Angående fläskkotletterna

Ja, just ja. Angående fläskotletterna, så var de slut när jag kom till affären. Jag köpte fjärilskotletter istället, fast det inte var extrapris på dem. Helt wild and crazy.

Efter att ha uppmuntrat Johannes att börja blogga tänkte jag att jag kanske skulle blåsa liv i min egen också? Men läs Johannes också, som satsar på att bli provocerar-kung i bloggvärlden. Go for it!

Medan jag uppmuntrade Johannes som bäst började jag fundera över varför jag själv bloggar(eller bloggade kanske det ska vara?) Det finns inget glasklart svar på den frågan. Jag bloggar dels för att jag älskar att skriva och uttrycka mig, dels för att jag vill träna på att skriva sånt som folk ska läsa(?) och för att skriva något som jag tänker mig att någon kan få utbyte av. Om så bara en snett leende eller en fundering. Om jag fick bestämma ett skäl till varför jag bloggar, om än inte helt sant, så skulle det vara för att jag måste få utlopp för en kreativitet som jag hoppas att jag har. Fast egentligen, om jag nu vill att det ska ett utlopp för kreativitet, så kan det djävlar i mig vara det också. Punkt.

Nej, om man skulle ta och göra sig ett flödesschema över påskstädningen?

Virus

Det tycks mig som jag har drabbats av en släng av dåligt självförtroende. Det är ett envist virus som inte tycks ge med sig i första taget. Det är verkligen drygt att dras med ska jag säga, riktigt irriterande faktiskt. Jag har försökt med personlighetsstyrkande bad och skaka-smådjävlarna-av-axlarna-övningar, men lik förbannat...

De här smådjävlarna, ska jag säga, är högutbildade jantelagsjurister. Högeffektiva djävlar som rabblar varenda paragraf, klausul och parantes i jantelagen så fort jag försöker ta mig för något. Om någon har en burk med rumpspark för smådjävlar till övers så lånar jag gärna. Jag lovar att ge tillbaka med ränta inom kort.

Men annars så...

När jag var liten brukade jag och min kompis som bodde i huset mitt emot, lånbytas rum när det var städdags. Det var mycket roligare (<-- läs: mindre avskyvärt) att städa hos någon annan. Jag är lite inne på den idén fortfarande. Fast med ett helt hus nuförtiden. Någon som vill lånbytas? För det är städdags, jävlar-i-min-själ, vad städdags det är.

Så där ja, ännu ett meningsfullt inlägg i bloggvärlden. Snart ska jag till affären och köpa fläskkotletter. Det var tydligen extrapris. Återkommer om detta.

Gott nytt!

Ja, ja. God jul och gott nytt år och allt det där. I efterhand. Men det gjorde den ju inte mindre god, förmodligen. Men för the register: God jul och gott nytt år.

Jag har varit upptagen med att vid alla tider på dygnet se till att jag äter. Allt som innehåller mindre än 500 kcal/100 g räknas icke. Japp, en god jul har det varit.

Lillkillen höll en skeptisk attityd till tomten i år. Hur kan någon som ser så otäck ut komma med något så bra som presenter? Det var ett mysterium han var beredd att acceptera, samtidigt som han konstaterade att tomten lät som morfar. Jag förnekade allt.

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att åka till Australien att jag funderar på att sälja mjälten eller något annat mindre viktigt organ. Ta tre betala för två. Nej, jag är inte den dramatiska typen.

Av allt skolarbete som ska vara klart tills på måndag har jag gjort en bråkdel. En bråkdel i tell you och ingenting är klart. Bad to the bone.

Sådärja.

Hobbies du inte visste fanns

Nu är det korvstoppning på hög nivå. Femhundra sidor teknisk, vetenskaplig litteratur på engelska, samt kompendier som väller in från alla håll och kanter, ska studeras in, förstås och tentas av om två veckor. Hur, hur, hur är det möjligt frågar jag mig.

Det är vid såna här tillfällen i livet som jag upptäcker nya hobbies. Nya intressen utvecklas, intressen jag inte visste att jag hade. Balansera pennor på pekfingret till exempel, är ett underskattat nöje. Mitt rekord är fem sekunder.

Sortera skrivbordet känns högaktuellt. Men det är väl inget intresse, tänker ni kanske då? Men det kan det utvecklas till. Exakt hur organiserat kan man ha det? Var går gränsen? När man är färdig med det rent fysiska skrivbordet, kan man fortsätta med det virtuella skrivbordet.

Bläckpennor kan användas till mycket. Är det ingen som tänkt på att använda dem till musik? Klickandet tycker jag kunde vara ett ganska schysst beat? Att slå mot allehanda saker på skrivbordet skulle också funka. Jag hävdar att jag kan klicka ledmotivet till Jönssonligan.

På framsidan på ett kompendie om piktogram hittade vi(jag och min grupp) en lustig figur. En gubbe som verkar springa, som har horn på huvudet. Jag hade ett förslag till tolkning av den, som jag kände mig både nöjd med och road av. Däremot tyckte jag mig höra ett plågat stön gå genom gruppen?

Min tolkning: Jag är ren

Vad kom först? Sam eller hatten?

Lite som man ibland funderar över vad skottarna har under kilten, funderar jag på vad Idol-Sam har under hatten? Sover han med den på också och har han i sånt fall en speciell nattmössa?

Jag vet att det finns mer betydelsefulla saker att fundera över, men jag kan inte hjälpa det. Varför ser man aldrig Sam utan huvudbonad? Har han en begynnande flint som han inte vill visa? Eller kanske sitter det en mini-mini-Sam i en liten, liten cockpit där under och styr med de minsta små spakarna du kan tänka dig? Det skulle förklara den frånvarande blicken....

Ovetskapen gör mig galen! Vad har du under hatten, Sam?!

Liten tips-lista

Då och då händer det att jag går in på Blocket, bara för att okynnesläsa annonser på saker jag inte vill ha/har råd med. Det som slår mig varje gång jag gör detta är: Vill folk sälja grejer, eller lägger de bara ut dem för nöjes skull? Med tanke på hur annonserna är utformade i vissa fall kan man undra. Så nu, av godheten i mitt hjärta, ska jag lägga upp några goda råd för att skriva annonser.

1) För allas trevnad, skriv annonsen först i någon typ av ordbehandlingsprogram, så undviker vi de allra värsta stavfelen. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig köpa en "veldit fin saab turrbo".

2) Det skadar inte att faktiskt skriva i klartext vad det är för färg på tingesten - bild eller inte. Ni må ha höga tankar om era mobiltelefoner, men tro mig, de är inte bäst på färgåtergivning.

3) Speciellt vid tekniska prylar, ett litet hum om hur många år på nacken de har känns relevant. Särskilt i förhållande till det begärda priset.

4) Att skriva: "Det är inte min bil/cykel/mobil/whatever på bilden, men jag har en likadan", känns fuffens. Det känns som om det skulle kunna ligga ett underförstått "men" med någonstans...

5) Rotera bilder så de hamnar på rätt köl! Det är inte svårt, går jättesnabbt och minskar irritationsfaktorn hos annonsläsaren ganska avsevärt.

Så, det var dagens goda gärning. Ni kan tacka mig senare.

Non-fighting generation?

I min morgontidning denna morgon:

"MC-gäng i maktstrid"

Oj, tänkte jag. Låter allvarligt. Man har ju hört om MC-gängen: Stora killar med ölmagar och skägg på feta HD:s. Killar man inte retar upp i onödan. Ord som "undre världen" och "skjutvapen" dyker upp i mina konnotationer.

Så, vad har hänt? Jo, "Hog Riders"(är inte det John Travolta och gänget?) har fått sitt hus nedklottrat. Som om inte det vore illa nog, så har de (här varnar jag känsliga läsare) klistrat klistermärken på staketet framför huset. Ve och fasa! Här har två rivaliserande gäng gått samman för att visa vilka som regerear. Utrustade med sprayburkar och klistermärken har de satt ned foten en gång för alla. Bandidos och X-team alltså.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är ett steg i rätt riktning att klistra klistermärken i stället för att slå varandra på käften eller ännu värre... Helt klart rätt riktning. Tänk om alla konflikter i världen kunde lösas på samma sätt?

Men lite komiskt är det ändå...

Protest!

Jag visste det! Jag har haft det på känn sen jag tog i den första boken. Stieg Larssons trilogi alltså. De ska göra film av hela alltihop. Why, oh why!

Jag har läst de två första böckerna och det är bland det bästa jag läst i deckar-väg. Den sista liksom suger jag lite på. Jag vill inte att det ska ta slut och jag vet att när jag väl börjar läsa kommer jag inte kunna lägga ner den förrän den är slut. Men nu ska det bli film...

Måste man göra film av alla böcker som säljer bra? Varför kan de inte låta oss ha våra fantasibilder intakta? Jag vet att jag inte kommer kunna stå emot, jag kommer att se filmerna med ett missnöjt ansiktsuttryck, muttrandes om att den och den inte ser ut sådär och pratar inte heller på det viset och hur kan de hoppa från här till där? Why, oh why! Trots vetskapen om att jag kommer bli lika besviken som alla andra gånger jag har sett filmatiseringar av böcker jag tycker om, kommer jag likförbannat att se filmerna.

Sätter de in Mikael Persbrandt som huvudkaraktären vet jag inte vem jag måste ge spöstraff, men någon blir det. No mercy.

Vad menas?

Jag undrar hur uttrycket "som grädde på moset" kom till? Vilket mos avses här egentligen? Potatismos? Blotta tanken på en klick grädde på potatismos får det att vända sig i magen på mig, kan detta någonsin ha betraktats som vardagslyx? Lyx överhuvudtaget?

- En korv med mos tack.
- Ketchup? Senap? Grädde?

Jag tror att jag kanske har bestämt mig för att inte använda uttrycket mer. Varför inte ändra det till något mer rationellt, säg: som en chokladbit till kaffet. Det kan alla relatera till. Jo, alla säger jag.

Av principskäl

Jag tar en paus. En paus i förberedelserna inför min slutprestentation i Grafisk form imorgon bitti. Jag tycker det är ganska roligt att prata inför folk, men min kropp är inte lika förtjust. Medan mitt inre är lugnt som stilla vatten håller mina händer på att skaka och ha sig. Det vore roligt om mitt medvetande och min kropp kunde samarbeta ibland...


Medan jag ändå är på paus ska jag passa på att anta utmaningen som Peter skickade. Nu mina damer och herrar ska ni få veta åtta saker som jag vägrar. Utan inbördes ordning:


1. Jag tänker inte på några villkor någonsin skaffa Facebook. Jag anser att Facebook är gammal skåpmat och bara en ny version av myspace och alla andra internationella communtiys. Jag vägrar av principskäl. Någon j*vla måtta får det vara.


2. Jag gör inte rent avlopp. Finns inte en chans i helvetet att jag befattar mig med något så genuint äckligt. Så är det bara. Skulle maken också vägra skulle jag antingen hälla i sjuka mängder propplösare, miljöavskyvärt eller inte, eller ringa en rörmokare och betala för att få det gjort.


3. Jag gör inte någonting i god tid. Jag har försökt några gånger, men det är inte riktigt min grej. Jag prestrerar bäst under lite press och stress och gärna sent på nätterna. Våga vägra struktur.


4. Jag tar inte i fötter om fötterna i fråga inte är yngre än fem år eller tillhör något av mina barn. Jo, jag klarar av mina egna trots dessa kriterier, men helst inte. Jag vet inte riktigt vad det är med fötter som är så hemskt förutom det uppenbara (att de är nertryckta i skor, som sällan tvättas någonsin, största delen av dagen). Det fanns en reklam för tånagelsvampmedicin som gick på tv för ett tag sen som fick mig att tappa aptiten flera dagar i sträck.


5. Jag äter inte sniglar. Jag förstår inte heller varför man skulle göra något sådant eller hur man ens kom på tanken. "Titta på slemspåret efter den där rackar'n, den skulle man ugnsbaka med vitlök." I don't get it...


6. Jag tänker inte lära mig funktioner i matematiken. Jag gav detta löfte redan under gymnasietiden. Om det inte skulle visa sig att det hade avgörande betydelse för mitt liv, tänker jag hålla detta löfte. Jag vägrar också att hålla med om att det finns någon typ av logik i att x + 3 = y skulle bli en kurva i något slags diagram. Jag betackar mig också för försök att bevisa att jag har fel, för jag kunde inte bry mig mindre.


7. Jag vägrar förstå att 35 g av något som innehåller sötningsmedel, som äts under en timmes tid, räknas som överkonsumtion. Därmed vill jag att de ändrar texten på "Svenska dentaltabletter med Xylitol":s askar från "Innehåller sötningsmedel som vid överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt" till "Har våldsamt laxerande effekt om innehållet konsumeras under en och samma timme."


8. Jag vägrar skriva den sista punkten i den här listan.

Kräääk

Att de s.k. stureplansprofilerna äntligen dömdes gör ju att man känner lite hopp för världen, men man blir ju mörkrädd när man läser om det hela.

– "Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik,
gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya refrensramarna", sa Mutvei under slutpläderingen.

Ja just ja, så var det ju. De där homosarna som tydligen får gå och gifta sig nuförtiden förklarar ju alltihop. Jag menar, om de får ingå äktenskap borde det ju också vara ok att våldta, misshandla och förnedra en kvinna upprepade gånger? Hon sa nej? Ja men det vet ju alla hur tjejer är, de säger nej men menar ja (höhöhö). Dessutom var hon full! Och hade utmanande kläder!

Hur f-n sover de om nätterna...

Dagens nyheter

Det är skönt när man ibland får saker och ting fastställda. Ni vet, när man har en känsla om någonting men inte riktigt vet. Igår t. ex. fick jag veta skillnaden på en "illustratör" och en "konstnär/artist (och annat patrask om man skulle vara en sån som hör lite mellan raderna)".

Jag har de senaste veckorna gått en kurs i "Visualisering och skiss". Den är inte alls så flummig som jag hade hoppats och trott. Saken är att den inte är flummig alls. Vi har ritat i raster. I raster! Skalenligt och i perspektiv. Jag hade ningennaning att det fanns så mycket regler för hur man ska rita. Det ska vara linjer hit och dit och det hela är rena rama matematiken. Ve och fasa! Men jag har fått lite koll, det erkänner jag. När jag numera sitter och kladdar ellipser och kvadrater ser de mindre skeva ut. Jag har till och med lyckats rita upp ett helt rum i ett tvåpunktsperspektiv (tydligen hör enpunktsperspektivet till det förflutna, då folk inte visste bättre).

Nu till skillnaden mellan illustratörerna och patra.. förlåt.. konstnärerna. Illustratörer ritar saker som de verkligen ser ut. Konstnärer flummar iväg och ritar saker som påminner en aning om hur de verkligen ser ut. Jag har för mig att jag sagt det förut, men det tåls att sägas igen: Jag är en konstnärssjäl. De kan slå mig i skallen med sina raster, men tycker jag att formen är trist och ful, så kommer min hjärna att få mina händer att ändra formen, vare sig jag vill eller inte.

Don't get me fel nu, jag tycker det är helt fantastiskt imponerande att det finns människor som kan rita saker som de ser ut i alla vinklar, ta bara IKEA-instruktionerna! Tack gode gud för att de inte anlitat någon som mig att göra dem! Vårat hem skulle se ut som en Salvador Dali-målning. Men jag är inte, kommer aldrig någonsin bli, ens en halvdan illustratör.

Jag vet att jag lever...

Lite mycket att göra nu, med skolarbeten och grejer. Jag har börjat inse att förra året var uppvärmning med stretchning. Jag har också insett att jag fungerar bäst när jag läser en kurs i taget. Men jag beklagar mig inte, nog kan jag skriva konsthistoria, skissa tredimensionellt och göra trycksaker på en och samma gång. Dygnet har ju hela 24 timmar, varav bara ca 5 av dessa måste tillägnas sömn egentligen. Plenty of tajm.

Nu till en liten mattegåta för er som är begåvade på den fronten. Lägg noga märke till alla detaljer i problemet, var inte rädda för att ta roten ur den kvantfysiska cylindern. Är ni med?

En kopp som rymmer två och en halv deciliter vätska och är till två tredjedelar fylld, står på ett bord som är nittio centimeter högt. Golvet har en lutning på noll komma noll, noll, tre grader. En fyraåring befinner sig inom tre decimeter från nämnda kopp och äter en smörgås med skinka. På nämnda bord ligger en oläst morgontidning och vädret är stabilt med en svag vind från nord-nordöst. När nämnda fyraåring välter koppen med vätska, hur mycket vätska rinner ut på tidning, bord och golv?

Svaret presenteras längst ner i inlägget.

Och här följer lite smyg-anti-reklam:

Bli inte på några villkor kund hos Fortum. Satan själv äger majoriteten av deras aktier. Och inte vill du väl sälja din själ till Satan? Du vill speciellt inte göra det genom Fortum, för då får du betala för att sälja och i slutändan kommer du ändå att vara skyldig både själ och pengar, fast ingen vet varför. Möjligtvis kan det vara Vattenfalls fel...

Och vidare till facit på en av världens kanske största matematiska mysterier:

Mängden vätska som rinner ut på tidning, bord och golv är tio liter. Ingen vet varför eller hur denna ökning av mängd sker, men man vet helt klart att en man vid namn Murphy har med saken att göra.

Fortum - ett kräkmedel

Vad ni gör, välj inte Fortum som elleverantör. s gröna punkt symboliserar "du är här" i sjunde gradens helvete. De ger inte ens sken av att vilja vara kunden till lags. På deras firmafester, för att bryta isen lite, brukar chefen säga "...och kom ihåg, kunden har alltid rätt" och så brister de ut i ett asgarv som förenar dem alla.

Fortum skickar ut sina fakturor väldigt sporadiskt, du kan skatta dig lycklig om du får någon alls. Och om du skulle få en utbetalningscheck, med meddelandet att du betalt för mycket, ska du själv bedöma rimligheten i det och inte inkassera checken förrän du själv räknat ut att det stämmer. Vad du än gör, ska du inte lita på att de vet vad de sysslar med. Ifrågasätter du, hur det kommer sig att de inte sköter sin fakturering som de ska, pekar de blixtsnabbt ett anklagande finger mot Vattenfall och menar att de inte skickat in avläsningarna som de ska. Och det ska du som kund också ha förstått och åtgärdat själv. Om Vattenfall skulle meddela att de skickat in sina avläsningar precis som de ska, så ljuger de!

Men, Fortum är medvetna om sin uselhet och därför erbjuder de sina kunder en saftig rabatt när de klantat sig. På den delen av fakturan som är äldre än ett år, får du hela 10% rabatt. Eller, och jag säger det igen, ELLER så kan du få den oerhörda förmånen att betala av skulden räntefritt över ett år.

Skulle du ta kontakt med konsumentombudsmannen eller elrådgivningen kommer de meddela dig att det inte är någon nyhet att Fortum behandlar sina kunder illa och att de inte sköter sin fakturering. Fortum själva tycker att du som kund ska ha förståelse för att alla kan göra fel ibland, men du ska också förstå att du ska betala för såväl deras som dina egna misstag.


På deras hemsida kan man läsa slagorden: "Vi tar ansvar för att säkra tillgängligheten på hållbara energitjänster - nu och i framtiden". De har ju humor i alla fall, Fortumnissarna.

That's Odd

Vi har en kattunge som är mer som en... en... som något vi aldrig upplevt. Vi kallar honom Odd, för han är milt sagt annorlunda. Grejen är att Odd inte kan stanna här; vi har redan uppnått våran maxkvot av katter (läs: den kvot som gör att min man inte köper en enkelbiljett till Australien). Odd och hans syster Fluff behöver nya hem. Bra hem. Långvariga hem.

Odd är inte bara en katt, han är en upplevelse. Det går bra att lämna en intresseansökan i kommentarerna eller maila ett fullständigt kattägar-CV.

Odd, här fem veckor gammal, råkade somna mitt i leken.

Hans syster, Fluff, har attityd

Hör syrsorna

De som fortfarande läser den här bloggen räcker upp en hand.

.....

Ok, du kan ta ner handen nu.

Dagens vinnare

Miljöpartisten som blev ifrågasatt varför han körde ett bensinslukande vrålåk istället för en miljöbil, samt flög istället för tog tåget, kände sig attackerad. I omåttligt snäsig ton svarade han:

- Vaddå? Man måste väl inte leva som man lär heller?? Det är det ju ingen annan inom politiken som gör(så det så)!

Med andra ord: Bara för att man är miljöpartist betyder det inte att man faktiskt bryr sig om miljön. Tydligen betyder det bara att du inte får ha en intelligenskvot som överstiger tio. Det är klart att det inte är några problem att fortsätta att höja bensinskatten, om man inte behöver betala för bensinen själv, utan kan dra av den som tjänsteresor. Man behöver inte leva som man lär. Så det så.

Å andra sidan måste det ju vara miljövänligt att spotta ur sig grodor på löpande band. Jag har hört att det är ont om grodor. Kväk.

Här regnar det?!

Nämen vad nu då? Regnar det? Ja, faktiskt. Det öser ner. Konstigt.

Renoveringarna är avslutade sånär som på några lister här och där. Jag kan konstatera att jag är en hejare på att slipa, spackla, måla och lägga golv. Vem hade kunnat tro det? Visserligen råkade väggarna i vardagsrummet bli anstaltsgråa istället för lattebeigea, men hey, vad spelar det för roll. Istället för Villa de la Cox kallar vi nu vårat hus för Cox-anstalten. Det funkar det med.

Min kropp och jag utkämpar för tillfället en maktkamp utan dess like. Jag insisterar på att vi ska komma i form och min kropp insisterar på att vi ska vegetera. Jag försökte vara snäll, försökte väga lagom motion med lagom kost, men vad hade jag för det? Nada. Min kropp är av filosofin: Får man ett finger, tar man hela armen, axeln och delar av överkroppen. Så nu är det hårda bud som gäller och än så länge har jag övertaget. Men det har gått lite för lätt. Jag misstänker att kroppen planerar något djävulskt. Jag är nervös, väldigt nervös.

Fakta

Utåtgående hörn är av ondo.

Länge leve spacklet.

Det kom ett (e-)brev

De tio budorden.

1. Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det.
Frida, 6 år

2. Du skall inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat.
Thea, 7 år

3. Du skall bara slå någon om du absolut måste.
Henriette, 7år

4. Du ska inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg.
Oscar, 7 år.

5. Du skall vara så snäll som du kan och annars kan du göra vad du vill.
Glenn, 6 år

6. Du skall lyssna på din mamma vad hon än säger och vilket tonfall hon än använder.
Thomas, 7 år

7. Du skall bevara dig väl.
Kristin, 8 år

8. Om någon slår dig skall du bara vända den döva kinden till.
Sebastian, 6 år.

9. Du skall älska gud hur mycket som helst, fast det är svårt om han inte visar sig trots att man ropar "kom fram"
Robin, 6 år

10. Du skall inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på mors dag, annars blir det ett herrans liv.


Du ska inte stjäla från fattiga... om de ser det! HA HA HA! Vänta tills de vänder ryggen till så är det helt okej!