Har fönstret hållt sig uppe sedan biltvättsincidenten? Jajamensan! Murphy är ingen amatör. Jag gissar att även om bilen skulle gå genom den mest brutala skrotning, skulle fönstret sitta stadigt förankrat, tätt som... som... ja, jättetätt i alla fall.
Så nu vet ni.
26-28 juni? Men nej, humorfestivalen har ju redan börjat! Hjulafton - mitt i sommaren!
Tillåt mig forcera ett skratt.
Jag ska också passa på att sätta min högra hand och större delen av armen, på att "hjulafton" inkluderar rostiga amerikanska bilar som härstammar från en tid då tv var ett nytt fenomen. Men vänta, det blir bättre. Power meet brukar ju drabba Västerås någon gång i början av juli, kanske kan alla de rostiga bilarna och deras förare och passagerare hålla till här tills det är dags?
Jag måste boka semester. Var-som-helst-utom-här låter bra, fina stränder och trevlig befolkning har jag hört. Ska vi säga 25-29 juni?
Sen åker jag ut från biltvätten, åker hem, får upp fönstret ordentligt och åker till företaget jag gör mitt examensarbete hos. Där sprider jag en vag doft av avfettningsmedel hela dagen. Inbillade jag mig i alla fall.
Ok... ni förstår dramat? Bågen, portalgrejen som sprutar vatten, kommer närmre och närmre sprutandes just vatten med rätt bra tryck. Fönsterhelvetet är fortfarande öppet med ca 1 cm, från topp till längst ner vi spegeln. Ett antal scenarion spelas för mitt inre öga och alla slutade med att jag sitter dyngblöt med vatten till fotknölarna och ser dum ut.
I vild panik vänder jag mig kors och tvärs i bilen, får syn på en filt i baksätet och sliter den åt mig. Nu var det här inte vilken filt som helst, utan en sån där picnic-filt, med fleece på ena sidan och nåt slags vattenavstötande material på den andra sidan. Ja, just det, vattenavstötande. Jag vänder fleecesidan mot mig och trycker den andra sidan, med bästa förmåga mot den öppna springan. Vet ni hur långt det är från ett bilfönsters topp till botten?
Med båda armarna gör jag vad jag kan för att förhindra att vatten och bilschampoo forsar in i bilen. Det går sådär. Det blir blött. Medan jag sitter där och kämpar slår det mig att det helt säkerligen finns en övervakningskamera, så att personalen inne i macken kan hålla koll på vad som försiggår i tvätteriet. Jag tänker mig att de skrattar sig harmynta. Jag tänker att jag bjuder på det, it's on the house. Men! Jag kräver här med, att mitt karmakonto nollställs! Kanske lutar över åt plus till och med.
Jag har en stark känsla av att många av mina medmänniskor går igenom hela livet utan liknande upplevelser.
Jag har inte bestämt mig för om jag helt ska skita i allt vad karma heter eller om jag faktiskt måste inse att jag ligger så mycket minus att en god gärning fortfarande kan leda till att något dåligt händer mig. Hänger ni med på vad jag menar?
Men låt oss börja från början för enkelhetens skull. Hade detta varit början på en självbiografi hade jag nog börjat någonstans i mitten. Skit samma.
I höstas hände det sig att fönsterhissen på förarsidan i bilen gick sönder. Det märkte jag när jag skulle beställa mat på McDonalds drive-through, då hela rutan trillade ner i dörren just som jag skulle beställa. Maken fixade en lösning som gör att rutan håller sig uppe, tills man trycker på knappen för att dra ner den. Då trillar den in igen. Detta är inte ens början på berättelsen, utan ger bara rätt förförståelse.
I morse var jag ute i relativt god tid. Jag hade en plan, en bra plan. Just som jag ska svänga ut från kvarteret för att köra lillkillen till dagis, ser jag att en granne till mig har fått bilproblem. Den här grannen är ingen jag har någon egentlig kontakt med, ingen jag skulle gå och låna en kopp socker hos. Men, det är här karma kommer in i bilden, jag stannar och erbjuder min hjälp.
Efter en del krångel med startkablar hit och dit, så startar hennes bil i alla fall inte. Men jag är betydligt senare än jag tänkt vara. Så med, vad jag tror, intjänade karmapoäng åker jag slutligen till dagis, lämnar lillkillen och fortsätter till macken för att tanka.
Medan jag tankar tänker jag att bilen är väldigt smutsig. Täckt i vägsalt. Plötsligt väcks en idé om snabbtvätt, kaffe och en tidning. Jag kan få bilen tvättad, samtidigt som jag dricker lite kaffe och läser en tidning. Bra idé! Sagt och gjort, jag betalar bensin, snabbtvätt, kaffe och tidning. Dessutom kör jag in i biltvätten utan problem, hoppar ur bilen och knappar in rätt kod utan problem, tillbaka till bilen och hoppar in - men här blir det problem.
När jag slår igen dörren - fasa- ser jag hur fönstret åker ner en bit. Inte helt ner, bara en bit. Shit, shit shit!! Jag försöker i vild panik dra upp rutan, genom att sätta båda handflatorna mot den och trycka utåt, uppåt. Jag får upp rutan lite, men inte helt. Så när bågen som sprutar avfettning, vatten och gud-vet-whatelse åkt förbi en första gång hoppar jag ur och försöker få upp rutan med en hand på var sida om den. Det funkar inte och nu vet jag av erfarenhet, att vatten kommer att sprutas med högtryck, väldigt snart.
Nu måste jag jobba lite. Fortsättning följer...
