler snöstormar idag. Det bjuder jag på.

Två veckor kvar... ge mig styrka!

Nya lösningar önskas

Någon politiker, kommer inte ihåg vem nu, förklarar i tidningen idag att flyget står för en stor del av luftföroreningarna och att det är klart att de måste betala för sitt kolidioxidutsläpp.
Ja det är klart. Men å andra sidan kan det ju kännas meningslöst när ozonlagret har gett upp helt och hållet.
Aj jävlar vad det bränner, men de fick i alla fall betala för det! Typ.

Jag förstår att vi måste minska utsläppen och det är klart att alla måste ta sitt ansvar för detta. Men jag vet inte om den här piska-plånböckerna-blodiga-metoden alltid är den bästa. Det känns som det är deras lösning på allt.
Bilar förorenar - vi höjer bensinskatten så att medelsvensson knappt tjänar på att åka till jobbet .
Cigaretter dödar - vi höjer skatten på cigg! Då måste de ju sluta...
Alkohol skapar beroende - vi höjer alkoholskatten i vårat statligt ägda bolag!
Snabbmat skapar fetma - vi höjer skatten på snabbmat.
Ekologisk mat är bra - nej dessvärre kan vi inte sänka skatten på den för att... för att... för att det går inte!

Med facit i hand, har dessa "lösningar" verkligen funkat? Kör vi våra bilar mer sällan? Har vi färre rökare? Alkoholister? Personer med fetma?

Kanske är det dags att komma på något nytt?

Lost-schmost

Kvällens avsnitt var väl sådär, eller? Jag är lite besviken. Ska det börja tackla av nu? Och vad ska jag då förgylla mina onsdagskvällar med?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag behöver en hobby.

Skatt på skatten?

Jag läser i tidningen att regeringen har lagt fram ett förslag om en flygskatt. Huh? Vad är det jag har betalat jämt och ständigt då? Varje gång jag köper en flygbiljett betalar jag runt en tusenlapp i flygskatt och nu har något ljushuvud i regeringen, som tydligen inte betalar för sina flygresor själv, lagt fram ett förslag om flygskatt. Skatt på flygskatten kanske? Sen blir det moms på det. Vad är det frågan om egentligen?

Anledningen till denna nya flygskatt ska tydligen vara att styra över folk på ett mer miljövänligt resesätt. Huh?! Igen. Ett mer miljövänligt sätt. Att ta sig utomlands?
Jag har filosoferat på hur det kan påverka mig och min familj som åker till Australien lite oftare än medelsvensson.
Vi skulle ju kunna ta det skitdyra tåget ner till Skåne. För tåg är ju miljövänligt, inte mindre skattebelagt, men miljövänligt. Sen skulle vi kunna ta båten över till Tyskland. Jag vet inte riktigt hur miljövänligt det är, men säkert bättre än flyget. Därifrån kan vi tågluffa oss genom Polen, Ukraina, Ryssland, Iran, Pakistan och Indien. I Indien köper vi en fiskebåt och ror oss vidare till Australiens östkust och därifrån är det ju bara några månaders cykeltur så är vi framme. Hela resan ska inte behöva ta mer än 18 månader och tänk vad mycket vi skulle få se på vägen.
Naturligtvis hittar regeringsmedlemmarna också alternativa sätt att resa när de är ute och tjänstereser. Såklart! De får helt enkelt avsätta mer tid åt sina resor som alla vi andra. Men det är ju förstås sådant som de tänkt igenom innan de offentliggjorde förslaget.

Den svenska regeringen; Vilka ess!

IQ

Det har väl framgått av mina tidigare inlägg att jag har en växande ångest inför högskoleprovet. Jag vet inte riktigt varför. Antar att ingen vill ha på papper att man är ointelligent, men högskoleprovet är ju faktiskt inget intelligenstest. Man kan ju vara intelligent på så många olika sätt och inget säger att de som klarar att lösa analytiska matteproblem snabbt är mer intelligenta än någon som kan gå in i ett rum fullt med folk och få alla att känna sig bekväma.
Nervositeten inför detta prov ligger nog mer i att det står lite på spel. Det här kan trots allt vara provet som får mig in på programmet som jag hoppas börja till hösten. Och jag vill verkligen börja till hösten. Verkligen. Det är viktigt för mig på många fler sätt än bara karriärsmässigt.

Jag känner mig inte ointelligent så jag tycker att jag borde kunna skrapa ihop ett skapligt resultat. Men helt realisitiskt tror jag mig inte komma upp i nivåer som 1,6 eller 1,9 som vissa av er som läser har gjort(!). Jag hoppas att landa ovanför 1,0-strecket dock. Det var trots allt vääääldigt länge sedan jag pluggade. Om det nu har något med saken att göra. Jag tror möjligtvis att det kan ha inverkan på de analytiska delarna. Det är så mycket som låter bekant, men som jag glömt hur man gör. Geometri till exempel. Pythagoras sats fnissar jag fortfarande åt, nu som i högstadiet, men vad den går ut på har jag inte den blekaste om.

Ja men då har jag väl svamlat klart för ikväll då. Om tre veckor har jag inte bara fått provet avklarat jag befinner mig dessutom på andra sidan jorden och det är ju alltid något att se fram emot. Igår kväll pratade jag med svärmor i telefonen och jag kunde höra magpie-fåglarnas sång i bakgrunden.
Beam me up, Scotty!

Herbelina

Det här testet hittade jag hos Trulsa. Men tro mig på mitt ord. Resultatet är grymt missvisande.

I'm a Ferrari 360 Modena!

You've got it all. Power, passion, precision, and style. You're sensuous, exotic, and temperamental. Sure, you're expensive and high-maintenance, but you're worth it.

Take the Which Sports Car Are You? quiz.

Egentligen är jag en Volkswagen bubbla. Tänk Herbie. Fast tjej då.

Nojig

- Mamma, vet du vad NOG är?
- NOG? Vaddå NOG... jaaa..

Ångest tränger fram i form av svettpärlor i tinningarna. Snart kommer han att säga att de har börjat med NOG-frågor i skolan och att det är jättelätt. Alla i klassen klarar dem. Fröken säger att klarar man inte de här frågorna kanske man ska stanna i trean ett år till.
Åh shit, han har redan kommit ikapp mig i intelligens och jag som ska föreställa förälder som ska ha svar på allt.
ÅH NEJ! VAD SKA JAG GÖRA?!

- Ja du vet den där boken jag började läsa? Där pratar dom om NOG. Nyttigt Och Gott godis. Mintlök och laktritssparris. Smart va´?
- Ehh.. ja.. hehe... lakritssparris ja... ha.. kul...

Sonen knallar bekymmersfritt iväg medan jag blir lämnad kvar med skakiga ben och svettig panna.

Ingen kommer att vara gladare än jag när högskoleprovet är avklarat.

Apelsinbygge

Jag ska inte hålla på att tjata om vilka google-sökningar som lett till min sida, men den här måste jag bara dela med mig av.

Någon sökte på följande ord: Katt hjälm bygg apelsin

Vad är man ute efter när man söker på de orden? Hjälmar för katter som bygger apelsiner? Bygghjälmar för apelsinkatter? Vad? Nyfikenheten har nästa ihjäl mig...

Naturligvis!

Är det en slump att det allra hetaste i år är byxor med hög midja och att västen åter igen har blivit trendig? I think not, baby puppy! Inom en snar framtid kommer axelvaddar att nylanseras och det nya hårmodet blir stå-lugg a la´ Lili & Sussie.
Allt detta tack vare att jag fyller the big 3 0 senare i år.
Mycket senare.

Jag skulle aldrig ha sagt något...

Ironi

Gång efter gång googlar folk på "positivt tänkande" och blir visade hit, till min blogg.
Vilken ironins värld vi lever i.