Favoritord

Muffin-top: det som hänger över jeans-linningen

Alla vet ju att toppen är den bästa delen

Fritidsöverflöd

Jag vet inte vad som hände, men plötsligt har jag lite mer fritid än jag hinner göra av med. Ni förstår dilemmat? Man borde få spara fritid på ett litet fritidskonto, där man kan göra uttag när det blir för hektiskt. I en perfekt värld borde man kunna få spara fritid. På ett konto. Eventuellt skulle man kunna få göra överföringar också eller ge bort presentkort. I en perfekt värld.

Jag vill ha en MacBook. Jag vill ha en och den skulle bara vara min i hela världen. Om jag fick en MacBook skulle jag ta hand om den, även om det var mitt i natten. Till och med när det regnar. Jag skulle inte tröttna på den efter ett tag och låta den vara ensam alldeles för mycket. Jag loooovar. Om jag bara fick en MacBook, skulle jag genast börja pensionspara, veckohandla och göra långkok varje söndag. Det är säääkert!

Jag fyller år snart...

Snooze, värmeljus och Strindberg

Ok, det kan hända att min kreativa gen tryckte på snooze några gånger. Men det är helt i linje med resten av mina gener, så det var att förvänta! Dessutom håller jag på att skriva om ett par stycken ur Röda rummet till lättläst svenska, det tar ganska mycket av min kreativa kapacitet!

Värmeljus - är det verkligen det riktiga namnet på ljusen i de små aluminiumformarna? Och var kommer det ifrån? Värmeljus? Hur mycket värme alstrar ett sånt yttepyttelitet ljus? Yttepyttelite. Det måste ha varit en sjukt optimistisk person som kom på det namnet.


"Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor."

Strindberg kunde det där med långa meningar....

Godmorgon

Efter en lång tid av kreativ koma, har jag nu börjat känna att det spritter i fingrarna igen. Ord i massor som vill ut. Ord som har setat i mörkar hålor och ätit rå fisk som fortfarande sprattlar. Ord som hest har viskat "myyyy preeeciooouuss". En nytändning är på gång, en blockering har släppt. Skriv, skriv, skriv, skriv; släpp meningarna fria.

Aahhh, det är som en mental morgonsträckning. Den där allra första, på morgonen till en dag då du fått sova tills du spontanvaknar. Spontanvakna. Jag gillar det. Vakna spontant utan yttre påverkan. Min kreativa gen gäspar och sträcker på sig; lägger armarna bakom huvudet en stund och vickar med tårna. Strax dax att gå upp. Det är metaforisk morgon till en dag då jag har fått spontanvakna.

*Stöööön*

Agneta Uddenberg tycker att Filippa Reinfeldt kunde ha sett till att hennes man, statsministern, kunde ha varit lite snyggare klädd när han klev av planet i Kina. För trots att han är statsminister, kan man ju inte förvänta sig att han kan ha koll på sånt där själv. Han är ju man, han bryr sig inte om kläder som vi kvinnor gör. Nej sannerligen...

Sura pengar

TV-licensen måste vara Sveriges längsta och dyraste skämt. Medan vi knyter näven i fickan över det ständigt klättrande bensinpriset, betalar vi beskedligt ett par tusenlappar om året för att se på tre TV-kanaler och höra en handfull radiokanaler. Jag kan uppriktigt säga att jag svär långa ramsor varje gång jag betalar in den förhatliga TV-licensen. Jag kan ännu uppriktigare säga att jag inte skulle göra det om de inte hade "pejlat" in mig. Om de inte hade skickat en svettig, fet gubbe i träningsoverallbyxor till min dörr, som flåsande frågade om jag hade TV, och om jag inte hade varit så mesig och istället ljugit mig blå, så hade jag inte betalt TV-licens idag. Inte en chans.

Men, som om det inte vore nog att betala flera tusen om året för i princip ingenting, så har de bestämt sig för att gnida in det lite till. För ett par tusen om året kan jag få höra en fet gubbe, sittandes på en trampolin i ett badhus sjunga sitt tack till mig, regeringens lilla sucker. På radion får jag också tack för att jag gör det möjligt för dem att sända program utan reklam och politisk vinkling. Utan politisk vinkling? Någon som lyssnat på P3 sista tiden? Kan ju kännas lite lätt rödrodnande... Tack för att jag gör det möjligt? Som om jag hade ett j*vla val.

Det vore intressant att göra en omröstning i Sverige, för att se exakt hur gladeligen folk betalar tusenlappar om året för att få se på reklamfri TV? Skulle tro att TV-licensen skulle avskaffas snabbare än regeringen kan säga SVT. Annars kan de ju börja betala mig och alla andra som bloggar helt utan inslag av reklam. Sen om de läser bloggarna eller inte är ju helt irrelevant, de betalar för att de kan läsa om de vill. Helt utan inslag av reklam. Tack och bock.

Så onödigt

Dubbelmord här på min lilla ort. En femårig flicka och hennes mamma. Skjutna. Det känns banalt att säga att det är tragiskt, det är så mycket mer än så. Så sorgligt, så onödigt, så hemskt.

Jag vaknade tidigt, tidigt i morse av mardrömmar och kunde inte somna om. En femåring. Som lillkillen - full av liv, bus, bråk och skratt. Hennes mamma, som jag, mitt i livet med planer, drömmar och vardagsbestyr.

Så mycket som skulle kunna sägas, men som ändå inte behöver bli sagt. Så sorgligt, så onödigt, så hemskt.

Är du snygg så är du lycklig

Jomen serru, att använda Botox är som att färga håret grönt eller som att köpa en ny tröja. Det piffar upp under en period. Ska vi säga det igen?

Att spruta in NERVGIFT i ansiktsmuskler är som att färga håret grönt eller köpa en ny tröja. Varför skulle någon ha en negativ åsikt om det?

För om ditt självförtroende går på sparlåga är det ju helt klart utseendet som ligger i grunden. Det är det enda det skulle kunna vara. Vi tycker inte om fula, rynkiga människor, så sprutar du bara in lite botox i pannan kan du sträcka på ryggen och lyfta hakan igen. Varför skulle någon tycka att det är snett? Är du bara slät, smal och snygg så är du ju automatiskt en omtyckt, kompetent och älskvärd person. Det vet ju alla. Om man sedan måste använda nervgifter, svälta sig och operera sig, så må det vara så. Vad gör man inte för att bli lycklig? För visst är man väl lycklig om man är snygg?

I en högstadieskola inte långt härifrån fick niondeklassare skriva ner ord de förknippade med orden "tjej" och "kille". Killarna skrev om "tjej" och tjejerna skrev om "kille". Håll hårt i hatten nu när ni får höra att de vanligaste orden som killarna förknippade med tjejer var bland annat "snygg" och "snäll". "Kille" förknippades vanligast med "muskler" och "modig". En kioskvältare, verkligen.

Nu ska jag gå och plåstra om min blodiga panna....

Angående fläskkotletterna

Ja, just ja. Angående fläskotletterna, så var de slut när jag kom till affären. Jag köpte fjärilskotletter istället, fast det inte var extrapris på dem. Helt wild and crazy.

Efter att ha uppmuntrat Johannes att börja blogga tänkte jag att jag kanske skulle blåsa liv i min egen också? Men läs Johannes också, som satsar på att bli provocerar-kung i bloggvärlden. Go for it!

Medan jag uppmuntrade Johannes som bäst började jag fundera över varför jag själv bloggar(eller bloggade kanske det ska vara?) Det finns inget glasklart svar på den frågan. Jag bloggar dels för att jag älskar att skriva och uttrycka mig, dels för att jag vill träna på att skriva sånt som folk ska läsa(?) och för att skriva något som jag tänker mig att någon kan få utbyte av. Om så bara en snett leende eller en fundering. Om jag fick bestämma ett skäl till varför jag bloggar, om än inte helt sant, så skulle det vara för att jag måste få utlopp för en kreativitet som jag hoppas att jag har. Fast egentligen, om jag nu vill att det ska ett utlopp för kreativitet, så kan det djävlar i mig vara det också. Punkt.

Nej, om man skulle ta och göra sig ett flödesschema över påskstädningen?

Virus

Det tycks mig som jag har drabbats av en släng av dåligt självförtroende. Det är ett envist virus som inte tycks ge med sig i första taget. Det är verkligen drygt att dras med ska jag säga, riktigt irriterande faktiskt. Jag har försökt med personlighetsstyrkande bad och skaka-smådjävlarna-av-axlarna-övningar, men lik förbannat...

De här smådjävlarna, ska jag säga, är högutbildade jantelagsjurister. Högeffektiva djävlar som rabblar varenda paragraf, klausul och parantes i jantelagen så fort jag försöker ta mig för något. Om någon har en burk med rumpspark för smådjävlar till övers så lånar jag gärna. Jag lovar att ge tillbaka med ränta inom kort.

Men annars så...

När jag var liten brukade jag och min kompis som bodde i huset mitt emot, lånbytas rum när det var städdags. Det var mycket roligare (<-- läs: mindre avskyvärt) att städa hos någon annan. Jag är lite inne på den idén fortfarande. Fast med ett helt hus nuförtiden. Någon som vill lånbytas? För det är städdags, jävlar-i-min-själ, vad städdags det är.

Så där ja, ännu ett meningsfullt inlägg i bloggvärlden. Snart ska jag till affären och köpa fläskkotletter. Det var tydligen extrapris. Återkommer om detta.

Gott nytt!

Ja, ja. God jul och gott nytt år och allt det där. I efterhand. Men det gjorde den ju inte mindre god, förmodligen. Men för the register: God jul och gott nytt år.

Jag har varit upptagen med att vid alla tider på dygnet se till att jag äter. Allt som innehåller mindre än 500 kcal/100 g räknas icke. Japp, en god jul har det varit.

Lillkillen höll en skeptisk attityd till tomten i år. Hur kan någon som ser så otäck ut komma med något så bra som presenter? Det var ett mysterium han var beredd att acceptera, samtidigt som han konstaterade att tomten lät som morfar. Jag förnekade allt.

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att åka till Australien att jag funderar på att sälja mjälten eller något annat mindre viktigt organ. Ta tre betala för två. Nej, jag är inte den dramatiska typen.

Av allt skolarbete som ska vara klart tills på måndag har jag gjort en bråkdel. En bråkdel i tell you och ingenting är klart. Bad to the bone.

Sådärja.

Hobbies du inte visste fanns

Nu är det korvstoppning på hög nivå. Femhundra sidor teknisk, vetenskaplig litteratur på engelska, samt kompendier som väller in från alla håll och kanter, ska studeras in, förstås och tentas av om två veckor. Hur, hur, hur är det möjligt frågar jag mig.

Det är vid såna här tillfällen i livet som jag upptäcker nya hobbies. Nya intressen utvecklas, intressen jag inte visste att jag hade. Balansera pennor på pekfingret till exempel, är ett underskattat nöje. Mitt rekord är fem sekunder.

Sortera skrivbordet känns högaktuellt. Men det är väl inget intresse, tänker ni kanske då? Men det kan det utvecklas till. Exakt hur organiserat kan man ha det? Var går gränsen? När man är färdig med det rent fysiska skrivbordet, kan man fortsätta med det virtuella skrivbordet.

Bläckpennor kan användas till mycket. Är det ingen som tänkt på att använda dem till musik? Klickandet tycker jag kunde vara ett ganska schysst beat? Att slå mot allehanda saker på skrivbordet skulle också funka. Jag hävdar att jag kan klicka ledmotivet till Jönssonligan.

På framsidan på ett kompendie om piktogram hittade vi(jag och min grupp) en lustig figur. En gubbe som verkar springa, som har horn på huvudet. Jag hade ett förslag till tolkning av den, som jag kände mig både nöjd med och road av. Däremot tyckte jag mig höra ett plågat stön gå genom gruppen?

Min tolkning: Jag är ren

Vad kom först? Sam eller hatten?

Lite som man ibland funderar över vad skottarna har under kilten, funderar jag på vad Idol-Sam har under hatten? Sover han med den på också och har han i sånt fall en speciell nattmössa?

Jag vet att det finns mer betydelsefulla saker att fundera över, men jag kan inte hjälpa det. Varför ser man aldrig Sam utan huvudbonad? Har han en begynnande flint som han inte vill visa? Eller kanske sitter det en mini-mini-Sam i en liten, liten cockpit där under och styr med de minsta små spakarna du kan tänka dig? Det skulle förklara den frånvarande blicken....

Ovetskapen gör mig galen! Vad har du under hatten, Sam?!

Liten tips-lista

Då och då händer det att jag går in på Blocket, bara för att okynnesläsa annonser på saker jag inte vill ha/har råd med. Det som slår mig varje gång jag gör detta är: Vill folk sälja grejer, eller lägger de bara ut dem för nöjes skull? Med tanke på hur annonserna är utformade i vissa fall kan man undra. Så nu, av godheten i mitt hjärta, ska jag lägga upp några goda råd för att skriva annonser.

1) För allas trevnad, skriv annonsen först i någon typ av ordbehandlingsprogram, så undviker vi de allra värsta stavfelen. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig köpa en "veldit fin saab turrbo".

2) Det skadar inte att faktiskt skriva i klartext vad det är för färg på tingesten - bild eller inte. Ni må ha höga tankar om era mobiltelefoner, men tro mig, de är inte bäst på färgåtergivning.

3) Speciellt vid tekniska prylar, ett litet hum om hur många år på nacken de har känns relevant. Särskilt i förhållande till det begärda priset.

4) Att skriva: "Det är inte min bil/cykel/mobil/whatever på bilden, men jag har en likadan", känns fuffens. Det känns som om det skulle kunna ligga ett underförstått "men" med någonstans...

5) Rotera bilder så de hamnar på rätt köl! Det är inte svårt, går jättesnabbt och minskar irritationsfaktorn hos annonsläsaren ganska avsevärt.

Så, det var dagens goda gärning. Ni kan tacka mig senare.

Non-fighting generation?

I min morgontidning denna morgon:

"MC-gäng i maktstrid"

Oj, tänkte jag. Låter allvarligt. Man har ju hört om MC-gängen: Stora killar med ölmagar och skägg på feta HD:s. Killar man inte retar upp i onödan. Ord som "undre världen" och "skjutvapen" dyker upp i mina konnotationer.

Så, vad har hänt? Jo, "Hog Riders"(är inte det John Travolta och gänget?) har fått sitt hus nedklottrat. Som om inte det vore illa nog, så har de (här varnar jag känsliga läsare) klistrat klistermärken på staketet framför huset. Ve och fasa! Här har två rivaliserande gäng gått samman för att visa vilka som regerear. Utrustade med sprayburkar och klistermärken har de satt ned foten en gång för alla. Bandidos och X-team alltså.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är ett steg i rätt riktning att klistra klistermärken i stället för att slå varandra på käften eller ännu värre... Helt klart rätt riktning. Tänk om alla konflikter i världen kunde lösas på samma sätt?

Men lite komiskt är det ändå...

Protest!

Jag visste det! Jag har haft det på känn sen jag tog i den första boken. Stieg Larssons trilogi alltså. De ska göra film av hela alltihop. Why, oh why!

Jag har läst de två första böckerna och det är bland det bästa jag läst i deckar-väg. Den sista liksom suger jag lite på. Jag vill inte att det ska ta slut och jag vet att när jag väl börjar läsa kommer jag inte kunna lägga ner den förrän den är slut. Men nu ska det bli film...

Måste man göra film av alla böcker som säljer bra? Varför kan de inte låta oss ha våra fantasibilder intakta? Jag vet att jag inte kommer kunna stå emot, jag kommer att se filmerna med ett missnöjt ansiktsuttryck, muttrandes om att den och den inte ser ut sådär och pratar inte heller på det viset och hur kan de hoppa från här till där? Why, oh why! Trots vetskapen om att jag kommer bli lika besviken som alla andra gånger jag har sett filmatiseringar av böcker jag tycker om, kommer jag likförbannat att se filmerna.

Sätter de in Mikael Persbrandt som huvudkaraktären vet jag inte vem jag måste ge spöstraff, men någon blir det. No mercy.

Vad menas?

Jag undrar hur uttrycket "som grädde på moset" kom till? Vilket mos avses här egentligen? Potatismos? Blotta tanken på en klick grädde på potatismos får det att vända sig i magen på mig, kan detta någonsin ha betraktats som vardagslyx? Lyx överhuvudtaget?

- En korv med mos tack.
- Ketchup? Senap? Grädde?

Jag tror att jag kanske har bestämt mig för att inte använda uttrycket mer. Varför inte ändra det till något mer rationellt, säg: som en chokladbit till kaffet. Det kan alla relatera till. Jo, alla säger jag.

Av principskäl

Jag tar en paus. En paus i förberedelserna inför min slutprestentation i Grafisk form imorgon bitti. Jag tycker det är ganska roligt att prata inför folk, men min kropp är inte lika förtjust. Medan mitt inre är lugnt som stilla vatten håller mina händer på att skaka och ha sig. Det vore roligt om mitt medvetande och min kropp kunde samarbeta ibland...


Medan jag ändå är på paus ska jag passa på att anta utmaningen som Peter skickade. Nu mina damer och herrar ska ni få veta åtta saker som jag vägrar. Utan inbördes ordning:


1. Jag tänker inte på några villkor någonsin skaffa Facebook. Jag anser att Facebook är gammal skåpmat och bara en ny version av myspace och alla andra internationella communtiys. Jag vägrar av principskäl. Någon j*vla måtta får det vara.


2. Jag gör inte rent avlopp. Finns inte en chans i helvetet att jag befattar mig med något så genuint äckligt. Så är det bara. Skulle maken också vägra skulle jag antingen hälla i sjuka mängder propplösare, miljöavskyvärt eller inte, eller ringa en rörmokare och betala för att få det gjort.


3. Jag gör inte någonting i god tid. Jag har försökt några gånger, men det är inte riktigt min grej. Jag prestrerar bäst under lite press och stress och gärna sent på nätterna. Våga vägra struktur.


4. Jag tar inte i fötter om fötterna i fråga inte är yngre än fem år eller tillhör något av mina barn. Jo, jag klarar av mina egna trots dessa kriterier, men helst inte. Jag vet inte riktigt vad det är med fötter som är så hemskt förutom det uppenbara (att de är nertryckta i skor, som sällan tvättas någonsin, största delen av dagen). Det fanns en reklam för tånagelsvampmedicin som gick på tv för ett tag sen som fick mig att tappa aptiten flera dagar i sträck.


5. Jag äter inte sniglar. Jag förstår inte heller varför man skulle göra något sådant eller hur man ens kom på tanken. "Titta på slemspåret efter den där rackar'n, den skulle man ugnsbaka med vitlök." I don't get it...


6. Jag tänker inte lära mig funktioner i matematiken. Jag gav detta löfte redan under gymnasietiden. Om det inte skulle visa sig att det hade avgörande betydelse för mitt liv, tänker jag hålla detta löfte. Jag vägrar också att hålla med om att det finns någon typ av logik i att x + 3 = y skulle bli en kurva i något slags diagram. Jag betackar mig också för försök att bevisa att jag har fel, för jag kunde inte bry mig mindre.


7. Jag vägrar förstå att 35 g av något som innehåller sötningsmedel, som äts under en timmes tid, räknas som överkonsumtion. Därmed vill jag att de ändrar texten på "Svenska dentaltabletter med Xylitol":s askar från "Innehåller sötningsmedel som vid överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt" till "Har våldsamt laxerande effekt om innehållet konsumeras under en och samma timme."


8. Jag vägrar skriva den sista punkten i den här listan.

Kräääk

Att de s.k. stureplansprofilerna äntligen dömdes gör ju att man känner lite hopp för världen, men man blir ju mörkrädd när man läser om det hela.

– "Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik,
gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya refrensramarna", sa Mutvei under slutpläderingen.

Ja just ja, så var det ju. De där homosarna som tydligen får gå och gifta sig nuförtiden förklarar ju alltihop. Jag menar, om de får ingå äktenskap borde det ju också vara ok att våldta, misshandla och förnedra en kvinna upprepade gånger? Hon sa nej? Ja men det vet ju alla hur tjejer är, de säger nej men menar ja (höhöhö). Dessutom var hon full! Och hade utmanande kläder!

Hur f-n sover de om nätterna...

Dagens nyheter

Det är skönt när man ibland får saker och ting fastställda. Ni vet, när man har en känsla om någonting men inte riktigt vet. Igår t. ex. fick jag veta skillnaden på en "illustratör" och en "konstnär/artist (och annat patrask om man skulle vara en sån som hör lite mellan raderna)".

Jag har de senaste veckorna gått en kurs i "Visualisering och skiss". Den är inte alls så flummig som jag hade hoppats och trott. Saken är att den inte är flummig alls. Vi har ritat i raster. I raster! Skalenligt och i perspektiv. Jag hade ningennaning att det fanns så mycket regler för hur man ska rita. Det ska vara linjer hit och dit och det hela är rena rama matematiken. Ve och fasa! Men jag har fått lite koll, det erkänner jag. När jag numera sitter och kladdar ellipser och kvadrater ser de mindre skeva ut. Jag har till och med lyckats rita upp ett helt rum i ett tvåpunktsperspektiv (tydligen hör enpunktsperspektivet till det förflutna, då folk inte visste bättre).

Nu till skillnaden mellan illustratörerna och patra.. förlåt.. konstnärerna. Illustratörer ritar saker som de verkligen ser ut. Konstnärer flummar iväg och ritar saker som påminner en aning om hur de verkligen ser ut. Jag har för mig att jag sagt det förut, men det tåls att sägas igen: Jag är en konstnärssjäl. De kan slå mig i skallen med sina raster, men tycker jag att formen är trist och ful, så kommer min hjärna att få mina händer att ändra formen, vare sig jag vill eller inte.

Don't get me fel nu, jag tycker det är helt fantastiskt imponerande att det finns människor som kan rita saker som de ser ut i alla vinklar, ta bara IKEA-instruktionerna! Tack gode gud för att de inte anlitat någon som mig att göra dem! Vårat hem skulle se ut som en Salvador Dali-målning. Men jag är inte, kommer aldrig någonsin bli, ens en halvdan illustratör.