Vad som inte är en bra kombination är lååång dag i skolan, begynnande ryggskott, inga värktabletter och mer litteratur att läsa än vad som mänskligt är. Det är alltså inte en bra kombination av faktorer i mitt liv just nu. Jag vet att ni vill veta, därför informerar jag. Nej, ni behöver inte tacka mig. Så mycket.
Ni vet de där läskiga karaktärerna i Ronja Rövardotter. De där som är halvt människa och halvt fågel som flyger runt och skriker "Nu ska bloooodet flyyyyta". Tänker ni på vad de heter nu? Ser ni dem framför er? Ok!
Igår när lillkillen kom hem från dagis, gav han mig en present. Det var en teckning och jag misstänker att han lagt betydligt mycket mer tid på att slå in den, än vad han gjort på att rita den. Inslagspapperet, som bestod av en annan egentillverkad teckning, var mycket färggrannt. Jag påpekade detta varpå han med en mycket nonchalant ton och antydan till en axelryckning säger: Åh, det där är bara en Kråkvilde, du vet, de som är med i Ronja.
Omedelbart börjar det rycka i mina mungipor, vilket lillkillen också märker. Han är just nu lite känslig för att bli skrattad åt när han inte menar att vara rolig (vilket man också ska vara, i ren självbevarelsedrift). Argt påpekar han att de faktiskt heter så! KRÅÅÅKVILDAAR! Och här brister det. Helt okontrollerat skrattandes tar jag ledningen i tävlingen för årets sämsta och minst pedagogiska förälder.
Lika länge som det tog för lillkillen att komma över att han blivit skrattad åt, tog det för mig att återfå kontrollen tillräckligt, för att på ett övertygande sätt säga att jag tyckte att hans namn på Vildvittror var mycket bättre än det ursprungliga. Kråkvildar.
Andra ord han har kommit på är till exempel petkollare för provsticka. Man petar den i sockerkakan/potatisen/whatever, för att kolla om den är klar. Petkollare. Återigen måste jag säga att jag tycker att hans benämning är bättre.
Man kanske skulle kontakta SAOL?