torsdag, maj 17, 2007

Sy - syddigare - syddigast

Jag köpte en symaskin på IKEA. Som tur var kom den inte i ett platt paket, för där tror jag min gräns går för IKEA-sammansättningar. Jag måste ändå påstå att jag rockar relativt korpulent på att sätta ihop möbler av alla de slag. Härom sistens var det ett skrivbord som skulle sättas ihop och trots att jag hade ett helt gäng träpluggar och annat smått och gott till övers när jag var klar, så står det där än. Det ser riktigt ut i alla fall. Men den senaste fyndet på möbelvaruhuset var alltså en symaskin.

Jag vet inte om symaskinen jag köpte bara är vad jag betalade för, eller om utvecklingen på symaskinfronten har stått still sedan början på 90-talet. Jag fick skarpa flash-backs till syslöjden i högstadiet. Allt såg nästan likadant ut, från spolarrullen till "sura mun". Det lät likadant också, ungefär som när man kör med en gräsklippare över ett grusparti. Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel, men det slutar alltid med det ljudet. Och jag trampar hårdare på pedalen och tänker att "det löser sig nog". Fast oftast gör det inte det, oftast går tråden/nålen av. Ibland lägger den bara av och ger ifrån sig ett surt hummande hur hårt jag än trycker på pedalen. Det var aldrig meningen att jag skulle bli sömmerska.

Jag vet att fast vi satt ett helt gäng elever och fräste på med symaskinerna, allt vad vi orkade, var det alltid mitt namn som ropades ut när någon maskin lät illa. "Karin, nu låter det lite va´?" Oftast hade jag då åstadkommit en magnifik trådknut på undersidan av tyget, fast det såg snyggt ut på ovansidan. Om man skulle få för sig att sprätta upp de otaliga kuddar(de var enklast att sy) och vända dem ut och in skulle man kunna hitta tråd för en hel tomtearmé. Men varför skulle man vilja sprätta upp konstverken? Nej just det, det vill man inte.

Den här symaskinen jag köpte, den lär inte bli utnött i första taget. IKEA säljer nämligen också remsor med med något slags värmeaktiverat lim. Så ska jag lägga upp gardiner så blir det strykjärnet som får göra ett ryck. Funderar på att använda det på ett par byxor som är för långa, så kan man lägga ut dem igen om man skulle råka växa en decimeter eller så. Man vet aldrig...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har aldrig i hela mitt liv gillat symaskiner... det var hatobjekt nummer ett i skolan. Min tygundersida såg alltid ut som ett fågelbo, undertråden var alltid felspänd fast jag gjorde exakt som fröken sa och maskinen lät alltid konstigt när man körde på för fullt. Svordomarna kom från mig, det kan jag väl erkänna.
På något outgrundligt vis så har jag trots detta lärt mig att sy och jag kan lätt åstadkomma både gardiner och byxor och shorts. Så länge det inte trasslar... :-)

Anonym sa...

Mmmmm.... Symaskin.... Det låter som.. övertråd - undertråd.

Meckigt!

Jag röstar fettsomfan på värmeaktiverat lim och strykjärn.
Ett sånt klarar t.o.m. jag av att köra utan körkort!

*applådersomfan*

Tack! tack...! Ni är underbara.
Tack alla...

Anonym sa...

Av någon outgrundlig anledning föll mitt namn bort ser jag nu... det är jag som är anonym däruppe. Konstigt... känner mig inte särskilt anonym faktiskt.;-)

Lotta (=vild-hallon)

word.ver. fesadhpp... du har verkligen kul sådana!

Karin sa...

Lotta: Jag visste att det var du ändå ;) Men nu fick jag det bekräftat! Byxor och shorts är definitiv överkurs. Passpoal(??) ringer i mina öron *ryser*

Snubbish-dish: Jag kör strykjärn när jag tror att jag kommer undan med det (och ibland när jag egentligen inte tror det), men idag sicksackade jag ihop ett hål på mellankillens jeans. Det var stortsomfan.

Ja! Ni får beundra mig!

Studiomannen sa...

Ja men det gör vi ska du veta! *gör vågen*