Så onödigt

Dubbelmord här på min lilla ort. En femårig flicka och hennes mamma. Skjutna. Det känns banalt att säga att det är tragiskt, det är så mycket mer än så. Så sorgligt, så onödigt, så hemskt.

Jag vaknade tidigt, tidigt i morse av mardrömmar och kunde inte somna om. En femåring. Som lillkillen - full av liv, bus, bråk och skratt. Hennes mamma, som jag, mitt i livet med planer, drömmar och vardagsbestyr.

Så mycket som skulle kunna sägas, men som ändå inte behöver bli sagt. Så sorgligt, så onödigt, så hemskt.

Är du snygg så är du lycklig

Jomen serru, att använda Botox är som att färga håret grönt eller som att köpa en ny tröja. Det piffar upp under en period. Ska vi säga det igen?

Att spruta in NERVGIFT i ansiktsmuskler är som att färga håret grönt eller köpa en ny tröja. Varför skulle någon ha en negativ åsikt om det?

För om ditt självförtroende går på sparlåga är det ju helt klart utseendet som ligger i grunden. Det är det enda det skulle kunna vara. Vi tycker inte om fula, rynkiga människor, så sprutar du bara in lite botox i pannan kan du sträcka på ryggen och lyfta hakan igen. Varför skulle någon tycka att det är snett? Är du bara slät, smal och snygg så är du ju automatiskt en omtyckt, kompetent och älskvärd person. Det vet ju alla. Om man sedan måste använda nervgifter, svälta sig och operera sig, så må det vara så. Vad gör man inte för att bli lycklig? För visst är man väl lycklig om man är snygg?

I en högstadieskola inte långt härifrån fick niondeklassare skriva ner ord de förknippade med orden "tjej" och "kille". Killarna skrev om "tjej" och tjejerna skrev om "kille". Håll hårt i hatten nu när ni får höra att de vanligaste orden som killarna förknippade med tjejer var bland annat "snygg" och "snäll". "Kille" förknippades vanligast med "muskler" och "modig". En kioskvältare, verkligen.

Nu ska jag gå och plåstra om min blodiga panna....

Angående fläskkotletterna

Ja, just ja. Angående fläskotletterna, så var de slut när jag kom till affären. Jag köpte fjärilskotletter istället, fast det inte var extrapris på dem. Helt wild and crazy.

Efter att ha uppmuntrat Johannes att börja blogga tänkte jag att jag kanske skulle blåsa liv i min egen också? Men läs Johannes också, som satsar på att bli provocerar-kung i bloggvärlden. Go for it!

Medan jag uppmuntrade Johannes som bäst började jag fundera över varför jag själv bloggar(eller bloggade kanske det ska vara?) Det finns inget glasklart svar på den frågan. Jag bloggar dels för att jag älskar att skriva och uttrycka mig, dels för att jag vill träna på att skriva sånt som folk ska läsa(?) och för att skriva något som jag tänker mig att någon kan få utbyte av. Om så bara en snett leende eller en fundering. Om jag fick bestämma ett skäl till varför jag bloggar, om än inte helt sant, så skulle det vara för att jag måste få utlopp för en kreativitet som jag hoppas att jag har. Fast egentligen, om jag nu vill att det ska ett utlopp för kreativitet, så kan det djävlar i mig vara det också. Punkt.

Nej, om man skulle ta och göra sig ett flödesschema över påskstädningen?