torsdag, augusti 31, 2006

Från klarhet till klarhet

Tydligen finns det sex funktioner som i det närmaste kan liknas det syfte som en skrivare har. Dessa heliga sex är:

- kognitiv
- emotiv
Är ni med än så länge? Vänta bara...
- konativ
- fatisk (platt? rund?)
Håll hårt i hatten nu...
- metaspråklig
Meta-vaddå?? Låter som en matte-term...
- poetisk

Som om inte detta var nog kan man vidare läsa(och detta är lite lätt fritt översatt av mig själv);

Om du inte tyckte att ovanstående termer var krångliga nog kan det lättast avhjälpas med att kalla kognitiv för denotativ, referentiell eller symbolisk. Fast är du inte mycket för obegripliga ord kan du bara kalla den för informativ.

Jamen JAHA!!

tisdag, augusti 29, 2006

Säljes

Uppgift tills imorgon: "Sälj din hembygd"

Tjaa.. mindre håla i Mellansverige, någon? Kan tänka mig att slänga med ett par mindre kommuner vid snabb affär. Har vi några bud?

Nähä...

torsdag, augusti 24, 2006

Ang. låten "And she said"

Spalter-schmalter...

Säg att ni är på date. Det går riktigt bra. Ni har fastnat för varandra. Kärlek uppstår. Äntligen har ni hittat Henne/Honom. Belysningen är skum och romantisk musik strömmar i bakgrunden. Allt är rätt och du frågar med förförelse i rösten om hon/han också känner att ni är ämnade för varandra. Att detta är ödet. Du ser en liten gnista i din förälskelses ögon och ögonblicket därpå utbrister han/hon:

YEEEAAHHEEEYY, YEEEAAHEEYY, YAAY! OOOHH, OO, OOOHH!!

Reaktion på det?

Nej men oj vad tiden går! Och jag som inte matat min guldfisk på flera timmar! Men du... jag ringer!


Liten redovisning

Jag har inte tid med det här! Men jag vet ju att ni sitter som på nålar för att få höra om hur det har gått. Har alla mina farhågor besannats? Har man kunnat se mig springandes omkring i bara mässingen, lekandes klädstrecket? Har jag gått hopplöst vilse, irrat runt i korridorer och valsat in i fel salar? Nåväl, nåväl, jag ska ge er en snabb redovisning.

Ska vi börja med nollningen? För jag vet att ni undrar. Tyvärr. Den har varit obefintlig. Jag vet inte om det är jag som hade missuppfattat hela grejen med nollning, men jag trodde ju att viss nollning skulle ske dagtid? Där misstog jag mig ganska gravt. Inga aktiviteter har varit lagda före kl sju på kvällen och då måste ju undertecknad vara hemma med miniterroristerna. Maken jobbar kväll. På nollningschemat finns bland annat den oerhört lockande, spännande och uppfinningsrika punkten: Förfest hos NN.
Det var i onsdags. Klockan sju. Sista tåget går klockan tio. Så var det med det. Jag måste medge att det blev något av ett antiklimax.
Imorgon ska det tydligen vara nolleuppdrag. Klockan sju. Om jag orkar vara kvar, med tanke på att jag har föreläsning mellan åtta och elva, så ska jag vara med. Annars... well, well.

Det enda i nollningsväg jag blivit utsatt för, var första dagen. På uppropet. Efter ett evigt informationsflöde säger läraren plötsligt att vi ska få göra ett litet diagnostiskt test, för att de skulle se ungefär vilken nivå vi låg på. Däremot var man tvungen att få godkänt för att få fortsätta kursen. Redan här borde ju en liten silverklocka ha börjat ringa, men med nerverna liggandes strax ovanför hudnivån och med all information som rabblats godtog jag bara detta faktum. Jaha, skriva diagnostiskt prov, whatever. Jag förväntade mig att kanske få skriva en kort beskrivning av mig själv eller något liknande.

Pappret som lades framför mig orsakade en så svår, omedelbar ångestattack att jag inte riktig förstår varför jag inte bara svimmade. Rakt av. Föll ihop i en liten hög, småryckandes spastiskt. Bland frågorna fanns ord som "verbpartikel" som man kortfattat skulle förklara och exempelfiera. Man skulle redogöra för "tema-rema-principen". Man skulle rita ordbildningsträd.
För mitt inre öga såg jag hur jag fick rulla ihop en jättelik dumstrut, tacka för mig och med svansen mellan benen komma krypandes tillbaka till jobbet-från-helvetet på måndag. Fortfarande med dumstruten på.
Efter vad som kändes som en och en halv evighet blev vi avbrutna. Då låg min puls på 325 slag/minut.

Det finns en uppsjö av material att blogga om. Verkligen. Men det får bli en annan dag. Nu måste jag ägna lite tid åt inlämningsuppgiften som vi fick såhär första veckan. Visserligen "bara" datorintroduktion(<--- Nöjd Jasmin?) men tro mig, jag har fullt upp. Och då är ju ändå inte helt tappad...

Dessutom har antalet googlingar på namnet på programmet jag går ökat markant, vilket ger mig en lätt paranoid känsla. Alla känner apan liksom.

Nu ska här jävlar skrivas i spalter!

tisdag, augusti 22, 2006

Glasklart

Upprop.

Kursinformation.

Nollning.

Muntlig presentation.

Rundvandringar.

Fake diagnostiska prov.

Kurslitteratur.

Tågtider.

Medelålder <25.

Inlämningsuppgift.

Kåren.

Fotografering.

Användaridentifikation.

Mitt i allt detta ser jag Gudrun Schyman. Som håller tal. I ett gaturhörn.
Varför inte.

måndag, augusti 21, 2006

...

O V E R L O A D
Återkommer...

söndag, augusti 20, 2006

Murphy, bite me!

Nu är det snart dags. Inte långt kvar alls. 17 timmar 48 minuter och 37 sekunder. Ungefär. Jag är inte nervös. Det där som kör i magen är bara hamburgaren jag åt till lunch. Den måste ha varit lite skum.
Som pricken över i har Murphy lagt ett litet triumfkort åt mig. Ett ess i rockärmen för att jag ska förstå att han alltid är närvarande även när jag tror att han har hittat ett annat mobbobjekt. Idag handlar det om kläder.

Som jag skrev någon gång tidigare för länge sedan har jag en vana att alltid lägga lite extra krut på min uppenbarelse när jag känner mig osäker. Lite extra omsorgsfull make-up, lite extra tanke bakom kläderna osv. Som en mental snuttefilt. Om jag ska se ut som en idiot ska jag iaf se ut som en fräsch idiot.
Med detta i åtanke så tog jag alla kläder jag kunde tänkas eventuellt vilja ha på mig, samlade ihop det som var använt(oavsett hur obetydligt) och kastade in alltihop i tvättmaskinen. Gav mig själv en klapp på axeln för att jag tänker i förväg och helgarderar mig lite.

Om jag säger att något luktar kemiskt kan ni tänka er att det inte luktar det bästa. Så luktade alla kläder när de var färdigtvättade. Fråga mig inte varför för jag har ingen aning. Tvätta igen. Samma lukt. Ut med det enda nya plagget som låg där i och tvätta igen. Nu väntar jag med spänning på resultatet av den tredje tvätten. Inte för att det spelar någon roll. Inget kommer att hinna torka.

Men hey, maken har ju en garderob full med kläder, det är väl bara att ta något där? Några nummer för stora gör väl inget. Jag får väl köra "baggy-look". Min mentala snuttefilt ligger i små, små strimlor. I trådar. På en spole. Under isen i antarktis.

Annars är det ju hela 28 minuter kvar tills affärerna stänger. 20 minuters restid. 8 minuters shopping...

Vi hörs!

fredag, augusti 18, 2006

Jag erkänner!

Hoppsan, jag gjorde visst en Niklas. Okynnespingade alltså. Skyndar in ett inlägg för att väga upp denna obeskrivliga synd. Må gudarna vara mig nådig.

torsdag, augusti 17, 2006

Språklektion

Till dig som funderade över hur man säger hej på australienska kan jag meddela att det är snarlikt till hur man säger det på engelska. Men av godheten i mitt hjärta ska jag ändå ge några exempel.

- G'day(såklart! Jodå, de säger det. På riktigt. Inte bara på "Flygande doktorerna")
- Hello
- Hi
- How ya going(Kan tyckas som en fråga och besvaras med good thanks, men är detsamma som att säga hej)

Om du är kille ska du lägga till ett "mate" efter det mesta du säger. Tjejer behöver inte om de inte vill betraktas som manhaftiga eller, som de säger där nere, "feral" - förvildad korrekt översatt men fritt översatt är det mer socialt missanpassad.

Ja, det var dagens lektion i australienska. Välkomna tillbaka nästa vecka då vi ska diskutera vett och etikett down under(<-- får ni väl tolka som ni vill, det bjuder jag på).

Nytt kapitel

Imorgon är det sista dagen på jobbet-från-helvetet. Sista dagen. Imorgon packar jag ihop för gott(eventuella lov som jag kanske eventuellt, och endast om jag måste och inte kan hitta något annat, som jag måste spendera där räknas icke).
Jag förväntar mig pompa och ståt när jag nu slutar. Ballonger, tårta, mindre presenter och långa tårdrypande avskedstal. Eller inte.

Sen jag talade om att jag tänker plugga har jag fått lite blandade reaktioner. En del har varit odelat positiva och bara glada för min skull. Klappar på ryggen och så. Andra är mer skeptiska. Plugga? Vad ska det vara bra för? Man drar bara på sig studielån och så får man inget jobb efter studierna i alla fall. Inte helt odelat positiva alltså. Konstigt nog är det alltid dessa människor som beklagar sig mest. Hemskt underligt det där...

Visserligen är jag så nervös att jag bara vill krypa ihop i fosterställning och nynna för mig själv, men samtidigt känns det så jävla bra.

Nu vänder jag blad och börjar på ett nytt kapitel.

onsdag, augusti 16, 2006

Ullbollarna växer


En liten hög med gos. 4 veckor gamla.

tisdag, augusti 15, 2006

Ett till... öhhh... inlägg

Så har jag lyssnat på radion igen. Ja, jag vet. Det var väl självaste f-n vad jag tjatar om den där radion. Men det här var faktiskt skoj.

Trafikinformationen kommer in lite då och då med meddelanden om olyckor och andra stopp i trafiken. Så också idag. Men killen som skulle leverera meddelandet var väl minst sagt dåligt förberedd. Jag har aldrig någonsin förut hört någon staka sig så mycket i radio. Av den minuten han var i sändning bestod ca 30 sekunder av "ööhhh". Sen lyckads han säga fel landskap.
Jag stod och småfnissade lite för mig själv när den stackaren försökte haspla ur sig sitt meddelande. När han äntligen sagt det han skulle tar han fingret av sändningsknappen(som jag tror att de har) och precis innan han försvinner ur etern hör man ett tyst och mellan tänderna sagt "fan". Där övergick ett småfnissande till ett regelrätt asgarv.

Framför mig ser jag bilden av Jörgen, provanställd på Sveriges Radio. I fem veckors tid har han fått svara i telefonen, koka kaffe och vässa pennor. Idag kom och gick hans chans. Hans dröm som programledare i radio slogs i spillror när ordinarie meddelandeuppläsare fick akut diareé och han fick äntligen sätta fingret på sändknappen. Jörgen som blir så paff och nervös får bara fram "öööhhh.... ööhh... öhhh...".
Ikväll kan man se honom på krogen, sittandes vid baren med en ljummen öl. Han pratar lite tyst för sig själv. Upprepandes meddelandet han fick att läsa upp i radio. Om och om och om igen. Inte en enda gång någonsin igen i sitt liv kommer han att säga "ööhhh".

Jag är ingen sallad!

"Soy una lechuga" betyder "Jag är ett salladshuvud". Typ.
"Aprende idiomas con la lechuga" betyder "Lära(sig) språk med salladen/salladshuvudet". Tror jag.
Ibland blir man länkad till från de mest oväntade håll. Jag skulle gärna lära mig mer spanska, så jag kanske ska klicka mig hit oftare.

Cómo estás señor lechuga? :D

måndag, augusti 14, 2006

Äventyr på gång

Lillkillen har fått dagisplats och börjar inom kort. Dagisavdelningen heter passande nog "Äventyret". Nog blir det ett nytt äventyr varje dag alltid. För dem. Eller som maken uttryckte det hela - They won't know what hit'em!

Det ska vara en hamnarbetare i år

Det här med dejting. Av naturliga skäl var det ju ett tag sedan jag var med i gamet och därför tyckte jag att det var skoj när de behandlade ämnet på radion idag. Några minuter in i programmet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta dock.

Först ut var en kille som tillsammans med in kompis hade skrivit en bok i konsten att dejta. Deras teori gick ut på att alltid, i alla situationer, vara alfahannen. Helst skulle man förlöjliga tjejen man var på dejt med. Då skulle man få ligga. Som fan.

Här kommer första gråtskrattattacken. Vad i helv... pratar han om? Killen menade på fullaste allvar att om du är självgod, överlägsen och lite elak, då får du brudar. Vidare hade han utvecklat en teori att kvinnor som gillar underställda karlar också går igång på pisk. Där emellan fanns det tydligen inget. Var man inte överlägsen så var man underställd.
På dejten som han skulle på ett par timmar efter intervjun skulle han säga åt tjejen att sitta rak i ryggen och förlöjliga henne och lite så...
Och den här killen har skrivit en bok. Och fått det publicerad. Jag lär sova med lampan på ett tag.

Andra skrattgråtattacken fick jag när de intervjuade Ebba Von Sydow, som tydligen också har skrivit någon slags bok i ämnet. Eller om det bara var ett gäng regler. I vilket fall hade hon också kommit fram till att killen skulle ta rodret om det skulle bli något. Tjejen skulle vara svår och sval. Inte svara på sms hur som helst och absolut INTE ringa upp. Med andra ord kan jag tacka min lyckliga stjärna för att jag är gift i dagens läge.
Dessutom hade Ebba synpunkter på vilken typ av karlar "det ska vara". De ska kunna spika upp hyllor och ha muskler. Här gick jag och trodde att personligheten var viktigast - sicken lantlolla jag är! Det är ju såååå 2005!
Ebba refererade till Stålmannen som går på bio(igen) och att Jennifer Anniston går från Brad Pitt till Vince Vaughn. Där ser man ju tydligt den nya trenden.

Ursäkta mig? Trenden?? Vad kommer härnäst? "Dagens outfit: Jeans, skjorta, pumps och Kalle - den muskliga och händige hamnarbetaren."

Jag hoppas att de förväxlat "överlägsenhet" med "god självkänsla" och att de så småningom upptäcker skillnaden.

Min mans självkänsla var en av de första sakerna som attraherade mig när vi träffades. Hans sätt att ta plats utan att stjäla den från någon annan. Det andra var hur han fick mig att känna mig som a million bucks. Hade han följt de förstnämnda killarnas råd hade vi med ganska stor säkerhet inte varit gifta idag. Faktum är att vi nog inte ens gått på mer än en dejt.

Men det är ju bara jag...

fredag, augusti 11, 2006

Varning utfärdas!

Stockholm, bereden eder! Jag och maken är on the loose. Utan barn. Jag ska nog visa er borderline...

Som jag misstänkte då...

You May Be a Bit Borderline...
Your mood swings make a roller coaster look tame! When you're up, you're a little bit crazy... And when you're down, your whole world is crashing. Scary thing is, these moods can change by the minute!

torsdag, augusti 10, 2006

Dagens fniss

Världsomvälvande nyheter! För de som forskar i fossiler åtminstone. De har lyckats få fram embryon som är en miljard år gamla. Genom superduperröntken kan de nu se hur cellerna har delats och bladibladibladi...
Verkligen ett genombrott på alla sätt och vis. Vad är det då för slags embryo de har hittat? Är det ett dinosaurembryo? Skräckfågelembryo? Nixpix, embryot de har hittat tros komma från en förfader till.... penismasken! *infoga hysteriskt asgarv här*
Tänk vilken jobbig situation på presskonferenserna, där alla superduper viktiga och framstående forskare står och med allvarlig min ska förklara för oss imbicilla vanliga vad det är de har hittat.

- Jo det är alltså ett embryo som vi fått fram genom högteknolgiska metoder som ger oss en helt ny syn på livet för en miljard år sedan. Tidigare har vi trott att leddjuren härstammade från...(utlägg som ingen är intresserad av egentligen som håller på i 20 minuter)

- Vad är det för embryo ni har där? Vilken art tillhör det?

- Ja det är... hrm, hrm... det vi tror, och är ganska säkra på, är att det är en förfader till vad som nu är *host host* ja.. ehh.. penismasken.

Det måste ju vara oerhört svårt att upprätthålla imagen som tokintelligent, sofistikerad och allvarlig proffessor när man måste stå och säga ord som "penismasken". Har jag fått för mig i alla fall. Eller så är det bara jag som har barnslig humor. Det kan vara så också...

Men håll med om att det skulle vara roligt om en av reportrarna började fnissa okontrollerat och säga "han sa penis".

Så, nu ska jag växa upp lite och göra något moget. Frosta av frysen kanske.

onsdag, augusti 09, 2006

En ryggrad, tack!


Är det någon som fattat Loka-reklamen på TV? Den där när man ser en kille hoppa från ett hopptorn ner i sjö?
Jag har förstått att man ska förstå att för varje person som berättar så överdriver de "en aning". Höna av en fjäder kind of grej. Men jag får det inte att gå ihop ändå. Drick Loka och bli en kompulsiv lögnare?

Om inte ens två veckor är det skolstart kan jag berätta för den som inte visste det. Inte vilken skolstart som helst dock. MIN skolstart.
Det är alltså meningen att jag ska hitta till uppropet, på rätt dag, rätt tid och rätt plats. Jag kan möjligen klara av en av tre. Jag tror också att jag kommer göra ett bestående intryck redan första dagen när jag går omkring och spontankräks lite då och då.

Jag vaknade kallsvettig härom natten av att jag drömt att jag just sagt orden "Jasså, ska vi leka klädstrecket på stora torget nu? Det är klart jag är med!"

Skolstart - schmolstart...

måndag, augusti 07, 2006

Semester weekend





Vad gjorde ni i helgen då?

onsdag, augusti 02, 2006

Allt mitt är mitt

På radion i morse hade de ett inslag där de bad att få titta i någons matvarukasse. De hade fått tag på en herre i, vad jag gissar, sextioårsåldern.
På frågan skrattar han lite skrockande och säger att det inte är hans matkasse, den tillhör nämligen hans fru. Som just nu betalar. För nämda matvarukasse. Bara detta fann jag lustigt.
Men när frugan betalat klart fick de i alla fall glutta i kassen. Kakor fanns det. Och färdigmat. Färdig Lagad Mat.
Man kunde riktigt höra i radion hur obekväm damen tyckte att situationen var och på frågan om färdigmaten var en favorit svarade hon "verkligen inte". Hon hade minsann aldrig ätit den förut och var egentligen inte alls förtjust i färdigmat alls eftersom hon tyckte att maten som hon lagade själv var mycket godare.
Stackars lilla damen. Tagen på sängkanten med såväl köpkakor som färdigmat. Hon försvarade sig med näbbar och klor och eftersom hennes gube redan hade sagt att kassen var hennes kunde hon ju inte skylla på honom heller.
Hon fick dock sin revansch precis i slutet när de frågade hur mycket varorna hade gått på. Med triumf i rösten förklarar hon att gubben, som tydligen flytt hals över huvud, faktiskt haft ett fyrpack öl under armen som ingått i hennes köp och därför hade hela kalaset gått på 75 kronor och 80 öre.
Ha! Där fick han minsann!

Jag hade gett ganska mycket för att få ha varit en fluga i deras bil när de åkte hem.

Förövrigt, som vissa av er redan har noterat, har jag namnsdag idag.

Det går bra att uppvakta mig hela kvällen.

tisdag, augusti 01, 2006

Väderfilosofier

Det regnar. Det regnar riktigt ordentligt. Inte några fjösiga skurar här och där. Idag regnar det. Och det är bra för det behövs verkligen. Det krasar under fötterna när man går på våran mossmatta och det var det som gav mig första ledtråden till att vi kanske behövde vattna. Men tydligen har gjort något rätt sista tiden för jag fick ju lite hjälp med det så att säga.

Nej inte gör det något att det regnar i ett par dagar eller så, det är rikigt mysigt att bara stanna inne. Pyssla och dona lite. Men. Är det bara jag som känner en smygande oro? Tänk om det inte slutar att regna då? Tänk om det regnar resten av sommaren ända in på hösten och tänk om regnet bara fortsätter fast i en fastare form. Snö. Det här kan vara början på nästa vinter.

Jag får något vilt i blicken när jag tänker på vinter. Och inte vilt som i förväntansfullt glatt vilt, utan riktigt terrorvilt. Bindgalen vilt. Jag vill inte ha några fler vintrar. Någonsin faktiskt. Åt helvete med vita jular och och nyårsaftnar med gnistrande vita inramningar. Det finns snö på sprejflaska och man vill ha't.
Jag tror inte att jag klarar en vinter till i mitt liv. *ynkel*
När jag stog i kön för att få ett nytt liv, ni vet där man väntar innan man föds, så hade administratören en allmänt dålig dag och någon skulle få ut för det. Och där stod jag. Först i kön.

- Önskemål?
- Jaa... helst ingenstans där det blir riktigt kallt. Jag klarar inte kyla. Jag mår fysiskt dåligt i kyla. Sen om det inte är alldeles för mycket begärt kanske inte så förtjust i godis den här gången? Med Bodil och Berit(mina höfter) blir det så tungrott. Och sen skulle jag vilja bli bra på sporter också.
- Mmhmm... Ingen kyla. Inget godisbegär. Atlet. Japp... noterat.
- Australien vore kanske...
- Här har du din biljett. Det blir Sverige. Och du...*elakt litet fnitter* lycka till med Bodil och Berit.

Och här regnar det idag. Det ska ju regna ibland också. Bara det slutar sen. Helst innan det övergår i fast form.