Normalt?

Den årliga vårstädningen av trädgården har ägt rum. Jag har hunnit med att bryta ihop och komma igen. Jag har hunnit dra paralleller mellan mitt arbete och kända barnsagor. Jag vet inte var det sätter mig på normal-skalan, jag har tappat omdömet och är inte rätt person att avgöra.

Jag grävde upp en rosbuske som hade rötter ner till Hin Håle själv. Jag lovar att det luktade lite svavel när jag väl fick upp den förbannade busken. Och vilken känd barnsaga var det då mina tankar drogs till? Någon gissning? Självklart var det: Törnrosa.

Författaren till Törnrosa hade nog tampats med en eller två rosbuskar själv skulle jag tro. Det verkar, efter den här fadäsen, inte som något random-straff att låta törnbuskar växa kring hela slottet. En drake hade varit en alldeles för lätt utmaning. Eldsprutande eller ej. Vad är väl en förväxt ödla i jämförelse med törn-/ros-buskar?

I sagan slår Törnrosa, efter 100 års slumrande, upp ögonen när hon får en kyss av prinsen. Jag skulle gissa att hon mer sannolikt vaknade av diesel-lukten från motorsågen som Freddy Kreuger står och revvar för fullt. Jackpot liksom. Killen ser ut som en Edward Scissorhands som har försökt klämma finnar. Najs.

För övrigt tycker jag synd om alla sagoprinsessor som har som enda uppgift i livet att vara söta, snälla och lite dumma i huvudet. Dessutom måste de alltid gifta sig med första bästa (extremt feminina) prins som hjälper dem ur det trubbel de försatt sig i genom att vara söta, snälla och lite dumma i huvudet. Drygt.

Men i alla fall, rosbuske - jag: 0 - 1