Upptagen

Nej, jag har inte gatt vilse i bushen och blivit adopterad av aboriginer. Jag har inte heller blivit ormbiten och ligger for doden pa nagot sjukhus. Det ar bara det att jag ar sa otroligt upptagen. Jag har inte tiiid att sitta har och blogga.
Hela dagarna maste jag sitta i solen och dricka kaffe. Knalla ner och plocka mig farska vindruvor. Lata mig lite mer i solen. Strosa i stan, ata glass och shoppa.
Jag ar en otroligt upptagen kvinna.

Sa nu vet jag att ni har full forstaelse for varfor blogginlaggen inte kommer tatare. Eller hur?

Passkontroll

Som de flesta vet kan skamt som i normalt tillstand inte ar sa roliga, te sig ungefar 1000 ganger roligare nar man ar trott. Som nar man har fardats tvars over jordklotet och sovit en tredjedel av sitt behov de senaste 3 dygnen.
Som de flesta ocksa vet brukar dessa skamt ocksa yppas vid illa valda tillfallen. Tillfallen da det helt enkelt inte passar sig att sta med tararna rinnades utmed kinderna, frustandes och flamtandes efter luft av skratt. Mig hander detta kanske lite oftare an your average Joe.

Nar vi kom fram till Melbourne och hela familjen star trotta vid passkontrollen och vantar pa att fa alla pass scannade och stamplade och gud vet vad mer passade min stora kille pa att dra ett skamt. For att latta upp stamningen lite. Det handlade om ett lejon som bara at rovor, for att han var ett rovdjur. Long story short sa att saga. Darmed ingen skrattattack framkallad. Daremot nar jag och min bror borjade filosofera pa hur man bast kunde oversatta ett sant skamt till engelska, det var dar det sparade ur.
Rovdjur blir predator. Hmmm... He was a lion that only ate pread, because he was a predator.

Forst lite vanligt skratt. Ha ha. Sen lite mera skratt. Ha ha ha. Sedan skratt som slutar med ett andningstopp. Ni vet vad jag menar? Tarar borjar leta sig over kanten och rodfargen sprider sig som en lopeld over ansiktet. Samtidigt tanker jag for mig sjalv, for fan Karin, skarp dig. Vilket inte hjalper alls.
Sa borjar jag dra pa mig vakternas uppmarksamhet och ett par stycken borjar rora sig mot oss. Inte ens detta faktum kan fa mig att sluta.
Sa smaningom far jag grepp pa mig sjalv och passkontrollanten ger oss motvilligt vara pass tillbaka. Vi far dock ga vidare till en disk som scannar barnens pass en extra gang.
Jag ar relativt saker pa att detta kunnat undvikas om vi bara inte borjat prata om lejon som bara at pread. Men jag ar inte saker.

For ovrigt ar jag nyfiken pa hur vadret artar sig i mellansverige? Hur gar det med snosmaltningen egentligen? Jag vagrar att komma hem forran all sno ar borta. Allvarligt talat.

Barrunda i Melbourne

Vi far se hur langt jag kommer innan jag blir galen pa de har tangenterna. Eller avsaknaden av tangenter snarare. Helst skulle jag skriva pa engelska sa att jag slapp, men da kanske ni tror att jag gor en Dolph Lundgren.

Hur som helst. Vi kom ju fram till Melbourne relativt sent pa kvallen australiensk tid. Vilket var mitt pa dagen svensk tid. Vilket gjorde att hela min kropp gick ut i strejk. Men i samma vanda som jag nattade lillkillen gick min kropp fran strejk till complete shutdown.
Klockan 6 foljande morgon syntes en underligt ekipage pa Melbournes gator. Tre vuxna och tre barn som glatt tjattrandes var pa vag mot forsta basta frukoststalle.
Hela dagen holl vi igang, bortsett fran en liten, liten middagslur. Pa kvallen gjorde jag och min bror det enda logiska man kan gora nar man ar jetlaggad och har varit igang hela dagen. Vi gick pa en krogrunda. Med Jonas "Silverfisken".
Vi borjade pa en liten tapasbar. Jonas visade menyn och intygade att allt smakade underbart. Vi bestallde och ganska snart kom kyparen med sma skalar. En med oliver, kapris och mandlar. Jonas val.
En med nagat som sag ut som friterade fiskbullar och nagra friterade potatisbitar. Niklas val.
Sa en skal med friterade fiskyngel. Hela med huvud, ogon, inalvor och allt. Mitt val. Grattis, jackpot igen!
Jag kande mig ju naturligtvis skyldig att ata av det jag bestallt och eftersom ingen annan verkade sugen sa...
Jag tog upp ett utav ynglen i stjartfenan och jag ljuger inte nar jag sager att den lille gynnaren sprattlade. Verkade det som i alla fall. Med skakig hand forde jag fisken till munnen och bet ett litet bett. Magen liksom. Inalvor ar inalvor aven om de ar sma. Men det smakade helt ok.
Nar Jonas gick pa toa fragade jag brorsan lite snabbt om han trodde att man skulle ata huvudet ocksa? Nar Jonas kom tillbaka svarade han pa fragan genom att nonchigt slanga in ett yngel i munnen och tugga och svalja, samtidigt som han menade att dessa yngel inte riktigt var hans kopp med the. Kul, da var vi tre.

Kvallen fortsatte pa diverse barer som jag med all sakerhet inte skulle ha sett om det inte varit for Jonas. Genom sma grander och bakgator kom vi till den ena baren mer udda an den nasta. Vid varje bar hade Jonas en drink som man bara MASTE dricka nar man ar i Melbourne. Och drack drinkarna gjorde vi. Tills jag insag att snart skulle jag inte vara kapabel till att sta. Snalla, snalla bror sag till att syster-yster fick en vatten vid den sista krogen.

Sa smaningom skildes vi at. Jonas gick tydligen hem och somnade under ett bord. Sjalv satt jag i duschen i nagan timme eller sa innan hela min varld slutade att snurra nagat sa fruktansvart snabbt. Jag kom till den insikten att det inte skulle ha varit sa dumt att helt och hallet sova i duschen, men dar sa maken ifran. Tydligen.
Maste ha varit skont for Jonas att fa lite svensk anda....

Dagen efter tyckte jag att varlden tedde sig lite bladig. Inte blev det battre av att varat flyg till Mildura var forsenat med ett par timmar. Men sporegnet matchade min sinnesstamning fint.

Jonas, jag tror att det var drinken som smakade som en flaska parfym och hade en oidentifierbar frukt i sig som gjorde det.

Aussie report

Vad sager ni? Snoar det hemma? Det later ju lite trist...
Har har det varit 25 grader och igar satt vi ute och grillade och drack.. eh... hallonsaft i solen.
Imorse satt det tydligen en stor kanguru pa grasmattan utanfor, men jag behagar inte vara uppe i gryning pa min semester sa...

Vi har bara varit har i en vecka, men det tycks som vi hunnit med en hel del. Men jag tror att jag pytsar ut det lite mer nar jag kommer hem. Det driver mig till vansinne att inte ha de vanliga tangenterna pa tangentbordet. Efter ett tag borjar jag faktiskt att tanka som jag skriver. Dessutom ar datorn jag anvander fran tidig stenalder och darmed inte den snabbaste pa kvarteret.

Men vi har det oforskamt bra.

Bara sa ni vet.

Sopranos

Bara en snabbis. Måste packa. Måste städa. Måste sova.

Provet gick väl sådär. Kanske hade det gått bättre om någon kunnat korkat igen truten på operasångerskan som tränade hela dagen i salen ovanför oss. De la ingen förmögenhet på isolering när de byggde den där högskolan. Mot provets slut hörde jag nämnda operasångerska nynna utanför dörren när hon gick. En lättnadens suck hördes i provsalen. Tills hennes kurskamrat satte igång. Han var tenor.
Sån't där borde man få extra poäng för. Om inte annat så är det en bra ursäkt.

Nu är jag så trött att jag skulle kunna sova stående. Men däremot är jag inte packad. I någon bemärkelse. Imorgon bär det av. Jag vet någon som kommer sova som en liten bebis på planet. Och det kommer förmodligen inte att vara lillkillen.

Har inte haft tid att kolla upp vädret. Men jag tokchansar(det har blivit en del av den sorten idag) på 20+ och sol.